omplacerare

[Qvip]

"Han var bara 5 år gammal och hafft över 6 hem redan "

Min hund var 10 månader när jag tog över henne och hade haft ett antal hem redan då.
Idag är hon 7 år och lever fortfarande.
Hon är dessutom inte riktigt "riktig" i huvudet, tyvärr,
men det går utmärkt att leva med en sådan hund med lite anpassning.
Tror säkert det hade gått att hitta ett nytt hem åt din hund om du verkligen hade lagt ner din själ i det.
Men å andra sidan var det säkert lika bra att han fick somna in.
Men snälla människa, skaffa inga fler hundar, varken du eller din mamma!!
Åtminstone inte innan ni är tillräckligt ansvarsfulla och intresserade av att kunna bli bra hundägare!

 

[blondi3958]

Tack för att du förstår.Jag tänkte bara på hundens bästa.Ingen hund mår direkt bra av att vandra runt till många hem under en kort tid

vi kan inte heller ha en hund igen så....
Nu behöver inte vara oroliga

 

[blondi3958]

jag anser att vi är bra hundägare.Vi ser till hundens bästa.
Och vi tänker/kan inte skaffa en hund till.

Ett djur lider aldrig hoss oss.

 

[blondi3958]

vi ser alltid till djurens bästa.Och vi tyckte det var bäst att låta honom somna in.

 

[SessCa]

När han somnade in hittade vi en stor knöl på huvudet på han och det såg inte vackert ut.

Hur kan det komma sig att ni inte upptäckte det här fören EFTER avlivningen? Någon när konakt måste ni väl ha haft med hunden att ni kunde känna runt hans huvud och upptäcka EN STOR knöl?

Avvlinving kanske var det bästa i det här fallet men det låter mycket tragiskt hela biten.. Man undrar ju hur stor saningshalten är i sånna här historier. :smirk:

 

[blondi3958]

vi hade aldrig sett den förr.
Han var ingen gos hund utan ville vara för sig själv lite.Men medans han blev medvedslös så satt jag och klappade och pratade med honom och då upptäckte jag knölen.Den satt lite konstigt till.precis vid örat och öronen fick man inte röra då morrade han.
Lika så med tassarna.Men det visste vi.
Vi tänkte om han behöver klippa klona så kan man ta honom till vet. och fixa det, men det fungerade ju inte heller.

Men han har det bra nu och jag slipper oroa mig om att han flyttar runt ännu mer.

 

[SessCa]

Det jag inte förstår är att dina andra trådar så har du skrivit om vilken UNDERBAR och genomsnäll hund han var. Förutom att han va skällig och dragig.

Sen att hunden morrar när man tar på öronen och tassarna är väl ett allvarkligt problem? med tanke på att du hade en lillasyster i dagisåldern? Barn kan offta vara petiga och om den Bet veterinären så är det väl inte omöjligt att den biter din lillasyster? mindre barn är mer nyfikna på djur och drar och petar gärna i öron på dom.

Nu är ju hunden redan avlivad så "problemet" finns ju inte kvar. Men varför tog ni er ann en hund som visar aggrition överhuvudtaget? det måste ni väl ha märkt när ni träffade hunden första gången för jag antar att ni klappade den då?

 

[blondi3958]

När vi hämtade honom så var han hur go som hällst.Han har inte morrat åt oss förutom när jag skulle kolla öronen.
Och lillsyrran klängde rätt bra på honom men han gjorde inget, ibland gick han iväg.

Men nu är han borta och det finns inte så mycket att göra.

HAn har det bra nu i alla fall

 

[zessan]

snälla rara...
Jag hade inte tänkt gå in i diskussion med dig ang. detta, men nu tycks det inte gå att undvika.

HUR kan det komma sig att ni letat hem i 2 veckor ? Då måste ni tagit hem honom direkt efter att jag fick tillbaka valpen och sedan efter 1 vecka kommit på att det inte var något...
Varför skulle ni vara mer kompetenta att se till hundens bästa än hundens uppfödare, erfarna , kompetenta människor som har gedigen erfarenhet av slh.
Och slutligen hur kan det komma sig att en hund som bevisligen var snäll o. även barnkär blir ilsken efter ett par veckor hos er ?
Beträffande höfterna så hade han en B och en C höft, med nya systemet kan det tyvärr bli c på slh, men man brukar kunna rönga om o. få fritt ( om hunden sövts vid första röntgen kan höfterna bli slappa)
Uppfödarna var inne på omröngen innan hunden placerades om första gången...

Det har tyvärr varit genomsyrat av förhastade beslut hela denna sorgliga historia..
Men jag förstår att det känns tusen gånger bättre för ER att gång på gång intala sig att detta var bäst för hunden, han har det bra nu punkt slut.

JAG är inte alls övertygad om att detta var det bästa slutet, och jag vet att jag har betydligt mer erfarenhet av slh utan att för den skull verka märkvärdig, så påstår jag att det är tämligen säkert att hunden skulle återfått sitt gamla harmoniska sig om han fått rätt människor runt sig och tålmodig/kärleksfull behandling.
Slh är mycket klipska hundar, de anpassar sig otroligt bra om man behandlar dem på rätt sätt och ger dem rätt aktivering i lagom dos.

 

[zessan]

just... sedan undrar man ju varför det helt plötsligt blir så akut om ni letat hem i 2 veckor till honom ? Så att han snabbt avlivas under de ca. tre timmar det tog för uppf. att ordna fram en lösning ??
Det går inte ihop....

 

[SessCa]

Men om han var hur go som helst så måste det ju ha hänt något hos er som fått honom att reagera på det viset.

"Han har inte morrat åt oss förutom när jag skulle kolla öronen.." När en snäll och go hund plötsligt börjar morra på det viset är det uppenbart att det är något fel! Och eftersom att han var så snäll så är det ju rätt uppenbart att hunden har ont?

jag vet inte men dina historier känns kluvna och osammanhängande. Kan inte föstå hur det kunde gått så fel med den stackars hunden. Och jag hoppas verkligen att det var det rätta som hände, för av det vi hört av zessan (?) så verkar det inte vart den perfecta lösningen!

 

[SessCa]

Så den första hunden dom hade kom ifrån dig?

Måste kännas tragiskt när du lagt ner jobb på att få tag i uppfödaren. Och jag kan tänka mig att uppfödaren tycker det är sorgligt att hunden blev avlivad!

Personligen så hoppas jag att den här familjen inte skaffar fler djur!
Hundälskare eller inte, dom verkar ju iaf inte ha det som krävs för att sköta dom!

 

[Milosari]

alltså... min hund skulle också bitit vet om han försökte sätta munkorg på henne. i rent självförsvar. (minns när hon skulle få en abortspruta, då var vi tre som höll fast henne, eller när hon chippades, slingrade sig ur greppet och sprang runt och skrek och skvätte blod i lokalen med sprutan hängande i nacken). och knölen vid örat? hur kan ni missa en sån grej till att börja med? och hur vet ni att det var en farlig knöl? det kanske var en böld eller en fettknuta eller vad som helst!

 

[zessan]

Ja, valpen kom från mig.
Vi har en så liten ras, så alla känner i princip alla :smirk: Uppfödarna till omplaceringen tyckte det kändes bittert, det är aldrig roligt när det blir ett så sorgligt slut...

 

[Milosari]

hur har valpen det nu då? har det fått ett nytt hem? det är ju ganska starkt jobbat att bli runtbossad av en valp .

 

[zessan]

Valpen har fått ett nytt hem hos en familj som nyligen mist sin Berner Senner.
Det går jättebra, han följer sin nya matte som en skugga