Om tävlingsridningen inte fanns...

[dressyrtant]

Börjar genast med att säga: om ni inte gillar att jag "plockar bort tävlingsridningens existens", läs inte denhär tråden! Och jag undanber mig inlägg där man ifrågasätter temat. Ifrågasätt inte tråden, utan gå in med öppna sinnen och diskutera!!!

Vad kännetecknar god ridning om vi helt raderar tävlingsridningen från våra sinnen? Om vi låtsas att den aldrig har existerat och att den aldrig kommer att uppfinnas heller...

Synbarligen har människan klarat av att höja nivån på sin ridning även under en tid då tävlingar inte fanns (i sin nuvarande form).
Visst, det fanns tornerspel, karuseller, cirkusar, utmaningar adelsmän emellan osv... Men det var inte på nåt sätt detsamma som dagens tävlingsridning (=blindtarmens bihang ).

Hörde nån gång om att man på Versailles på den gamla goda tiden (då adelsmännen sög ut de stackars mindre bemedlade och levde loppan på deras sista höna...) skulle ha ägnat sig åt rätt kul "tävlingar". Som att se vem som kunde galoppera en utsatt sträcka på längst tid osv.

Gick då dessa hästar ALLTID i RÄTT form?
Klart att en välskolad häst var dyrbar, men man hade ju inte bara en... Det var andra tider, helt klart! (Finns många aspekter här...)

Så om den utvecklingen som skedde (adelsmännen som kunde rida och utbilda hästar blev dekapiterade och de som blev kvar gjorde det bästa av situationen) inte skulle ha störts av momentet tävlingsridning - vad skulle vi då ha idag?
Ibland tänker jag på vilka möjligheter vi har kastat bort bara genom att förbränningsmotorn uppfanns. Allt satsades på den och alla andra alternativ förföll. Så nu har vi bara bilen, och det innebär ett växande problem på många sätt.

Anta att tävlingsridningen är bilen. Vilka möjligheter har vi försuttit???

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Guuu vilken intressant tanke!! Speciellt eftersom tävlingsridning knappt existerar i min sinnevärd, jag har helt enkelt ingen lust alls.

Hästen uppgift som rekreation kontra sportredskap kontra arbetskompis, får ju olika värden helt beroende på vem som äger den. På tundran i Ryssland lever folk av, på och med sina hästar, medan vi har dom som fritidssysselsättning för det mesta, vilket gör att tillvaron för hästen oftast är underordnad vårt behov av bekvämlighet.

Tävlingsridning (i viss mån avel och premieringar också) är väl i förlängningen det enda sätt på vilket man kan försvara och motivera bristen på verklig nytta av den moderna hästen. Att ifrågasätta dom som tycker att tävlingsridning är det enda sätt på vilket det är riktigt meningsfullt att ha häst, är nog att tigga om arga försvarare för just detta. Det spelar faktiskt ingen roll vilken gren man än skulle titta på, saken är ju faktiskt densamma, så snart man väljer en häst för tävlingens skull, och inte tvärt om. Nu tror jag faktiskt ändå att det finns en ganska bred gråzon, där många älskar sina hästar och har dom mest för rekreation, óch kanske visst arbete, men som ändå vill tävla lite då och då, mest på kul.

Om det inte fanns några som helst tävlingsformer för hästar, skulle nog ägandet och användandet av hästar se mycket annorlunda ut. Förmodligen skulle en helt annan filosofi runt hanteringen råda, förhoppningsvis en filosofi som är baserad på hästen som djur, och dom behov den EGENTLIGEN har. Marknaden för hästtäcken, transporter, och gramantyglar skulle nog svikta betänkligt....

"God ridning" kanske skulle vara något man gjorde barbacka och utan träns. Om inga domare fanns som skulle bedöma extrema rörelser och en konstruerad "rätt" form, kanske hästens naturliga resning, under en lyhörd och uppmärksam ryttare blev mallen för god ridning... Man kan undra om Indianerna, eller den Ryske "hästnomaden" skulle kallas för goda ryttare...

 

[Carmenzita]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Så här tror jag: att om tävlingsridningen inte fanns skulle vi idag inte haft högresta, långbenta (osv) hästar. Då skulle vi haft mindre, mer kompakta hästar (korta ryggar, kort steg för lång hållbarhet) för ridning och så skulle körhästen förblivit körhäst.

