Ont i hjärtat

Seabaz

Trådstartare
Det finns en ny häst på ranchen där jag rider, den har varit där nu kanske 6 månader men i och med att jag var ute och reste i början på året så har jag inte "lärt känna" denna häst än, förrän nu.. Och det gör ju ont i hjärtat.

Jag vet inte hur jag ska beskriva den. Det är som att den alltid har hanterats som ett verktyg, en bil, ett jobb. Den är så otroligt "uppfostrad" att den mer är en robot.
Den har absolut lite nerv men är så rädd att göra fel samtidigt som den är helt "stum", det är som att den ser rakt igenom dig, den bryr sig inte att du är där, den tittar på allt annat utom dig samtidigt som den gör allt du ber den om? Verkligen svårt att förklara och jag vet inte om jag gör fel när jag sätter mänskliga känslor på den för att försöka förklara.

Jag kan få kontakt med den i några sekunder innan den tappar fokus igen och jag får påminna den. Den bryr sig inte om när du borstar den eller försöker gulla med den. I ridningen ser den i alla fall glad ut men jag tvivlar.

Jag har funderat på om det är värre på någon sida. Jag tror att den aldrig blivit hanterad/ledd från höger sida då den alltid vänder sig och tittar åt vänster. Alltid vänster vänster vänster.

Nu har inte jag möjlighet att försöka bli mer kompis med hästen då jag inte "har tillgång" till ranch och häst när jag vill.

Klyshigt värre tror jag denna häst har blivit använd som en "working horse" och blivit lärd att lyda. Aldrig något extra pyssel, gull, godis... inget bonding...
Jag hade lite mangobitar här om dagen och försökte få henne att se glad ut och vilja nosa på min hand och äta och det gjorde hon även om väldigt försiktigt (det är en annan sak, du kan gå fram till den här hästen när hon står och tittar i tomma intet till vänster och sträcka fram handen till henne och hon bara står där och glod. Hon nosar inte ens på din hand...)

Så himla märklig häst som jag vill försöka hitta knapparna på... Men jag har aldrig mött en häst som verkar hata människor så mycket samtidigt som hon är lärd att lyda...

Förlåt svamligt inlägg... (detta är i Australien och hon är från "the outback" där hästar fortf används för drivning av boskap och rodeos)
 
Jag vet inte riktigt var du vill komma, många hästar lever lyckliga utan att ha lärt sig tigga efter godis eller puffa på människor och en del har helt naturligt en viss distans till människan. Med tanke på var den bor så har den väl sin flock, sin familj den umgås med när det inte är arbete och troligen mår utmärkt med det.

Varför tror du att hästen hatar människor?
 
Senast ändrad:
Helt ärligt så tror jag inte att min haflinger bryr sig särskilt mycket om mig heller, förutom när hon vill ha mat (ca 98% av tiden, med andra ord). Shettisen är mycket mer social och kelar gärna. Tycker om att bli borstad, pysslad med, osv. Hästar är väldigt olika på så vis, tycker jag.
 
Senast ändrad:
Jag tror du menar en mer extrem introvert och lydig häst än vi normalt ser i Sverige.
De som är så osunt introverta och avstängda upplever jag oftast har ont eller ha hanterats mer brutalt än svenska hästar.
En del polohästar jag jobbat med har varit såna tex.
Argentinarna berättade att de går fritt och görs inget med förrän de ska ridas in(ingen verkning, vet eller hantering alls).
Sen fångar man dem genom valla in i inhägnader, lasso och hobblar. De binds upp i träd (hobblade) med saker som håller. Där får de kampa mot trädet tills de ger sig. Om det så tar 3 dagar och de ramlar omkull.
När de slutat kampa sadlar man, sätter på en huva så de inte ser och sätter sig på dem.
Sitter man kvar släpper man loss dem med huvan ibland hobblade.
Sen är de inridna.

De hästarna är otroligt introverta och stressar inåt.

