Val och kval... (Hjälp mig att välja ras!)

[Raderad medlem 120709]

Fast är det agilityhundar? Är de inte ganska egensinniga som många spetsar?

De har ett visst mått av samarbetsvilja men är inga renodlade arbetshundar, vad jag kan läsa mig till - med reservation för att rasbeskrivningar inte alltid matchar hur det ser ut i verkligheten...
För mig som ändå inte har tävling som mål så behövs nog inte så mycket mer. Jag får en känsla av att en del svar har kört fast lite vid tanken om agility som huvudaktivering, när jag även tänkt köra rallylydnad. Faktum är att det lär bli mer av det sistnämnda eftersom det inte pågår så mycket agilityverksamhet på den närliggande brukshundklubben för närvarande.

Jag vet inte, någonstans lär jag ju behöva kompromissa vilket som, om det ska bli någon hund alls...

 

[snorp]

Jag har själv npf diagnoser och har utbildat min kelpie till min assistanshund. Inom den förening vi utbildat oss finns det åtminstånde två dansk-svenska gårdshundar som är assistenthundar.

 

[bollen__]

Ja, lite väl lurviga för min smak, om jag får fortsätta vara ytlig . Inte så jättevanlig ras heller, men till min förvåning finns det två kennlar som föder upp inom länet, om än med bristfälliga hemsidor som så många andra. Jag sliter mitt hår Det vore väldigt trevligt att åtminstone kunna se eventuella valpplaner utan att behöva ha personlig kontakt med var och varannan uppfödare.

Jag skrev aldrig något tidigare för jag misstänkte att de var fel utseende, en om det skulle vara intressant att träffa eurasier så har jag en vän som bor i Sundsvall som säkert ställer upp, hon har 2 stycken Jag har ju 3 och du får gärna träffa dom men trots att jag har mormor och morfar i Saltvik så är vi inte i krokarna så ofta. Jag pmar angående uppfödarna!

 

[bollen__]

Fast är det agilityhundar? Är de inte ganska egensinniga som många spetsar?

Beror väl på vad man vill göra. Det är fler och fler som kör agility med sina, men gissar att de flesta är som jag att målet bara är att ha kul, inte att vinna och komma snabbt upp i högsta klassen.

 

[Dentaku]

De har ett visst mått av samarbetsvilja men är inga renodlade arbetshundar, vad jag kan läsa mig till - med reservation för att rasbeskrivningar inte alltid matchar hur det ser ut i verkligheten...
För mig som ändå inte har tävling som mål så behövs nog inte så mycket mer. Jag får en känsla av att en del svar har kört fast lite vid tanken om agility som huvudaktivering, när jag även tänkt köra rallylydnad. Faktum är att det lär bli mer av det sistnämnda eftersom det inte pågår så mycket agilityverksamhet på den närliggande brukshundklubben för närvarande.

Jag vet inte, någonstans lär jag ju behöva kompromissa vilket som, om det ska bli någon hund alls...

Klokt tänkt! Rallylydnad funkar ju verkligen med alla hundar, inte minst om man inte tänker satsa på att tävla och hamna högst på prispallen.
Agility går ju visserligen att träna med alla raser också men är kanske roligare att gå kurs med om de verkligen har förutsättningar. Iofs har jag sett en afghanhund på agilitytävling, det var lite imponerande. Men den rörde sig onekligen med mer avmätt värdighet än med snabbhet och smidighet.

 

[BornAgain]

Invicta just som @cirkus kommer jag att vara avis om du köper en australisk terrier och jag kommer att hjärta alla dina bilder. Den dag jag kan ha hund blir det en sådan. Om du har @Gnist inom din radie, ta chansen att träffa dem! Det sämsta som kan hända är ju att du får gosa hund och lära känna en ny ras lite grand.

Ta chansen att träffa @Gnist om du kan. Detta även om du tycker att skruttar (aka Australiensisk terrier) låter lika roligt som rotfyllning. Att känna bra hundmänniskor i sin närhet är aldrig fel - detta oavsett vad man sedan får i sitt eget koppel.

Jag träffade en australiensisk terrier på en Nosework tävling i helgen. Den verkade jättetrevlig. Cool i miljön med alla hundar och människor (och kor!) - inte ett skall från den på hela dagen. Verkade ha en fin relation med matte. Som plus och grädde på moset gjorde den bra ifrån sig.

