Osäker på min nya häst sälja eller mental träning?

[Apan09]

Jag har hamnat i en otroligt jobbigt sits och vet inte vad jag ska göra. Jag är en ganska erfaren ryttare (dock hobbynivå) som ridit hela mitt liv, tävlat en del och som tidigare varit den som hoppat upp på vilken knas häst som helst utan större problem. I 20 årsåldern var jag med om två rätt allvarliga avrymligare med skador som följd i samband med inridning av en häst. Det konstiga var att jag inte var rädd direkt efteråt men fick barn något år senare och efter det hände det något. Jag blev livrädd för att ramla av. Hade inte egen häst då utan red andras och kämpade på med rädslan som sakta avtog och självförtroendet var på topp. Bestämde mig för att köpa egen häst och hittade en jätte fin som dock varit avställd sen ett år. Tog hem honom satte igång och allt var frid och fröjd tills han började komma upp i kondition och visade sig vara en riktig hårding både i ridningen och hanteringen. Hade hjälp av en duktig orädd tjej och vi kämpade på i strax över ett år men det var inte roligt, han var alldeles för tuff så jag sålde. Hade en snäll gammal hopphäst på foder ett tag medan jag letade nytt och bestämde mig för att köpa en cool läromästare. Med hjälp av min tränare hittade vi tillslut den hästen jag har idag. En 12 årig hopphäst som är otroligt välriden och fin. Jag var nogrann med att förklara att jag var ute efter en cool häst med bra skalle och då jag hittat en blogg om hästen från en gammal ägare som beskrev honom som väldigt svår så tvekade jag men enligt dåvarande ägaren var han väärldens coolaste och tryggaste och hon kunde inte förstå att den gamla ägaren haft problem då han aldrig visat liknande tendenser hos henne osv osv. Provred ett par gånger, var med på tävling osv och han var verkligen helt underbar på alla sätt så jag bestämde mig tillslut för att köpa efter lite övertalning av både tränare och säljare (som jag inte tror var oärlig utan han var verkligen cool med henne) .
Fick hem honom och han var riktigt fin. Pigg och lite busig ibland men aldrig så att det var läskigt.

Efter ett tag skadade han sig och fick vila ett tag, vid igångsättning en var han först super cool men en dag slog det fullständigt slint. Vi var på väg hem efter en tur i skogen och en häst hoppade på ridbanan när vi passerade. Hästen var i en bom och min häst fullständigt exploderade! Han luftade och bokade helt hysteriskt, backade in i staket och reste sig tills jag insåg att jag måste få honom framåt. På något sätt lyckades jag styra honom upp mot stallet hysteriskt galopperande i sidled och bockandes. Kan säga att jag var rätt skärrad när jag hoppade av.
Efter det har det varit ganska jobbigt. Han har varit extremt explosiv, bakskygg och flyktig. Ibland är han cool, men ofta är det mycket kast och tvärvändningar där han "springer av" dvs rusar iväg några steg innan jag får hejd på honom och mycket bockar. Värst är det konstigt nog på ridbanan då allt möjligt kan trigga upp honom och där det framförallt är när det börjar bli jobbigt i dressyren som han sätter igång. Det värsta är att jag inte får ner honom igen när han väl börjat. Jag spänner mig/blir rädd och han blir värre och värre tills jag inte får någon kontakt med honom.
I skogen kan jag hantera det då jag bara kan mjukna och trava/galoppera på framåt när han blir spänd så slappnar han av efter ett tag men på ridbanan fungerar det inte på samma sätt.
I hanteringen fungerar han super även om han är en häst som kräver tydliga gränser för att vara trygg.
Jag har funderat massor och insett att problemet inte fanns hos förra ägaren för att hon var ett proffs. Snabb skicklig och orädd vilket fick honom att känna sig trygg och inte gav utrymme för en massa tjafs. Jag är säker på att om jag slutade bli spänd och bara vågade rida igenom det här som jag av någon anledning kan göra ute så skulle han sluta men rädslan tar ett så starkt grepp om mig när han börjar.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar honom och när han är med mig är han verkligen fantastiskt fin. Jag har duktiga människor runt mig som kan hjälpa mig men just nu är det en mental kamp inom mig innan varje ridpass (och extrem lycka och lättnad varje gång det fungerat) . Det är helt enkelt inte roligt.
Han är en häst jag hade älskat att rida för tio år sen men nu vet jag inte om jag gjort det klassiska och köpt mig "för mycket häst" ännu en gång.
Det är en extrem knäck för självförtroendet tyvärr. Behöver lite input, kanske någon som gått igenom samma sak?

