Orka

Låg kvar i sängen till en bra bit över 11. Ville inte gå upp. Önskar jag kunde få sova dygnet runt. Orkar inte med livet.

Men nu har katterna fått mat i alla fall. Själv har jag inte orkat klä på mig och det är under 16 grader inomhus. Har inte orkat tända i vedspisen heller.

Borde hämta ved. Orkar inte.

 

[Wille]

Klarar inte 15 minuter städ längre. Tappade det redan innan diagnosen. Så där är det alltid. Jag kan börja med nåt, typ yoga eller städning, men så orkar jag inte hålla i det. Orkar inte heller borsta tänderna längre.

 

[tuaphua]

Jag tror inte på en bättre framtid. Vad ska ändra mitt kaos och startsvårigheter? T.ex. Är så trött på att leva.

Fattar att du känner så nu och är ledsen att du ska behöva känna så!

Jag vet inte riktigt om man medicinerar mot autism och ev starmotorproblem pga det. Men för tex hjärntrötthet kan man ju få centralstimulatia för att orka mer, både komma igång med saker och orka hålla fokus etc. Kanske du lider av hjärntrötthet?
Det är ju vanligare för personer med NPF.

Du kanske kan få hjälp från habilitering med en hel del saker, kanske är berättigad mer hjälp i hemmet än du får, berättigad till lönebidrag och därmed mer attraktiv att anställa/kan få mer anpassning på jobbet/jobba mindre för att orka med resten av livet och tex hinna gå i terapi och ha boendestöd, kanske bidrag för tandvård etc.

 

[Wille]

Fattar att du känner så nu och är ledsen att du ska behöva känna så!

Jag vet inte riktigt om man medicinerar mot autism och ev starmotorproblem pga det. Men för tex hjärntrötthet kan man ju få centralstimulatia för att orka mer, både komma igång med saker och orka hålla fokus etc. Kanske du lider av hjärntrötthet?
Det är ju vanligare för personer med NPF.

Du kanske kan få hjälp från habilitering med en hel del saker, kanske är berättigad mer hjälp i hemmet än du får, berättigad till lönebidrag och därmed mer attraktiv att anställa/kan få mer anpassning på jobbet/jobba mindre för att orka med resten av livet och tex hinna gå i terapi och ha boendestöd, kanske bidrag för tandvård etc.

Vet inte om jag är hjärntrött. Jag var i alla fall smartare när jag var yngre.

Nej, det finns ingen medicin mot autism.

Jag vet inte hur jag skulle kunna få jobba mindre. Mister ju inkomst då och kan inte få sjukersättning. Det ser jag som osannolikt.

 

[tuaphua]

Vet inte om jag är hjärntrött. Jag var i alla fall smartare när jag var yngre.

Nej, det finns ingen medicin mot autism.

Jag vet inte hur jag skulle kunna få jobba mindre. Mister ju inkomst då och kan inte få sjukersättning. Det ser jag som osannolikt.

Jag vet att det inte finns medicin mot autismen så. Men iom att du har autism kan det ju finnas högre risk för att man blir utbränd eller hjärntrött etc. Och då kanske det kan finnas mer hjälp med just de bitarna.
Och för ångest, sömn etc.

Jag tänker att om du blir anställd med lönebidrag pga autismen så kan det ju bara så att en anpassning som företaget kan göra är att du får gå ner i tid eller ha en mer flexibel arbetstid. Det får ju företaget kompensation för från Försäkringskassan isf. Och det påverkar inte din lön. Du har en fast anställning med fast lön som du är berättigad till. Resten är mellan arbetsgivare och Försäkringskassan.

 

[Grazing]

Nej, det finns ingen medicin mot autism.

Fast autism och depression och utbrändhet går ju lite hand i hand och det finns det mediciner mot. Jag hade aldrig orkat med någonting utan mina mediciner. Autismen försvinner ju inte såklart men det finns mediciner som hjälper och gör livet lättare.

 

[Wille]

Fast autism och depression och utbrändhet går ju lite hand i hand och det finns det mediciner mot. Jag hade aldrig orkat med någonting utan mina mediciner. Autismen försvinner ju inte såklart men det finns mediciner som hjälper och gör livet lättare.

Det finns inga mediciner mot varken autism eller utbrändhet. Och depressionen är maximalt medicinerad.

 

[Grazing]

Det finns inga mediciner mot varken autism eller utbrändhet. Och depressionen är maximalt medicinerad.

Jo, det finns mediciner som gör livet lättare, som sagt dom botar ingen autism men dom underlättar. Målet med mediceringen är ju inte att bli av med autismen för det går inte helt men den gör livet så mycket lättare. Det finns en hel del mediciner som kan göra livet lättare, man måste dock träffa på rätt läkare som är lite kunnig kring det här med autism. Man måste ha rätt mediciner som höjer energinivån så man orkar och kommer igång med saker och ting.