Jag har märkt att det som gjort att de gillar mig inte är klapp och kel. Det är när man hjälper dem röra sig sundare.
De här är ju sneda som bara den i kroppen. Och då obalanserade.
När man rätar upp dem kan de slappna av och stressa ner.
Det är dock hela tiden en balansgång för att inte skicka tillbaks dem in i sig själva när man höjer kraven.
Jag jobbar med en nu. Hon gillar mig nu. Men det gick inte med bara mat, normalt umgänge etc.
Jag blev tvungen att verkligen hjälpa henne. Det förstod hon och söker nu extremt försiktigt kontakt korta, korta stunder.
Så extremt vidrigt hur förstörd hon är trots att hon nu flera år haft det fint.
Men ett sånt krigarhjärta hon har som vågar och kämpar så för en. ❤️
 
Det finns en ny häst på ranchen där jag rider, den har varit där nu kanske 6 månader men i och med att jag var ute och reste i början på året så har jag inte "lärt känna" denna häst än, förrän nu.. Och det gör ju ont i hjärtat.

Jag vet inte hur jag ska beskriva den. Det är som att den alltid har hanterats som ett verktyg, en bil, ett jobb. Den är så otroligt "uppfostrad" att den mer är en robot.
Den har absolut lite nerv men är så rädd att göra fel samtidigt som den är helt "stum", det är som att den ser rakt igenom dig, den bryr sig inte att du är där, den tittar på allt annat utom dig samtidigt som den gör allt du ber den om? Verkligen svårt att förklara och jag vet inte om jag gör fel när jag sätter mänskliga känslor på den för att försöka förklara.

Jag kan få kontakt med den i några sekunder innan den tappar fokus igen och jag får påminna den. Den bryr sig inte om när du borstar den eller försöker gulla med den. I ridningen ser den i alla fall glad ut men jag tvivlar.

Jag har funderat på om det är värre på någon sida. Jag tror att den aldrig blivit hanterad/ledd från höger sida då den alltid vänder sig och tittar åt vänster. Alltid vänster vänster vänster.

Nu har inte jag möjlighet att försöka bli mer kompis med hästen då jag inte "har tillgång" till ranch och häst när jag vill.

Klyshigt värre tror jag denna häst har blivit använd som en "working horse" och blivit lärd att lyda. Aldrig något extra pyssel, gull, godis... inget bonding...
Jag hade lite mangobitar här om dagen och försökte få henne att se glad ut och vilja nosa på min hand och äta och det gjorde hon även om väldigt försiktigt (det är en annan sak, du kan gå fram till den här hästen när hon står och tittar i tomma intet till vänster och sträcka fram handen till henne och hon bara står där och glod. Hon nosar inte ens på din hand...)

Så himla märklig häst som jag vill försöka hitta knapparna på... Men jag har aldrig mött en häst som verkar hata människor så mycket samtidigt som hon är lärd att lyda...

Förlåt svamligt inlägg... (detta är i Australien och hon är från "the outback" där hästar fortf används för drivning av boskap och rodeos)


Jag förstår vilket beteende du menar. Har mött det också, och det brukar vara att de helt enkelt inte ser det som lönt att försöka kommunicera med människor. De har aldrig fungerar för dem så de försöker inte ens.

Den kan ju ändå ha det bra i relation till hästarna i flocken, och det måste inte vara något fysisk fel på den för att den inte söker kontakt. Men tja, de hanteras tufft, får lära sig att vara passiva - annars...

Den måste ju inte hata folk för att den inte söker kontakt. Däremot om den skulle försöka så måste man ju då också lyssna på den. Babysteps.
 
Hästarna på stallet här i Japan som jag mött vittnar om en väldigt annorlunda hantering än vad jag erfarat i Sverige, och jag blir verkligen ledsen när jag läser här nu för som du beskriver den hästen är det som ett förtydligande av vad jag sett hos ridklubbens fyrtio hästar (och jag kan inte göra något för dem).
Hoppas det kan bli bättre för denna häst:heart
Har inga råd att komma med, men tycker du verkar vara på rätt spår.
 
Ja "hata" var kanske att ta i... Den är just bara så annorlunda mot hästar jag träffat innan.
Att den inte ens tittar på en/vänder sig om/höjer ett ögonbryn/reagerar alls, när man kommer fram, lockar eller ens håller fram handen framför näsan på den.. Den ser så ledsen ut jämt.
Den är sist in i flocken men har en eller två "kompisar" i hagen (22 hästar i hagen/"lösdrift") som jag ser att den svansar efter...

