Päls och skinnfäll av husdjur?

[gul_zebra]

Ang pälsen så kanske du kan låta någon göra en tovad version av din katt? Det behöver katten inte ens dö för att fixa, bara att spara fälld päls

 

[MiaMia]

Det kan bli problem att göra en fäll av djur som varit sjuka pga. håret påverkas av allmäntillståndet och blir svagt där det växer ut. Sällskapsdjur avlivas nuförtiden oftast som påtagligt sjuka eller gamla, så jag kan tänka mig att det kanske är vanligare att deras fällar inte har bra förutsättningar än vid jakt/planerad slakt.
Och är avlivningen akut så är det nog många idag som inte fixar fram förutsättningarna för att flå samt salta skinn tillräckligt snabbt.

Jag ser inget konstigt i att spara en fäll om det är vad ägaren vill. Men det kanske inte alltid fungerar praktiskt?

 

[tanten]

Det hade nästan känts bättre med tanke på vad man får göra för att få fram en skalle. Typ låta naturen ta sin gång först.

Jag har redan två kattkranier men de är inte äkta, det skulle kännas annorlunda tänker jag mig.

Min far fick ett hästhuvud från slakteriet. De hade visat honom det eftersom den ardennern hade varit väldigt mager och eländig när den kom in. En av slaktarna tittaade då imunen på den efteråt. Sista kindtanden på ena sidan hade vuxit till en spet som gjorde en grop i benet på motstående sida. Det hästen måste haft ONT.

Vi fick hem den och min far la den i en myrstack. Det tog ett tag men den blev helt ren och bara skelett återstod. Intressant att kunna visa när folk på den tiden var skeptiska till behovet av tandvård på häst. (detta är länge sedan)

 

[Krystalline]

Hu ja, jag läste om hur någon rengjorde delar de hade hittat i skogen ... guh, det hade ju fastnat i huvudet för alltid Så vill jag inte minnas min katt!

Jag har mina (oäkta) kranium i fönstret
Visa bifogad fil 84803

Nu blir jag nyfiken, hur tänker du med shadow box? Tänkte du ha delar av katten i den? Eller?

Jag tänker typ en bädd av mossa, kraniet i mitten, omgivet av fina stenar och torkade blommor eller så!
Jag vill också fixa såna där glasprydnader med lite av hästens aska i.
Och så ska jag fixa ett vitrinskåp per häst (har haft två) där jag hänger en av deras grimmor, ett vackert foto, deras tagelflätor, tagelsmycken, prisrosetter osv

 

[Scandi]

Jag har tänkt på att spara tänder, kranium och skinn men när det väl kommer till kritan är det helt omöjligt. Skulle aldrig klara av det och inte heller låta någon annan göra det, för mig är det för känsligt och känns bara fel. Jag klarar knappt av att se mina älskade djur som döda så nej, det hade inte gått men tanken har i alla fall funnits där tidigare.

Har en hel del riktiga kranium och skinnfällar och tycker de är fascinerande och jättevackra, blir mest fylld av vördnad av dessa men det går inte när jag känner och älskat djuret som det hört till, det skulle bli för mycket sorg och jobbiga känslor kring det. Har tagelarmband och hårtussar från älskade djur, som jag klippt av under deras tid i livet men efter att döden inträffat kan jag inte ta något från kroppen de lämnat efter sig. Jag tycker däremot inte det är fel om någon annan gjort det på sina djur.

 

[iNHALE]

Hade du då tänkt dig att koka och bleka skallen själv? Jag känner att just den biten är för känslig för att jag skulle vilja göra det själv. Jag hade gärna fått kroppen som aska (fäll verkar ju inte så praktiskt med katt tyvärr) men huvudet som kranium.

Tillägg (efter någon timme då jag skulle bara kolla om jag kunde hitta någon sån service): Nu har jag istället "nördat" mig ned i urnor och hittat ett par jättefina som jag skulle kunna tänka mig att ha
Tex:

Ja jag hade kunnat koka och bleka själv utan problem. Jag jobbar med döden i mitt yrke och har nog ett ganska avslappnat och odramatiskt förhållningssätt till det hela iom det. Jag är heller inte "äckelmagad" när det kommer till lukter, obehagliga synintryck osv. När min förra hund dött så var jag med och tittade på när han kremerades. Däremot hade jag nog realistiskt valt att skicka iväg kroppen för att få den flådd eftersom jag hade varit för orolig för att göra fel. Det är lätt hänt att man tex råkar skära hål på skinnet när man flår och är ovan. Men rent emotionellt hade jag kunnat göra det själv.

