Orolig för sexuella övergrepp?

Nej. Jag har sen barnsben fått lära mig av samhället att jag som tjock är oknullbar så det har aldrig blivit att jag "behövt" bli rädd, det trots att jag inte direkt har varit förskonad från övergrepp själv heller och vet fullt väl att även tjockisar utsätts för skiten. Däremot tenderar jag att vara på min vakt om jag stöter på män som känns "skumma" nattetid ändå, om än mer för rånrisk eller misshandel, så jag håller det inte för otroligt att jag hade varit rädd om jag inte åkt på den här oknullbar-stämpeln.
 
parker eller i stan på kvällar och nätter

Det är väl skillnad mellan offentliga platser och parker på natten? Jag är inte ett dugg rädd på offentliga platser med mycket folk och ingenting har någonsin hänt.

(Utom iofs att ett pucko följde efter mig genom en mörk park en gång och sedan ringde på min dörr och bad om telenr. Fattar inte hur man kan vara så blåst att man tror det är bättre att förfölja någon än ta kontakt i tågvagnen, jag visste inte att jag var förföljd förrän han sa det. (säkert en gnällig "snäll" kille som inte förstår varför han inte "får" flickor.))

(hm iofs blev jag antastad av en full man som skulle kramas i mitt cykelrum klockan 3 på morgonen en gång också. Men han fattade efter en knuff och ett -jag blir ju rädd ju! Han orsakade ingen oro heller.)

Men eftersom en kvinna blev mördad vid ett joggingspår ett par mil från där jag bor för ett tag sedan och ingen åkt fast vad jag vet så joggar jag inte i mörker i joggingspåret. (men fundera lustigt nog på att åka skidor, kanske tänker mig att fler är ute nu när det är snö).

Män råkar väl mer ofta illa ut egentligen?
 
Ja. Har börjat undvika att åka nattbuss hem själv när jag druckit, åker oftast taxi nuförtiden.
 
Spontant vill jag svara nej, men när jag gått ensam ute om nätterna och bilar vid flera tillfällen saktat in bakom eller passerat flera gånger har jag blivit rädd. På väg hem från utekvällar har jag alltid nyckeln i handen och någon i telefonen. Så tyvärr, jag är rädd.
 
Jag är inte rädd, å andra sidan rör jag mig sällan i städer på kvällen nuförtiden. Har jag varit och festat är jag försiktig när jag ska dit där jag kraschar, har nycklar i handen osv. Jag skulle kunna tänka mig att använda mig av den där tjänsten där man har någon i telefonluren tills man kommit hem också (om den finns fortfarande). Men jag ser det som att ha ett risktänk, inte att jag är rädd.

Att det inte hände mer när jag pluggade är underligt. Vi var ofta skitfulla och skulle ta oss genom en skogsdunge på vägen hem. Jag var aldrig rädd då heller.
 
Och just ja: Ifall att nån ramlar in för att påpeka att det är större risk att man råkar ut för nåt från nån man känner:

Eftersom tråden specifikt nämnde offentliga platser svarade jag bara på det. Vad det gäller vänner så är jag otroligt försiktig nuförtiden med nya killkompisar jag lär känna eftersom jag, tyvärr, inte känner längre att jag törs lita så mycket på män jag inte känner.
 
http://www.metro.se/nyheter/varannan-kvinna-ar-orolig-for-sexuella-overgrepp/EVHpau!uQm5zMgsRDOqQ/


Enligt denna undersökning gjord av Yougov 60 % av kvinnorna rädda för att bli utsatt för sexuella övergrepp när de vistas på offentliga platser. undersökningen är publicerad i tidningen Metro,

Känner du dig rädd? Varför /varför inte?
Det kanske är bra att lägga till att den höga siffran gäller kvällar och nätter ...

Jag har träffat på blottare - dvs runkande män - vid minst fem tillfällen under åren. Det gör att jag alltid har höjd uppmärksamhet på just det. Det är jäkligt obehagligt.
 
Nej jag är inte rädd. Dels så rör jag mig sällan ute de tiderna, dels så har jag ett ofördelaktigt utseende. Vilket i de här situationerna blir en fördel... :meh:
 
Känner du dig rädd? Varför /varför inte?

Nej. Jag känner mig inte rädd på offentliga platser.
Varken för att bli överfallen i största allmänhet eller för sexuella övergrepp.

Möjligen jag skulle uppleva det som obehagligt att gå ensam på exempelvis ett torg en sen kväll när många människor är berusade.
Men den situationen förekommer inte i mitt liv.

Det har förekommit vid ett tillfälle för snart 15 år sedan att ett par unga killar uttryckt sig sexuellt laddat när vi bara passerat varandra. Jag blev arg men inte rädd.
 
http://www.metro.se/nyheter/varannan-kvinna-ar-orolig-for-sexuella-overgrepp/EVHpau!uQm5zMgsRDOqQ/


Enligt denna undersökning gjord av Yougov 60 % av kvinnorna rädda för att bli utsatt för sexuella övergrepp när de vistas på offentliga platser. undersökningen är publicerad i tidningen Metro,

Känner du dig rädd? Varför /varför inte?