Att tro att "god ridning" (med det menar jag bärighet, stort arbete från hästens sida, samling osv) skulle uppstå spontant här och där hos folk som inte rider 7-8 hästar om dagen (i syfte att skola hästen) anser jag rätt osannolikt. Däremot, precis som Loki säger, indianer (mfl förstås) uppvisar en annan typ av god ridning. Ändamålsenlig ridning helt enkelt, som är nog så fantastisk!

Jag har lite svårt att acceptera tankesättet att "allt var bättre förr", men det var ju inte det jag fick diskutera.

 

[bobo]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Om tävlingsridningen inte fanns... så hade det inte funnits på långa håll så många hästar som det finns nu. Ridning hade inte varit så populärt och utbrett som det är. Både på gott och ont.

 

[alazzi]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Vilken spännande tråd!

Tyvärr är vi människor funtade så att vi vill jämföra. Och sjävklart vill man jämföra vem som har den snabbaste hästen. Övrig tävlingsridning är ju egentligen lekar till häst som utvecklats.

Och alla tävlar inte för att vinna, utan att få mäta sin hästs utbildningsnivå. Den nivån vill många få bekräftat på något sätt. Varför skulle man annars infört "riddarprov" t.ex?

 

[Leoni]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Jag tror att hästar med en naturlig resning hade dominerat, som
t ex. PRE och lusitano, för att de är bekvämare att rida helt enkelt.

Förslitningsskador hade varit ett mycket ovanligt fenomen eftersom ingen satt och nötte på en volt i fel form en timme om dagen.

Sen tror jag även eftersom människor inte kan låta bli att jämföra sig med andra att spektakulära hästar med roliga färger hade stått högt i kurs.

 

[MicroMonster]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Extremt intressant!

Man undrar vad som skulle vara då... Jag är dock något pessimistisk och påstår, att om hästen - som hos indianerna, de brasilianska cowboysen, cowboysen eller de ryska stäppryttarna - skulle få vad vi kan kalla ett mindre humant sett att bli inridna. Säger "break in the horse" något? Bli uppsutten och påpiskad eller svält tills foglighet infinner sig?

Å andra sidan, hästen som hjälp för att klara livet, vilket den var för tex jakt (för mycket längesedan), eller under krig då överlevnadschansen ökade om man snabbt kunde förflytta sig från faran, skulle öka hästens "värde". Man är rädd om sin livräddare!

Daltandet skulle garanterat vara mindre! Och som någon sa, vi skulle antagligen se till hästens behov mer.

Jag tror att vi, även om vi påtvingar hästen en norm (om form osv) antagligen hanterar våra hästar mer humant (även om det ordet är lite konstigt i det här sammanhanget).

Om inte tävlingarna fanns idag skulle vi nog inte ha hästar i samma utsträckning, eftersom vi egentligen inte "behöver" (i bemärkelsen för överlevand eller transport) hästen.

Hjälp vad flummigt och pessimistiskt det blev

 

[Jenni73]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Halloj,

För att säga emot trådskrivarens yttersta tanke med tråden :smirk: jag tror att man måste gå djupare än bakom tävlingsridningen.

En tävlingsgren är ju ett sätt att mäta hur bra en individ(häst, hund, människa) är på en arbetsuppgift. I synnerhet när arbetsuppgiften mer eller mindre har försvunnit. De flesta tävlingsgrenar kan vi ju härleda till ursprungliga bruksändamål eller militära endamål.

Som någon tidigare skrivit så tror jag inte att det alltid var bättre för hästarna förr. Livet var hårdare för dom, men dom avlades för sina ändamål. En brukshäst skulle vara lätthanterlig och arbetsvillig, var den inte det så tog man bort den och dess gener fick inte föras vidare. En stridshäst skulle vara hetsig, en kör häst på sitt vis osv....

Hade hästarna haft kvar sina ursprungliga uppgifter i samhället(sedan togs i tjänst av människan) så tror jag att vi hade sett större variation på hästarna, både mentalt och fysiskt. Utifrån hästens utseende hade man bättre kunnat avgöra vad den var till för.

Nackdelen med detta är ju att iom utvecklingen så hade det inte funnits någon användning av hästarna i dagens samhälle. Även om man själv inte tycker om att tävla så hade man inte sett att det fanns hästar. Dom hade ju inte fyllt något syfte således inte funnits i någons medvetande annat än som ett pitoreskt inslag i historielektioner.

Kanske en eller annan människa hade värnat om hästen som kulturarv, men inte mer.

//Jenni

 

[NobleArt]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Tror att om den rena tävlingsridningen inte hade funnits så hade vi ändå hittat andra sätt att jämföra oss på. Som adelsmännen en gång gjorde: vem kan galoppera en sträcka på längst tid.
Som någon annan skrev tror jag också vi hade fått se fler extrema hästar: underliga färger, rörelsemönster med mera. Vi människor är fåfänga och vill gärna imponera på dem omkring oss.

Vill gärna tro att den filosofiska delen av ridningen hade fått mer plats, att fler hade uppmuntrats att gå djupare.

Inga tävlingsformer över huvudtaget hade nog, tyvärr, gjort att antalet hästar hade minskat drastiskt.

/
Susanne

 

[Bison]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Väldigt intressanta svar jag har själv tävlat en del på ponny men endast på lägre nivå. Jag är ingen tävlingsryttare och jag rider för att jag tycker att det är så otroligt roligt och allt runt ridningen. Jag är 20 i år och jag har en connemara valack född 01 jag har haft honom i tre år och jag skulle inte kunna tänkta mig att sälja honom för att köpa ett hlb som jag kan tävla. Charlie är min bästa kompis och jag utvecklas massor i min ridning . Tävling finns inte med i vår framtids bild och det är inget som stör mig. Jag har fått många dumma komentarer om att jag har en lite raggig ponny utan potential , men för mig har han allt och det är väl det viktigaste.

 

[marylou]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Jag kan tyvärr inte se någon alternativ framtid, människan tävlar i allt, så är det bara.
I min drömvärld så skulle alla lära sig rida framförallt med hjälp av hästen, bara samla på sig en massa kunskaper och sedan prova sig fram och känna med hästen vad som funkar. Det skulle inte finnas någon prestationsångest eller någon press på vad man ska kunna inom vissa tidsramar. Sånt gör mig tokig. Jag önskar att jag kunde få prova på att leva endast för och med min häst, bara koncentrera sig på samhörigheten och lära känna varandra på djupet. Inget annat som distraherar.
Vet inte hur det är längre men när jag tävlade som yngre så var alla i stort sett fiender också, jag kan inte se hur det ens kan främja någon slags kamratskap ryttare emellan, bara konkurrens och jämförelse. Nej sånt fick man nog av som liten och där tog det stopp.
Bra idé på ämne, tillåter oss att drömma lite.
Tack!

 

[marylou]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Vill bara tillägga att det inlärningsalternativet som jag använde som exempel har funkat alldeles utmärkt för mig, det bara blev så av sig självt när man inte hade råd att åka runt hela Sverige på kurser och den "vanliga" ridläraren inte dög längre.

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Jag skulle bara vilja göra ett tillägg, du slutade ju med en fråga: -Vilka möjligheter har vi försuttit?? Jag tror faktiskt att det är en fråga som varje hästmänniska måste ställa till sig själv. Bara att ha kommit så långt att man tänker i dom banorna, visar tydligt nog att man har alla möjligheter att välja en ny väg... Du HAR inte en chans, om du inte TAR den!!

 

[chrysler]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Man ska ändå vara noga att rida hästen på ett, för den skonsamt sätt, eftersom den, oavsett tävling eller ej, inte är gjord att bära ryttare på ryggen.
Jag tror inte det hade varit möjligt att inte ha tävlingar med häst, människor är så tävlingsinriktade i allting. :smirk:
Varför skulle man annars kommit på gymkhana med att tävla om att ta upp både socker å äppelbitar ur mjöl å vatten

 

[Stopek]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Jag tror inte jag är den mest tröga person, men jag begriper inte överhuvudtaget vad det är du vill ha sagt. Dock tar jag fasta på en sak och det är att man förr inte hade tävlingar så hur kunde man då utveckla sin ridnin?, Tror jag att du frågar dig.