 

[iNHALE]

Av vad jag läst så verkar de flesta skriva om att man ska kunna hälla askan själv ned i smycken eller urnor. Men de kanske också maler ned det till damm, man behöver ju inte nämna alla detaljer i vad de gör kanske.
Annars vore det ju praktiskt om det gick att göra så!

Troligtvis maler de det, precis som för människor Ska mycket till för att själva kalciumet ska brinna som jag förstår det. Men de flesta vill nog inte höra om malda ben

Även på djurkrematorier maler man askan till ett pulver. Grovlek på askan efter malning varierar lite beroende på maskinen. De benrester som kommer ut ur ugnen är oerhört porösa och känsliga delar som tex ett kranium faller sönder när man rakar ut askan ur ugnen.

Om det är någon som är nyfiken så har jag bilder på min förra hunds aska efter kremationen, både före och efter malningen. Om man vill spara ben och göra något med det så bör man ta tillvara på det innan man kremerar resten av kroppen.

 

[a1agnlju]

Jag, som fick tårar i ögonen när vi använde kattskinn i samband med något experiment i fysiken (har för mig att det hade med elektricitet och laddning att göra) skulle inte kunna tänka mig att behålla skinnen från mina djur. Får- och koskinn etc. skulle funka.

 

[Asko]

Ang pälsen så kanske du kan låta någon göra en tovad version av din katt? Det behöver katten inte ens dö för att fixa, bara att spara fälld päls

Min katts päls skulle vara den enklaste grejen att tova iallafall räcker nog med bara ett par borstningar!
Jag frågade faktiskt en som gjorde garn av hundpäls om de kunde göra av kattpäls också, tyvärr var de allergisk mot katt

Men bra tanke, gäller bara att hitta någon som är duktig

 

[Asko]

Det kan bli problem att göra en fäll av djur som varit sjuka pga. håret påverkas av allmäntillståndet och blir svagt där det växer ut. Sällskapsdjur avlivas nuförtiden oftast som påtagligt sjuka eller gamla, så jag kan tänka mig att det kanske är vanligare att deras fällar inte har bra förutsättningar än vid jakt/planerad slakt.
Och är avlivningen akut så är det nog många idag som inte fixar fram förutsättningarna för att flå samt salta skinn tillräckligt snabbt.

Jag ser inget konstigt i att spara en fäll om det är vad ägaren vill. Men det kanske inte alltid fungerar praktiskt?

Bra input! Bloggen jag läste på där de angav dödsorsaker (vilket var inte alltid) så var några överkörda. Förhoppningsvis var det hastigt och plötsligt då, och då är det inte så konstigt att pälsen är fortfarande frisk.

 

[Asko]

Jag har tänkt på att spara tänder, kranium och skinn men när det väl kommer till kritan är det helt omöjligt. Skulle aldrig klara av det och inte heller låta någon annan göra det, för mig är det för känsligt och känns bara fel. Jag klarar knappt av att se mina älskade djur som döda så nej, det hade inte gått men tanken har i alla fall funnits där tidigare.

Har en hel del riktiga kranium och skinnfällar och tycker de är fascinerande och jättevackra, blir mest fylld av vördnad av dessa men det går inte när jag känner och älskat djuret som det hört till, det skulle bli för mycket sorg och jobbiga känslor kring det. Har tagelarmband och hårtussar från älskade djur, som jag klippt av under deras tid i livet men efter att döden inträffat kan jag inte ta något från kroppen de lämnat efter sig. Jag tycker däremot inte det är fel om någon annan gjort det på sina djur.

Pga omständigheter så har jag inte ens kunnat vara med på någon avlivning av mina husdjur hittills så jag får nog ta det första steget först! För jag är nog lite som du trots allt, skulle kanske inte klara av det när det kommer till kritan.

Hur har du gjort med hårtussarna? Jag skulle lätt kunna skaffa något nu men funderar på hur man kan göra det på ett fint sätt. Hon är långhårig men det är ju inte riktigt som tagel som man kan binda ihop fint. Tovade figurer är inte riktigt likadant, även om det skulle säkert fungera fint.