Men det är väl så att den är uppväxt "hårdare" än många andra hästar, särskilt i Sverige (dock är våra andra 21 hästar "som vanligt")
 
Kom att tänka på en sak, kanske har hästen dålig syn, eller blind, och kanske vänster öga speciellt. Hörde om en häst en gång som var så gott som blind, men ägaren förstod inte det på lång tid.
 
Har träffat en sån häst i Sverige tyvärr, helt ”nollad” i sitt uttryck, som en robot. Snäll och lydig i all hantering, gick med på allt (tyvärr lite för mycket) men upplevde den helt avstängd känslomässigt :(
Det handlade inte om någon vanvård men det var heller ingen hästhållning jag gillar.
 
Har träffat en sån häst i Sverige tyvärr, helt ”nollad” i sitt uttryck, som en robot. Snäll och lydig i all hantering, gick med på allt (tyvärr lite för mycket) men upplevde den helt avstängd känslomässigt :(
Det handlade inte om någon vanvård men det var heller ingen hästhållning jag gillar.
Exakt som du beskriver är denna med. Sorgligt.

@Krokus den tanken har jag haft men stämmer (nog) inte. Den är inte rädd eller rycker till när man kommer fram samt att jag får kontakt med den några sekunder om jag har godis med till den. Men samma där. Den tar EN bit men förväntar sig aldrig en till så som många andra 'vanliga' hästar gör, nosar/tigger efter mer
 
Exakt som du beskriver är denna med. Sorgligt.

@Krokus den tanken har jag haft men stämmer (nog) inte. Den är inte rädd eller rycker till när man kommer fram samt att jag får kontakt med den några sekunder om jag har godis med till den. Men samma där. Den tar EN bit men förväntar sig aldrig en till så som många andra 'vanliga' hästar gör, nosar/tigger efter mer
Ok.
Är nog bra att fundera på vad den vart med om tidigare. Fråga hästen förstås, försöka lyssna och fundera vad beteenden beror på.
Och tror visst hon bryr sig när du borstar och gullar. Men hon kanske tror att du inte vill ha något gensvar från henne, och så vill hon kanske hålla en hård yta för att inte bli sårad (som jag antar hon erfarat tidigare)
Hur menar du att du inte har möjlighet att bli "mer kompis" med hästen? Antar att du menar att du inte kan tillbringa så mycket tid med henne som du önskar och tror behövs för hon ska komma loss från det tillstånd som gör ont i hjärtat att se?
 
Sedan får man tänka på att till uppväxten 'inridningen' står den nu tillsammans med 21 andra hästar och, antar jag, många olika ryttare. Det gör naturligtvis att hästen fortsätter 'nollar' sig. Det är fortfarande helt opersonligt, och att TS kommer och försöker få kontakt ibland betyder absolut ingenting för hästen och dennes relation till TS eller någon annan människa.

Möjligtvis om TS eller någon annan privatperson flyttar hästen till ett litet privatstall där den har en ägare/ryttare att hästen blir mer öppen och tillitsfull. Så ja, som andra sagt, i nuvarande situation så kommer hästen fortfarande att bara lita på de andra hästarna och tja, det räcker mer än väl om den går i en välfungerande flock imo.
 
:( Tycker alltid så synd om de hästarna som står med ''blanka ögon'' och bryr sig varken om folk eller fä.
Det är säkert möjligt att få dom att ''leva'' igen, har aldrig fått chansen att testa själv.
Men man måste nog få hem den till ett väldigt litet ställe och finnas nära, inom synhåll mycket. Så man inte bara blir en till sån som bara kommer och går.
Göra mycket mycket kravlösa saker.
 
:( Tycker alltid så synd om de hästarna som står med ''blanka ögon'' och bryr sig varken om folk eller fä.
Det är säkert möjligt att få dom att ''leva'' igen, har aldrig fått chansen att testa själv.
Men man måste nog få hem den till ett väldigt litet ställe och finnas nära, inom synhåll mycket. Så man inte bara blir en till sån som bara kommer och går.
Göra mycket mycket kravlösa saker.