Det är ju givet hur, man var så illa tvungen om man nu ville överleva under ett slag (för krigshästen), då gällde det att ha en välbalanserad och lydig häst och därmed nödvändigt med en välbalanserad ryttare. Dressyren kommer ju från det militära och hoppningen med. De första som tävlade var ju militärer. Det var ju vansinnigt viktigt att stridshästen, som man lagt ner så mycket tid på, var väldigt duktig och därmed var den väldigt värdefull. Idag är det långt mer slit och släng än vad det var förr.

För de hästägare förr som inte red utan använde sin häst som traktor så var den också mer värd än vad vi ens kan föreställa oss. Då ens hästs ohälsa och död kunde betyda att man inte fick mat på bordet. Därför behövde man ha goda hästkunskaper.

Idag tror jag till motsats mot dig att tävlandet håller kunskaperna uppe. Då hästen inte är livsnödvändig längre, så är tävlandet en sporre till att öka sitt hästkunnande. För är vi inte duktiga så kan vi inte vinna. Sedan är det inte sagt att man kanske måste vara så vansinnigt skicklig på att rida eller ha hästkunskaper för att ha en häst som får leva ett bra liv för det. Men för att kunna tävla framgångsrik så måste man vara en skicklig hästmänniska - tror jag.

Hälsning Maja... En som just nu håller på att lära sig rida så att jag kan fortsätta att tävla och göra det bättre.

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Håller med dig, men bara till en viss del. Visst är det så att man måste vara duktig på en massa saker för att kunna tävla framgångsrikt. Men risken är att man rider för tävlandets skull, och inte tvärt om, tävlar för ridningen. Detta betyder isåfall (enl. mig) att kunskaperna man vill tillägna sig, styrs av tävlingsintresset (= det finns nästan alltid genvägar till framgång, som kanske inte alltid är så himla bra för hästen) Om fallet är det omvända, är förhoppningsvis kunskaperna mer inriktade på hästen som husdjur, med möjlighet att ev. tävla för skojs skull.

Valet av häst/ras/typ är i många fall gjort med samma intention, vill jag ha en tävlingshäst (sportredskap), eller en vän som jag ev. kan tävla med... Valet man gör är ju upp till en själv, men om tävlingsmomentet inte fanns, skulle hästen som sportredskap antagligen inte finnas...

 

[Stopek]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Ja, det är ju så olika vad man vill. Har en kompis som i år skall ge järnet för att se om hästen håller för tävlandet. Hon menar att efter flera års hållbarhetsträning så måste man våga satsa någon gång. Jag skall göra likadant med min häst som kommit ungefär lika långt. Skillnaden mellan henne och mig är dock att hon satsar på tävlande. Om det visar sig att hennes häst inte har det som krävs för tävlandet på högre nivå, så blir hästen då istället såld och promenadhäst åt någon annan. Jag däremot säljer inte min, utan hästen blir MIN promenadhäst. För henne är tävlandet det primära, men för mig är det den individuella hästen.

Jag tror dock inte på något vis att mitt sätt att tänka är det bästa. Hennes hästar har det absolut inte sämre än mina, hon är duktig på ett helt annat sätt än vad jag är. Jag är bara en vanlig blödig svensson, som nog aldrig kommer att komma någonstans tävlingsmässigt. Och det är det ju heller inget fel i varken för mig eller mina hästar.

Hälsning Maja

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Jag tror inte jag är den mest tröga person, men jag begriper inte överhuvudtaget vad det är du vill ha sagt.