 

[Noxos]

Det finns inga mediciner mot varken autism eller utbrändhet. Och depressionen är maximalt medicinerad.

Du behöver inte svara, och du kanske har skrivit det tidigare, men har du provat flera olika mediciner?
Jag fick byta en del innan vi hittade en kombo som funkade.

 

[Wille]

Du behöver inte svara, och du kanske har skrivit det tidigare, men har du provat flera olika mediciner?
Jag fick byta en del innan vi hittade en kombo som funkade.

Nej, jag är rädd för mediciner generellt och många har farliga biverkningar som jag inte tänker ta risken att få. Sen vill jag inte bli fetare än jag är. Det här är allt jag tänker skriva om mediciner. Jag har min åsikt klar och ingen kan ändra på den.

 

[nullo-modo]

Nej, jag är rädd för mediciner generellt och många har farliga biverkningar som jag inte tänker ta risken att få. Sen vill jag inte bli fetare än jag är. Det här är allt jag tänker skriva om mediciner. Jag har min åsikt klar och ingen kan ändra på den.

Finns allvarliga biverkningar av att inte ta medicin.

 

[Fruentimber]

Jag har min åsikt klar och ingen kan ändra på den.

Jag tror att detta ofta är kärnan till en del av dina bekymmer. Du fick en diagnos, och nu har du bestämt dig för att det är kört. Du har redan bestämt att ingen medicin kan hjälpa. Du har redan bestämt att terapin inte kommer hinna ge det resultat du vill ha.

Det är tyvärr svårt att hjälpa någon som sitter så fast i sina hjulspår.

 

[Wille]

Finns allvarliga biverkningar av att inte ta medicin.

Vilka då?

Jag hänger mig hellre än hamnar på sjukhus och blir stucken och provtagen. Det skulle vara en befrielse att dö.

Jag tror att detta ofta är kärnan till en del av dina bekymmer. Du fick en diagnos, och nu har du bestämt dig för att det är kört. Du har redan bestämt att ingen medicin kan hjälpa. Du har redan bestämt att terapin inte kommer hinna ge det resultat du vill ha.

Det är tyvärr svårt att hjälpa någon som sitter så fast i sina hjulspår.

Bestämt och bestämt. Det är tyvärr så verkligheten verkar se ut. Jag kan inte se hur jag skulle kunna få hjälp för min diagnos. Jag är ju som jag är och det går ju inte att ändra på. Och jag har inte sett några resultat alls av terapin. Och det är ett berg som ska bestigas på de kvarvarande gångerna innan dörren stängs för alltid för att få terapi.

 

[bettysmatte]

Och jag har inte sett några resultat alls av terapin. Och det är ett berg som ska bestigas på de kvarvarande gångerna innan dörren stängs för alltid för att få terapi.

Men du klarade av situationen med näsblodet alldeles galant....?

 

[nullo-modo]

Vilka då?

Jag hänger mig hellre än hamnar på sjukhus och blir stucken och provtagen. Det skulle vara en befrielse att dö.

Allvarligaste är död men även viktuppgång om startmotorn inte fungerar är två som jag kommer på på rak arm såhär.

 

[Fruentimber]

Bestämt och bestämt. Det är tyvärr så verkligheten verkar se ut. Jag kan inte se hur jag skulle kunna få hjälp för min diagnos. Jag är ju som jag är och det går ju inte att ändra på. Och jag har inte sett några resultat alls av terapin. Och det är ett berg som ska bestigas på de kvarvarande gångerna innan dörren stängs för alltid för att få terapi.

Fast du har ju bestämt dig för att det inte går att ändra på dig. Och att du inte fått några resultat av terapin är ju ren osanning. Om du tillräckligt många gånger säger att något inte går, även fast det kanske gör det, så tror du ju tillslut på det själv. Förändring är obekvämt och jobbigt. Att bara hävda att "det är så" och "det går inte", är desto mer bekvämt för sinnet. Då slipper man utsätta sig för allt det där jobbiga och obehagliga, och kan fortsätta i samma trygga hjulspår.

 

[hundtant]

Wille, det är på fredag du ska iväg på ditt uppföljande besök. Och då vill jag STARKT rekommendera att du har ett längre samtal om det där "jag är som jag är, det här är mina gener, det är inget jag kan ändra på" - och begär hjälp med färdighetsträning, som @Tonto och @Grazing pratar om. Det är viktigt att den du träffar får klart för sig att du tror att du inte kan ändra något. För det kan du, men du behöver hjälp med det.

Och du pratar om att du inte orkar kämpa med att lära om. Men poängen är att om du lär om så minskar ditt kämpande med allt annat, det som du beskriver hela tiden. Du får lära dig hur du kan göra för att komma förbi dina egna stötestenar. De finns kvar men du behöver lära dig att runda dem.

 

[Masqueradee]

Jag är ju som jag är och det går ju inte att ändra på. Och jag har inte sett några resultat alls av terapin. Och det är ett berg som ska bestigas på de kvarvarande gångerna innan dörren stängs för alltid för att få terapi.

Det går visst att ändra på hur man är, jag är inte samma människa som jag var i januari 2022. Man förändras varje år, varje dag. Vissa gånger medvetet och frivilligt, andra gånger på grund av yttre omständigheter.
Och när du berättar om terapin har du ju nämnt att du började borsta tänderna, det är ju en förändring!! Det försvinner ju inte för att du nu är i en svacka, och det betyder ju inte att det aldrig kommer tillbaka

Jag tror på dig!!

 

[Wille]

Fast du har ju bestämt dig för att det inte går att ändra på dig. Och att du inte fått några resultat av terapin är ju ren osanning. Om du tillräckligt många gånger säger att något inte går, även fast det kanske gör det, så tror du ju tillslut på det själv. Förändring är obekvämt och jobbigt. Att bara hävda att "det är så" och "det går inte", är desto mer bekvämt för sinnet. Då slipper man utsätta sig för allt det där jobbiga och obehagliga, och kan fortsätta i samma trygga hjulspår.

Historiskt sett så har jag verkligen inte haft "det går inte" i mitt vokabulär. Jag har kämpat med mycket ångest och också lyckats bli av med det, trots att många försök tidigare misslyckats. Det tog mig över tio år att bli av med ångesten förra gången, men jag gav inte upp. Och till slut klarade jag av att resa runt i landet utan att få ångest. Jag klarade t.o.m. av att flyga hem från Spanien alldeles ensam. När jag var som sämst hade jag en komfortzon på ett par kilometer bara. Jag har också löst svåra ekonomiska problem och jag har gått från socialbidragstagare till husägare på bara några år. Och från långtidssjukskriven (+10 år) till heltidsarbete. Så jag tycker du är fel ute som säger att jag är en som bara säger att nånting inte går. Men när man får det ena bakslaget efter det andra, så nöts man ner. Man inser till slut att kämpandet inte lönar sig. För kämpandet tar aldrig slut. Och sen orkar man inte längre.

Det går visst att ändra på hur man är, jag är inte samma människa som jag var i januari 2022. Man förändras varje år, varje dag. Vissa gånger medvetet och frivilligt, andra gånger på grund av yttre omständigheter.
Och när du berättar om terapin har du ju nämnt att du började borsta tänderna, det är ju en förändring!! Det försvinner ju inte för att du nu är i en svacka, och det betyder ju inte att det aldrig kommer tillbaka

Jag tror på dig!!

Jag har ju försökt lösa vissa saker i nästan 50 år och det har fortfarande inte lyckats.

Jag har för övrigt slutat borsta tänderna igen, för jag orkar inte.

 

[Fruentimber]

Historiskt sett så har jag verkligen inte haft "det går inte" i mitt vokabulär. Jag har kämpat med mycket ångest och också lyckats bli av med det, trots att många försök tidigare misslyckats. Det tog mig över tio år att bli av med ångesten förra gången, men jag gav inte upp. Och till slut klarade jag av att resa runt i landet utan att få ångest. Jag klarade t.o.m. av att flyga hem från Spanien alldeles ensam. När jag var som sämst hade jag en komfortzon på ett par kilometer bara. Jag har också löst svåra ekonomiska problem och jag har gått från socialbidragstagare till husägare på bara några år. Och från långtidssjukskriven (+10 år) till heltidsarbete. Så jag tycker du är fel ute som säger att jag är en som bara säger att nånting inte går. Men när man får det ena bakslaget efter det andra, så nöts man ner. Man inser till slut att kämpandet inte lönar sig. För kämpandet tar aldrig slut. Och sen orkar man inte längre.

Men jag skriver inte om förr, utan om nu. Om du historiskt sett lyckats förut, så kan du lyckas med förändring även nu. Men det vi ser just nu är att du hamrar in att ingenting går och att ingenting kan ändras.

 

[Fruentimber]

Så jag tycker du är fel ute som säger att jag är en som bara säger att nånting inte går.

Vi vänder på det; det är du som säger att ingenting går. Inte vi. Ditt svar visar ju tvärtom i jämförelse med det du intalar dig själv just nu.