Orka

Låg kvar i sängen till en bra bit över 11. Ville inte gå upp. Önskar jag kunde få sova dygnet runt. Orkar inte med livet.

Men nu har katterna fått mat i alla fall. Själv har jag inte orkat klä på mig och det är under 16 grader inomhus. Har inte orkat tända i vedspisen heller.

Borde hämta ved. Orkar inte.

 

[Wille]

Men jag skriver inte om förr, utan om nu. Om du historiskt sett lyckats förut, så kan du lyckas med förändring även nu. Men det vi ser just nu är att du hamrar in att ingenting går och att ingenting kan ändras.

Allt leder ändå till bakslag. Trodde ju att jag lyckats förut, men sen når skiten fläkten. Jag orkar inte kämpa längre. Jag har gett upp.

 

[Fruentimber]

Allt leder ändå till bakslag. Trodde ju att jag lyckats förut, men sen når skiten fläkten. Jag orkar inte kämpa längre. Jag har gett upp.

Bakslag får man tyvärr ofta räkna med. Men eftersom det gick förut, så går det igen, och därför får man försöka igen om man vill ha förändring. Vill man inte försöka igen, så är det ju så. Då kanske det är en annan förändring man vill ha, eller så accepterar man status quo. Att jobba med sin acceptans är också väldigt värdefullt, och kan hjälpa en att må bättre i sin situation.

 

[Wille]

Bakslag får man tyvärr ofta räkna med. Men eftersom det gick förut, så går det igen, och därför får man försöka igen om man vill ha förändring. Vill man inte försöka igen, så är det ju så. Då kanske det är en annan förändring man vill ha, eller så accepterar man status quo. Att jobba med sin acceptans är också väldigt värdefullt, och kan hjälpa en att må bättre i sin situation.

Jag har ingen energi längre. Orkar inte ens söka jobb. Det kommer gå åt helvete om jag inte lyckas söka jobb. Men det känns omöjligt just nu.

 

[Fruentimber]

Allt leder ändå till bakslag. Trodde ju att jag lyckats förut, men sen når skiten fläkten. Jag orkar inte kämpa längre. Jag har gett upp.

Jag har ingen energi längre. Orkar inte ens söka jobb. Det kommer gå åt helvete om jag inte lyckas söka jobb. Men det känns omöjligt just nu.

Ok. Hoppas att du får den hjälp du behöver.

 

[Noxos]

Vilka då?

Jag hänger mig hellre än hamnar på sjukhus och blir stucken och provtagen. Det skulle vara en befrielse att dö.


Bestämt och bestämt. Det är tyvärr så verkligheten verkar se ut. Jag kan inte se hur jag skulle kunna få hjälp för min diagnos. Jag är ju som jag är och det går ju inte att ändra på. Och jag har inte sett några resultat alls av terapin. Och det är ett berg som ska bestigas på de kvarvarande gångerna innan dörren stängs för alltid för att få terapi.

Detta. Är biverkningarna värre än att ha tankar om att avsluta sitt liv?

Dina mediciner mot depressionen fungerar ju inte?
Om du tänker på en medicin som tex Lamatrogin (som jag har för mig att du nämnt), KAN BIVERKNINGARNA bli allvarliga om du inte höjer dosen i den takt läkaren skriver, dvs 25 mg varannan vecka. Dvs du får INTE Steven - Johnsons syndrom av en långsam höjning. Du avbryter medicinering långt innan du hinner få allvarliga biverkningar.
Jag har aldrig behövt ta några blodprov för den typen av medicin, och inte heller de andra jag har.
Nej. Du kan inte medicinera bort Autism.
Men du kan behandla din depression så att du orkar arbeta med verktyg.

 

[Wille]

Detta. Är biverkningarna värre än att ha tankar om att avsluta sitt liv?

Dina mediciner mot depressionen fungerar ju inte?
Om du tänker på en medicin som tex Lamatrogin (som jag har för mig att du nämnt), KAN BIVERKNINGARNA bli allvarliga om du inte höjer dosen i den takt läkaren skriver, dvs 25 mg varannan vecka. Dvs du får INTE Steven - Johnsons syndrom av en långsam höjning. Du avbryter medicinering långt innan du hinner få allvarliga biverkningar.
Jag har aldrig behövt ta några blodprov för den typen av medicin, och inte heller de andra jag har.
Nej. Du kan inte medicinera bort Autism.
Men du kan behandla din depression så att du orkar arbeta med verktyg.

Ja, biverkningarna är värre. Är skräckslagen av tanken på att kanske behöva sjukhusvård.

 

[Noxos]

Ja, biverkningarna är värre. Är skräckslagen av tanken på att kanske behöva sjukhusvård.

Du. Kommer. Inte. Behöva. Vård. Om du höjer enligt läkares ordination.
Det är väldigt mycket större risk att du behöver sjukhusvård för skada i hemmet, tex ramla i duschen, få infekterat sår, bränna dig på ngt, osv osv.
Behöver du vård lär det inte blir pga medicinering.
Ja, nu låter jag hård, och rädslor tar inte hänsyn till rimlighet. Men om du VILL må bättre måste en förändring ske.

"Du kan inte lösa ett problem från samma medvetande det kom ifrån"
- Albert Einstein

 

[Wille]

Du. Kommer. Inte. Behöva. Vård. Om du höjer enligt läkares ordination.
Det är väldigt mycket större risk att du behöver sjukhusvård för skada i hemmet, tex ramla i duschen, få infekterat sår, bränna dig på ngt, osv osv.
Behöver du vård lär det inte blir pga medicinering.
Ja, nu låter jag hård, och rädslor tar inte hänsyn till rimlighet. Men om du VILL må bättre måste en förändring ske.

"Du kan inte lösa ett problem från samma medvetande det kom ifrån"
- Albert Einstein

Har ju inga garantier på det. Och har ingen ordination heller.

Och jag tycker inte att man ska medicinera krisreaktioner.

 

[åke]

Men du klarade av situationen med näsblodet alldeles galant....?

Jag är livrädd för allt vad sprutor och stick heter. Men jag tar på Embla när jag vet att dom ska sticka mig.

 

[åke]

Bakslag får man tyvärr ofta räkna med. Men eftersom det gick förut, så går det igen, och därför får man försöka igen om man vill ha förändring. Vill man inte försöka igen, så är det ju så. Då kanske det är en annan förändring man vill ha, eller så accepterar man status quo. Att jobba med sin acceptans är också väldigt värdefullt, och kan hjälpa en att må bättre i sin situation.

Jag har en god vän som har försökt sluta dricka alkohol. Trots antabus så kom det bakslag. Fem gånger har kompisen försök sluta. Nu är kompisen inne på sitt sjätte försök och det har gått riktigt bra. I februari firar hon ett år utan alkohol. Så bakslag får man räkna med.

 

[Grazing]

Har ju inga garantier på det. Och har ingen ordination heller.

Och jag tycker inte att man ska medicinera krisreaktioner.

Vad menar du med krisreaktioner..? Medicineringen är ju isåfall för att livet ska bli lättare för en, man bör ta chansen om man får den.

 

[Wille]

Vad menar du med krisreaktioner..? Medicineringen är ju isåfall för att livet ska bli lättare för en, man bör ta chansen om man får den.

Jag har en kris nu. Den fick jag för att jag fått en autismdiagnos. Och jag har inte blivit erbjuden medicin för den kris jag är i nu. Så jag förstår inte allt tjafs om medicin. Det är en sak mellan mig och vården.

 

[Grazing]

Jag har en kris nu. Den fick jag för att jag fått en autismdiagnos. Och jag har inte blivit erbjuden medicin för den kris jag är i nu. Så jag förstår inte allt tjafs om medicin. Det är en sak mellan mig och vården.

Jag menar bara att om man blir erbjuden mediciner för symptomen som autism ofta kommer med så bör man inte säga nej då dom kan hjälpa. Krisen just nu är förhoppningsvis något som går att få bukt med med lite hjälp från habiliteringen sen.

 

[Alexandra_W]

Vilka då?

Jag hänger mig hellre än hamnar på sjukhus och blir stucken och provtagen. Det skulle vara en befrielse att dö.


Bestämt och bestämt. Det är tyvärr så verkligheten verkar se ut. Jag kan inte se hur jag skulle kunna få hjälp för min diagnos. Jag är ju som jag är och det går ju inte att ändra på. Och jag har inte sett några resultat alls av terapin. Och det är ett berg som ska bestigas på de kvarvarande gångerna innan dörren stängs för alltid för att få terapi.

Jag har absolut ingen aning hur ditt landsting gör i frågan. Men jag har i många år arbetat med personer med autism, och jag har även arbetat på försäkringskassan och där mött många med autism, pratat med både behandlande läkare och psykologer och med försäkringsmedivinska rådgivare osv.

Och autism förändrar ofta i grunden hur man lägger upp t ex samtalsterapi mm. Helt enkelt för man inte kan "terapia" någon med autism (eller för all del någon av de andra diagnoserna i spektra) på samma sätt och enligt samma mall som en person utan sådan diagnos.

Så, kan du nästa gång du talar med vården kolla om det här påverkar terapin? De kanske inte alls har samma begränsning osv nu. Eller så kanske du kan få fortsatt kontakt via habiliteringen (verkar dock skilja stort hur de har med psykologer osv)

 

[Wille]

Jag har absolut ingen aning hur ditt landsting gör i frågan. Men jag har i många år arbetat med personer med autism, och jag har även arbetat på försäkringskassan och där mött många med autism, pratat med både behandlande läkare och psykologer och med försäkringsmedivinska rådgivare osv.

Och autism förändrar ofta i grunden hur man lägger upp t ex samtalsterapi mm. Helt enkelt för man inte kan "terapia" någon med autism (eller för all del någon av de andra diagnoserna i spektra) på samma sätt och enligt samma mall som en person utan sådan diagnos.

Så, kan du nästa gång du talar med vården kolla om det här påverkar terapin? De kanske inte alls har samma begränsning osv nu. Eller så kanske du kan få fortsatt kontakt via habiliteringen (verkar dock skilja stort hur de har med psykologer osv)

Psykologen som gav mig diagnosen sa att det var antagligen på grund av den som min fobi var så svår. Och psykologen som ger mig terapi för blodfobin saknar erfarenhet av autism.

 

[Alexandra_W]

Psykologen som gav mig diagnosen sa att det var antagligen på grund av den som min fobi var så svår. Och psykologen som ger mig terapi för blodfobin saknar erfarenhet av autism.

Men med diagnosen kanske saker förändras så det som gällt tidigare inte är skrivet i sten längre!

Och ja jag tror absolut att din autism påverkar både fobin och hur du reagerar på terapi. Så det är som jag ser det jättebra att man nu vet om autismen och kan ta hänsyn till den. Även om jag fullt förstår att du just nu verkligen inte känner det är något positivt att ha fått diagnosen.

 

[Wille]

Men med diagnosen kanske saker förändras så det som gällt tidigare inte är skrivet i sten längre!

Och ja jag tror absolut att din autism påverkar både fobin och hur du reagerar på terapi. Så det är som jag ser det jättebra att man nu vet om autismen och kan ta hänsyn till den. Även om jag fullt förstår att du just nu verkligen inte känner det är något positivt att ha fått diagnosen.

Man får ju hoppas det. Men tvivlar starkt på att jag kan erbjudas annan terapi för fobin.