Många bra svar, tänkte bara förtydliga lite.
Föräldrar är både vårdnadshavare och förmyndare över sina barn tills de är 18.
Vårdnadshavare handlar om de personliga omsorgen ex vart barnet ska bo, gå för skola och få för sjukvård. Förmyndare handlar om de ekonomiska bitarna. Att vara förälder är alltså ett paketuppdrag bestående av två olika bitar. Gränslandet mellan dem och när man har vilken mössa på sig är lite luddigt.
För vuxna kan dock behovet av ekonomisk stöttning kvarstå, varpå fullmakt, god man eller förvaltare kan bli aktuella. Den sistnämnda innebär att huvudmannen förlorar hela sin rättshandlingsförmåga (kan alltså inte ingå avtal och liknande) inom de området som uppdraget gäller. Uppdraget kan alltså vara begränsat och kanske bara gälla en rörelse som huvudmannen har. Detta är väldigt inskränkande då personen eg inte kan gå och köpa ett tuggummi, utan förvaltarens samtycke.
Vid God man så har både huvudmannen och huvudmannen rättshandlingsförmåga inom de områden som uppdraget gäller. Avtal som huvudmannen ingår kan dock ändå vara ogiltiga jfr lag om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning och avtalslagen paragraf 30-36. (Är det fler än jag som saknar paragraftecknet på I-paden?) viktig skillnad i dessa jfr med förvaltare är att de tar hänsyn till tredjemans goda tro.
Det finns några bekymmers med detta. Ex så finns det inte alltid tecken på att personen i fråga har förvaltare, så tredjeman kan vara helt ovetande. Och även om det finns tecken som kan tyda på det, är situationen svår för handlare och andra som är på väg att ingå avtal med personen. Vad ska man säga? Nej jag tänker inte låta dig handla i min affär för jag misstänker att du kanske har förvaltare.
Ett annat är att uppdraget gäller de ekonomiska bitarna. Utanför hamnar sådant som ligger inom vårdnadshavareuppdarget ex var/hur personen ska bo. En förvaltare kan alltså ingå ett hyresavtal och säga upp ett annat för huvudmannens räkning men kan inte bestämma att denne ska flytta.
