Pälstråden

[Preussen]

Som diskuterats lite här på forumet är det svårt att skaffa sig en ärlig bild av hur pälsen är på en viss ras eftersom att rasbeskrivningen oftast uppger "fäller två gånger per år", "fäller inte" osv, när sanningen sedan visar sig vara en annan. Jag är i den här tråden intresserad av att läsa målande beskrivningar av hur det är att leva med just din ras/raser - pälsperspektivet. Eftersom att alla hundar är individer önskar jag inga diskussioner à "jag har minsann också den rasen och den fällde inte alls så" utan notera isf hur intressant det kan vara att det skiljer sig så mycket mellan olika individer och beskriv hur just din erfarenhet är av den rasen.
Jag börjar väl då

Ras: Papillon
Pälsupplevelse: Fettfri päls, silkeslen som inte luktar hund. Ingen underull. Fäller väldigt tunna, tunna, semilånghåriga hår året runt, kanske något mer vår och höst men inte markant. Hårstråna som fällts har ingen styvhet i sig utan det är som massa tunna sytrådar som slingrar sig. Märks t.ex. om du har hållit hunden och har en svart tröja på dig. Avsaknaden av styvhet gör att du inte kan borsta av dig pälsen utan den slingrar sig fast i tyget. En roller är din bästa vän. Även soffan/bädden får sig ett lager av dessa tunna slingrande hårstrån. Däremot hamnar nästan ingen päls på golvet. Hårstråna är nämligen så lätta och tunna att de far omkring i luften istället och fastnar sedan på tyg, eller hamnar i din mat. I motljus en solig morgon kan du se hårstråna på deras vandring genom luften. Ibland kan du hitta hårstrån inlindade i dina ögonfransar eller i din mascaratub. Pälsen sitter oftast kvar på hunden när du klappar den, inte som på en del hundar och katter som släpper päls när du tar i dem.
Eftersom hårstråna är så tunna gör det inte så mycket att de hamnar i din mat, det märks knappt när du tuggar. Inte heller gäster brukar märka att de sväljer en hel del hår när du bjuder dem på middag.
Pälsen tovar sig sällan men om den gör det är tovorna bakom öronen eller i "byxorna". Kamning en till ett par gånger i månaden om du vill hålla hunden tovfri, varje dag om du inte vill ha päls i möblerna.
Skräpmässigt kan små torra pinnar och torra löv fastna i byxorna ibland. På vintern kan snöbollar bildas runt benen och under magen.
Jämför jag med andra djur skulle jag säga att de fäller mindre än en huskatt men mer än en Pudel.

 

[Fisherling]

Ras: Australian Shepherd
Pälsupplevelse: Hennes päls är len och rätt mjuk, glansig tack vare den välfungerande täckpälsen, som även ger pälsen den lilla strävhet den har. Pälsen på bröstet, öronen och baksidorna av frambenen är mjuk som sammet. Byxorna är lite strävare och täta, tjocka med underull som håller henne varm även om hon sitter på snö. I princip fällfri (visst, det ramlar av lite hela tiden, men inget man märker) förutom under fällperioderna två gånger per år, och då ramlar det verkligen av mängder. Pälsen hamnar på golvet och lägger sig i tussar längs väggar och kanter, aldrig haft ett Tinjahår i maten. Ingen päls fastnar någonstans, helt fantastiskt. Är uppvuxen med Labbe och tycker det här är rena drömmen pälsmässigt. Pälsen sköter sig själv -håller henne sval även i hetta och varm även i rejäl kyla. Den torkar på nolltid eftersom vatten inte tränger in i underullen, och smuts ramlar i princip bara av. Enda som kan fastna är typ grankvistar i byxorna och svansen, och snöbollar mellan tårna.

Otroligt okomplicerad pälsvård. Jag trimmar tasspälsen ibland för att hålla tassarna lite snygga, det är allt.

 

[Red_Chili]

Ras: Saluki

Kort päls. Lång på öron, svans samt baksida ben på långhåren. Ingen underull. Otroligt mjuk och glansig när den är bra.

Får de riktigt bra mat så är det ingen direkt pälsvård att tala om, öronen kan behöva borstas ibland, de blir toviga om hundarna äter mycket ben, tuggar på pinnar eller har halsband. De hårar pyttelite, och de hår som väl fastnar på kläder, de är lätta att få bort. Trots att jag har universums mest ostädade hem för tillfället så ser jag inga hundhår annat än på lite kläder (och på sidan av en fåtölj som jag troligen inte gjort rent på 1½ år). Jag behöver inte ha koll på var några klädrullar finns.

Får de däremot "icke perfekt mat", då blir pälsen hemsk! Då är det päls överallt, päls som är svår att få bort osv. Får hundarna dålig mat kan pälsen t.o.m. kännas fluffig, även där pälsen ska vara kort.

Det går också att få till enormt mycket pälsvård för de som vill. Jag vet folk som borstar behängen ofta för att de gillar det och folk som borstar även den korta pälsen regelbundet (oftast de som ger mindre bra mat till hundarna, så att hundarna hårar mycket). Det finns även de som gillar att klippa pälsen i midjan, trimmar pälsen på benen så att den är så snygg som möjligt osv. De flesta har matmössor på hundarna när de äter, just för att undvika örontrassel och för att undvika att hundarna tuggar av den långa pälsen.

 

[Laa]

Ras: Griffon Bruxellois (och upplevelse av Griffon Belge, även om damen inte är i livet längre)

Strävhår. "Fäller inte och behöver trimmas tre till fyra gånger per år". Jo, tjena. Fäller knappt om man trimmar regelbundet, i två av minas fall ca varannan månad. Hund tre lär nog inte fälla även om det tar lång tid mellan trimningarna, men hon har mycket mjukare päls än de andra två. Belgen hade liknande päls som hund tre, henne trimmade jag... två gånger per år? Såg fördjävlig ut, men tappade inte pälsfunktionen förrän efter fyra-fem månader.
Pälsupplevelsen. Ja, en vältrimmad en känns som en mjukare strävhårig terrier, typ mjukt med krisp . En otrimmad är mjukare än så, nästan silkig när det blivit alldeles för långt. Vältrimmad lämnar enstaka hår av underull om de sitter i famnen. Otrimmad, man märker att det finns hund i huset om man säger så. Håret tussar ihop sig på golvet, tack och lov. Lakanen är hårigare än hundarna. Roller är trevligt. Eller sköta trimningen
En vältrimmad päls är ytterst funktionell, stöter av väta och smuts, hunden luktar inte ens hund.
Att HÅLLA pälsen vältrimmad kräver kanske en timme-en och en halv varannan månad. Utställningstrimning tar ca 20min var eller varannan vecka. Tvättar skägget på hund tre någon/några gånger i veckan, fastar mat och sånt i hennes skägg. De andra två blir nån gång i månaden.
Sammanfattning: sköter jag vovvarnas päls är den fantastisk. Gör jag det inte får jag skylla mig själv

 

[Elementary]

Kul tråd

Ras:
Havanais

Beskrivning:
En bichon havanais kräver en hel del pälsvård. Den ska inte klippas eller trimmas, men måste kammas regelbundet och badas var 14:e dag för att pälsen ska hållas ren. En fördel är att rasen inte fäller. Vid cirka 1–1½ års ålder byter den till vuxen päls och då gäller daglig kamning. Annars kan hunden lätt få stora tovor som både är besvärliga att reda ut och plågsamma för hunden.

Upplevelse:
Pälsen är jättetjock med många mycket tunna strån. Den känns mjuk och luftig när man fipplar med den, men man måste gräva mycket mer än man tror för att nå in till huden.
Bör borstas två gånger om dagen redan från början. En lite snabbare fix på morgonen för att reda ut det som trasslats till när hunden ändrat position under natten, och en mycket grundligare genomgång på kvällen för att reda upp allt som rörts till under dagen. Badandet i beskrivningen är överdrivet, men man måste ofta spola av magen och benen för att pälsen drar upp precis all lera, jord, löv och annat skräp. Är det torrt kan man borsta bort det (men hur ofta är det torrt i den här jäkla landet). Bara hunden råkar titta på en viss typ av snö så förvandlas den till en michelingubbe med stora snöbollar i hela pälsen.
Bytet till vuxenpälsen är helvetesmånader. Pälsen tovas bara hunden andas och det spelar ingen roll hur mycket man kammar och borstar, det kommer bara mer och mer päls. Var de gömmer den förstår jag inte.
Rasen fäller ingenting. Det enda som möjligtvis virvlar runt i luften är det man själv dragit av när man kammat och borstat.
Förstår alla som rakar/klipper ner sina, men måste också notera hur det kan bli ett stort jobb då pälsen växer ut till "tovlängden" då allt bara ska kaka ihop sig. Man måste alltså raka ner hunden med korta och jämna mellanrum.


Ras:
Bedlingtonterrier

Beskrivning:
Pälsen bör borstas och kammas minst en gång i veckan och pälsen bör klippas var 6-8:e vecka. Ska hunden delta på utställning bör den klippas oftare. Öronen måste som regel plockas på hår. Men i gengäld fäller den inte. Den kan badas ofta. Pälsen känns mjuk och fräsch.

Upplevelse:
Denna stämmer ganska bra faktiskt!
Pälsen är jättemjuk och fluffig och många säger att bedlisar är de "mjukaste hundarna de någonsin klappat". Den vanliga pälsen på ryggen blandas med styva stackelhår, men resten av hunden är mjuk som en leksakshund. Utställningsfrisyren kräver konstant tillfixande och ordentliga genomkamningar för att det inte ska bli svårutredda knutar eller se ovårdat ut. En "sportklippning" med mindre "hätta" och inga "byxor", där kroppen rakas ner ganska ordentligt, är klart mer lättskött. Nån enstaka genomkamning någon gång i veckan är allt som behövs. En genomgång med sax och rakapparat varannan månad låter som ett vettigt intervall.
Pälsen är inte avstötande och det mesta kan bestämma sig för att fastna. Men då pälsen är någorlunda kort är det enkelt fixat.
Fäller absolut ingenting.

 

[tuaphua]

Jag håller med om din beskrining av Papillon, som jag har.
De fäller lite året om, men mer vår/höst. De luktar inte hund.
Borsta gör jag 1-2 ggr/mån. Då håller de sig tov-fria.
Roller används till kläder och säng.