(Jag hör till dem som kommer att vara smyg-avis om du skaffar en skrutt. Fast de är små)

 

[Nepenthe]

Nu har jag slitit mitt hår länge nog över att försöka navigera djungeln av raser och uppfödare, utan att komma någon vart. Så med risk för att outa mig totalt kastar jag in handduken och vänder mig till Bukes kunskapsbas. Hälften gnälltråd, hälften efterlysning... långt och svamligt blev det också.
Jag letar alltså efter vilken ras som ska bli min första hund. Men, det finns ett stort hinder - pga mitt NPF så klarar jag inte av längre resor, och är alltså låst till att leta inom länet jag bor i (Västernorrland), eller angränsande län. En stor begränsning, men inte något jag kan göra så mycket åt (så ev kommentarer om att rycka upp mig eller dylikt undanbedes). Finns det hopp för mig trots allt? Jag vet inte, men jag radar upp vilken aktivering jag har tänkt mig och mina önskemål här så får vi se hur det går.

Önskade egenskaper:
- Okomplicerad med både hundar och andra djur
- Lättlärd och samarbetsvillig
- Minimal jaktlust och/eller lätt att få viltren genom träning
- Hög skalltröskel, och gärna tystlåten överhuvudtaget
- Bra on/off-knapp
- Lättskött päls som inte fäller massor
- Varken pytteliten eller jättestor, typ någonstans mellan 10-25 kg
- Inga trubbnosar eller fluffbollar

Jag är sjukskriven nu och lär bli sjukpensionär inom en inte alltför avlägsen framtid (om FK ger med sig, men det är en annan historia), så jag har egentligen all tid i världen. Det som ibland tryter är min ork eftersom mitt psykiska mående går upp och ner periodvis, så jag är lite (läs: mycket) orolig över att köpa på mig för mycket hund...
Jag har i dagsläget endast en ambition med mitt hundägande och det är att få en trevlig kompis för skogspromenader och att träna lite hundsporter med på hobbynivå. Det är främst rallylydnad och agility som intresserar mig, men jag har tänkt prova på lite olika och se vad vi fastnar för.

De raser jag själv har tittat mest på är labrador och golden, men de är så uppdelade i den ena extremen eller den andra att jag känner mig helt vilse, och show-varianten som "borde" passa tilltalar mig inte ett dugg... På senare tid har jag också fått upp intresset för dansk-svensk gårdshund, men uppfödarna haglar verkligen inte tätt i den här delen av landet, så den tanken försvann ungefär lika fort som den uppstod.

Så, miljonkronorsfrågan: vad finns kvar baserat på kriterierna ovan? Hela grupp 9 som ska vara till just sällskap går ju fetbort av uppenbara skäl...

Finns jättetrevliga grupper om DSG på facebook om du vill höra dig för där? Finns en för valp/omplaceringar också där väldigt fina hundar på 2-3år även kan finnas och då förhoppningsvis i närheten.

 

[Raderad medlem 120709]

Finns jättetrevliga grupper om DSG på facebook om du vill höra dig för där? Finns en för valp/omplaceringar också där väldigt fina hundar på 2-3år även kan finnas och då förhoppningsvis i närheten.

Jag ska kika, omplacering är ju inte totalt uteslutet om det skulle dyka upp någon lovande tillräckligt nära.

 

[Raderad medlem 120709]

Mot allt bättre vetande väcker jag den här tråden till liv istället för att starta en ny. Många tankar som snurrar, så ni får ursäkta att det är virrigt. Jag skriver mest för att ventilera och uppdatera lite.

Pandemin kom som bekant med buller och bång kort efter trådstarten och påverkade hela världen, inklusive hundmarknaden, så framåt har det verkligen inte gått. Det börjar förhoppningsvis bromsa in och bli mättat nu, men det är lätt att tappa sugen när många kullar fortfarande är fullbokade innan födseln och en del uppfödare har höjt sina priser pga efterfrågan.

Jag var under sommaren i kontakt med en uppfödare av whippet, men upplevde att hen körde fast vid möjligheten att min katt kanske inte skulle acceptera en hund i hemmet; något som inte ens fanns på världskartan för mig innan den konversationen. Så vi kom inte mycket längre eftersom jag inte kunde trolla fram ett gäng potentiella lösningar på kommando. Hen sa visserligen att jag var välkommen att återkomma när jag hade tänkt över det lite mer, men den slutsatsen jag kom fram till var då att attityden avskräckte mig ordentligt, så det blev inget, fast jag nu har några lösningar i bakhuvudet om herr katt skulle säga blankt nej.

"Sök rätt på en annan uppfödare av rasen då" kanske ni tänker. Jo, det vore ju den självklara lösningen, men den enda andra som jag tycker är intressant råkar vara vän med den ovan nämnda personen, så jag tror inte att jag törs, ifall hen skulle ha sagt något om vilken konstig intressent hen fått som aldrig hörde av sig igen. Det var en sån förbannad prestation att ens ta det där telefonsamtalet hen insisterade på att jag undrar hur jag någonsin ska kunna göra om det fler gånger, med andra som kommer ställa frågor jag inte har självklara svar på.

