Övergivna Kattungar

[maiden]

Vad kan man göra för dom?
Var nyss i stallet och var med när vi avlivade 4 kattungar. Vi har nämligen en "vildkatt" som bor i stallet. Hon är jättemager och så, vi ger torrfoder men det är inte tillräckligt+ att vi varit borta över sommaren. Hon har iaf fått kattungar och för ett par dagar sedan så hittade jag dom uppe på höskullen för dom pep så mycket. Dom var ungefär 15 cm långa och hade öppnat ögonen. Har hört dom mycket dom senaste dagarna, vi hade tänkt avliva dom. Var där idag igen, visade sig att dom har blivit övergivna Två av dom var alldeles kalla och knappt vid liv. En var lite mer vid liv och en var ganska så pigg men ville inte äta nåt... Alla fyra är döda nu iaf, bäst för dom för en katt som tas från sin mamma när dom är yngre än 10 veckor får oftast psykiska problem=( Skulle själv aldrig komma på tanken att få eller lämna bort en katt som var yngre än 12 veckor!
Känns sorgligt men nu har dom det iaf bra.....

Det känns som ett rätt beslut men hade man kunnat göra nåt för den som var piggast? Den kröp ju iaf omkring och verkade ganska normal.

 

[Sol]

Man hade kunnat handmata den lille som verkade pigg, men att föda upp en kattunge utan mamma katts hjälp är ett heltidsjobb så jag klandrar dig inte för att du valde avlivning istället.

Försök fånga in mamman och få henne kastrerad annars kommer ni antagligen återigen hitta kattungar i stallet efter hennes löp kommit igång igen.

 

[maiden]

Jag har inte sett till henne på några dagar så något kan ha hänt henne, stallet ligger precis vid en väg.
Har flera gånger bett stallägaren att avliva henne med eftersom efter hösten så finns det ingen kvar i stallet och hon ser bedrövlig ut.
Han vill ju att hon ska vara kvar för hon äter råttor och möss, men frågan är hur mycket en svag katt kan fånga?
Ja, iaf innan jag är därifrån så SKA hon vara död. Hade hon varit yngre så hade jag kunnat ta hand om henne. Men att fånga in en katt som är minst tre år och försöka göra den tam och ge den ett liv som innekatt... tror inte det, hon skulle inte klara av det. Vi har fått henne så tam att hon inte är så rädd för oss två som är i stallet iaf men komma så nära att man kan klappa har bara hänt en gång, när hon åt samtidigt.

 

[Rallebralle]

annars kan man annonsera om ammor till bebisarna.....

min hona fick ju bara två....

 

[maiden]

ja, tänkte oxå på det.

 

[Catinca]

Usch sånt här är så hemskt. De flesta stall har ju en stallkatt, men någon måste ju ta hand om den.
Man känner sig så maktlös - vill hjälpa till men det är inte alltid så lätt.
Det finns andra bra kattsidor på nätet där man kan få råd och tips vart man vänder sig i sådan här situation. Ser du katten igen kan du söka på Katter.nu till exempel.

 

[veronican]

Det var nog bäst det som skedde med ungarna.
Ddet är så jäkla svårt med vilda stallkatter som "ägaren" inte orkar bry sig om.

Men jag måste få sticka in med att det GÅR visst att fånga in en sån där rackare En av katterna hemma hos mig bodde i mitt gamla stall. Hon var 4 år när jag fångade in henne, hade ALDRIG gått att klappa, man fick inte ens vara i närheten om hon skulle våga sig fram till matskålen. En gång hade jag med smaskig burkmat, då vågade hon fram och ta en tugga nära mig, men klappa? nädu.

Den här kolsvarta lilla katten med sina rädda ögon fick två ungar som jag hittade på höloftet. De var nog ungefär lika gamla som "dina", dvs jättesmå men hade börjat öppna ögonen. Jag gissar på 1½ vecka. Bonden ville slå ihjäl dem, men de var så pigga och fina att jag övertalade honom att ge mig mamman och ungarna istället.

Hur fångar man en livrädd 4-årig kattmamma? jadu, jag hade tur. Hon hade gömt ungarna under en halmbal och när hon hoppade upp ur hålet från boet högg jag henne snabbt som tusan, men det var en fight Men det var hennes enda chans, det där livet där ute var inget liv.

Hon har nu bott hos mig 5 månader och numera gör jag dagligen såhär med henne Många har sagt mig att det är bäst för katten att avliva henne, men jag var envis.

Den livsglädje som växt fram i henne är så underbar att se. Visst var kissen rädd första tiden, hon höll på att glömma sin ungar tom! Men efter några dagar-en vecka vande hon sig och efter någon månad började hon till min stora förvåning hoppa upp på stolar, upp i fönstret och utforska lägenheten om nätterna. Sedan såg jag henne en dag leka med en av kattungarnas leksaksmöss! Det var som att studera en kattunge, vilken inlevelse. Hon har levt ett så hårt liv betonat på överlevnad att hon aldrig fått leka av sig ordentligt.

Idag går det inte att lyfta henne, då blir hon jätterädd och man kan inte klappa henne som en vanlig katt, man måste närma sig försiktigt och lugnt. Men när man väl börjat klappa GUD då är hon gosigare än nån katt jag mött! Spinner jättehögt, trycker sig emot handen och njuter nåt enormt. Under hakan är favoriten. Hon vet inte vart hon ska ta vägen, så skönt tycker hon att det är! Kolla bara: Alicia för 2 månader sen

Hennes ungar är sedan 2 månader tillbaka utflugna, de bor ihop hos en tjej några kilometer härifrån där de har det oförskämt bra. Kattmamman får bo hos mig tills vi hittat ett nytt hem, annars får hon vara kvar. Egentligen kan hon nog få ett bättre hem, för hon och hunden går inte helt bra ihop (hon har satt skräck i vovven sedan vovven jagade henne en gång och hon gav igen) Men hittas inget bra hem tänker jag inte avliva henne när hon kommit så här långt.

Så det finns solskenshistorier
Man ska inte underskatta katterna. Visst finns det katter som aldrig skulle orka anpassa sig till ett liv med människan, med det är nog inget stort antal.

Har du/nån annan möjlighet att ta hem katten och göra ett försök så gör det!! Annars se till att hon får avlivas för det live hon lever nu tycker inte jag är ett liv värt att leva för det innehåller så mkt lidande. Men det kanske finns någon kattorganisation som kan hjälpa dig?

Det är så svårt med sådana här kissar Bra att du försöker hjälpa henne!!



PS: Det hjälper ju om man har en tam katt redan som den skygga kissen kan bli kompis med

 

[tirre]

Det fanns så mycket du kunde ha gjort. Nu är det tyvärr försent. Spritt över hela sverige finns det ett flertal organisationer som tar hand om just sånna katter. Se länkar nedan.

Ang. den vuxna katten så blir jag så förbannad. Om den personen som har stallet vill utnyttja katten som råttjägare så får han väl för h-vete ta hand om den. Annars får han skaffa råttgift eller nåt. En katt är en levande varelse och ingenting man utnyttjar hur som helst. En katt kan inte heller som många tror klara sig helt utan människor. De kan inte bara leva på möss. Det jag tycker du ska göra innan du lämnar stallet är att ta kontakt med någon kattorganisation i närheten och antingen be dem hämta katten eller köra dit den själv. Hon kan mycket väl bli tam och få ett fortsatt underbart liv. Till skillnad mot det helvete hon har nu.

http://home.tiscali.se/kattport/katthem.htm
http://biphome.spray.se/madeleine.bartak/