S
Socka
Hej allhopa!
Jag är en tonåring som för några år sedan upptäckte ridningen och fastnade direkt. Började på ridskola och gick sedan över till diverse medryttarhästar och trivdes verkligen som fisken i vattnet. Precis som alla andra barn så växer man och inom ridningen så bidrar ju det att det inte är möjligt att rida samma små ponnys hela tiden.
Men i samband med tonåren kom även osäkerheten krypande. Jag trodde (tror*) inte på mig själv ett dugg inom ridningen. Detta ledde i sin tur till att jag inte vågade ta för mig och glömde av saker pga jag var på helspänn hela tiden. Gick runt i nedvärderande tankar/funderingar om mig själv. Å inte blev det bättre när jag inte kunde handskas med kritiken jag fick av hästägaren. Jag borde ju uppskatta kritiken och använda mig av den så jag kunde växa! Men istället så kröp jag ihop ännu mer och gjorde ännu sämre ifrån mig = mer kritik.
Överallt såg jag tjejer i min ålder och även äldre som tävlade, red i form, använde olika hästtermer, disskuterade beteenden, pratade om senaste inköpen, tävlingsnivåer och olika kända ryttare. Medan jag själv aldrig skulle ha något att tillägga.
Samtidigt är jag inte intresserad av det heller. Klart jag vill vara kunnig, det är inte det. Men skulle jag få bestäma så skulle jag vilja ha en medryttarhäst som inte har någon tävlingskapacitet. Bara rida ut långrundor, rykta, mocka, fixa mat och pyssla. Möjligtvis kunna skutta något enstaka hinder men just det där att ha riktigt kul och mysigt tillsammans, det är det jag söker.
Idag har jag lagt ner ridningen, lika så andra sporter jag höll på med förut.
Vad gör man? Jag strosar ofta runt på olika annonser men känner att de flesta söker erfarna tjejer som är bättre än mig, med lång erfarenhet. Det känns som om det inte finns någon som vill ha en medryttare som tar ut deras häst på långritter istället för ett dressyrpass på banan.
Jag vill bara ha riktigt skoj...som förut. Men som rubriken lyder så har min osäkerhet ätit upp det roliga.
Vill till sist tillägga att jag är inte ute efter medlidande, men ser också detta inlägget som en möjlighet att få skriva av mig.
Så finns det någon där ute som har varit i en liknande sits? Har tips till mig osv så skriv gärna!
Ha en fin dag allihopa!
Jag är en tonåring som för några år sedan upptäckte ridningen och fastnade direkt. Började på ridskola och gick sedan över till diverse medryttarhästar och trivdes verkligen som fisken i vattnet. Precis som alla andra barn så växer man och inom ridningen så bidrar ju det att det inte är möjligt att rida samma små ponnys hela tiden.
Men i samband med tonåren kom även osäkerheten krypande. Jag trodde (tror*) inte på mig själv ett dugg inom ridningen. Detta ledde i sin tur till att jag inte vågade ta för mig och glömde av saker pga jag var på helspänn hela tiden. Gick runt i nedvärderande tankar/funderingar om mig själv. Å inte blev det bättre när jag inte kunde handskas med kritiken jag fick av hästägaren. Jag borde ju uppskatta kritiken och använda mig av den så jag kunde växa! Men istället så kröp jag ihop ännu mer och gjorde ännu sämre ifrån mig = mer kritik.
Överallt såg jag tjejer i min ålder och även äldre som tävlade, red i form, använde olika hästtermer, disskuterade beteenden, pratade om senaste inköpen, tävlingsnivåer och olika kända ryttare. Medan jag själv aldrig skulle ha något att tillägga.
Samtidigt är jag inte intresserad av det heller. Klart jag vill vara kunnig, det är inte det. Men skulle jag få bestäma så skulle jag vilja ha en medryttarhäst som inte har någon tävlingskapacitet. Bara rida ut långrundor, rykta, mocka, fixa mat och pyssla. Möjligtvis kunna skutta något enstaka hinder men just det där att ha riktigt kul och mysigt tillsammans, det är det jag söker.
Idag har jag lagt ner ridningen, lika så andra sporter jag höll på med förut.
Vad gör man? Jag strosar ofta runt på olika annonser men känner att de flesta söker erfarna tjejer som är bättre än mig, med lång erfarenhet. Det känns som om det inte finns någon som vill ha en medryttare som tar ut deras häst på långritter istället för ett dressyrpass på banan.
Jag vill bara ha riktigt skoj...som förut. Men som rubriken lyder så har min osäkerhet ätit upp det roliga.
Vill till sist tillägga att jag är inte ute efter medlidande, men ser också detta inlägget som en möjlighet att få skriva av mig.
Så finns det någon där ute som har varit i en liknande sits? Har tips till mig osv så skriv gärna!
Ha en fin dag allihopa!
Senast ändrad av en moderator: