Jag tror att det är väldigt få människor som är "onda". Däremot så tror jag att det finns många okunniga och rädda människor.
Jag kan ta mig själv som ex, när jag gick i 6an och skulle börja 7an så bytte vi skola från "lantskolan" till den stora skolan i staden. Där jag gick fanns det en mörk person, hon var adopterad. Medans skolorna vi skulle slås ihop med tillhörde områden med många invandrare på 80-90-talet.
Killarna i klassen hade mött de vi skulle slås ihop med på fotbollsplanen, och de skrämde upp oss andra om att de var så tuffa, så farliga och bla bla bla allt vad det nu var.
Jag hamnade i samma klass som den "värsta" av dem. Jag var totalt livrädd för honom! Och här är jag verkligen inte stolt över mitt agerande, men jag var helt klart rasistisk mot vissa av mina klasskompisar då. Pga att jag var rädd.
Idag vet jag bättre och skäms över mitt agerande. Jag försöker alltid att vara inkluderande, försöker alltid fundera på vad som hände, och varför om någon situation blir konstig.
Min bror är smått rasistisk, och jag vet precis varför. Han umgicks med några vänner, de gick hem till några de kände. Han skulle till tåget snart och de andra skulle vidare, så han stannade med dessa "nya vänner". De misshandlade honom grovt i sina försök att stjäla hans mobil. Och de hade då en annan hudfärg än han själv.
Det var en av hans första upplevelser av personer av annat ursprung än han själv. Han är såklart rädd, även om han själv aldrig skulle erkänna det.
Innan den upplevelsen var han oerhört empatisk mot alla människor, nu är han selektiv med den känslan tyvärr. Han var inte så gammal när detta hände, kanske 11-13 nånting? Så det satte såklart djupa spår i honom.
Jag har förståelse för rädda människor. Och jag tror inte att det någonsin kommer vara effektivt att shamea en rädd person, oavsett vad det gäller. Det är bättre att istället visa vägen, att visa att det inte är farligt. Då kan man på sikt lyckas ändra deras syn på andra människor.
Jag håller helt med dig om att det inte är effektivt att shamea rädda människor, snarare pushar man de längre bort, oavsett om det handlar om främlingsrädsla eller corona. Sedan finns det ju människor som stannar inom sin egen rädsla av ren bekvämlighet, för att detär jobbigt med förändring och jobbigt att behöva inse att man själv eller ens omgivning har fel. De behöver ju utmanas för att inte stanna i sin bekvämlighetszon och när andra människor far illa finns det ingen ursäkt för dem att inte bry sig, även om det som sagt finns förklaringar. Jag är dock helt övertygad om att det görs bäst med ett schysst och sakligt bemötande, och genom att försöka förstå den människan man möter. Jag kan känna ibland att det blir som ett frikort i debatten för att sluta vara en schysst medmänniska, när en kan dra "men jag är antirasist och jag pratar med en jag tycker är rasistisk". Det handlar för mig inte om att gulla med någon, stryka medhårs och inte få säga emot, det handlar om hur jag vill bemöta andra människor jag möter och vilket samhällsklimat jag vill elda på, det positiva och vänliga eller det negativa och polariserande. Även bland rasister och främslingsrädda finns det ju en enorm spridning av människor bakom de uttryck jag ser, allt från NMR till min "men jag gillar pizzabagaren"-smygrasistiska granne.
Sen är jag den första att erkänna att jag själv inte alltid är så tålmodig och vänlig själv alla gånger. Jag är inte heller mer än människa som inte alltid orkar vara den jag önskar vara, men det är bara att förlåta mig själv som jag förlåter andra för att de inte är mer än människor. Och sen komma igen och åter påminna mig om vilket samhällsklimat jag vill bidra till.