Ömmar på hårt underlag (oskodd bak) men är som vanligt på gräs/ridhus. Vad kan det bero på?

[mackan]

Det har jag säkert. Eller så har jag det inte - det vet ju varken du eller jag eller hur, eftersom jag aldrig haft några problem?
Jag förstår inte öht varför du tycker att det skulle vara en faktor i sammanhanget faktiskt. Jag tycker IR- problematiken blivit ngn sorts skylla på faktor sista åren, hos väldigt många, för att motivera varför man fått fång på sin häst. Som sagt tidigare, IR är ingen permanent diagnos eller status öht hos hästar - det är inte ekvivalent med diabetes hos människa ö.h.t.

 

[coari]

Nej det tror inte jag heller. Det kan också bero på att du aldrig har haft en häst med anlag för insulinresistens.

Här vill jag bara rätta dig med att ingen häst är född med det anlaget utan dess utveckling enbart beror på dess ägares kunskap om hur man utvecklar insulinresistens.

 

[Kallebus]

Undrar bara hur du på tre röda kunde konstatera fång och dels vad det samma häst ni tidigare haft problem med förr?

Symptomen hade utvecklats till klassiska fångsymptom på de dagarna det tog från att dom sa att han började ömma tills dess att jag åkte dit och tittade själv. Vi trodde ju att han blev öm för att dom red mer på hårda underlag än jag gjort så vi drog inte på för stora växlar i början.
Ja, hästen hade haft ett lättare till måttligt fånganfall förr och det var dom medvetna om.

 

[mackan]

@Kallebus fast då är ju läget annorlunda - eftersom den haft fång tidigare. Det är ju det jag säger.....

 

[Kallebus]

Ja, där kom misstanken om fång ganska snabbt när han inte blev bättre med skor men även dom som varit friska innan kan ju drabbas av fång.
Har man då inte fångtänket så kan det lätt missas och förvärra situationen.
Jag känner väl att det är bättre att hitta på alla möjliga ifallsvinklar till varför hästen blir sjuk/skadar sig och sen utesluta en efter en. Att komma på något i efterhand kan dels förvärra problemet och dels grämer du dig som hästägare att du inte kommit på det innan!

En häst föds ju inte med fång. Någon gång måste ju bli den första (om man nu har en "fånghäst")
En del får leva med den ständiga rädslan för fång och passa varje tugga foder dom får när dom väl fått det första gången.
Mina har jag haft tur med och stora ponnyn fick två anfall under 10 år och gick alltid på gräs.
Shettis 1 hade ett anfall på 8 år, gick på gräs.
Shettis 2 (lever än) har haft ett anfall och går nu på bete, mår bra!
Alla anfallen hade kunnat undvikas men i två fall var jag för ung och okunnig, i dom andra var jag felinformerad om betesvallarna.

Har en kompis som jobbar på försäkringsbolag och detta året har det trillat in ovanligt många fångärenden och dessutom på halvblod som ändå anses ganska förskonade från sjukdomen.
Man kan aldrig vara säker.

 

[Kallebus]

För att knyta tillbaka till ursprungsinlägget:
Barfotaboots hade varit en smidig lösning i ett första skede när hästen behövde skor men hade för ont för att slå på järnskor.

 

[mackan]

@Kallebus vad menar du att man "har en fånghäst"`? enligt inlägg 65?
Ingen har ngt föredestinerad häst i fråga om att den ska få fång. Däremot har de fått det så är det jobbigt ja. Betydligt lättare att se till att det verkligen inte löper ngn risk att få det öht initialt - där finns det väldigt mkt att påverka som hästägaren själv råder över som sagt. Men precis som du sen skriver och tar på dig - så handlar det som sagt om oinsatthet och att man inte bedömt hur man bör hålla hästen i sig , så eloge till dig att du kan skriva det, verkligen för det är ju där nyckeln finns. Det är just det jag och flera tangerat att fång är inget som händer bara sådär av slump, inte heller IR. Tycker det är tråkigt att väldigt många verkar tro eller vilja tro att det handlar om slump eller genetiska förutsättningar osv och att det skulle vara utslagsfaktorn, det är det inte som jag och flera andra tidigare försökt illustrera.

ang. rapporter om osedvanligt mkt fånganfall från veterinärer och FB osv - det är samma varje år senaste årtiondet, det är inget ovanligt öht att de tycker det varit mycket och ffa inte att just i år skulle vara ngt särskilt.

 

[Forest Autumn]

Här vill jag bara rätta dig med att ingen häst är född med det anlaget utan dess utveckling enbart beror på dess ägares kunskap om hur man utvecklar insulinresistens.

@Kallebus vad menar du att man "har en fånghäst"`? enligt inlägg 65?
Ingen har ngt föredestinerad häst i fråga om att den ska få fång. Däremot har de fått det så är det jobbigt ja. Betydligt lättare att se till att det verkligen inte löper ngn risk att få det öht initialt - där finns det väldigt mkt att påverka som hästägaren själv råder över som sagt. Men precis som du sen skriver och tar på dig - så handlar det som sagt om oinsatthet och att man inte bedömt hur man bör hålla hästen i sig , så eloge till dig att du kan skriva det, verkligen för det är ju där nyckeln finns. Det är just det jag och flera tangerat att fång är inget som händer bara sådär av slump, inte heller IR. Tycker det är tråkigt att väldigt många verkar tro eller vilja tro att det handlar om slump eller genetiska förutsättningar osv och att det skulle vara utslagsfaktorn, det är det inte som jag och flera andra tidigare försökt illustrera.

ang. rapporter om osedvanligt mkt fånganfall från veterinärer och FB osv - det är samma varje år senaste årtiondet, det är inget ovanligt öht att de tycker det varit mycket och ffa inte att just i år skulle vara ngt särskilt.

Till Mackan och Coari
Nej det är ju just det jag menar. Alla hästägare och hovslagare (och veterinärer) känner inte till att detta med IR hos hästar är ett så stort problem. Man behöver inte leta särskilt länge på internet för att hitta artiklar som stöder mitt påstående att insulinresistens är en riskfaktor när det gäller fång och inte heller att detta inte skulle vara ärftligt. Jag citerar en mening i den tredje artikeln, se nedan.

Sedan undrar jag hur man kan mena att det inte finns något samband mellan IR hos hästar och vår diabetes. Men det handlar kanske om vår diabetes Typ1. När det gäller Human diabetes Typ2 så beror den också på insulinresistens.

Att IR inte är en permanent diagnos eller status är kanske ett märkligt uttryck. Insulinresistens är egentligen ett knasigt begrepp. Det ordet måste ju betyda att man är resistent mot insulin vad nu det skulle innebära. Ett bättre begrepp är nedsatt insulinkänslighet eftersom det antyder vad detta handlar om dvs att kroppens celler är mindre känsliga för insulinet.

Insulin är ett hormon som utsöndras av bukspottskörteln när blodsockerhalten blir hög. Insulinet transporteras till kroppens alla celler. På ytan av cellerna finns det insulinreceptoter dit insulinet binder. När detta sker så skickas det en signal in till cellen som sätter igång en kedja av olika mekanismer. En av de viktigaste sakerna som händer är att transportproteiner aktiveras som då transporterar in sockret i cellen och därmed så sjunker blodsockerhalten. Detta nätverk av olika händelser (kemiska reaktioner i kroppen) styrs av många olika ämnen. Hela processen är ganska lik om man jämför häst och människa. Hos en IR häst/människa är det något eller några av dessa olika steg som inte fungerar. En del av dessa har ett samband med generna. Det är också så, vilket jag antar att de flesta vet, att detta påverkas av kosten. Ju mer socker och stärkelse vi får i oss eller hästen desto sämre blir diabetikern/IR hästen. Det beror på att insulinkänsligheten sjunker. På mostvarande sätt kan insulinkänsligheten öka och då blir hästen/människan bättre. Det ingår i själva begreppet att detta inte är statiskt tillstånd dvs ingen är lika mkt IR hela tiden - enkelt förklarat.

http://avmajournals.avma.org/doi/abs/10.2460/ajvr.69.1.122

http://avmajournals.avma.org/doi/abs/10.2460/javma.228.10.1538

http://www.mccauleybros.com/media/documents/laminitis.pdf
"Horses of certain breeds and bloodlines are genetically predosposed to EMS"

 

[coari]

Symptomen hade utvecklats till klassiska fångsymptom på de dagarna det tog från att dom sa att han började ömma tills dess att jag åkte dit och tittade själv. Vi trodde ju att han blev öm för att dom red mer på hårda underlag än jag gjort så vi drog inte på för stora växlar i början.
Ja, hästen hade haft ett lättare till måttligt fånganfall förr och det var dom medvetna om.

Och trots detta va den tydligen oskodd, inte undra på att den fick ett nytt anfall. Det är här jag menar att det är i kunskap det brister.

 

[spaderÄss]

Och trots detta va den tydligen oskodd, inte undra på att den fick ett nytt anfall. Det är här jag menar att det är i kunskap det brister.

Det är nog hos dig som det brister i kunskap. Kan du förklara hur ett laminitisanfall skulle beror på att hästen var oskodd?

Det är i själva verket så att risken för fång är större hos en skodd häst än hos en oskodd.

 

[Cherarriduracell]

Just i år kan jag räkna upp minst fem hästar i bekantskapskretsen som fått "blixfrånklarhimmelfång". Gått på samma marker med samma ägare och "samma" foderstat och ändå får de fång. Inte den kraftigaste av kraftiga men ändå, fång.

 

[mackan]

@Forest Autumn det jag menar med att IR på häst inte är likt diabetes på människa är att på människa är det inget som försvinner. IR på häst går tillbaka och hästen blir normal om man sköter den rätt. Att den fick IR till att börja med har att göra med yttre faktorer som ger förhöjda blodsockervärden.

 

[Forest Autumn]

@Forest Autumn det jag menar med att IR på häst inte är likt diabetes på människa är att på människa är det inget som försvinner. IR på häst går tillbaka och hästen blir normal om man sköter den rätt. Att den fick IR till att börja med har att göra med yttre faktorer som ger förhöjda blodsockervärden.

Diabetes Typ2 kan gå tillbaka hos en människa. Om man motionerar regelbundet (vilket sätter fart på ovan beskrivna processer) samt minskar socker-och stärkelseintaget så sjunker blodsockerhalten och då kan du minska på medicineringen. Men det gäller verkligen att bryta gamla vanor. De flesta diabetiker som jag känner lyckas inte med det men de som verkligen ändrar kosten och ökar motionen samt därmed går ner i vikt blir bättre.

Att en häst blir IR har naturligtvis med yttre faktorer att göra men det motsäger inte att det dessutom finns en genetisk påverkan. Hur förklarar du annars det jag citerar från en av de länkade artiklarna?

"Horses of certain breeds and bloodlines are genetically predosposed to EMS"

Hästar med anlag för nedsatt insulinkänslighet är mycket mer känsliga för yttre faktorer kopplade till socker och stärkelse i fodret än vad en häst utan dessa anlag är.

 

[mackan]

Fast jag har aldrig motsatt mig att det skulle finnas genetiska predisponeringar. Det finns hur många såna som helst bland hästar, djur och människor rent allmänt. Dock tycker jag inte det faktumet kan användas till att skylla på att ens häst får fång i tid och otid. Man märker om hästen börjar lägga späcknacke och bli fet, långt innan ngn fång är med i bilden. Och späcknacke och fet blir den av att den fodras och hålls olämpligt.

 

[Forest Autumn]

fortsättning på nr 74

Det är inte så enkelt som att minska på fodret en del, sluta ge dem stärkelserikt kraftfoder osv. Jag tror att man måste ha haft en sådan häst för att verkligen inse problemet.

Men detta är en favorit i repris och diskussionen är egentligen ganska tråkig. Bemöt mina argument istället med tex att diskutera: Varför är det inte genetiskt? Vika studier visar att det inte är genetiskt?

När det gäller människans (och hästens) glukostransportörer så har man visat att aktiviteten hos dessa ökar om man motionerar (utför ett muskelarbete). Detta medför att insulinkänsligheten ökar och i förlängningen att man kan minska medicineringen. Hur motiverar du att människans diabetes inte "försvinner"? Nu skrev jag inte försvinner utan att man kan bli bättre från sin diabetes. Det är en viktig skillnad.

 

[Forest Autumn]

@Forest Autumn Att den fick IR till att börja med har att göra med yttre faktorer som ger förhöjda blodsockervärden.

Jag tycker att detta betyder att det inte är ärftligt. Men det är möjligt att du inte menar det. Anledningen till att jag tog upp det tidigare var i ett inlägg som var riktat till dig och till coari.

 

[mackan]

Att ngt är ärftligt är inte ekvivalent med att man får det.

 

[Forest Autumn]

Att ngt är ärftligt är inte ekvivalent med att man får det.

Vem har påstått det?
Det är klart att hästen måste ärva den aktuella genen/faktorer som leder till epigenetik.
Men det vi diskuterar är väl ändå att/om det finns hästar som har ärvt denna gen och att de då, än en gång, har lätt för att få nedsatt insulinkänslighet. Det spelar ju ingen roll för den häst som har en sådan gen att inte alla får den i sin genuppsättning. Den blir ju lätt IR i vilket fall som.

Däremot så kan man klart tänka sig att fundera över hur pass ärtfligt detta är dvs hur många gener är det som är inblandade, är det frågan om dominant eller recessiv nedärvning och hur stor är den epigenetiska påverkan?

 

[coari]

Intressant att lyssna på för den som vill lära sig lite mera ingående: http://sverigesradio.se/sida/textarkiv.aspx?programid=103&date=2014-06-13 skrolla fram till 2.18:30 eller köp boken " ett sötare blod" skriven av Ann Fernholm.

 

[Forest Autumn]

köp boken " ett sötare blod" skriven av Ann Fernholm.

Det verkar vara en intressant bok. I min familj är en person diabetiker, Typ2. Vi har minskat ner på mängden stärkelse i maten och i stort sett slutat med potatis, ris, pasta, minskat brödet, så som man bör göra enligt boken Ett sötare blod. I stället så äter vi kött och massor av grönsaker. Däremot inte så mycket fett som det föreslås. Blodsockret har sjunkit hos den person som är diabetiker och medicineringen har kunnat minskas.

För att anknyta till den insulinresistenta hästen och ett eventuellt fånganfall så medför detta att en anpassad foderstat med ett minimalt intag av stärkelse och socker leder till lägre insulinhalter och minskad risk för fång. Fortfarande kvarstår dock faktum att risken att hästen blir IR ökar med det ärftliga inslaget.

Detsamma gäller människor. Skillnaden mellan oss människor och hästar är att hästens bukspottskörtel av någon anledning kan producera mycket mer insulin än vad vi kan. Den blir inte heller lika snabbt utmattad. Detta medför att hästar oftast inte blir diabetiker.