 

[Sporthorse]

Det låter som en häst som är för svår för dig. Det är rätt vanligt idag att hobbyryttare får en häst med för mycket nerv iom aveln idag. Det har ändrats rätt mycket på bara 20 år.
En sån häst kan fungera hur bra som helst hos rätt ryttare, men efter ett tag hos en annan så blir den snabbt farlig. jag har själv sett det här fenomenet en hel del när folk köper på sig för svåra hästar.

Jag hade i ditt läge sålt och letat vidare om det är så att hästen är helt återställd och inte har ont efter den skada som varit, vilket jag antar att du redan kollat.

 

[Sporthorse]

Kan ge dig ett exempel. När jag arbetade i ett stall med försäljningsverksamhet så sålde vi en häst som inte riktigt var lämpad för grand prix på den nivån som var tänkt, det var en riktigt snäll häst som vem som helst kunde rida i alla situationer. Absolut inte någon häst som skyggar undan, stannar elelr "spookar" på saker. Enkel i precis alla situationer, så trygg att tom barn kunde ridas honom.

Han såldes som amatörhäst/läromästare till en yngre tjej som ville tävla 120-klasser, perfekt tänkte vi eftersom han var placerad i betydligt högre klasser än så.

Några månader senare så hade hon hört av sig och undrade ifall vi ville köpa tillbaka hästen för att han blivit opålitlig att rida. Vi tog givetvis inte tillbaka en honom utan hon sålde honom vidare på annat håll.

 

[Apan09]

Glömde skriva det men självklartr han genomgången av veterinär och återställd från skadan.

Grejen är att tekniskt sätt klarar jag av honom. Dvs de gånger jag håller ihop mentalt.

Jag är alltså ingen nybörjare, har tidigare tävlat på msv nivå i hoppning och fälttävlan och även jobbat med tävlingshästar i perioder innan olyckan och uppehållet kring jag fick barn som gjorde mig osäker så jag "borde" klara av honom då jag ridit hästar som honom ganska mycket tidigare. Det var dock innan jag blev en fegis
Men när jag blir rädd då är det svårare både för att han känner min spänning och för att jag blir långsammare och reagerar fel ex genom att ta tag i honom istället för att släppa fram honom när han tänder till osv.

Jag vill egentligen inte sälja. Både för att jag verkligen tycker om hästen och skulle önska att han slapp byta hem (har vandrat runt en del innan) och för att det känns som ett nederlag.
Jag börjar undra om det ens finns en häst för mig där ute? Nu gjorde jag allt "rätt" och var noga med att leta efter en stabil häst (vilket han precis som hästen du berättar om var så länge han stod och hanterades av proffs i ett tävlingstall hela dagarna) men ändå visade han sig vara lite för känslig och explosiv för vad jag verkar klara av just nu.

Finns ens den hästen jag vill ha idag?
Dvs en trevlig häst som har huvud och kapacitet att gå iaf 120 klasser på ett bra sätt utan att ha allt för mycket nerv och explosivitet? En bra amatörhäst helt enkelt?
Hästen jag hade på foder var lite mer av den "gamla sortens" halvblod. Det vill säga pigg och framåt, känslig men utan det där total snurriga och relativt lätt att bryta de få gånger hon stissade upp sig. Men så var hon också 17 år och hade varit med om det mesta men tydligen varit så pass cool ända sen hon var unghäst.
Känner mig uppgiven.

 

[fieldflower77]

Jag var i en liknande situation ett par år sen, hästen började bocka, resa sig, försöka vända..jag fick mycket hjälp av mi tränare men det gick aldrig bra eftersom jag blev rädd när hästen gjorde så och jag blev alldeles stel och vågade inte göra annat än att hoppa av.Hästen var jättesnäll från marken men Vi klickade ej och jag sålde honom till en jätte duktig tjej som inte har några som helst problem med honom och jag köpte en äldre stabil häst. Jag tycket att du ska sälja honom eftersom du inte känner dig trygg med honom och tycker han är svår att rida. Då kan han få det "bättre" hos någon som han passar ihop med mer och du kan köpa en lugnare häst som du passar med mer , det ska ju vara roligt och mysigt att rida och vara med sin häst

 

[Apan09]

Jag var i en liknande situation ett par år sen, hästen började bocka, resa sig, försöka vända..jag fick mycket hjälp av mi tränare men det gick aldrig bra eftersom jag blev rädd när hästen gjorde så och jag blev alldeles stel och vågade inte göra annat än att hoppa av.Hästen var jättesnäll från marken men Vi klickade ej och jag sålde honom till en jätte duktig tjej som inte har några som helst problem med honom och jag köpte en äldre stabil häst. Jag tycket att du ska sälja honom eftersom du inte känner dig trygg med honom och tycker han är svår att rida. Då kan han få det "bättre" hos någon som han passar ihop med mer och du kan köpa en lugnare häst som du passar med mer , det ska ju vara roligt och mysigt att rida och vara med sin häst

Ja men precis, det ska ju vara kul!
Det var ju dock det jag trodde jag gjorde denna gång. Dvs köpte en äldre stabil häst. Önskar dock att jag tagit det jag läste om honom på nätet från en annan "amatör" som haft honom mer på allvar då hon beskrev precis de problem som jag nu har med honom. Även fast han verkar ha varit ännu värre där.

 

[Apan09]

Det låter som en häst som är för svår för dig. Det är rätt vanligt idag att hobbyryttare får en häst med för mycket nerv iom aveln idag. Det har ändrats rätt mycket på bara 20 år.
En sån häst kan fungera hur bra som helst hos rätt ryttare, men efter ett tag hos en annan så blir den snabbt farlig. jag har själv sett det här fenomenet en hel del när folk köper på sig för svåra hästar.

Jag hade i ditt läge sålt och letat vidare om det är så att hästen är helt återställd och inte har ont efter den skada som varit, vilket jag antar att du redan kollat.

Känns ju som att det vore något som man borde satsa på inom aveln idag då. Dvs hästar med bra huvud för alla oss amatörer som vill träna och tävla men aldrig kommer rida 150... Men antar att det är en fråga om pengar

 

[Lipperta]

Äter han kraftfoder? Ta bort det.

Är han ok i skogen? Kan du träna lite där som du gör på banan? Övergångar, skänkelvikningar, öppna och slutor. Kanske lägga ut en bom på vägen om det är ok underlag.
Och sen köra på skogen ett tag och bli riktigt trygg där och få självförtroende. Sen kanske det finns någon tränare som kan rida på banan åt dig i början när det är dags att gå in på bana igen så du får se att han kan sköta sig.
Jag skulle hålla mig där det känns bra för tillfället, utsätt dig inte för så mycket stress.

Tyvärr blir det svårare och svårare att få tag i lugna hästar, allt ska vara så explosivt, hoppa hus och ha gång som en grand prix häst och då glömmer man huvudet. Eller bryr sig inte.
Börjar bli sugen på att avla själv, så det blir rätt ()

 

[Sporthorse]

Ja men precis, det ska ju vara kul!
Det var ju dock det jag trodde jag gjorde denna gång. Dvs köpte en äldre stabil häst. Önskar dock att jag tagit det jag läste om honom på nätet från en annan "amatör" som haft honom mer på allvar då hon beskrev precis de problem som jag nu har med honom. Även fast han verkar ha varit ännu värre där.

Det är inte så lätt längre att hitta den där perfekta hästen.Tyvärr är det just såna hästar som hamnar mellan stolarna, dom duger inte till proffsen eftersom den där sista skvätten kvalitet saknas och är inte heller någonting som amatörerna vill ha tack vare den där extrema nerven.

 

[Sporthorse]

Glömde skriva det men självklartr han genomgången av veterinär och återställd från skadan.

Grejen är att tekniskt sätt klarar jag av honom. Dvs de gånger jag håller ihop mentalt.

Jag är alltså ingen nybörjare, har tidigare tävlat på msv nivå i hoppning och fälttävlan och även jobbat med tävlingshästar i perioder innan olyckan och uppehållet kring jag fick barn som gjorde mig osäker så jag "borde" klara av honom då jag ridit hästar som honom ganska mycket tidigare. Det var dock innan jag blev en fegis
Men när jag blir rädd då är det svårare både för att han känner min spänning och för att jag blir långsammare och reagerar fel ex genom att ta tag i honom istället för att släppa fram honom när han tänder till osv.