Det behöver inte vara kravlöst.
Men det måste vara saker som hjälper dem, saker de kan förstå och känna att de gör bra.
Jag ställer rätt mkt krav på hästarna jag jobbar med. Det måste jag för att nå förändring mentalt och psykiskt.
Men man får göra det i rätt lägen, lagom mkt, med timing och förståelse.

Att bara jamsa med dem kan göra att de stannar kvar inne i sig själva betydligt längre.
 
Jag känner igen det du skriver alltför väl. :(

En av våra hästar var sådan när vi köpte honom, travhäst som stått hela livet i ett proffsstall i Europa med bara karlar anställda. De vanskötte inte hästarna och var förmodligen inte elaka, men det var tydligt att de såg dem som redskap i arbetet. Pyssel eller kommunikation utöver "gå dit i den gångarten" fanns inte.

Hästen var menlöst snäll, men kommunicerade inte överhuvudtaget. Inte en blick, en rörelse eller ett öra åt ens håll. Jag upplevde det som att han helt enkelt bestämt sig för att det var lönlöst att försöka söka kontakt med människor eftersom han lärt sig att han ändå aldrig fick svar.

När han fick följa med hem till vårt lilla stall förvandlades han steg för steg. Han vågade gå ur sitt introverta skal och visa sin personlighet eftersom han plötsligt fick gensvar på den. Bara det att någon tog sig tid att säga hej när de gick förbi hans box (efter 2 veckor tittade han för första gången ut över boxkanten), borsta honom i vidare syfte än att bara göra honom ren eller prata med honom under träningen.

Likt tuaphua tror jag inte att alla introverta öppnas på samma sätt.
Jag har sett hästar som behövt det kravlösa jamsandet och gullandet, men vår var inte sådan. Om vi lämnade honom ifred fick han ingen anledning att förändra sig. Arbetet och kraven behövde finnas för att han skulle få göra det han tidigare blivit lärd att inte göra - tänka själv, hela tiden - men alltid med konstruktivt gensvar. Den där kommunikationen han inte fått tidigare, så att han fick en anledning att "prata" med oss också.

Och jag måste säga att just den här hästen fortfarande är den mest tacksamma att jobba med och vara runt. Han sprudlar när man ber honom om något och han kämpar så för att vara till lags. Stundvis kan han vara så kontaktsökande och pockande att han nästan blir påfrestande. Typ ett barn som skriker "MAMMA, TITTA DÅ!" och hänger i ens jacka i fem minuter för att visa samma legobit de redan visat tio gånger idag. Men det gör verkligen inget.

Därför gör det så himla ont att se andra hästar med samma tomma blick och samma robotfunktioner. Man vet vad som säkert finns där inne, men kan inte göra något för dem.
Sorgligt.
 
Jag tror att hästar kan vara sådär i personligheten också? Det behöver inte bero på vanvård eller att man behandlat dem som redskap.

Som exempel kan jag ta en häst på min ridskola. Hon är gudasnäll, väluppfostrad. Går med på nästan vad som helst. Men ger inte mycket feedback tillbaka och uppfattas ofta som trubbig och lite radiostyrd. Hon mår bra, och är född och uppfostrad på ridskolan där det verkligen inte försiggår några konstiga uppfostringar.

Jag har lärt mig att hon är sådan och helt enkelt inte uppskattar så mycket gull och godis och dylikt. Gillar inte närhet och klappa osv. Det jag istället försöker se är de små små signaler hon ger där jag uppfattar att hon säger "tack". Igår till exempel upptäckte jag att ingen gett henne någon ordentlig rykt och som resultat var det massa löst hår överallt på rumpan ryggen och magen. Obekvämt tänkte jag och skred till verket, hon såg ut att slappna av när allt hår försvann men visade det endast med små små förändringar i kroppsspråket. Det räcker för mig.
 
Bor i Holland och har sett väldigt många sådana hästar här. Tror nog att i Sverige har vi väldigt god hästhållning och lyssnar och kommunicerar med våra hästar. Det gör man inte överallt. (någon annanstans?) Hästen är som en cykel man tar ut och kör runt på sedan in i stallet igen. När man känner för det.
Ja, det gör ont i hjärtat att se dessa hästar :(

Läste någonstans en liknelse om kommunikation mellan människor och hästar.
För hästarna är som att någon pratar ett språk med dig som du inte förstår. När du inte förstår skriker dom och viftar med händerna, men du förstår ändå inte deras språk eller vad de vill säga. Efter ett tag slutar du försöka förstå och stänger av.
Det är nog så dessa hästar gjort.
 
Min var lite så när hon kom. Instängd/avstängd. Inte särskilt intresserad av människor. Verkade absolut inte hata eller ha någon aversion. Bara helt ointresserad. Jag var en människa helt enkelt. Inte mer och inte mindre. Hon stod också med ganska "blank" blick. Nosade inte. När hovslagare mfl var här likadant, när de försökte klappa bände hon stilla bort huvudet.

Jag vet inget om hennes historia alls. Men det är enkelt att konstatera att någon gång i hennes liv la någon tid på att ge henne en fantastiskt bra grundutbildning. Och någon gång i hennes liv har hon haft det sämre/dåligt. Hon hade dessutom haft ont någon gång i sitt liv och trodde mentalt fortfarande det skulle göra ont, vilket lätt till spänningar - som gjorde ont. Men hon hade slutat uttrycka det utan försökte lösa det.

Hon är den absolut mest passiva hanterare jag sett i kombination med faktiskt mycket nerv.

Jag har snart haft henne i två år och jag ser fortfarande mer och mer av hennes personlighet. På gott och ont ;) Det är ett fuxsto och hon var rätt behaglig på ett vis som robot ;P

Skämt åsido. När hon tycktes inse att jag inte var en person som skulle försvinna lika fort började hon tina. Började med att intresserat smygkika på mig och följa mig med blicken osv. Ett år senare var hon en social kelgris utan att vara påflugen etc. Ett och ett halvt år efter köp började hon uttrycka egna åsikter och visa vad hon tyckte även när det inte är positivt. Jag gissar det är för hon vet att inget hemskt händer. Hovslagare och andra "kända" är hon nyfiken och social emot men viss reservation. Nya människor är hon väldigt reserverad och avstängd mot. Tills de bjuder på godis ;) (När hon kom tog hon inte ens godis av främmande).

Så nog kan en sådan häst tina upp. Men det krävs nog "en människa". Inte att det är olika hela tiden. Min kom från försäljningsstall och jag tror det bidrog till att hon betraktade mig som "ännu en random människa" och först när jag funnits kvar runt henne ett tag började hon intressera sig.

Jag tror inte hon hade ett eg dåligt liv eller mådde dåligt av att vara avstängd. Hon hade ju hästkompis och allt liv i övrigt. För henne var det nog just egalt och hon brydde sig inte om vem som gjorde saker med henne. Men hennes trygghet är större nu eftersom hon dels vet precis vad som gäller och förväntas och dels söker en del stöd.

Ibland kan jag sakna roboten. Typ idag när det lilla livet plötsligt pep och brallade iväg och stack. För att hon hade lust, var taggad och visste att helvetet kommer inte ramla ner över henne för hon visar egen vilja/åsikt. Men just då mumlade jag ev nåt om att det var bättre förr ;P
 
Detta är ett fuxsto också :p Som används i daglig verksamhet med olika människor och där finns inte mycket tid till pyssel och i och med att hon är som hon är just nu så blir hon heller ingens "favorit" av de som jobbar där... En ond cirkel...

Jag är där någon gång i veckan och mellan min tid där har hon med största sannolikhet gått turer med minst 10 olika människor...
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 015
Senast: Anonymisten
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 156
Senast: Whoever
·
Hästvård Långt inlägg men vill gärna ha synpunkter och idéer då jag börjar tvivla på hur jag själv tänker! Jag har en 4årig häst som går med en...
Svar
3
· Visningar
1 115
Senast: Roheryn
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
21 650
Senast: Shaggy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp