Osäkerheten åt upp det roliga

[Socka]

Hej allhopa!
Jag är en tonåring som för några år sedan upptäckte ridningen och fastnade direkt. Började på ridskola och gick sedan över till diverse medryttarhästar och trivdes verkligen som fisken i vattnet. Precis som alla andra barn så växer man och inom ridningen så bidrar ju det att det inte är möjligt att rida samma små ponnys hela tiden.

Men i samband med tonåren kom även osäkerheten krypande. Jag trodde (tror*) inte på mig själv ett dugg inom ridningen. Detta ledde i sin tur till att jag inte vågade ta för mig och glömde av saker pga jag var på helspänn hela tiden. Gick runt i nedvärderande tankar/funderingar om mig själv. Å inte blev det bättre när jag inte kunde handskas med kritiken jag fick av hästägaren. Jag borde ju uppskatta kritiken och använda mig av den så jag kunde växa! Men istället så kröp jag ihop ännu mer och gjorde ännu sämre ifrån mig = mer kritik.

Överallt såg jag tjejer i min ålder och även äldre som tävlade, red i form, använde olika hästtermer, disskuterade beteenden, pratade om senaste inköpen, tävlingsnivåer och olika kända ryttare. Medan jag själv aldrig skulle ha något att tillägga.

Samtidigt är jag inte intresserad av det heller. Klart jag vill vara kunnig, det är inte det. Men skulle jag få bestäma så skulle jag vilja ha en medryttarhäst som inte har någon tävlingskapacitet. Bara rida ut långrundor, rykta, mocka, fixa mat och pyssla. Möjligtvis kunna skutta något enstaka hinder men just det där att ha riktigt kul och mysigt tillsammans, det är det jag söker.

Idag har jag lagt ner ridningen, lika så andra sporter jag höll på med förut.

Vad gör man? Jag strosar ofta runt på olika annonser men känner att de flesta söker erfarna tjejer som är bättre än mig, med lång erfarenhet. Det känns som om det inte finns någon som vill ha en medryttare som tar ut deras häst på långritter istället för ett dressyrpass på banan.

Jag vill bara ha riktigt skoj...som förut. Men som rubriken lyder så har min osäkerhet ätit upp det roliga.
Vill till sist tillägga att jag är inte ute efter medlidande, men ser också detta inlägget som en möjlighet att få skriva av mig.
Så finns det någon där ute som har varit i en liknande sits? Har tips till mig osv så skriv gärna!

Ha en fin dag allihopa!

 

[Time]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Du låter som du skulle passa perfekt till mig och min nordisflicka tror att det finns många som skulle vilja ha en sådan medryttartjej. vart bor du?

 

[Nixehen]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Du skulle passa perfekt som medryttare hos mig också!

 

[Mooch]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Det låter som om du skulle passa bra med min ena häst också

Jag tänker mig att det måste finnas många som önskar sig en medryttare som vill rida ut mest och pyssla. Men det beror säkert mycket på var du bor och vad det finns mest för typ av hästägare och ryttare just där.

En bra bot mot osäkerhet är ju att kasta sig ut i lagom utmanande situationer igen och vänja in sig själv vid hur det är. Rädslan innan man kommer till skott och föreställningarna om vad som kan gå fel är ofta värre än det som verkligen händer när man väl är där.

Sen tror jag det är bra att i ditt läge mjukstarta hos en hästägare som förstår ditt dilemma och förstår att bemöta det.

 

[heidi maria]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Mitt tips är att köpa/ta på foder/bli medryttare på en ras som är fullständigt motsatsen till en tävligshäst. Jag säger inte att en fjording, nordsvensk, tinker eller whatever inte kan gå i form, tävla hoppning och tas upp i klasserna lite, men det är förväntningarna som försvinner i många sammanhang.

För min del är ridning en jättekul hobby och livsstil. Visst, jag tränar dressyr med min häst, åker gänra bort och rider på olika ställen och vill gärna att hon ska utvecklas och bli litelite finare än en skogsluffshäst ridmässigt. Men jag vet redan att jag inte ska tävla 1,40, och det vill jag inte heller. Så varför ska jag då köpa ett stort halvblod och kånka runt med i sammanhang med mycket prestige osv när det inte är den ridningen jag fastnat för?

 

[Mooch]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Fick en impuls att leta efter gilla-knappen på ditt inlägg

 

[Rouise]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

fortsätt leta!

jag tror säkert att det finns hästägare som vill ha medryttare som i första hand bara vill ut i skogen och mysa. Men var ärlig med vad du kan och inte kan, vad du själv känner att du har för mål och ambitioner, dvs bli inte medryttare på en tävlingshäst där ägaren förväntar sig att du ska rida dressyr på en viss nivå om du själv känner att du inte kan möta dessa krav. utan bli medryttare på en häst där ägaren tycker att det är toppen bra att du rider i skogen oavsätt om denne själv också är enbart skogsmulle eller tävlar i ex dressyr.

Hitta ett stall med ägare, häst och övriga människor i stallet som du trivs med. hitta en ägare där du kan känna dig bekväm med att fråga om du är osäker. detta kommer ge dig utrymme att växa in i rollen som medryttare och på lite självförtroende!

kämpa på!

 

[Socka]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Först och främst blir jag verkligen överglad när jag kommer in hit och ser att jag har fått en massa svar, jag uppskattar verkligen era svar. Tacktacktack!

Först och främst ska jag kanske tillägga att jag är en Hallänning och kan nästan gissa mig till att de flesta bor lite längre upp i landet? Det verkar finnas så många mysiga skogsmullehästar där uppåt, nästan så man packar väskan...
I vilket fall så har ni som kommenterat helt rätt i vad ni säger och jag funderar lite på att själv lägga ut lite annonser ihop om att finna just det jag söker. Dock känns det mest som om de flesta folket runt om där jag bor har tävlingshästar.

Och Rouise, du har så rätt så! Jag var medryttare åt en trevlig häst för ett tag sedan, men jag åtog mig nog lite för mycket vatten över huvudet. Kraven som hästägaren ställde var krav som jag själv inte kunde leva upp till så det är väl mycket det som min osäkerhet grundades i.

Nåväl nu ska jag sudda bort min tråkiga inställning! Nya tag nu. Så nu då Heidi-Maria, ska jag spana lite extra efter raser som är motsatsen-till-en-tävlingshäst-häst!
Återigen tack till er alla som har svarat och kommit med erbjudanden, det värmer verkligen!

 

[Guldaskig]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Du hade passat perfekt till min häst också!

Fortsätt leta, det finns nog fler hobbyhästar än tävlingshästar i Sverige!

 

[GotAsecret]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Jag är precis som du...har ridit länge men gör det "hellre än bra".
Form har jag fått till enstaka gånger och jag känner av hästarna och är kunnig så - men hopp/dressyr och sådant är verkligen inte min grej!

Jag vill också ut i skogen och mysa kravlöst på en häst jag känner mig trygg på, eller bara umgås/pyssla lite i stallet och sådant.
Jag kan inte ha större krav på mig från ägare utan måste få känna mig för vad jag klarar, även om jag alltid gör mitt bästa.

Mitt bästa verkar dock inte gott nog för hästägare jag träffat

Så jag har också gett upp...jag hade en alldeles underbar medryttarhäst för ett år sedan, jag var totalt stentrygg på henne och övervann ALLA mina rädslor, och i början tyckte jag väldigt bra om ägaren också.
Hästen älskar och saknar jag än i dag så det gör ont...hon var verkligen den perfekta.
Men att det ska vara så svårt!

Det är nog bara att fortsätta leta, kanske dyker den rätte upp när du minst anar, så var det för mig.
Denna häst var ett kallblod (ofta för stora/tunga/starka för mig) som stod en bra bit utanför stan (ca 1 timme totalt med buss + 20 min promenad) och så skulle det kosta 500:- i månaden.
Alla sådana faktorer brukar få mig att backa redan i annonsen, men nu chansade jag och det är jag enormt glad över - lika glad som jag nu är ledsen över att sagan tog slut

Nixehen - visst bor du i uppsala, eller är jag dum?

 

[Socka]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Mimifly:

Åå, jag känner verkligen igen mig i vad du skriver, varför får jag aldrig träffa personer som dig när jag är ute bland hästfolk? Hade ju varit skitskoj att rida tillsammans med en person som är lik en själv inom ridningen!

Precis som de andra har skrivit så finns det självklart hästar där ute för oss, men vi kanske får kämpa lite mer för att hitta dem. Du fann ju en och kanske är det värt att offra lite extra transport och dylikt för att hitta den perfekta hästen? Där emot kan vissa priser avskräcka en hel del, det håller jag med om. Jag har precis som du ridit den perfekta hästen, eller ja det var en riktig buse man satan vad kul jag hade! Red till stranden, skutta över små hinder, busade ute på ängar, lärde henne lite småtrix och bara hade riktigt mysigt tillsammans. Stallet i sig var ett litet ruckel, men ägaren och människorna i stallet var urmysiga som alltid fanns till hands när man frågade grejer! Men tyvärr jag växte ifrån den hästen

Får man fråga hur kommer det sig att du slutade rida din medryttarhäst?
Lycka till och kanske kan du hitta en häst för dig här i denna tråden!

