linnsan
Trådstartare
Har fått hem en rottistik på drygt två år som jag ska ha hand om lite då ägarna inte har tid med henne. Har enligt uppgifter fått reda på att hon har gjort utfall och skäller på folk. Fick hem henne i tisdags (3/1).
Hon har skött sig jättebra. Går bra ihop med mina andra två hundar. Gosig, förarvek och med en "will to please". Helt okomplicerad att hålla på med (för mig) osv.
Jag är hennes fjärde hem... Och har enligt uppgift stått nästan uteslutande i hundgård sen hon var 4 månader gammal. Vilket inte ger en bra start på livet.
Pappa kom iaf förbi lägenheten idag (hon har träffat honom en gång innan, dock bara träffat en snabbis) och det slutade med ett bett, dock ej hål.
Tar hela historien: Plingade på dörren. Jag sätter alla hundarna utanför hallen så det inte blir ett sånt ståhej. Öppnar, säger "varsågod" och hundarna hälsar. Tiken går sen in i köket igen. Min stora hane hoppar upp på pappa varav han säger/ryter "nej!" och puttar ner honom. Tiken kommer, morrandes och hoppar upp på pappa och biter honom i handen. Jag blir lite chockad men ropar till på henne varav hon kommer. Tar tag i henne (tänkte inte på om det var bra eller dåligt utan det blev mest så "automatiskt"). Hon sätter sig framför mig och är lugn igen. Så hon fortsätter inte "kolla av" pappa och spänna sig utan lugnar sig direkt och tigger godis istället. Hon får sedan godis och beröm när hon sitter stilla.
Jag funderar nu hur jag ska träna på detta, och första tanken som dyker upp är om man kan träna skydd och lära att hon ABSOLUT inte får lägga sig i förutom vid ett kommando.
Hon är ju lite osäker, samtidigt som hon har skärpa. Så jag tror ju att med väldigt strikta ramar och regler så hon känner sig trygg med att jag sköter situationen så kan man komma bukt med problemet.
Det jag dock tvekar vid är ju att det inte är min hund, och jag har inte ngn lust att lägga ner så mkt tid och pengar som det antagligen kommer ta för att sen lämna tillbaka henne. Däremot så om det absolut inte funkar trots massa träning så är det väl antingen att hon åker tillbaka till nuvarande ägaren eller avlivas. Och det accepterar jag, och är beredd på.
Det som får mig att vilja kämpa med henne är för att hon i övrigt är en väldigt trevlig hund. Och vi klickar bra. Både jag och hon och hon med de andra hundarna. Får jag inte bukt med problemet dock så kommer det bli för jobbigt att ha henne. Otroligt jobbigt att hela tiden hålla sån otrolig koll, framförallt eftersom att hon är en stor ras också. Hade det varit en liten skit på 3 kg hade det varit en annan sak...
Så OM jag vill kämpa med henne så vill jag även att hon går över i min ägo, så de inte vill ha tillbaka henne när/om problemet blir löst.
Vad är era tankar? Hur hade ni gjort?
Blev väldigt luddigt men hoppas texten inte är för jobbig att läsa.
Hon har skött sig jättebra. Går bra ihop med mina andra två hundar. Gosig, förarvek och med en "will to please". Helt okomplicerad att hålla på med (för mig) osv.
Jag är hennes fjärde hem... Och har enligt uppgift stått nästan uteslutande i hundgård sen hon var 4 månader gammal. Vilket inte ger en bra start på livet.
Pappa kom iaf förbi lägenheten idag (hon har träffat honom en gång innan, dock bara träffat en snabbis) och det slutade med ett bett, dock ej hål.
Tar hela historien: Plingade på dörren. Jag sätter alla hundarna utanför hallen så det inte blir ett sånt ståhej. Öppnar, säger "varsågod" och hundarna hälsar. Tiken går sen in i köket igen. Min stora hane hoppar upp på pappa varav han säger/ryter "nej!" och puttar ner honom. Tiken kommer, morrandes och hoppar upp på pappa och biter honom i handen. Jag blir lite chockad men ropar till på henne varav hon kommer. Tar tag i henne (tänkte inte på om det var bra eller dåligt utan det blev mest så "automatiskt"). Hon sätter sig framför mig och är lugn igen. Så hon fortsätter inte "kolla av" pappa och spänna sig utan lugnar sig direkt och tigger godis istället. Hon får sedan godis och beröm när hon sitter stilla.
Jag funderar nu hur jag ska träna på detta, och första tanken som dyker upp är om man kan träna skydd och lära att hon ABSOLUT inte får lägga sig i förutom vid ett kommando.
Hon är ju lite osäker, samtidigt som hon har skärpa. Så jag tror ju att med väldigt strikta ramar och regler så hon känner sig trygg med att jag sköter situationen så kan man komma bukt med problemet.
Det jag dock tvekar vid är ju att det inte är min hund, och jag har inte ngn lust att lägga ner så mkt tid och pengar som det antagligen kommer ta för att sen lämna tillbaka henne. Däremot så om det absolut inte funkar trots massa träning så är det väl antingen att hon åker tillbaka till nuvarande ägaren eller avlivas. Och det accepterar jag, och är beredd på.
Det som får mig att vilja kämpa med henne är för att hon i övrigt är en väldigt trevlig hund. Och vi klickar bra. Både jag och hon och hon med de andra hundarna. Får jag inte bukt med problemet dock så kommer det bli för jobbigt att ha henne. Otroligt jobbigt att hela tiden hålla sån otrolig koll, framförallt eftersom att hon är en stor ras också. Hade det varit en liten skit på 3 kg hade det varit en annan sak...
Så OM jag vill kämpa med henne så vill jag även att hon går över i min ägo, så de inte vill ha tillbaka henne när/om problemet blir löst.
Vad är era tankar? Hur hade ni gjort?
Blev väldigt luddigt men hoppas texten inte är för jobbig att läsa.