Osocial valp?

[Hullst]

Halloj, har lite funderingar som jag skulle vilja utbyta.
Har en berner sennen valp hemma på 11 veckor, haft hund innan med diverse problem och rädslor, och oroar mig för att jag ska ”förstöra” denna valpen.

Jag upplever henne som ganska ointresserad av oss i familjen, förutom när hon får sina ryck vill säga och hänger i byxbenen. Hon kan ligga utomhus i timmar, vi bor på landet med inhängnad trädgård och vid fint väder står dörren öppen. Då vill hon vara ute jämt, vilket jag förstår när det varit varmt och hon söker sig till svalare platser. Men det känns som att hon söker sig bort från oss, hon lägger sig inte hos oss i vardagsrummet när vi sitter där exempelvis utan hon lägger sig någon annanstans, när vi ska sova gnäller hon fortfarande en del på kvällen/natten och lägger sig i ett annat rum.

Hon är självständig och kan vandra iväg på egna upptåg, man får verkligen locka med sig henne. Vi besökte en butik idag för lite miljöträning och hon piper/drar sig bort från mig på nya platser. Hon har en del temperament och när jag lyfter henne emellanåt, exempelvis när vi ska upp för trappor kan hon bli sur och morrar/biter tag i ansiktet på mig. Då pratar jag lugnt med henne och försöker att inte göra det till en stor grej.

Vet inte ens vad jag vill komma fram till? Men jag tar uppenbarligen detta personligt () och är rädd att hon inte tycker om mig, jag är noga med att hon får vara ifred när hon vilar på dagarna. Jag leker en del med henne och försöker bygga en bra relation. Valpkurs ska vi gå men det är inte förrän i september.

Ställer jag omedvetet för höga krav? Förstår ju att detta bara är en liten bebis, men det var längesen vi hade en valp i huset och jag vill verkligen göra rätt från början denna gången, och skapa en så bra grund jag kan.

Har ni tips/erfarenheter, hur ska man tänka?

 

[tanten]

Torsten var lite sån när han kom.
Inte speciellt intresserad av mig. Ville inte ha kroppskontakt och blev han rädd för något sprang han från mig, inte till. Han höll sig gärna för sig själv. (inga problem att ensamhetsträna )

Det gick över. Men han var närmare 11 månader innan han självmant ville upp i famnen.

De är individer och vi kan inte tvinga oss på dem, men försöka göra all samvaro så mysig det går.
Torsten kan fortfarande bli sur när jag lyfter upp honom. Men jag är mjuk och försiktig och försöker att inte "kränka hans integritet" eller hur jag ska uttrycka det.
Det ska vara mysigt och skönt hos mig - i den mån det går.

 

[Nota]

Låter ju som en alldeles normal berner sennen och en valp som protesterar är ju fullt normalt det med?

 

[inverterad]

Det låter som en individ som inte är så förig och inte har så mycket egenskaper som handlar om samarbete och social kontakt. Det är antagligen sån hon kommer vara hela livet. Det går att träna sådana egenskaper till viss del men hon kommer alltid ha sin grundpersonlighet kvar - ärftligheten för mentala egenskaper är stor. Hur var hennes föräldrar, hur ser deras BPH/MH ut om de gjort sådana?

Jag tror som @tanten att det är smart att ladda er närvaro med positivitet. Försök att i alla situationer förstärka att hos er är det mysigt, kul och bra att vara, hon får godis, hon får umgås på egna premisser och ni undviker att tvinga henne till närhet och till aktiviteter som kränker hennes integritet (som att lyftas, kloklippa, fixa med päls osv) utan sådana moment lärs in med belöningar och där valpen själv får vara med och 'bestämma'. Leken är också en otroligt viktig byggsten i relationsskapande!

 

[Hullst]

Torsten var lite sån när han kom.
Inte speciellt intresserad av mig. Ville inte ha kroppskontakt och blev han rädd för något sprang han från mig, inte till. Han höll sig gärna för sig själv. (inga problem att ensamhetsträna )

Det gick över. Men han var närmare 11 månader innan han självmant ville upp i famnen.

De är individer och vi kan inte tvinga oss på dem, men försöka göra all samvaro så mysig det går.
Torsten kan fortfarande bli sur när jag lyfter upp honom. Men jag är mjuk och försiktig och försöker att inte "kränka hans integritet" eller hur jag ska uttrycka det.
Det ska vara mysigt och skönt hos mig - i den mån det går.

Tack för ditt svar, alla är ju olika precis som vi.

