Bluefish
Trådstartare
Har senaste månaden börjat rida en d-ponny. Hon har stått länge innan dess och enbart varit igång i perioder. Hos förrförra ägaren är hon western riden och utbildad, men går numera som allround ponny. Fd ägaren har även berättat att hon är född och uppvuxen i " flock ", och väldigt flockberoende.
Med sällskap går allt prima, hon är hur snäll och sansad som helst. Men utan sällskap lämnar hon inte gårdsplanen, eller någon annanstans heller för den delen. Sitter jag upp och ber henne gå framåt börjar hon backa och lätta. Envisas jag reser hon sig, och då hoppar jag av. För där har vi sagt att det blir en fara för mig, hon har tydligen varit nära att gå över på det här viset.
Om jag däremot hoppar av och leder henne, inga problem. Följer med hur from som helst. Men rida ensam kan jag enbart göra på inhägnat område, till en början är hon lite stirrig, men lugnar sig snart och kan arbeta koncentrerat.
När man väl är på banan, med eller utan sällskap, är det en drömponny, går i form i alla gångarter och verkar tycka allt är roligt. Alltid possitiv och lyssnar, gör sitt bästa och jobbar jättebra. Det finns 2 ridbanor inom gångavståndn så jag leder henne alltid dit innan jag rider. Problemen kommer när man ska vara ensam, eller när hon ska vara " ensam ". Kan inte heller rida ut ensam, man får leda henne hela vägen, det går bra. Men som sagt, när jag står i stigbygeln och sitter upp snurrar hon runt och drar hemåt. Om jag tvingar henne att göra halt kan hon bocka eller sparka, men det ser jag mer som en protest mot att jag håller tillbaka henne. Försöker jag vända henne är det bara halsen jag böjer, medans hästen springer i sidledes hemåt. För att sedan börja lätta. Hon är även " jobbig " att hämta i hagen, rör sig först efter 2 min tvekamp. Hatar dessutom när man spänner sadelgjorden, försöker hugga och kan i värsta fall stegra. Så nu vill jag ha tips och råd.
Reser hon sig för att hon vet att jag hoppar av då?
Är hon osäker eller bara " envis "?
Jag tror att hon känner sig trygg enbart när hon ser andra. För möter vi andra hästar så får jag sitta upp och rida. Om de sedan försvinner ligger jag pyrt till.
Men kan hon uppleva ridningen som obehaglig?
Kan tillägga att om någon går bredvid får jag rida, så hon verkar acceptera all sorts sällskap. Är det för att hon inte längre ser mig på ryggen som hon tvekar?
Jag är inte på väg att ge upp, utan tycker mycket om ponnyn, men vill gärna lösa det här, för bådas skull, om det går. Flockberoendet kanske är för djupt inrotad, då hon verkar ha varit såhär sedan hon var liten?
Med sällskap går allt prima, hon är hur snäll och sansad som helst. Men utan sällskap lämnar hon inte gårdsplanen, eller någon annanstans heller för den delen. Sitter jag upp och ber henne gå framåt börjar hon backa och lätta. Envisas jag reser hon sig, och då hoppar jag av. För där har vi sagt att det blir en fara för mig, hon har tydligen varit nära att gå över på det här viset.
Om jag däremot hoppar av och leder henne, inga problem. Följer med hur from som helst. Men rida ensam kan jag enbart göra på inhägnat område, till en början är hon lite stirrig, men lugnar sig snart och kan arbeta koncentrerat.
När man väl är på banan, med eller utan sällskap, är det en drömponny, går i form i alla gångarter och verkar tycka allt är roligt. Alltid possitiv och lyssnar, gör sitt bästa och jobbar jättebra. Det finns 2 ridbanor inom gångavståndn så jag leder henne alltid dit innan jag rider. Problemen kommer när man ska vara ensam, eller när hon ska vara " ensam ". Kan inte heller rida ut ensam, man får leda henne hela vägen, det går bra. Men som sagt, när jag står i stigbygeln och sitter upp snurrar hon runt och drar hemåt. Om jag tvingar henne att göra halt kan hon bocka eller sparka, men det ser jag mer som en protest mot att jag håller tillbaka henne. Försöker jag vända henne är det bara halsen jag böjer, medans hästen springer i sidledes hemåt. För att sedan börja lätta. Hon är även " jobbig " att hämta i hagen, rör sig först efter 2 min tvekamp. Hatar dessutom när man spänner sadelgjorden, försöker hugga och kan i värsta fall stegra. Så nu vill jag ha tips och råd.
Reser hon sig för att hon vet att jag hoppar av då?
Är hon osäker eller bara " envis "?
Jag tror att hon känner sig trygg enbart när hon ser andra. För möter vi andra hästar så får jag sitta upp och rida. Om de sedan försvinner ligger jag pyrt till.
Men kan hon uppleva ridningen som obehaglig?
Kan tillägga att om någon går bredvid får jag rida, så hon verkar acceptera all sorts sällskap. Är det för att hon inte längre ser mig på ryggen som hon tvekar?
Jag är inte på väg att ge upp, utan tycker mycket om ponnyn, men vill gärna lösa det här, för bådas skull, om det går. Flockberoendet kanske är för djupt inrotad, då hon verkar ha varit såhär sedan hon var liten?