 

[Asko]

Ja jag hade kunnat koka och bleka själv utan problem. Jag jobbar med döden i mitt yrke och har nog ett ganska avslappnat och odramatiskt förhållningssätt till det hela iom det. Jag är heller inte "äckelmagad" när det kommer till lukter, obehagliga synintryck osv. När min förra hund dött så var jag med och tittade på när han kremerades. Däremot hade jag nog realistiskt valt att skicka iväg kroppen för att få den flådd eftersom jag hade varit för orolig för att göra fel. Det är lätt hänt att man tex råkar skära hål på skinnet när man flår och är ovan. Men rent emotionellt hade jag kunnat göra det själv.

Skönt (? Om man kan säga så?), då vet du iallafall om att du skulle tåla det

Även på djurkrematorier maler man askan till ett pulver. Grovlek på askan efter malning varierar lite beroende på maskinen. De benrester som kommer ut ur ugnen är oerhört porösa och känsliga delar som tex ett kranium faller sönder när man rakar ut askan ur ugnen.

Om det är någon som är nyfiken så har jag bilder på min förra hunds aska efter kremationen, både före och efter malningen. Om man vill spara ben och göra något med det så bör man ta tillvara på det innan man kremerar resten av kroppen.

Äsch, så det är kanske inte möjligt att be om kraniet av ett vanligt djurkrematorium, de är nog inte vana vid sådan hantering gissar jag. Men det hade varit skönt om det hade kunnat göras så! Känns fel för mig att tänka på att göra det medan all hud och muskler är kvar

Tillägg: Jag skulle kunna tänka mig få en titt på de fotona om det är okej

 

[Gnist]

Jag skulle nog fundera på vad som "felas" hos en människa som sparar skinn, skelettdelar eller stoppar upp sitt husdjur.

Skulle inte säga något såklart, men för mig är det rätt udda att vilja hålla fast vid ett husdjur på det viset och inte kunna släppa taget.

 

[Masqueradee]

Jag är lite tudelad. Å ena sidan ser jag inga problem med att skinn och pälsar används när djuret gått bort/avlivats förutsatt att det är en bra typ av päls/skinn att garva och ta vara på, dock tror jag att jag har lite svårt att släppa att det varit ett husdjur som antagligen kommit en närmre än fåret som nu är min fårfäll.
Min plan är att ha köttkaniner när jag skaffar gård någon gång i framtiden, både för kött och för päls/skinn. De har jag redan nu bestämt mig för att inte ha inomhus i bostaden, inte ge namn osv för att hålla den emotionella distansen. Självfallet ska de leva så bra liv som möjligt, men jag kommer nog behöva hålla en slags distans. Vill även ha får för päls och skinn, och där blir det lite mer naturligt att inte ha de inomhus liksom.

 

[Asko]

Jag skulle nog fundera på vad som "felas" hos en människa som sparar skinn, skelettdelar eller stoppar upp sitt husdjur.

Skulle inte säga något såklart, men för mig är det rätt udda att vilja hålla fast vid ett husdjur på det viset och inte kunna släppa taget.

Bara för att förklara lite hur jag tänker för jag förstår helt vad du menar, jag känner samma sak när jag ser uppstoppade husdjur.
För min del är det nästan inte personligheten i delen även om det oundvikligt fungerar som minnessak också. Jag är fascinerad av kranium då jag tycker att de är häftiga, och så är jag kattälskare. Jag har två falska kattkranium men tänkte att det vore häftigt och fint med ett äkta. Och med ens egen katt kan man åtminstone vara 100% säker på att djuret har haft ett bra liv innan dess. Så det är inte riktigt personligheten i sig, utan det blir mera ett neutralt föremål (men räknar lite ändå med att det blir lite av en minnessak).
Samma sak med skinnet, jag tycker att min katt har en otroligt skön och fin päls så att det nästan vore synd att låta det brinna upp. Så det är lite pragmatiskt nästan?

(Hoppas jag! Jag vill inte att det ska bli något som jag dröjer mig kvar vid.)

 

[escodobe]

Olika skinn och hårtyper beter sig olika vid beredning. Fårskinn fäller inte efter garvning, vilket många andra pälstyper kan göra.

Tror det finns flera garverier runt om i sverige som kan hjälpa dig, de kan ju garva kaninskinn tex.