 

[Nota]

Det låter som en individ som inte är så förig och inte har så mycket egenskaper som handlar om samarbete och social kontakt. Det är antagligen sån hon kommer vara hela livet. Det går att träna sådana egenskaper till viss del men hon kommer alltid ha sin grundpersonlighet kvar - ärftligheten för mentala egenskaper är stor. Hur var hennes föräldrar, hur ser deras BPH/MH ut om de gjort sådana?

Jag tror som @tanten att det är smart att ladda er närvaro med positivitet. Försök att i alla situationer förstärka att hos er är det mysigt, kul och bra att vara, hon får godis, hon får umgås på egna premisser och ni undviker att tvinga henne till närhet och till aktiviteter som kränker hennes integritet (som att lyftas, kloklippa, fixa med päls osv) utan sådana moment lärs in med belöningar och där valpen själv får vara med och 'bestämma'. Leken är också en otroligt viktig byggsten i relationsskapande!

Finns det föriga berner sennens tycker alla lunkar runt för sig själva helt obrydda om omvärlden men väldigt snälla klapphundar

 

[inverterad]

Finns det föriga berner sennens tycker alla lunkar runt för sig själva helt obrydda om omvärlden men väldigt snälla klapphundar

Nog finns det väl det? Inte som en bc såklart men rasklubben framhåller att de är lättlärda familjehundar (de har väl avlats som sällskapshundar och inte självständiga gårdshundar de senaste 50-60 åren eller mer).

 

[Hullst]

Låter ju som en alldeles normal berner sennen och en valp som protesterar är ju fullt normalt det med?

Det kanske det är? Jag har bara haft en berner blandis innan och han var mycket kontaktsökande och höll sig gärna nära. Läser man på skks rasbeskrivning står det att det tävlas hundar i lydnad med framgång, beroende på vad man jämför med då. Jag har uppfattat det som att rasen ska vara ganska så följsam, om än lite Ferdinand.

 

[Hullst]

Det låter som en individ som inte är så förig och inte har så mycket egenskaper som handlar om samarbete och social kontakt. Det är antagligen sån hon kommer vara hela livet. Det går att träna sådana egenskaper till viss del men hon kommer alltid ha sin grundpersonlighet kvar - ärftligheten för mentala egenskaper är stor. Hur var hennes föräldrar, hur ser deras BPH/MH ut om de gjort sådana?

Jag tror som @tanten att det är smart att ladda er närvaro med positivitet. Försök att i alla situationer förstärka att hos er är det mysigt, kul och bra att vara, hon får godis, hon får umgås på egna premisser och ni undviker att tvinga henne till närhet och till aktiviteter som kränker hennes integritet (som att lyftas, kloklippa, fixa med päls osv) utan sådana moment lärs in med belöningar och där valpen själv får vara med och 'bestämma'. Leken är också en otroligt viktig byggsten i relationsskapande!

Tack för bra råd!
Hanen har gjort bph, vilket jag tolkar som en bra, social hund. Tiken har inte gjort något, där kan jag inte säga mycket mer än vad jag sett hos uppfödaren.

Jag vill ju gärna träna lite lydnad med denna damen och kanske testa tävla lite för skojsskull. Men än är det långt kvar tills dess så vi får lägga allt krut på relationen så får vi se vart vi hamnar.

 

[linnsan]

Halloj, har lite funderingar som jag skulle vilja utbyta.
Har en berner sennen valp hemma på 11 veckor, haft hund innan med diverse problem och rädslor, och oroar mig för att jag ska ”förstöra” denna valpen.

Jag upplever henne som ganska ointresserad av oss i familjen, förutom när hon får sina ryck vill säga och hänger i byxbenen. Hon kan ligga utomhus i timmar, vi bor på landet med inhängnad trädgård och vid fint väder står dörren öppen. Då vill hon vara ute jämt, vilket jag förstår när det varit varmt och hon söker sig till svalare platser. Men det känns som att hon söker sig bort från oss, hon lägger sig inte hos oss i vardagsrummet när vi sitter där exempelvis utan hon lägger sig någon annanstans, när vi ska sova gnäller hon fortfarande en del på kvällen/natten och lägger sig i ett annat rum.

Hon är självständig och kan vandra iväg på egna upptåg, man får verkligen locka med sig henne. Vi besökte en butik idag för lite miljöträning och hon piper/drar sig bort från mig på nya platser. Hon har en del temperament och när jag lyfter henne emellanåt, exempelvis när vi ska upp för trappor kan hon bli sur och morrar/biter tag i ansiktet på mig. Då pratar jag lugnt med henne och försöker att inte göra det till en stor grej.

Vet inte ens vad jag vill komma fram till? Men jag tar uppenbarligen detta personligt () och är rädd att hon inte tycker om mig, jag är noga med att hon får vara ifred när hon vilar på dagarna. Jag leker en del med henne och försöker bygga en bra relation. Valpkurs ska vi gå men det är inte förrän i september.

Ställer jag omedvetet för höga krav? Förstår ju att detta bara är en liten bebis, men det var längesen vi hade en valp i huset och jag vill verkligen göra rätt från början denna gången, och skapa en så bra grund jag kan.

Har ni tips/erfarenheter, hur ska man tänka?

Jag skulle nog bara fortsätta jobba med relationen men inte ta det personligt. Det är som du säger en bebis och när hon märker att hon får ut saker av er (mat och lek) så kommer det säkert ändras iaf mer eller mindre

Och att ha lite humör när man blir buren skulle jag inte heller lägga någon större vikt vid om den är socialt trygg i övrigt? Hur beter hon sig i miljö? Trygg? Tänkte på din beskrivning.

Min kompis laikahane hade en period som liten en del humör. När han blev trött och vi var tvungna att bära honom (på tex mässa) så fick han utbrott Vi skrattade bara lite åt honom och fortsatte gå. Nu var det här ingen osäkerhet bakom. Han var bara en trött bebis som ville se om han kom undan med ett utbrott. Och det är inget som märks av idag.

Är det osäkerhet hade jag nog jobbat med det annorlunda. Tex motbetingning.

 

[Luff]

Börja med kontaktövningar så du blir en resurs. 2-3 minuter här o där.

 

[Hullst]

Jag skulle nog bara fortsätta jobba med relationen men inte ta det personligt. Det är som du säger en bebis och när hon märker att hon får ut saker av er (mat och lek) så kommer det säkert ändras iaf mer eller mindre

Och att ha lite humör när man blir buren skulle jag inte heller lägga någon större vikt vid om den är socialt trygg i övrigt? Hur beter hon sig i miljö? Trygg? Tänkte på din beskrivning.

Min kompis laikahane hade en period som liten en del humör. När han blev trött och vi var tvungna att bära honom (på tex mässa) så fick han utbrott Vi skrattade bara lite åt honom och fortsatte gå. Nu var det här ingen osäkerhet bakom. Han var bara en trött bebis som ville se om han kom undan med ett utbrott. Och det är inget som märks av idag.

Är det osäkerhet hade jag nog jobbat med det annorlunda. Tex motbetingning.

Jag upplever henne som trygg när vi varit i nya miljöer, hon har inte haft några problem med att lägga sig och sova bland mycket folk, hundar, cyklar osv. Men hälsar gärna på nya människor

Nej det är nog som du säger, hennes utbrott kan väl jämföras med barnen som inte vill gå och lägga sig.
känner mig lite lugnare nu när hon ändå ligger här i soffan bredvid mig.

 

[Lingon]

Fast det är väl skillnad på icke-förig och osocial. Det måste ju finnas hundar som är icke-föriga (d.v.s inte så intresserade av att samarbeta och jobba) men som ändå är sociala och vill vara nära och bli klappad? Det finns ju inget som säger att en BC (som togs upp i tråden som exempel på förig hund) nödvändigtvis är social bara för att den vill jobba? Det finns säkert föriga hundar som älskar att jobba och samarbeta men som vill vara lämnade ifred resten av tiden och vara i flockens utkant så att säga. Med men inte klistrad vid ens sida.

Jag hade personligen tyckt att det var otroligt tråkigt om min valp inte var social. Hur var den när ni träffade den innan ni valde den?

 

[Hullst]

Fast det är väl skillnad på icke-förig och osocial. Det måste ju finnas hundar som är icke-föriga (d.v.s inte så intresserade av att samarbeta och jobba) men som ändå är sociala och vill vara nära och bli klappad? Det finns ju inget som säger att en BC (som togs upp i tråden som exempel på förig hund) nödvändigtvis är social bara för att den vill jobba? Det finns säkert föriga hundar som älskar att jobba och samarbeta men som vill vara lämnade ifred resten av tiden och vara i flockens utkant så att säga. Med men inte klistrad vid ens sida.

Jag hade personligen tyckt att det var otroligt tråkigt om min valp inte var social. Hur var den när ni träffade den innan ni valde den?

Intressant input!

Vi har inte valt valp själva utan uppfödaren har gjort det. Vi upplevde valparna som jämna när vi hälsat på, inget som stack ut på något sätt. Men det är ju svårt att säga något på ett besök, när valparna varit trötta i värmen. Det är ju heller inte så att hon aldrig vill umgås, men det är betydligt mindre än vad jag är van vid.

 

[em-pirre]

Min andra whippet var sån. Hela flocken kunde springa iväg åt ett håll men hon fullkomligt sket i vad alla andra gjorde och kunde vandra iväg mot ett annat håll.

Jag gick någon lydnadskurs och lite olika utflykter med bara henne och det hjälpte enormt. Kursen var inte för att träna lydnad egentligen utan just för att vi skulle göra nåt tillsammans utan flocken.

Idag är hon tre år och fortfarande självständigt och väldigt trygg i sig själv. Samtidigt gillar hon oss och söker sig till oss för att vila och så. Jag är väldigt glad över att ha en så trygg hund

 

[Lingon]

Intressant input!

Vi har inte valt valp själva utan uppfödaren har gjort det. Vi upplevde valparna som jämna när vi hälsat på, inget som stack ut på något sätt. Men det är ju svårt att säga något på ett besök, när valparna varit trötta i värmen. Det är ju heller inte så att hon aldrig vill umgås, men det är betydligt mindre än vad jag är van vid.

Jag är uppvuxen med en hund som inte heller var så social. Han kom ibland och ville bli klappad men inte alls som våra andra hundar har varit. Av alla hundar vi haft under min uppväxt så är han tyvärr den man fick minst relation till. Men han var som han var och fick vara det. Han ville vara med flocken men inte så social i övrigt.

 

[em-pirre]

Min andra whippet var sån. Hela flocken kunde springa iväg åt ett håll men hon fullkomligt sket i vad alla andra gjorde och kunde vandra iväg mot ett annat håll.

Jag gick någon lydnadskurs och lite olika utflykter med bara henne och det hjälpte enormt. Kursen var inte för att träna lydnad egentligen utan just för att vi skulle göra nåt tillsammans utan flocken.

Idag är hon tre år och fortfarande självständigt och väldigt trygg i sig själv. Samtidigt gillar hon oss och söker sig till oss för att vila och så. Jag är väldigt glad över att ha en så trygg hund

Edit: henne släpper jag än idag INTE lös nånstans. De andra svansar efter mig och har stenkoll på var jag är. Inte så säker på henne dock...

Men jag släpper egentligen aldrig lös hundarna nånstans av säkerhetsskäl (har 1ha ingähnad gård så de får vara lösa varje dag hemma)

 

[Maniac123]

Tycker det låter som en normal Berner Sennen Vi har en uppfödare i sambons nära släkt, deras hundar är inte översociala direkt. Det är ju typ gårdshundar, de älskar att ligga ute på trappan/grusplanen i svalkan och hålla koll om det kommer någon eller så att fåren är innanför hagen.

Att hon protesterar vid hantering ja, hon är en valp. Fortsätt bygga på er relation, det låter bra. Men känns ingen stress eller press över det, det gör inte saken bättre. Att hon är trygg är ju guld värt!

Jag har en ganska förig ras, men min är också väldigt självständig. Hon är sällan i samma rum som oss, ligger i princip alltid vid dörren i hallen oavsett om vi kollar på TV i vardagsrummet eller sover i sovrummet eller jobbar i arbetsrummet. Som 8 veckors valp tog hon egna turer i skogen när de vuxna hundarna höll sig till mig. Men hon accepterar all hantering och är förig vid träning osv. Att de är självständiga ser jag bara som positivt, ensamträning har tex inte ens behövt för hon tycker det är helt ok.

 

[inverterad]

Fast det är väl skillnad på icke-förig och osocial. Det måste ju finnas hundar som är icke-föriga (d.v.s inte så intresserade av att samarbeta och jobba) men som ändå är sociala och vill vara nära och bli klappad? Det finns ju inget som säger att en BC (som togs upp i tråden som exempel på förig hund) nödvändigtvis är social bara för att den vill jobba? Det finns säkert föriga hundar som älskar att jobba och samarbeta men som vill vara lämnade ifred resten av tiden och vara i flockens utkant så att säga. Med men inte klistrad vid ens sida.

Jag hade personligen tyckt att det var otroligt tråkigt om min valp inte var social. Hur var den när ni träffade den innan ni valde den?

Ja, så är det ju absolut! En förig hund kan vara osocial och en självständig hund kan vara väldigt social. Jag tänker att detta beteende kan bero mer på självständighet dvs en obundenhet av flocken, än osocialitet dvs att hunden aktivt drar sig undan socialt umgänge med sin flock. Det är olika egenskaper, tänker jag. Sen kan ju hunden vara osocial OCKSÅ, men jag har för egen del aldrig träffat en berner sennen som inte är social.

Självständighet är en ganska bra egenskap för hundens del för det innebär (oftast) att den är ganska trygg i sig själv.