Om nån i förhållandet inte vill??

[Casper]

Skulle du kvinna som man kunna acceptera att din partner inte vill ha barn även om du verkligen inte vill ngt annat än att ha barn??

Ta ett ex.. ni träffades när ni va 20, då ville ingen ha barn, men nu fyra år senare så vill nån av er ha barn medans den andre fortfarande står fast vid att h*n inte vill ha barn.
Kan du tänka dig att stanna kvar i det förhållandet då eller kan du tänka dig att "offra" barn för din partner?

 

[Madick]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Det måste man ju bestämma sig för. Just HUR viktigt är det med barn för MIG.

Jag hade personligen inte stannat med någon som inte velat ha barn. Alltså om det var tvärnej och "kommer aldrig ändra mig". Men det är ju för att för just mig är barn väldigt viktigt. En person som inte vill ha barn skulle vara så långt ifrån mig i värderingar om vad som är viktigt, så det skulle ändå inte vara nån framtid med oss.

Sen måste man ju fråga sig; kommer förhållande hålla om den ena går och håller nånting inom sig som den "beskyller" den andra för? Oavsett om det nu är att inte skaffa barn, eller skaffa barn mot sin vilja.

 

[Casper]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Min sambo har hela tiden sagt att han vill ha barn, fast inte nu har det hetat hela tiden och han har varit fast besluten om att jag kommer att vilja någongång.. jag har varit väääällldddiiigggttt motsträvig mot barn:smirk:

men visst, nu som först börjar väl suget mot EGNA barn komma, ngt som vi skapat, ngt som e "oss" liksom dock ska det vänta något/några år till för vi har lite att fixa innan

men tänk om liksom om jag faktiskt aldrig skulle vilja ha barn..hmm undra hur han hade gjort då, vi har faktiskt inte pratat så djupt om det någongång. Han har sagt en gång vet jag att han skulle acceptera det men om han liksom vill ha knodd och inte jag så kan ju inte det va så kul.. tur att man börjar glida över mot sugen hållet nu då

 

[No1]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

För mig är det så otroligt svårt att finna kärleken så OM det hände och han inte ville så väljer jag defintivit kärleken.

Om jag lämnade honom så kan det ta en evighet innan nästa tåg går och då blir jag iaf utan barn.

 

[replica]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Min stora dröm är att bilda familj, skulle aldrig kunna leva tillsammans med någon som inte har samma mål som mig. Har alltid drömt om att bli mamma och hoppas på att få bli det någon gång också.

 

[Ramona]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Jag hade inte varit tillsammans med någon som inte delar samma mål och värderingar i livet som jag gör.
Det hade bara inte gått!

Jag hade sagt nej till mannen om vi inte kunde enas ifall vi skulle skaffa barn eller inte.

 

[escodobe]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Skulle suget efter barn vara så starkt att det övervinner kärleken, så får jag väl bryta upp då. Och ev. skaffa barn på egen hand.

Men jag tänker inte göra något överilat i "förväg".

 

[Björk]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Kan du tänka dig att stanna kvar i det förhållandet då eller kan du tänka dig att "offra" barn för din partner?

Jag har tänkt mycket på den saken i och med att min sambo var väldigt tveksam när jag tog upp barntanken första gången. Han var då osäker på om han någonsin ville ha barn. Det finns någon gammal tråd om saken som jag skrev då; för något drygt år sen.

Även fast jag tänkt massor så blir mitt svar: jag vet inte. Eftersom min sambo faktiskt ändrade sig och vi nu väntar barn tillsammans så slapp jag att ta itu med den svåra situationen.

Min första tanke har hittills alltid varit att "ja, jag är beredd att "offra mig" för min partner. För att jag älskar honom och för att kärleken är viktigare att ha i livet än att nödvändigtvis ha barn "till varje pris". För att jag ändå inte vet säkert att jag hittar någon annan att både älska och ha barn med".