Minns en bukare för massa år sedan som garvade skinnen efter sina gamla hästar och hade på vardagsrumsväggen! Själv håller jag mig till fårskinn

Jag såg dem irl och det var väldigt fint, lite konstigt men ändå ett fint sätt att göra något vettigt istället för att bara skicka till förbränning.
Jag hade kanske inte gjort det själv, men det var helt klart ett sätt att hedra hästen på.

 

[Asko]

Jag är lite tudelad. Å ena sidan ser jag inga problem med att skinn och pälsar används när djuret gått bort/avlivats förutsatt att det är en bra typ av päls/skinn att garva och ta vara på, dock tror jag att jag har lite svårt att släppa att det varit ett husdjur som antagligen kommit en närmre än fåret som nu är min fårfäll.
Min plan är att ha köttkaniner när jag skaffar gård någon gång i framtiden, både för kött och för päls/skinn. De har jag redan nu bestämt mig för att inte ha inomhus i bostaden, inte ge namn osv för att hålla den emotionella distansen. Självfallet ska de leva så bra liv som möjligt, men jag kommer nog behöva hålla en slags distans. Vill även ha får för päls och skinn, och där blir det lite mer naturligt att inte ha de inomhus liksom.

Jag är lite fundersam också om det blir lite för svårt att släppa. Jag vet iallafall att jag inte skulle kunna göra det själv.
Kanske skillnad på om de bott inomhus eller utomhus som du skriver!

Tillägg: Fast hästar är ju något som folk kan reagera lite på samma sätt, så det stämmer kanske inte helt. Men å andra sidan är hästar lite av ett mellanting mellan "pragmatiskt" djur och husdjur. Lite som kaniner kan vara.

 

[MiaMia]

Jag skulle nog fundera på vad som "felas" hos en människa som sparar skinn, skelettdelar eller stoppar upp sitt husdjur.

Skulle inte säga något såklart, men för mig är det rätt udda att vilja hålla fast vid ett husdjur på det viset och inte kunna släppa taget.

Jag tänker inte att det nödvändigt behöver betyda att en "håller fast" och "inte kan släppa taget".
Något sådant är väl mer känslomässigt/psykologiskt hur en förhåller sig till djurets död? Och kan lika gärna underhållas (eller inte) med bilder, deras filt osv.?

Behöver det vara så väldigt annorlunda att ha skinnet från sitt favoritlamm som att ha skinnet från sin favorithund?
Jag tycker personligen det är mycket skummare att behålla askan, men det verkar ju vara många som tänker på det som en mer avslappnad grej än jag gör...

 

[Lazy Lady]

Jag är lite tudelad. Å ena sidan ser jag inga problem med att skinn och pälsar används när djuret gått bort/avlivats förutsatt att det är en bra typ av päls/skinn att garva och ta vara på, dock tror jag att jag har lite svårt att släppa att det varit ett husdjur som antagligen kommit en närmre än fåret som nu är min fårfäll.
Min plan är att ha köttkaniner när jag skaffar gård någon gång i framtiden, både för kött och för päls/skinn. De har jag redan nu bestämt mig för att inte ha inomhus i bostaden, inte ge namn osv för att hålla den emotionella distansen. Självfallet ska de leva så bra liv som möjligt, men jag kommer nog behöva hålla en slags distans. Vill även ha får för päls och skinn, och där blir det lite mer naturligt att inte ha de inomhus liksom.

Vi tar fällar ifrån våra lamm, vi har troféer ifrån makens jakt men jag skulle icke fixa att ha ett tamdjur som fäll eller uppstoppat.
Jag sparade tex inte ens skinnet ifrån vår ledartacka, hon va alldeles för tam och social för att jag skulle vilja ha hennes skinn. En släkting till oss hade ett skinn ifrån sin sällskaps kanin, dom va dock lite udda i allt dom tog sig för.
Känns lite märkligt för min del att man skulle vilja spara ett sällskapsdjur? Men det är bara som jag känner.

Men vem vet, labben kanske gör sej som tv-bänk?

 

[gul_zebra]

Min katts päls skulle vara den enklaste grejen att tova iallafall räcker nog med bara ett par borstningar!
Jag frågade faktiskt en som gjorde garn av hundpäls om de kunde göra av kattpäls också, tyvärr var de allergisk mot katt

Men bra tanke, gäller bara att hitta någon som är duktig

Jag vet en tjej som iaf jag tycker är jätteduktig på att tova, är så jäkla imponerad när hennes bilder kommer upp i flödet. Jag skickar länk i pm ifall det kanske kan vara nåt