He he, du har kanske inte råkat på mig förr bara... Jag är en helt outhärdlig filosof...
Jag fascineras över att våra gemensamt antagna illusioner begränsar våra möjligheter till utveckling. Inte bara i ridningen, utan i livet som sådant. Nån gång för länge sen började nån kalla de stora gråa klumparna i skogen för stenar. Man kom överens om en gemensamt antagen illusion att de grå klumparna var stenar och att de inte var användbara till så värst mycket. Bygga gärdesgårdar av och spränga sönder till grus, typ. I min tankevärld är det väldigt begränsande. Tänk om vi aldrig skulle antagit denna illusion, utan alla möjligheter skulle ligga öppna. De gråa klumparna kunde vara vad som helst!!!
Jag har gjort det mesta man kan göra med hästar genom livet och har rosetter som ännu hänger på väggen och samlar damm. Inte för att jag är stolt över rosetterna, utan för att de påminner mig om den underbara individ jag fick umgås med ett tag, som bara älskade att visa upp sig och trodde att ärevarvet var en naturlig del av tävlingen. Samma individ lärde mig ett och annat om hur ridningen fungerar och inte fungerar. Ingen tränare jag hade, hade några goda råd som stämde på honom. Så vi red på vårt eget sätt när det kom till kritan. Hittade senare (när han inte fysiskt fanns mer) området barock/klassiskt/AR osv, där många saker föll på plats - detta var vad min häst hade försökt lära mig. Det var inte tävlingarna som lärde mig det, utan det arbete vi gjorde hemma varje dag.
Min tanke med tråden var att stiga ut ur den illusion vi lever i, där allt som har med ridning att göra tvångsmässigt alltid relateras till tävlingsridning. Och kanske hitta nya aspekter.
Jag kanske kan upplevas som provokativ då jag vill slita bort marken under fötterna på er, men måste påpeka att ja som sagt själv har tävlat rätt mycket och troligtvis kommer att göra det igen då barnen är lite äldre (1, 4 och 6 år gamla). Min erfarenhet är dock att om träningen syftar till att klara sig bättre på tävling är det oftast genvägar man lär sig, och inte ridkonstens själ.
Till och med Antti-trollet höll med mig om att ridningen i främsta rummet är en inre kvalitet, då jag frågade honom i ett inlägg på barock. Att man lär sig yttre aspekter kan i så fall räknas vara sekundärt? Och tävlandet är en illusionernas höjdpunkt, en orgasm i yttre subjektiva aspekter (åtminstone dressyrridningen, där man inte klockar ekipagen...).
Detta är mitt långa, filosofiska och provokativa svar just nu...

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...



Men kära nå´n en filosof till..... och jag som känt mig lite ensam, det är som att hitta ett nytt kantarellställe....

(Är du kanske möjligtvis en av SC´s elever i Wasa??)

 

[Stopek]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Hej Dressyrtanten,
Nåväl, nu har jag ju en helt annan bakgrund än vad du har vad det gäller hästeriet. Tävlandet har aldrig funnits med i mitt tidigare hästliv. När jag var nio år gammal fick jag en enorm fjordhäst av mina föräldrar (då ju min syster gått på ridskola i några år och vi kunde det här med hästar, själv hade jag aldrig stått ut med ridlektioner). Att köra runt mig på tävlingar var mina föräldrar inte intresserade av så det var bara jag och min häst i sju års tid (och min syster och hennes häst). Ingen skolade in mig i det här med hästar. Så några förutfattade meningar om hur saker och ting skulle vara fanns ej.

Som vuxen skaffade jag häst igen och insåg att jag inte hade så mycket att falla tillbaka på överhuvudtaget. Jag började famla mig fram över hästvärlden. Snubblade över PNH, western, centrerad ridning, AR och distansridning, det passade ihop med den typ av person jag är. Någon clinic här, ridlektion där osv. Flertalet böcker och även vanliga traditionella ridläror senare så sitter jag nu och rider hopplektioner tillsammans med alla de andra barnen och deras ponnies och lär mig massor.

"Massor av ytterhjälper" kan jag i mitt huvud översätta till centrera dig, andas och fokusera. Men utan min hopplärares öga så hade jag inte kommit någonvart alls. AR instruktören var för tråkig, CR instrukören hade tid för sällan och westerninstrukören bodde för långt bort. Vad jag dock kommit fram till är att de alla menar att man skall göra samma sak ändå, de bara använder olika ord. För en häst är en häst och en ryttare en ryttare. Om hästen skall kunna hoppa, så måste ryttaren sitta på dess rygg på precis rätt vis för att det skall kunna fungera. Skall en häst gå i öppna gäller detsamma. Det finns helt enkelt ETT rätt sätt till det mesta som gäller ridningen.

Hälsning Maja, Distanstanten