Men när jag realiteten stod inför tanken att han kanske skulle bestämma sig för "nej, aldrig" och jag ändå är fyllda 37 år så var jag inte riktigt lika säker längre..... För tänk om jag "offrar mig" för hans vilja och 3-5-7 år senare så tar det slut. Och sen skaffar han ny partner och får barn med henne?!? Då skulle jag helt klart känna mig väääääldigt "lurad". Speciellt med hänsyn till att min ålder då troligen skulle vara så hög att jag inte kan välja alternativet barn längre. Det skulle vara skithårt!

Jag tror det varit skillnad för mig vad gäller självklarheten i beslutet om/när jag var 20-33-34 år. Då kan man fortfarande "vänta" lite .....

Man vet nämligen aldrig; även den som säger sig aldrig vilja ha barn kan faktiskt ändra sig. Det har hänt förr. Man kan ju inte inrätta sitt liv efter att de ska göra det, men nog kan man ge det lite tid.....

 

[Druvan]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Om partnern bara är 24 skulle jag ta det med en nypa salt- förr eller senare börjar dom flesta längta efter smått! Min partner tvärvägrade både fru, hus och barn när vi blev ihop. Nu är vi 30 resp. 35 år med gård, bebis i magen, fem hundar och giftemål om två veckor . Och han pratar redan om FLER barn *hu*.

Men om man börjar känna att åren rinner iväg och ens partner FORFTFARANDE blåvägrar att skaffa barn- jag då skulle jag nog bryta upp. Barn är alldeles för stor och viktig grej i ens liv liksom.. Likaså om jag hade en partner som vägrade hästar och hundar.

 

[diamonia]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

kl

Jag har en kompis som är i hop med en bonde. Han vill inget hellre än att ha barn (även hans familj). Han är aldrig hemma och hon är en aktiv hästtjej. De har INGEN ekonomi dvs han tjänar ingenting. Hans familj äger huset de bor i osv. Hon har dålig lön.

Hon vill inte ha barn med honom pga att hon får allt ansvar själv osv osv.

Hon har gett honom "ultimatumet" : Välj själv! Gå vidare och hitta någon som vill ha barn eller stanna och var utan barn.

Längre än så har de inte kommit. Så jag vet inte vad som händer.

Men jag kan mycket väl tänka mej att om hon skulle levt under mer normala förhållanden så kanske hon hade haft en annan uppfattning...

 

[Björk]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Men jag kan mycket väl tänka mej att om hon skulle levt under mer normala förhållanden så kanske hon hade haft en annan uppfattning...

Med andra ord: det handlar inte nödvändigtvis om viljan att ha barn. Utan om att hon inte vill ha barn med just honom....
?

 

[valborg]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Det skulle delvis bero på varför partnern inte ville.

Det kan finnas orsaker som ärftliga sjukdomar eller att han/hon är äldre och redan har barn eller inte vill bli en gammal förälder.

Men risken är stor att jag ändå skulle känna att den verkliga orsaken var att jag inte dög att skaffa barn med eller att den andres bekvämlighet var viktigare än min möjlighet att få bli förälder. Så det är stor risk att det i längden blir en slitning i förhållandet.

Om jag var 24 och förhållandet var bra för övrigt skulle jag inte få panik utan invänta min egen eller partnerns lust att föröka sig.

Valborg

 

[diamonia]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Med andra ord: det handlar inte nödvändigtvis om viljan att ha barn. Utan om att hon inte vill ha barn med just honom....
?

Hon säger att hon inte vill ha barn alls men vi andra runt omkring henne säger lite i samförstånd att under de förutsättningarna skulle nog ingen vilja ha barn...

 

[Acses]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Hade jag vart desperat efter barn så skulle jag formodligen lämna den partnern och söka mig något med samma mål som jag själv. Skulle aldrig behålla ett barn med en ovillig partner.

