Jen80
Trådstartare
Usch, imorgon ska min fina vän opereras .
Han har 8 tänder kvar och nu är det alltså dags för att dom ska väck dom också (dvs alla de stora). Baloo är en KKS-katt som jag haft i 1,5 år snart och han hade kronisk stomatit när han fångades in.
Jag brukar inte vara nervös över något som har med veterinärvård och göra, men nu är jag ruskigt nervös ändå. När jag var hos veterinären med honom för några månader sen bara för en tandkoll inför eventuell operation så var han ett vrak, djursjukvårdarna bad mig till och med vara med i några timmar fram tills han blivit sövd för att han var så stressad . Stressen av att vara ifrån mig (han är fruktansvärt mammig), av att åka bil (trots lugnande spyr han, dregglar mängder, kissar på sig och bajsar i buren) och sen bli sövd. Sen ska han ju förhoppningsvis vakna också!
Förutom munnen mår han jättebra, alla värden var ua för två månader sen så det ska inte vara något (vad jag vet) som skulle kunna försvåra en full narkos. Men jag är orolig ändå....
Sen, vad kommer han om att komma till sitt gamla hem?! Baloo kommer nämligen från början från veterinärkliniken dit vi ska och när jag ringde och bokade tid (jag är inte hemma pga översvämning i lägenheten i början av december så den renoveras just nu) så blev sköterskan helt lyrisk och tror att det är Henningsson, som numera heter Baloo . Han rymde därifrån flera gånger för dom andra katterna var elaka mot honom och till sist hittade dom aldrig honom igen. Efter tre år (!!) fångade KKS in honom och eftersom han var öronmärkt lyckades dom hitta ägaren. Veterinären skrev över honom eftersom dom räknade med att han inte skulle vilja komma tillbaka. Dom trodde han var död, men det var han ju inte, dock var han i extremt dålig skick och från början trodde behandlande veterinär hos KKS inte att han skulle klara sig överhuvudtaget. Men jodå .
Jag funderar starkt på att fråga om jag får vara kvar hos honom fram till sövningen i alla fall, eller är jag fjantig då? Jag är så rädd om honom, han är ju mitt lilla hjärta . Jag skulle utan tvekan kunna tänka mig och stanna där hela dagen bara han mår bra och känner sig trygg.
Han har 8 tänder kvar och nu är det alltså dags för att dom ska väck dom också (dvs alla de stora). Baloo är en KKS-katt som jag haft i 1,5 år snart och han hade kronisk stomatit när han fångades in.
Jag brukar inte vara nervös över något som har med veterinärvård och göra, men nu är jag ruskigt nervös ändå. När jag var hos veterinären med honom för några månader sen bara för en tandkoll inför eventuell operation så var han ett vrak, djursjukvårdarna bad mig till och med vara med i några timmar fram tills han blivit sövd för att han var så stressad . Stressen av att vara ifrån mig (han är fruktansvärt mammig), av att åka bil (trots lugnande spyr han, dregglar mängder, kissar på sig och bajsar i buren) och sen bli sövd. Sen ska han ju förhoppningsvis vakna också!
Förutom munnen mår han jättebra, alla värden var ua för två månader sen så det ska inte vara något (vad jag vet) som skulle kunna försvåra en full narkos. Men jag är orolig ändå....
Sen, vad kommer han om att komma till sitt gamla hem?! Baloo kommer nämligen från början från veterinärkliniken dit vi ska och när jag ringde och bokade tid (jag är inte hemma pga översvämning i lägenheten i början av december så den renoveras just nu) så blev sköterskan helt lyrisk och tror att det är Henningsson, som numera heter Baloo . Han rymde därifrån flera gånger för dom andra katterna var elaka mot honom och till sist hittade dom aldrig honom igen. Efter tre år (!!) fångade KKS in honom och eftersom han var öronmärkt lyckades dom hitta ägaren. Veterinären skrev över honom eftersom dom räknade med att han inte skulle vilja komma tillbaka. Dom trodde han var död, men det var han ju inte, dock var han i extremt dålig skick och från början trodde behandlande veterinär hos KKS inte att han skulle klara sig överhuvudtaget. Men jodå .
Jag funderar starkt på att fråga om jag får vara kvar hos honom fram till sövningen i alla fall, eller är jag fjantig då? Jag är så rädd om honom, han är ju mitt lilla hjärta . Jag skulle utan tvekan kunna tänka mig och stanna där hela dagen bara han mår bra och känner sig trygg.