Det har alltså inte kommit mycket positivt ur den här resan, inte i mina ögon. Det enda är väl att jag har insett värdet i att trotsa mina fördomar, nu när jag har gått från blankt nej till vinthund till att kunna tänka mig i alla fall en ras i gruppen. Men jag är inte direkt stenad på någon specifik ras längre eftersom jag har så många udda krav och är begränsad i hur långt jag kan åka för att ens titta på en hund.

Jag funderar - det är väl ett sista desperat försök, jag vet inte - på att kolla in spaniels lite mer, som föreslogs tidigare i tråden. Det är då främst engelsk springer det lutar mot. Ni som har mer erfarenhet av dem får gärna berätta för- och nackdelar som ni upplever dem. Annars är kandidatlistan mycket kort nu; förutom whippet så är det dp-labbe, snaggad pudel, dsg och australisk terrier som hängt kvar. Och de två sistnämnda har ändå larmande i sig så de känns inte självklara även om det till stor del är en träningsfråga.

Ärligt talat känner jag mig helt dum i huvudet som har så otroligt få tänkbara raser och ändå inte löser det. Kanske jag lägger ner allting istället eftersom det inte verkar vara meningen att jag ska få ha någon hund. Det är nog slumpen som avgör.

 

[Gnist]

förutom whippet så är det dp-labbe, snaggad pudel, dsg och australisk terrier som hängt kvar. Och de två sistnämnda har ändå larmande i sig så de känns inte självklara

Fast aussies är inte och ska heller inte vara speciellt larmande, såvida inte någon/något inkräktar på deras domäner.

 

[inverterad]

Härligt att höra att du inte givit upp på hundletandet. Jag tycker raserna på din lista låter väldigt lämpliga, kanske med lite varning för vinthundarna med tanke på herr katt. Jag tipsar återigen om att på något sätt bestämma dig för ras och sen köra fullt ut på den rasen, engagera dig i rasklubben och lära känna uppfödare och låta dem lära känna dig. Jag vet att det känns som evigheter när en väntar på en valp men tyvärr är det ofta så processen går till just nu när trycket på valpar är och har varit hårt under en länge tid. Du ska verkligen inte känna att du gjort fel på något sätt eller inte erbjuder ett fint hem för en hund! Utan det är så här för nästan alla i nuläget. Vägen till valp är tyvärr lång. Men häng i och försök ha tålamod så kommer din hund till slut, det är jag säker på.

 

[Raderad medlem 120709]

Fast aussies är inte och ska heller inte vara speciellt larmande, såvida inte någon/något inkräktar på deras domäner.

Då är nästa fråga hur enkelt det är att lära dem vad som hör till deras domän och inte? Jag bor nära en hyfsat trafikerad byväg och grannhundarna gapar friskt så fort någon eller något rör sig där, så det har fått mig att undra om det är svårt att lära in att de ska knipa igen om ingen fysiskt går in på tomten, eller om jag bara har otur att bo bland människor som struntar helt i uppfostran.

Härligt att höra att du inte givit upp på hundletandet. Jag tycker raserna på din lista låter väldigt lämpliga, kanske med lite varning för vinthundarna med tanke på herr katt. Jag tipsar återigen om att på något sätt bestämma dig för ras och sen köra fullt ut på den rasen, engagera dig i rasklubben och lära känna uppfödare och låta dem lära känna dig.

Jag trodde faktiskt att jag hade bestämt mig för whippet, men så gick det som det gick. Det kanske är lika bra eftersom det är så väldigt olika åsikter om man alls törs ha dem med katt eller inte. Men ja, bestämma sig gick alltså inte något vidare. Därav att det känns som slumpen får avgöra, för jag orkar fan inte.

Under det senaste året har jag bantat bort nästan alla sociala medier av hälsoskäl, så det är inte heller givet att hänga på Facebook eller liknande för att få kontakt med uppfödare. Och jag känner mig heldum bara av tanken på att komma som oinvigd och försöka bli med i gänget. Jag litar absolut inte på att jag skulle duga om någon får se mer av vem jag är, så bra självkänsla har jag inte.

 

[Gnist]

Då är nästa fråga hur enkelt det är att lära dem vad som hör till deras domän och inte? Jag bor nära en hyfsat trafikerad byväg och grannhundarna gapar friskt så fort någon eller något rör sig där

det är inte heller givet att hänga på Facebook eller liknande för att få kontakt med uppfödare. Och jag känner mig heldum bara av tanken på att komma som oinvigd och försöka bli med i gänget. Jag litar absolut inte på att jag skulle duga om någon får se mer av vem jag är, så bra självkänsla har jag inte.

De är tämligen lättlärda, mycket för att de har den bakgrunden som de har och många bor i lägenhet utan problem.

Och som uppfödare tycker jag att det är sorgligt och synd att du känner att du inte skulle "duga" som köpare pga du är ny inom rasen, oavsett vilken ras du än kommer fram till skulle passa just dig.

 

[Maniac123]

Jag har en ESS o jag tror hon lever upp till dina kriterier. Hon behöver lite mer strukturerad träning än typ ”testa och se om man fastnar för något”, men hennes uppfödare ”varnade” mig för att denna kombo förmodligen kommer att bli väldigt aktiv med tanke på linjerna, att inte alls hennes hundar är så krävande. Man kan ju välja en lugnare kombo om man vill det. Hon är otroligt arbetsvillig, mycket will to please, lyhörd, förarvek, social, alltid glad, otroligt snäll. Enkel att leva med, super(!) av- och på-knapp. Gillar att gosa. Ser faktiskt inga direkt nackdelar men än att jag hade önskat att rasen var lite ”torrare” med lite sundare öron. Men det kan jag leva med för rasen är otroligt trevlig att leva med.

 

[Åsa A]

Då är nästa fråga hur enkelt det är att lära dem vad som hör till deras domän och inte? Jag bor nära en hyfsat trafikerad byväg och grannhundarna gapar friskt så fort någon eller något rör sig där, så det har fått mig att undra om det är svårt att lära in att de ska knipa igen om ingen fysiskt går in på tomten, eller om jag bara har otur att bo bland människor som struntar helt i uppfostran.



Jag trodde faktiskt att jag hade bestämt mig för whippet, men så gick det som det gick. Det kanske är lika bra eftersom det är så väldigt olika åsikter om man alls törs ha dem med katt eller inte. Men ja, bestämma sig gick alltså inte något vidare. Därav att det känns som slumpen får avgöra, för jag orkar fan inte.

Under det senaste året har jag bantat bort nästan alla sociala medier av hälsoskäl, så det är inte heller givet att hänga på Facebook eller liknande för att få kontakt med uppfödare. Och jag känner mig heldum bara av tanken på att komma som oinvigd och försöka bli med i gänget. Jag litar absolut inte på att jag skulle duga om någon får se mer av vem jag är, så bra självkänsla har jag inte.

Alltså, alla hundar och katter är ju sin egen individ och det finns säkert whippets som inte funkar med katt, men jag skulle tro att det är de som bara ser katter utomhus, inte de som bor med dem. Uppfödaren till vår whippet har även kattuppfödning. Hon har 9 whippets och ett par katter och det funkar utan problem. Och i den whippetgrupp jag är med i på Facebook så är det många som har både whippet och katt, har sett nån som var ute och gick med både katt och whippet (båda lösa, i alla fall just då när de filmade) och det finns många bilder på whippet och katt som ligger och myser tillsammans.

Förstår att det inte är så lätt för dig och med det bemötandet blev det förstås inte lättare heller, men jag tror inte alla uppfödare är så som den du hade kontakt med....

 

[Malibu_Stacy]

Alltså, alla hundar och katter är ju sin egen individ och det finns säkert whippets som inte funkar med katt, men jag skulle tro att det är de som bara ser katter utomhus, inte de som bor med dem. Uppfödaren till vår whippet har även kattuppfödning. Hon har 9 whippets och ett par katter och det funkar utan problem. Och i den whippetgrupp jag är med i på Facebook så är det många som har både whippet och katt, har sett nån som var ute och gick med både katt och whippet (båda lösa, i alla fall just då när de filmade) och det finns många bilder på whippet och katt som ligger och myser tillsammans.

Förstår att det inte är så lätt för dig och med det bemötandet blev det förstås inte lättare heller, men jag tror inte alla uppfödare är så som den du hade kontakt med....

Jag tycker dock att uppfödaren ändå lät väldigt rimlig. Det känns naturligt att fråga någon som har katt och ska köpa sin första hund hur man tänkt lösa det praktiska. Uppfödaren bad ju dessutom TS att återkomma när hen tänkt mer på det hela.
Med det sagt, så fungerar vår Whippet också bra med katter han bor med. Han har bott med två katter i många år och det gick fint. Okända katter på gatan vill han dock jaga (och evtl döda).
Jag tycker absolut att TS kan höra av sig till whippetuppfödaren eller dennes vän igen