Jag vill egentligen inte sälja. Både för att jag verkligen tycker om hästen och skulle önska att han slapp byta hem (har vandrat runt en del innan) och för att det känns som ett nederlag.
Jag börjar undra om det ens finns en häst för mig där ute? Nu gjorde jag allt "rätt" och var noga med att leta efter en stabil häst (vilket han precis som hästen du berättar om var så länge han stod och hanterades av proffs i ett tävlingstall hela dagarna) men ändå visade han sig vara lite för känslig och explosiv för vad jag verkar klara av just nu.

Finns ens den hästen jag vill ha idag?
Dvs en trevlig häst som har huvud och kapacitet att gå iaf 120 klasser på ett bra sätt utan att ha allt för mycket nerv och explosivitet? En bra amatörhäst helt enkelt?
Hästen jag hade på foder var lite mer av den "gamla sortens" halvblod. Det vill säga pigg och framåt, känslig men utan det där total snurriga och relativt lätt att bryta de få gånger hon stissade upp sig. Men så var hon också 17 år och hade varit med om det mesta men tydligen varit så pass cool ända sen hon var unghäst.
Känner mig uppgiven.

Det fetade först: precis så var det ju med vår häst när han hamnade i ett vanligt hem. Han blev som förbytt efter ett tag, och den tjejen var också en duktig ryttare, hon var stabil, mjuk och duktig under provridningen, så det var lite av en chock att den hästen kunde vakna till och bli lite av en djävul som går på två ben hipp som happ.


Ta dig en funderare vad du verkligen vill göra. Vill du behålla hästen för att du anser att du misslyckats? Släpp pressen! Man måste inte lyckas med precis alls här i livet, risken är att du istället tappar lusten att öht vara i stallet.

Känner du att du vill fortsätta trots allt så rekommenderar jag verkligen att du tar hjälp av en riktigt bra tränare eller lånar in en beridare/aktiv tävlingsryttare som tar dom första svängarna med hästen och sen låter dig sitta upp igen när han går med alla fötterna på jorden igen. Det är jättejobbigt när hästarna fått vila en tid och sen är så laddade att det inte ens går att få kontakt med hästen genom "vanlig" ridning igen.
Dom hetsar upp sig själva och allt blir bara värre och värre till sist nästan oavsett vad man gör.

Kraftfoder eller inte brukar bara ta bort en liten del av problemet, energin sitter inte i fodret för liknande hästar, utan dom har den där nerven i blodet, så tror nog inte att det kommer göra sån jätte skillnad tyvärr.

Jag hade nog röstat på att ta en ny häst, trots allt. Nej, det är inte lätt att hitta rätt häst, men man får inte ge upp för att en häst råkat vara av fel virke.

 

[Apan09]

Äter han kraftfoder? Ta bort det.

Är han ok i skogen? Kan du träna lite där som du gör på banan? Övergångar, skänkelvikningar, öppna och slutor. Kanske lägga ut en bom på vägen om det är ok underlag.
Och sen köra på skogen ett tag och bli riktigt trygg där och få självförtroende. Sen kanske det finns någon tränare som kan rida på banan åt dig i början när det är dags att gå in på bana igen så du får se att han kan sköta sig.
Jag skulle hålla mig där det känns bra för tillfället, utsätt dig inte för så mycket stress.

Tyvärr blir det svårare och svårare att få tag i lugna hästar, allt ska vara så explosivt, hoppa hus och ha gång som en grand prix häst och då glömmer man huvudet. Eller bryr sig inte.
Börjar bli sugen på att avla själv, så det blir rätt ()

Han fungerar bra i skogen och även om han egentligen är likadan där så reder jag ut det bättre i skogen av någon anledning. Lättare att bryta stressen där och rida på framåt. Vi jobbar på med det mesta som man kan göra på ridbanan i skogen med utom böjda spår och hoppning

Det var det min dressyrtränare skrattade åt, "du är nog den första jag träffat som bara vill rida ut din häst men inte vågar rida på banan"

Det har ju varit flera saker också som bidragit till att han är rätt övertaggad just nu. Bland annat skadan som skulle läka under visdt arbete. Dvs han skulle ridas men väldigt lugnt och bara rakt fram. Han mår ju bäst av att få jobba och galoppera av sig någon dag i veckan men nu blev det mest att strutta runt i tre månader i skogen.
Dessutom har vi inget ridhus och har varit väldigt beroende av väder och underlag. Vissa veckor har det inte gått att göra annat än att skritta och i hagen har de inte heller velat röra sig så det har ju också skapat en massa överskottsenergi som måste pysa ut någonstans.

Han står på fri tillgång på hö och äter utöver det luzern och olja för att hålla sig fin då han lätt blir tunn men inget kraftfoder utöver det.

Vi har börjat rida på ridbanan men bara när det är tomt och han är välrastad. Alternativt att vi värmer upp i skogen och avslutar på banan och då fungerar det oftast.

Jag vågar dock inte vara med på gruppträning än och håller mig långt borta om någon hoppar

Planen är att flytta till ridhus innan bästa vinter om han är kvar och nästa helg har jag en jätte duktig tjej (unghästutbildare och tränare) som ska rida honom på banan. Tänkte träna för henne sen om det känns bra.

 

[Sporthorse]

En annan sak som jag brukar göra om någon häst är riktigt överladdad i grunden är att longera den innan jag sitter upp. Det hjälper tyvärr inte fullt ut, men vissa hästar fungerar det bra på eftersom dom lär sig att bocka av sig ordentligt på linan. Andra blir däremot mer spända sen när man väl sitter upp. Men tycker att majoriteten fungerar helt ok då man longerar ett tag innan ridning. Men håll koll så han inte är för vild, för då finns risk för skador.

 

[Lipperta]

Om han ska sättas igång försiktigt får han mental träning? Oftast blir de mer trötta och nöjda av det än att trötta ut kroppen.

Jag har bara gjort enkla grejer med tycker klicker funkar bra, det får dom oftast att tänka lite och bli mer nöjda mentalt, vilket kanske innebär att han slutar bråka vid ridning då han redan fått stimulans.
Kan vara värt att testa finns inget att förlora

 

[Apan09]

En annan sak som jag brukar göra om någon häst är riktigt överladdad i grunden är att longera den innan jag sitter upp. Det hjälper tyvärr inte fullt ut, men vissa hästar fungerar det bra på eftersom dom lär sig att bocka av sig ordentligt på linan. Andra blir däremot mer spända sen när man väl sitter upp. Men tycker att majoriteten fungerar helt ok då man longerar ett tag innan ridning. Men håll koll så han inte är för vild, för då finns risk för skador.

Precis som du beskriver är han. Han stressar upp sig själv tills det inte är någon hemma och då måste man bryta det på något sätt innan han exploderar och skadar antingen mig eller sig själv.
Men då gäller det att man har is i magen och bryter vid exakt rätt tillfälle och exakt lagom hårt och inte blir spänd själv annars går det inte.

Ja det är väl så. Coolar han inte ner sig i vår när han rids ordentligt och är fullt igång så blir det nog att sälja tyvärr

 

[Sporthorse]

Precis som du beskriver är han. Han stressar upp sig själv tills det inte är någon hemma och då måste man bryta det på något sätt innan han exploderar och skadar antingen mig eller sig själv.
Men då gäller det att man har is i magen och bryter vid exakt rätt tillfälle och exakt lagom hårt och inte blir spänd själv annars går det inte.

Ja det är väl så. Coolar han inte ner sig i vår när han rids ordentligt och är fullt igång så blir det nog att sälja tyvärr

Tycker att det låter som en bra plan.
Ja, du får ge det ett sista försök, men ta inte död på ditt självförtroende.
Sen får man tänka långsiktigt. En sån häst kräver speciell ridning och resurser. Inte så roligt att veta att ens häst blir tokig av att stå några dagar och att man vid nästa ridpass får börja om från början igen. Bara det sätter en enorm press på att alltid hålla hästen frisk, ha bra underlag trots avsaknad av ridhus osv. Men du vet nog vad som blir bäst, och tycks resonera på ett vettigt sätt.

 

[Kilauea]

Jag hade sålt och letat en trygg kompis. Och lita på känslan, låt ingen övertala dig om du själv tvekar.
Jag hoppas att nån gång i framtiden kunna hitta en trygg skogsmulle, som inte hoppar till för tomtar i diken, soptunnemonster eller skällande hundar.

 

[tuaphua]

Blir hästen spänd: rid sidvärts med böjd häst på stor volt i frisk men inte stressad trav. Tvära mycket och böj mycket. Då kan de inte braka iväg.
Har du hästen lösgjord med ordentlig innersida är de också lösgjorda i huvudet och brakar inte lika lätt iväg.

Sen håller jag med om inget kraftfoder, mkt utevistelse och longera innan.
Har man tiden brukar maratonlånga och långsamma pass i skog och mark vara bra på såna hästar. Man tar dem ca 2-3 h med ev paus i rejäl terräng avsuttet eller uppsuttet blandat med avsuttna pauser. Då blir de skönt trötta och coolar ner.
Vissa av de där individerna går inte att få lugna genom att snabbt trötta ut dem fysiskt genom galoppjobb, longering etc. De blir bara mer hysteriska när kroppen blir trött.
Men såna riktiga långpass i rejäl terräng gör dem bra trötta och mottagliga. Då kan man rida en kort sväng på banan efter och befästa rätt mentalitet.

Jag tycker sporthorse har skrivit bra i tråden. Det avlas ju mkt på nästa stjärna sas och de som inte har kvalitet nog för proffsen men har nerv nog åt proffs hamnar ju lite mellan stolarna. De är för svåra för gemene man. Och de är såna vi som jobbar med sånt rings ut till.
Det är inte alla som klarar såna hästar. Viss snabbhet, känslighet och motorisk förmåga måste man ha på dem.

Jag har själv en sån. Han rör sig för dåligt för eliten. Men han är in i helsikes känslig. Och kom därför till mig för att han skrämde folk.
Idag flera år senare är han välutbildad och lätthanterlig om man vet vad man gör. Gör man fel och för mkt kan han säkert än idag bli farlig.
Och man kan nog åka av om man inte är snabb nog om han skulle råka bli skrämd, även om det händer sällan nu mer.

Jag håller med om att rid ut om du grejar det, låt någon annan som reder det rida på banan ett tag och låt den sen fasa in dig och hjälpa dig med övningar att coola ner hästen med.

Sen kan det ju vara så att hästen behöver jobbas mkt.
Min blir lite prillig av att stå. Han mår bäst av att jobba hårt nästan varje dag. Han är som en bordercollie.

Så man får fundera över om man orkar antingen hålla igång eller ta smällen de första/den första dagen man kör igång igen.

Om du behåller bara för att det känns som ett nederlag eller att det inte finns lugna hästar som går 1,20 så kan du släppa det.
Det finns stadiga hästar. Men de kostar ju mer än de hysteriska.
Och det är inget nederlag att välja bättre liv åt dig och din häst om du tror ni skulle vara lyckligare på varsitt håll.
Det kostar så mkt och tar så mkt tid med häst att det måste vara kul.

Hoppas du antingen kan hitta bra tränar/rid-hjälp eller hittar en ny kompis som är mer lämpad för dig om du inte vill slita varg.

 

[fieldflower77]

Ja men precis, det ska ju vara kul!
Det var ju dock det jag trodde jag gjorde denna gång. Dvs köpte en äldre stabil häst. Önskar dock att jag tagit det jag läste om honom på nätet från en annan "amatör" som haft honom mer på allvar då hon beskrev precis de problem som jag nu har med honom. Även fast han verkar ha varit ännu värre där.

Ja den förra ägaren som du köpte den av kan ju ha varit en av få som han verkligen trivts med o klickat. Om han äter kraftfoder

Ja men precis, det ska ju vara kul!
Det var ju dock det jag trodde jag gjorde denna gång. Dvs köpte en äldre stabil häst. Önskar dock att jag tagit det jag läste om honom på nätet från en annan "amatör" som haft honom mer på allvar då hon beskrev precis de problem som jag nu har med honom. Även fast han verkar ha varit ännu värre där.

Ibland blir det så,tyvärr. Testa att ta bort kraftfoder om du inte redan har gjort det så han inte får extra energi liksom. Går han i liten eller stor hage? Går han med sällskap? Det brukar bli bättre om de får gå i stor hage och vara ute länge och göra sig av med energi på det sättet. så han "tröttas ut" lite

 

[Apan09]

Blir hästen spänd: rid sidvärts med böjd häst på stor volt i frisk men inte stressad trav. Tvära mycket och böj mycket. Då kan de inte braka iväg.
Har du hästen lösgjord med ordentlig innersida är de också lösgjorda i huvudet och brakar inte lika lätt iväg.

Sen håller jag med om inget kraftfoder, mkt utevistelse och longera innan.
Har man tiden brukar maratonlånga och långsamma pass i skog och mark vara bra på såna hästar. Man tar dem ca 2-3 h med ev paus i rejäl terräng avsuttet eller uppsuttet blandat med avsuttna pauser. Då blir de skönt trötta och coolar ner.
Vissa av de där individerna går inte att få lugna genom att snabbt trötta ut dem fysiskt genom galoppjobb, longering etc. De blir bara mer hysteriska när kroppen blir trött.
Men såna riktiga långpass i rejäl terräng gör dem bra trötta och mottagliga. Då kan man rida en kort sväng på banan efter och befästa rätt mentalitet.

Jag tycker sporthorse har skrivit bra i tråden. Det avlas ju mkt på nästa stjärna sas och de som inte har kvalitet nog för proffsen men har nerv nog åt proffs hamnar ju lite mellan stolarna. De är för svåra för gemene man. Och de är såna vi som jobbar med sånt rings ut till.
Det är inte alla som klarar såna hästar. Viss snabbhet, känslighet och motorisk förmåga måste man ha på dem.

Jag har själv en sån. Han rör sig för dåligt för eliten. Men han är in i helsikes känslig. Och kom därför till mig för att han skrämde folk.
Idag flera år senare är han välutbildad och lätthanterlig om man vet vad man gör. Gör man fel och för mkt kan han säkert än idag bli farlig.
Och man kan nog åka av om man inte är snabb nog om han skulle råka bli skrämd, även om det händer sällan nu mer.

Jag håller med om att rid ut om du grejar det, låt någon annan som reder det rida på banan ett tag och låt den sen fasa in dig och hjälpa dig med övningar att coola ner hästen med.

Sen kan det ju vara så att hästen behöver jobbas mkt.
Min blir lite prillig av att stå. Han mår bäst av att jobba hårt nästan varje dag. Han är som en bordercollie.

Så man får fundera över om man orkar antingen hålla igång eller ta smällen de första/den första dagen man kör igång igen.

Om du behåller bara för att det känns som ett nederlag eller att det inte finns lugna hästar som går 1,20 så kan du släppa det.
Det finns stadiga hästar. Men de kostar ju mer än de hysteriska.
Och det är inget nederlag att välja bättre liv åt dig och din häst om du tror ni skulle vara lyckligare på varsitt håll.
Det kostar så mkt och tar så mkt tid med häst att det måste vara kul.

Hoppas du antingen kan hitta bra tränar/rid-hjälp eller hittar en ny kompis som är mer lämpad för dig om du inte vill slita varg.

Tack för flera bra råd!
Just att rida med ordentlig innersida och sidvärts mm har vi jobbat lite med och det fungerar bra, han slappnar av och får inte utrymme att kasta sig iväg på samma sätt. Men även där är det samma balansgång. Det måste vara lagom och han får inte känna sig låst då blir det spänningar.

Han är en sån som blir mer prillig när han blir kroppsligt trött. Det är ofta ett tag in i passet, när det börjar bli tungt som han börjar stöka och om man då tar en paus ger och ger långa tyglar så märker man att han egentligen är trött. Det svåra är ju när han inte gör så av trötthet utan börjar passet så. Då har jag än så länge bara försökt få honom att varva ner med lite sidvärts i skritt osv och sen ridit ut istället innan han går igång igen.

Uteritt i lugnt tempo innan banan kanske är något att testa oftare om det får honom att landa mentalt.

Han äter inget kraftfoder men får energirikt hö så mycket han orkar äta och luzern vilket han måste ha då han lätt blir tunn. Har även börjat ge lite olja för energi som inte sätter sig i huvudet (vad jag har hört iaf) då han började tunna ur lite igen nu när han började fälla.

Han går i en mellanstor hage (i Sthlms mått mätt) så han kan röra sig ordentligt men väljer att sällan göra det just nu pga isigt/gropigt underlag 10-11 timmar om dagen. Tyvärr går han själv just nu.

Han är allmänt en häst som kräver fasta rutiner vilket kan bli knepigt i ett kolleltivstall som vi står i nu. Han måste ex helst tas in först vid insläpp då han springer som en galning annars osv.
Gjorde misstaget att låta honom stå inne en morgon för att veterinären skulle komma strax efter utsläpp vilket slutade med att han fick pleggas då han bara stod på bakbenen (då var inte jag där utan ett duktig stall kompis som skulle hjälpa till).

Han har även vissa dagar då han bara är tossig i allmänhet, står på bakbenen i boxen så fort en stall kompis går ut osv men i de fallen lugnar han sig så fort jag tar honom men inte om det är någon annan, lite osäker som gör det.
Han är helt enkelt en ganska speciell häst.
Men däremellan är han helt fantastisk super snäll att hantera och promenera med, cool med hovis går som en ko på ridtur i skogen osv. Det är liksom lite beroende på humör. Vi har liksom varit ute och galopperar över stora fält och när han börjat bocka av glädje så räcker det med att jag bara morrar lite åt honom så lägger han ner direkt

Jag vill ju ha kvar honom egentligen. Han är en fantastisk personlighet och den finaste hästen jag suttit på. I hoppningen är han som en klok farbror som trots lite bus efter hindrena ibland är otroligt trygg och verkligen tar en fram. Det är som att all hets och stress bara försvinner så fort han har ett hinder framför sig och då är han bara 100% fokuserad och en toppen läromästare.

Mvh rådvill

 

[Apan09]

Blir hästen spänd: rid sidvärts med böjd häst på stor volt i frisk men inte stressad trav. Tvära mycket och böj mycket. Då kan de inte braka iväg.
Har du hästen lösgjord med ordentlig innersida är de också lösgjorda i huvudet och brakar inte lika lätt iväg.

Sen håller jag med om inget kraftfoder, mkt utevistelse och longera innan.
Har man tiden brukar maratonlånga och långsamma pass i skog och mark vara bra på såna hästar. Man tar dem ca 2-3 h med ev paus i rejäl terräng avsuttet eller uppsuttet blandat med avsuttna pauser. Då blir de skönt trötta och coolar ner.
Vissa av de där individerna går inte att få lugna genom att snabbt trötta ut dem fysiskt genom galoppjobb, longering etc. De blir bara mer hysteriska när kroppen blir trött.
Men såna riktiga långpass i rejäl terräng gör dem bra trötta och mottagliga. Då kan man rida en kort sväng på banan efter och befästa rätt mentalitet.

Jag tycker sporthorse har skrivit bra i tråden. Det avlas ju mkt på nästa stjärna sas och de som inte har kvalitet nog för proffsen men har nerv nog åt proffs hamnar ju lite mellan stolarna. De är för svåra för gemene man. Och de är såna vi som jobbar med sånt rings ut till.
Det är inte alla som klarar såna hästar. Viss snabbhet, känslighet och motorisk förmåga måste man ha på dem.

Jag har själv en sån. Han rör sig för dåligt för eliten. Men han är in i helsikes känslig. Och kom därför till mig för att han skrämde folk.
Idag flera år senare är han välutbildad och lätthanterlig om man vet vad man gör. Gör man fel och för mkt kan han säkert än idag bli farlig.
Och man kan nog åka av om man inte är snabb nog om han skulle råka bli skrämd, även om det händer sällan nu mer.

Jag håller med om att rid ut om du grejar det, låt någon annan som reder det rida på banan ett tag och låt den sen fasa in dig och hjälpa dig med övningar att coola ner hästen med.

Sen kan det ju vara så att hästen behöver jobbas mkt.
Min blir lite prillig av att stå. Han mår bäst av att jobba hårt nästan varje dag. Han är som en bordercollie.

Så man får fundera över om man orkar antingen hålla igång eller ta smällen de första/den första dagen man kör igång igen.

Om du behåller bara för att det känns som ett nederlag eller att det inte finns lugna hästar som går 1,20 så kan du släppa det.
Det finns stadiga hästar. Men de kostar ju mer än de hysteriska.
Och det är inget nederlag att välja bättre liv åt dig och din häst om du tror ni skulle vara lyckligare på varsitt håll.
Det kostar så mkt och tar så mkt tid med häst att det måste vara kul.

Hoppas du antingen kan hitta bra tränar/rid-hjälp eller hittar en ny kompis som är mer lämpad för dig om du inte vill slita varg.

Ang det fetade. Han är troligtvis en sån och jag tror det är därför han flyttat runt så mycket i sitt liv. Han har fungerat hos proffsen men är inte tillräckligt försiktig för att gå de högre klasserna men med nerv och huvud som en "proffshäst".
Det är också det som gör att jag har svårt att sälja honom för jag vill liksom inte att han ska behöva flytta runt mer.

Det här med att det känns som ett nederlag är mer för mig som hästmänniska, att byta hästar hit och dit känns inte bra. Jag borde lära mig rida ordentligt och tuffa till mig lite istället, inte ge upp så lätt osv.. träna mer! Klarar jag inte av honom som var den snällaste i stallet där han stod innan så klarar jag kanske inte av någon, att det är jag som rider hästarna spända osv. Lite så slår jag på mig själv även fast jag försöker låta bli.