Nej, generellt sett inte. Jag är definitivt inte orolig på dagtid, i regel inte heller på natten. Jag tycker dock att det är onödigt att gå ensam genom parker och liknande på nätterna, då kan jag känna mig otrygg. Bland folk, t ex på krogen eller ute på öppna platser, känner jag mig sällan rädd.
Jag åker oftast tunnelbana hem och går sedan de ca 5 minutrarna som det tar till min lägenhet, men min mamma är mer orolig än jag och betalar gärna en taxi om jag väljer att ta det i stället.
 
När jag är ute i mörker så har jag upptäckt att jag skärper uppmärksamheten varje gång jag är på väg att möta en man. Men i två lägen blir jag inte lika vaksam som vid andra tillfällen - och det är när mannen har antingen a) hund eller b) träningskläder. Då tror jag inte att det är någon fara.

Så ska man överrumpla mig ska man ha hund och vara träningsklädd :grin:

I många år jobbade jag sent och kom hem vid 1-2 på natten. Vägen från bilen upp till mitt är lite off och ibland mörk. Så då hade jag ett litet larm i fickan.
 
Nä jag är inte rädd för sexuella övergrepp. Däremot rån känns realistiskt. Nu känner jag att jag skulle bli så jäkla arg om någon antastade mig så jag nog skulle kunna orsaka skada. Inte bra.
 
Jag började fundera själv,
Och först tänkte jag att jag är inte rädd...men sen började jag fundera på anpassningar,
Tex jobbade jag förut till sent på på kvällen och då valde jag att gå en annan väg. Eller så gick jag mörka vägen om jag såg några andra som också gjorde det,
Jag inser att jag valde bort ett boende som hade inneburit att jag fått gå genom en mörk skogsdunge när jag kom hem med bussen på kvällen,

Såna saker..

Men jag är nog mindre rädd nu när jag bor på landet. Vet inte varför,
Jag var förut alltid räddast när jag gick tex från tunnelbanan,
 
Nej, varför vet jag inte och kanske skulle jag få lite noja om jag rörde mej utanför dom mest centrala platserna när jag är i stan det vet jag inte.

Är inte orolig hemma häller trots en anstalt som granne där det ryms från och till och även 4 öppna lägenheter för utslussning.

Kanske är jag dumdristigt?
 
Nej, varför vet jag inte och kanske skulle jag få lite noja om jag rörde mej utanför dom mest centrala platserna när jag är i stan det vet jag inte.

Är inte orolig hemma häller trots en anstalt som granne där det ryms från och till och även 4 öppna lägenheter för utslussning.

Kanske är jag dumdristigt?
Eller så är du sund?
Dumdristig är man ju om man utsätter sig för onödig fara.
Men ibland kan jag känna att om jag går runt och är rädd så blir jag ju också drabbad fastän jag inte blivit drabbad för något, Och jag vill inte att det ska vara så....
Även om man inte ska utsätta sig för onödig fara så är det hemskt om kvinnors frihet förminskas,
 
Inte rädd. Varken för sexuella övergrepp, rån eller misshandel. Vägrar vara rädd för ett "kanske skulle kunna"!

Däremot jäkligt skeptisk till ungar som kastar snöbollar mot bilen. Det är jag mycket mer orolig över än att gå ute själv om kvällar och nätter.
 
http://www.metro.se/nyheter/varannan-kvinna-ar-orolig-for-sexuella-overgrepp/EVHpau!uQm5zMgsRDOqQ/


Enligt denna undersökning gjord av Yougov 60 % av kvinnorna rädda för att bli utsatt för sexuella övergrepp när de vistas på offentliga platser. undersökningen är publicerad i tidningen Metro,

Känner du dig rädd? Varför /varför inte?

Ja. Det sjuka är att jag först tänkte svara nej men sedan i såg att jag bara normaliserat rädslan så mycket att jag inte längre tänker på den som onaturlig.
Jag gör alltid en reflexmässig skyddsbedömning när jag går från bussen när det är mörkt, jag har tre alternativ på vägar jag kan ta och väljer den utifrån vad som känns tryggast med tanke på vilka andra som gått av osv. Är jag ute på nätterna håller jag oftast nycklarna i handen, lyssnar aldrig på musik och smsar alltid en vän när jag kommit hem. Om jag har möjlighet ringer jag till någon och pratar när jag går i ett område jag inte känner mig trygg i. Det påverkar också var jag vill byta buss och jag går alltid på vänster trottoar för att inte bilar ska kunna köra sådär långsamt efter mig.
 
Eller så är du sund?
Dumdristig är man ju om man utsätter sig för onödig fara.
Men ibland kan jag känna att om jag går runt och är rädd så blir jag ju också drabbad fastän jag inte blivit drabbad för något, Och jag vill inte att det ska vara så....
Även om man inte ska utsätta sig för onödig fara så är det hemskt om kvinnors frihet förminskas,
Det är ju lite så. Fram tills mordet i Upplands Väsby envisades jag med att faktiskt jogga även 21 på kvällen, sent på hösten, ensam, med ett eller två möten på hela turen. Lite mörkrädd bara (helt vanligt för troll osv) Men nu gör jag inte det. Jag blev glad varje gång jag mötte en joggande man, i min föreställningsvärld skulle de onda hoppa ur skogen, antagligen irrationellt tänkt. (21 på sommaren är nog betydligt mer folk, men kanske mer olämpligt, får se vad jag tycker sedan. Ngn på jobbet sa att även mördare rimligen fryser såhär års.) (tydligen är gärningsmannen fast ändå.)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Oseriös avel 2023
  • Mata småfåglarna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp