Om nån i förhållandet inte vill??

[Quiss]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Hmm. Bor ihop med en man som är lite mer än 10 år äldre än mig.
Han har tre barn sen tidigare äktenskap.
Jag, däremot har inga barn. Jag visste vad jag gav mig in på redan när vi började träffas. Jag visste att det fanns tre barn redan, som han dessutom var boendeförälder till, men det avskräckte inte mig.
Han älskar sina barn, även om det är , hmm, lite problem med det ena...
Vi HAR faktiskt diskuterat barn frågan.....Han har varit lite tveksam till att skaffa fler. Men vi har bestämt oss för att vänta något år till. Vi har precis köpt hus, och det känns som att det är inte riktigt läge än.
Jag tänker inte ha bråttom. Har en bekant (vet att detta är ett extremfall) Som varit ihop, och bott ihop (hon flyttade dit direkt efter de blivit ihop) med sin kille i 4 månader, och nu väntar de barn. Hon är i 6 veckan. Kan tycka att det är lite att ta i!!

 

[Kattennizze]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Nej. Om min man inte ville skaffa barn, skulle jag lämna honom. Det är såpass viktigt för mig. Däremot om det visar sig att vi absolut inte kan få barn tillsammans, så skulle jag inte lämna honom för det, utan fundera på andra lösningar.

 

[Ocras]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Jag skriver normalt under ett annat nick men har hittills mest hållit till på de hästrelaterade forumen och flera känner till mig där. På något sätt känner jag att jag vill vara mer anonym när jag skriver om personliga saker, såsom kan bli fallet på Senior, eller i detta fall Förälder, därför nytt nick.

Nu var ju frågan ställd som om hur man som kvinna (som vill ha barn) skulle ställa sig till att ens partner inte vill skaffa barn, och det har jag inte upplevt, däremot det omvända.

Jag var sedan sena tonåren tillsammans med en kille som tidigt började prata om barn, när vi var runt 20. Jag som alltid har känt att jag inte vill ha barn, var tydligt med detta men också med att jag ju inte kunde veta hur vi båda skulle känna senare i livet. Frågan blev mer aktuell när han passerat 30 och jag närmade mig denna ålder... jag var fortfarande helt emot att skaffa barn, och han ville mer än nånsin. Vi kände båda att detta var en för viktig fråga för att kompromissa med - han ville inte leva utan barn, och jag ville/vill absolut inte ha några.

Vi kom överens om att bryta förhållandet, vilket så klart var väldigt jobbigt eftersom vi fortfarande tyckte om varandra väldigt mycket. Men vi hade båda respekt för den andres val i barnfrågan, och eftersom det inte är en fråga det går att kompromissa om, var uppbrott den enda lösningen.

Jag är nu tillsammans med en helt underbar kille som delar min inställning om att leva utan barn, och mitt ex har ett barn med sin nya sambo. En jättebra lösning för oss båda i slutänden alltså!

Någon annan kvinna/tjej här som delar min erfarenhet? Kanske dumt att ställa den frågan på ett föräldraforum förstås, men det måste väl finnas fler utan barn som precis som jag gillar att titta in även här?

Ocras

 

[Girasol]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

*kl*

En god vän till mig hade velat skaffa barn under några års tid, men sambon sa blankt nej -inte än...

Hon löste det på följande vis: Nu slutar jag med p-pillerna så du vet om det. Så nu är det upp till dig om du vill skydda dig.
- Det gjorde han inte och för 9 år sedan föddes första telningen. Nu har de fyra.....


Gira

 

[kråkan]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

när jag var yngre vid 20 års åldern så ville inte jag heller ha barn.. tyckte det räckte med att ta hand om 3 vilda syskon
sen efter att fått höra hur jobbig jag var som liten gjorde inte saken bättre.. kolikbarn och full i f-n när jag blev äldre., skulle klättre på ALLT! ett tag var mamma till och med tvungen att binda fast mej vid bron med ett hopprep, så att hon skulle ha en chans att klä på lillebror då vill skulle fara nånstans. för annars sprang jag fort som attan ut på vägen. så att skaffa barn var länge ett BIG NO!!
sen att jag har sprutfobi och är vettskrämd inför att klämma ut en ung gör nog inte saken mycket bättre..

men man är inte sämre än att man kan ändra sig
har ju redan införskaffat ett par mammabyxor

saken är den att min mage är väldigt känslig för tryck, vanliga strumpbyxor spyr jag av efter en halv timme så att hitta byxor som sitter bra och inte tar åt nåt kring magen är en djungel!!
killen tyckte det var skitkul med mina mammabyxor med resår i midjan, och skojar med att skvallra för brossan sin och hans tjej. dom brukar nämligen reta han och fråga om det inte är dags snart!