forvirradx10
Trådstartare
Jag har länge tänkt på det här men jag har aldrig kommit till skott att faktiskt skriva om det. Men nu skulle jag behöva era tankar och synpunkter eller om ni själva har varit med om något liknande.
Det är så att jag under hela mitt 24åriga liv haft en knepig relation till min pappa. Fram till att jag fyllde 18 och flyttade hemifrån så bråkade vi väldigt väldigt ofta. Han har aldrig slagit mig eller något vad jag kan komma ihåg. Men han har varit otroligt aggressiv i sina ordval och i sitt beteende. Något som jag under hela min uppväxt har varit livrädd för.
Men det jag vill prata om är att han har kollat väldigt öppet på porr. Inte framför mig. Men från den åldern då man börjar kunna minnas saker och ting (i mitt fall runt 5 år) så har jag hört hur pappa har kollat på porr. Vardagsrummet låg väldigt nära mitt sovrum och han hade ibland relativt högt ljud. Iallafall så högt att jag kunde höra det. Ibland smög jag också fram och tjuvkikade. Nyfiken som jag var och pappa satt med ryggen mot ingången till vardagsrummet.
Några gånger när jag skulle kolla på film (det hände både när jag var ensam eller med mina kompisar) så hade han spelat över mina redan inspelade filmer (VHS) med porr. Jag minns tydligt hur obehagligt jag tyckte att det var. Att veta att "nu sitter min pappa och kollar på porr". Det här hände alltså titt som tätt under hela min uppväxt. När jag blev äldre så kunde jag säga ifrån och bli arg när jag hörde hur han stoppade in en VHS i videospelaren. Antingen för att titta själv eller för att spela in något som gick på tv.
När jag var lite äldre, runt 13-14 år, så sov jag en natt i mammas och pappas säng. Mamma var borta över natten och jag var väldigt mörkrädd och sov ofta i deras säng. Jag vaknar plötsligt av att sängen rör sig och pappa stönar tyst. Han tror såklart att jag sover. Så jag rör mig lite för att han ska sluta. Men han gör det inte. Då vänder jag mig mot honom och frågar vad han gör. Han slutar och låtsas då sova och mumlar något om att han drömmer.
Den händelsen har verkligen etsat sig fast i min hjärna. Sen har han ofta haft tillgängliga porrbilder på familjens gemensamma dator (jag är ensambarn). Visst hade han dom i en mapp, men som jag skrev tidigare så är man ju väldigt nyfiken som barn.
Mig veterligen har jag aldrig själv blivit utsatt för något. Men jag har väldigt ofta haft dom tankarna.
Men är det vanligt att OM man har blivit utsatt för övergrepp av något slag, att man förtränger det?
Jag har haft många mardrömmar om att pappa faktiskt har förgripit sig på mig. Men på något sätt känns det också så långt borta. Vi har idag en bra relation även om jag ofta tänker på det här. Idag kan vi umgås som två vuxna individer.
Ett väldigt konstigt inlägg och ursäkta om det är otydligt skrivet eller om det är stavfel.
Det är så att jag under hela mitt 24åriga liv haft en knepig relation till min pappa. Fram till att jag fyllde 18 och flyttade hemifrån så bråkade vi väldigt väldigt ofta. Han har aldrig slagit mig eller något vad jag kan komma ihåg. Men han har varit otroligt aggressiv i sina ordval och i sitt beteende. Något som jag under hela min uppväxt har varit livrädd för.
Men det jag vill prata om är att han har kollat väldigt öppet på porr. Inte framför mig. Men från den åldern då man börjar kunna minnas saker och ting (i mitt fall runt 5 år) så har jag hört hur pappa har kollat på porr. Vardagsrummet låg väldigt nära mitt sovrum och han hade ibland relativt högt ljud. Iallafall så högt att jag kunde höra det. Ibland smög jag också fram och tjuvkikade. Nyfiken som jag var och pappa satt med ryggen mot ingången till vardagsrummet.
Några gånger när jag skulle kolla på film (det hände både när jag var ensam eller med mina kompisar) så hade han spelat över mina redan inspelade filmer (VHS) med porr. Jag minns tydligt hur obehagligt jag tyckte att det var. Att veta att "nu sitter min pappa och kollar på porr". Det här hände alltså titt som tätt under hela min uppväxt. När jag blev äldre så kunde jag säga ifrån och bli arg när jag hörde hur han stoppade in en VHS i videospelaren. Antingen för att titta själv eller för att spela in något som gick på tv.
När jag var lite äldre, runt 13-14 år, så sov jag en natt i mammas och pappas säng. Mamma var borta över natten och jag var väldigt mörkrädd och sov ofta i deras säng. Jag vaknar plötsligt av att sängen rör sig och pappa stönar tyst. Han tror såklart att jag sover. Så jag rör mig lite för att han ska sluta. Men han gör det inte. Då vänder jag mig mot honom och frågar vad han gör. Han slutar och låtsas då sova och mumlar något om att han drömmer.
Den händelsen har verkligen etsat sig fast i min hjärna. Sen har han ofta haft tillgängliga porrbilder på familjens gemensamma dator (jag är ensambarn). Visst hade han dom i en mapp, men som jag skrev tidigare så är man ju väldigt nyfiken som barn.
Mig veterligen har jag aldrig själv blivit utsatt för något. Men jag har väldigt ofta haft dom tankarna.
Men är det vanligt att OM man har blivit utsatt för övergrepp av något slag, att man förtränger det?
Jag har haft många mardrömmar om att pappa faktiskt har förgripit sig på mig. Men på något sätt känns det också så långt borta. Vi har idag en bra relation även om jag ofta tänker på det här. Idag kan vi umgås som två vuxna individer.
Ett väldigt konstigt inlägg och ursäkta om det är otydligt skrivet eller om det är stavfel.