Sv: Om ni såg den här hoven...
*kl*
Svarar lite generellt, skadehistoriken på min häst är rätt så ovanlig just när det kommer till sträcksenerupturer och det har begåtts många misstag som i sig genererat till större misstag, så det är svårt för mig att lite kort sammanfatta hela året som har gått.
Det bör kanske sägas att detta inte är en unghäst, utan en 9-årig islandshäst som var i god kondition när hon skadade sig.
Det började med att hästen gjorde illa sig i januari 2011 genom att fastna med båda bak i understa eltråden. Hur hon fastnade vet vi inte. VB klarade sig utan skador, men i HB skar tråden ända in i benet. Dessutom lyckades hon träffa precis "rätt" så hon skar av den innan den hunnit gå ihop och bli en sena "tåsträckarn", alltså var det tre ändar på vift inne i benet.
http://i14.photobucket.com/albums/a332/fjolla/Sinfos senskada 110115/IMG_0353.jpg
Prognosen först var god, 80% chans att bli helt återställd och ridbar, 6-8 månader totalt. Hon var på UDS i 5 dagar innan hon fick komma hem, då med ett lågt Robert Jones-bandage som skulle bytas 1g/v.
Redan vid första bandagebytet gick det fel och hästen kotade över. Vid andra bandagebytet, som gjordes på klinik, började bandaget glida upp och hästen kunde röra på tån och stod ofta och vilade på benet med tån i backen.
Jag påpekade detta och man försökte göra något åt det vid tredje bandagebytet. Tyvärr så kom aldrig de aldrig tillrätta med problemet, mycket beroende på de korta intervallerna mellan bandagebytena uppmärksammades det tyvärr alldeles för sent att böjsenorna höll på att kontraheras. Vid fjärde bandagebytet var hästen så akut halt att jag valde att åka tillbaka till UDS där de konstaterade av bandaget var alldeles för löst lindat.
I stora drag så får vi fortsätta träffa olika veterinärer som hela tiden gör olika och säger olika vilket resulterar i att vi åker in men får åka tillbaka efter 4 dagar för bandagen aldrig sitter. I slutet på mars upptäcks senkontrakturen på båda böjsenorna. Tyvärr skickar de hem oss med för dåligt bandage och hästen kotar över i transporten hem. Åker tillbaka med henne och säger att jag vägrar hämta henne förrän de kommer på en lösning. De kommer på skon där hon är upphöjd i trakten och när jag hämtar henne rör hon sig såhär:
http://youtu.be/K1I_EnBiLKo
I april får vi äntligen träffa en veterinär som sedan följer oss skadan ut, detta är då den 6e eller 7e veterinären som haft med hästen att göra.
Den veterinären tar oss verkligen på allvar och ser till att hästen får ett bandage med en ordentlig skena fram på benet så hon inte längre kotar över i varje steg.
I början på maj får hon ett litet trycksår fram på kotan i strl femkrona, som ökar lavinartat och på 8 dagar har det blivit nästan lika stort som min handflata. Det såret bildar givetvis svallkött och att hästen måste fortsätta vara bandagerad gör inte saken bättre. (känsliga - titta inte)
http://i14.photobucket.com/albums/a332/fjolla/Sinfos senskada 110115/Sinfo110530ckelpckel.jpg
Till slut är det så illa att hon inte
kan vara bandagerad med skena längre, varken fram eller bak på benet, då kommer hovslagarna på skon med näbben. Hon får även skavsår på ballarna och på insidan vid hasen.
http://youtu.be/mrhkgbG2JWg
I mitten på juni börjar man känna en skillnad i böjsenorna, äntligen börjar man känna lite stuns.
I slutet på juni börjar hästen tunna ur och väger under 300 kg. Hon är fortfarande på boxvila och smärtstillande, mikropromenader flera gånger om dagen och stretchning.
I juli väljer de att äntligen ta av specialskon och fortsätta med plast. De höjer henne i trakten och förlänger tån med plast och vi slipper åka in 1g/v för bandagebyten utan får göra det hemma.
http://i14.photobucket.com/albums/a332/fjolla/Sinfos senskada 110115/sinfo110519traktenuppbyggd.jpg
Fortsätter med intensiv rehabiliteringen i form av mikropromenader och stretchning, som börjar ge resultat för i mitten på juli tar hovslagarna på UDS helt bort upphöjningen i trakten och behåller bara förlängingen i tån. Böjsenorna börjar man nu kunna gunga så smått från sida till sida. Vi försöker också vänja av henne från buttan. Då har hon stått på butta i 7 månader.
Veterinären går på semester i juli, men är gullig att hon tittar på de bilder jag skickar henne på såret och benet samt en film på hur hon rör sig vid varje bandagebyte som fortf sker en gång i veckan.
I augusti får jag ett läskigt mail där veterinären tycker man borde röntga kotleden för att kolla att hästen inte har fått atros i kotleden pga all den onormala belastningen som kotleden fått utstå. Tack och lov var det ingen artos.
Efter det har framstegen bara tuffat på, intensiv rehabilitering med hjälp av duktiga hovslagare har gjort att böjsenan hela tiden har blivit mjukare.
I september börjar igångsättningen på riktigt och vi vågade oss på längre promenader och var ute och gick 45 minuter om dagen. I oktober fick hon lämna boxvilan och komma ut i sjukhage för första gången och i december gå ut i större paddock. Sen i början av december är hon utan stödjande fleecebandage på natten, men hon har fortf ett skydd på sig utomhus i hage. Nu börjar det bli dags att ta av det skyddet också.
Idag har hon skotts hemma två gånger och första gången var hovväggen endast 3 mm tjock, plasten som förlängde tån hämmade verkligen hovens naturliga tillväxt. Nu senast såg det mycket bättre ut och hovslagaren tror hon kan få en helt återställd hov, ca 1 år kommer det ta trodde han. Hon har precis börjat trava för töm lite längre sträckor och det går bra.
Och för att svara på din fråga lundsbo, så är det med största sannolikhet fortfarande böjsenan som hindrar henne från ett ordentligt genomtramp i kotan idag, antagligen blir det inte bättre än så. Det genererar en liten rörelsestörning, men det är inget hon lider av. Hon kotar så gott som aldrig över längre, sträcksenan har dock läkt ihop lite för lång vilket för att hon har lite extra rörelse i kotan som hon inte bör ha.
Ganska aktuell film från hur hon rör sig idag. Genomtrampet i senan är möjligen lite större.
http://youtu.be/79YWz8jCMMM
Ps. Jag försökte verkligen korta ner svaret så långt som det gick, men det var typ omöjligt. Hoppas någon orkar ta sig igenom det. Har ni några frågor, så fråga på!
/Carla