 

[Coolfrees]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Får man fråga var någonstans i Halland du bor??
Du kan skicka via PM om du inte vill skriva ut det här...
Jag bor också i Halland och är dressyrryttare! Men jag har en häst som älskar långturer ut i skog och mark!
Däremot kan han vara rätt pigg och busig, vilket gör att jag själv inte vågar dra ut och hoppa och lattja för mycket i skog och mark! (Rider självklart ut ofta ändå..)
Tycker det är spännande att läsa ditt inlägg för jag hade bara ÄLSKAT att ha en sån medryttare som du om det nu inte vore så att min lilla pålle kan vara för mycket för vissa ibland..
Behöver egentligen ingen hjälp nu, men kan alltid vara kul att höra!
Samt att min häst ska i framtiden vara "dressyrtävlingshäst" men jag vill ju ändå att han får vara häst och ha kul! Tycker att fler borde tycka att det är skönt om någon sköter uteritter och sånt annat skoj!

 

[Nixehen]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Nixehen - visst bor du i uppsala, eller är jag dum?

Nej du är inte dum, det stämmer bra! Eller ja, Gottröra/Långhundra (3,5 mil från stan.)

 

[TinyWiny]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Du hade passat här också. Precis vad jag vill ha från en medryttare

 

[Lavinia]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Hej!

Jag säger som de andra.. Du hade varit perfekt för mej och min tjej. Synd att du bor på fel ställe!

Jag presonligen vill inte ha någon expert som rider min häst- dom rider oftast för hårt för att funka med min tjej. Jag vill ha nån som älskar min pålla lika mycket som jag gör och som gärna rider i skog och mark, för att det är kul. Som jag- även om jag tränar också:-)

Det är bara att leta vidare, du kommer hitta din häst därute!

/Lavinia, vars medis hörde av sej i våras, precis när jag hittat medryttare och sen hörde av sej igen i juli när min medis hoppade av.. Där kan man snacka om kärlek- fast hon inte träffat häst innan:-).

 

[karamelldrottningen]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Eftersom du har så svårt att hitta medryttarhäst, kanske du kan ta nån lektion på nån snäll ridskolehäst tex? Med en lärare som kan hjälpa dig att bli mer trygg i dig själv, alltså inte fokus på själva finliret och en massa moment, utan bara på dig själv och sen se vart det leder till?


Annars finns det ju många som anordnar turridningar med islandshästar om du är intresserad av det. Kostar iofs lite, men väldigt kul och inte speciellt kravfullt heller.

Sen ska du fortsätta leta tkr jag, höra med kompisar som har hästar lr känner nån som behöver medis.

 

[karini]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Karamelldrottningens råd ovan att ta ett par ridlektioner bara för att komma igång igen tycker jag är bra!

Har själv varit medryttare på ett par olika hästar och min erfarenhet är att de flesta vill ha någon som du, som rider ut och myser och är mån om hästen framför någon som vill träna och rida på bana.

Kanske hindrar din osäkerhet dig lite, fundera på vad det är som gör dig orsäker och var noga med att hitta en häst du känner dig trygg med. För min del hjälper det att rida mindre hästar som jag vet att jag lättare klarar av om något skulle hända. Nu har jag börjat på ridskola igen och börjar så smått gilla att rida även större hästar, men jag tycker det är viktigt att börja med det man känner att man klarar av och sedan, allteftersom ta sig an större utmaningar. T.ex. så hade jag inte ridit på drygt ett halvår innan jag började rida min förra medryttarhäst. Trots att jag inte är speciellt rädd av mig red jag ändå hästen åtminstone ett tiotal gånger i ridhus och på bana innan jag började rida ut. Först bara avskrittning ute efter ridpassen, sedan promenader för hand, för att tillsist känna mig trygg nog att rida ut längre turer på egen hand.

 

[GotAsecret]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Ah...och hästen är oåtkomlig med buss? Annars kan du ju höra av dig! (oj...hoppas inte denna tråd ryker nu om det börjar bli för mycket annons...)

Socka - jag pm:ar dig!

 

[Socka]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Jo precis ni har helt rätt, det där med lektioner har jag inte ens tänkt på och jag förstår inte riktigt varför. Det borde ju kunna vara väldigt givande och då kan man från start förklara läget för tränaren så han/hontar hänsyn till det. Dock kostar det ju en slant, men några gånger ibland hade ju inte skadat. Då kan jag ju hålla igång ridningen i väntan på att hitta en medryttarhäst så det är ju inte helt fel! Bra tips, tack!

 

[Nixehen]

Sv: Osäkerheten åt upp det roliga

Det går buss hit - absolut. 35 min från Uppsala!
Hojta på msn om du är intresserad - du har mig redan där, Shadow.

TS: Hoppas du hittar hästen du söker, tycker du har fått en massa bra tips här i tråden!