 

[jerseyko]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

24 år är ingen ålder direkt, hade jag velat ha barn med honom hade jag väntat, hade jag bara velat ha ett barn hade jag letat upp någon annan. Frågan är hur bra det skulle bli i slutändan

Min sambo skulle absolut aldrig någonsin ha ett barn innan han fyllt 25 år.
Han kommer fylla 22 år strax efter vår bebis kommit om den håller datumet, kan faktiskt bli så att jag föder på hans födelsedag Och han älskar det, efter första UL mognar han för varje dag, speciellt nu när det är full rulle där inne Han har faktiskt t.om köpa mamma byxor åt mig för jag ska kunna ha några fina byxor och slippa gå i hans mjukisar

Han vart glad när jag visade honom testet, satt sen 3-4 timmar och pratade hemma hos sin mamma och var inställd på abort, direkt när vi kom ut från första mötet med BM åkte han och köpte en ny bil, en kombi

 

[boccia]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Har varit i den sitsen med mitt ex...
Han var 10 år äldre än mig, och hade 2 barn sedan ett tidigare förhållande. När vi kom till den punkten i vårt förhållande då jag började känna att jag ville ha barn, så kom det fram att han "hade varit rädd för det". Han kände att han hade gjort sitt på den fronten, och ville INTE ha något mer. Vi diskuterade fram och tillbaka, blev många sömnlösa nätter kan jag lova... Slutligen enades vi om att ta en brejk från varandra för att fundera ut vad vi egentligen ville (dvs hur viktigt barn/inte barn-frågan var). Under denna tid kom det fram att jag var gravid, och genast började han spy ut anklagelser över mig att jag hade planerat det, gjort det med flit osv (nej, det hade jag inte, och ja, jag skyddade mig). Då helt plötsligt kände jag inte alls igen den gulliga, omtänksamma kille som jag varit tillsammans med så länge, och tappade helt lusten att ha något med honom att göra öht. Det blev abort (ville inte tvinga på honom ett barn mot hans vilja) och totalt uppbrott från honom, inte pga hans inställning att han inte ville ha fler barn, men däremot pga hans sätt att lägga hela skulden på mig (man är trots allt två om att skapa ett liv..)

Hade nog lämnat honom förr eller senare ändå om han inte hade ändrat sig i barnfrågan, men denna händelse var verkligen sista droppen som fick bägaren att rinna över. Tror det kändes extra hårt eftersom han verkligen avgudade sina barn från det tidigare förhållandet, men inte ville "ge" mig ett... (ja, var lite svartsjuk på hans ex..)

Nu är jag gift, har en dotter på 15 månader och "jobbar" på ett syskon...

 

[TinyWiny]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Nej jag hade avslutat förhållandet, att få barn var det viktigaste i mitt liv.

Jag hade inte offrat barn för någon

 

[kisse]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Jag blir alltid så rädd när jag hör det där "vänta" när det pratas barnplanering! Visst ska man kanske inte vara 18, gå i skolan osv (kan funka, jag dömmer ingen), men det här med karriär osv.

Jobbar på gynavdelning och tjejerna som kommer och är födda -77 och får göra ev wertheim pga cancer =aldrig någonsin egna barn eftersom man tar bort ALLT, de är inte glada! De som är 35 när de börjar försöka och söker IVF vid 38, får abortera pga missbildningar och inte orkar igen...

Nej, planera inte FÖR mycket, man ska inte ta allt för givet!

Lycka till när det nu än blir allihop!

 

[Björk]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Fast.. det är ju också just de du träffar i ditt jobb: de som har/får någon form av problem. En som är född 77 är 30 år i år. Det kan väl ändå inte sägas vara "för gammalt" eller att hon väntat "för länge"? Att ta bort allt pga cancer måste väl ändå tillhöra ovanligheterna i den åldern?

man kan ju få problem redan vid 22 också om man har otur...

Alla som är 30-40 år och faktiskt blir gravida utan problem är ju inte de du lägger märke till så att säga.

Men visst ska man vara medveten om riskerna med stigande ålder, det ska man. Men jag tycker nog ändå att man ska "vänta" tills man själv verkligen VILL ha barn. Inte bara "köra på" redan vid 20 bara för "säkerhets skull".....

 

[lillamyggan]

Sv: Om nån i förhållandet inte vill??

Tror inte att förhållandet överlever sånt. Jag tror att längtan efter barn kan vara för stark.