Om man inte vill sälja efter provridning...

[fejt]

Jag har aldrig sålt häst men nu måste jag. Min häst är på annons och många är intresserade. Nån vill åka 50 mil för att provrida. Vad händer om de vill köpa men jag känner att jag inte vill sälja till dem? Om jag inte vill sälja alls? Fast de har åkt långt. Vad säger man? Ursäkta dumma frågor med antagligen självklara svar. Jag känner mig rätt uppriven faktiskt. Antagligen eftersom jag egentligen inte alls vill sälja men måste.

 

[Roheryn]

Du måste aldrig sälja till någon, du bestämmer själv vem du vill sälja till, när du vill sälja och till vilket pris du vill sälja! Så länge inget kontrakt är påskrivet har du full frihet!

 

[mooi]

Du bestämmer vem du säljer till. Kan ju kännas "obekvämt" att säga till någon att man inte tycker det passar - men det är alltid du som bestämmer.
För ett par år sedan hjälpte jag en uppfödare att rida, och sedan visa en försäljningshäst och där var ett tillfälle när jag efter en provridning ringde upp uppfödaren och sa att om denna spekulanten vill köpa så avråder jag från det, det hade aldrig blivit bra.

 

[Krystalline]

Du säger: Tack för visat intresse! (eventuellt lägger du till att de inte verkar vara rätt hem för just din häst och önskar dem lycka till med hästletandet)

 

[mamman]

Jag hade inte blivit glad om jag hade åkt 100 mil t o r, hittat drömhästen och sedan fått veta att den inte är till salu ...
Även för dem som åker kortare så tycker jag inte att det är rätt mot varken spekulanter eller häst med provridningar om du inte är säker på att du ska sälja.
Nu låter det som att du måste, och kommer att sälja. Om du inte vill sälja till någon som bor 50 mil bort, så tycker jag att du ska vara ärlig och säga det innan de åker. Samma sak om du har ev andra preferenser på potentiell köpare. Jag förstår verkligen hur jobbigt det är, men det blir inte bättre för att potentiella köpare känner sig osäkra på vad du vill, eller i värsta fall lurade.
Om det dyker upp spekulanter som inte är lämpliga så inser nog de flesta det själva, i andra fall så svarar du något liknande det som @LaMirage skrev.
Har du möjlighet att ta hjälp av någon? Någon som (kan vara med och) visa hästen och som inte har den känslomässiga biten?

 

[Alexandra_W]

Jag kan acceptera att en säljare inte anser jag och hästen passar eller att en annan spekulant sa ja före mig eller liknande.

Men avskyr ”intressekoll” och ”ev till salu”

Så annonsera inte ut förrän du vet du vill sälja hästen.

 

[Görel]

Jag tänker att det är den som åker långt som gjort valet att titta på din häst, inte du. Därför måste denne ta ansvar för att det kan ha varit en lång resa "i onödan". Någon kan ju verka perfekt vid kontakt men sedan vid provridning visa sig helt annorlunda. Ditt ansvar är att se till att hästen får en ny ägare som den verkar passa med.
Men ofta så känner den som provrider nog det själv. Har själv varit i situationen att jag känt att hästen inte passar med den som provridit och jag känt att det inte skulle bli bra, men det har spekulanten också känt.

 

[Görel]

Jag kan acceptera att en säljare inte anser jag och hästen passar eller att en annan spekulant sa ja före mig eller liknande.

Men avskyr ”intressekoll” och ”ev till salu”

Så annonsera inte ut förrän du vet du vill sälja hästen.

Ja intressekoll är det menlösaste som finns, skulle aldrig svara på en sådan annons även om hästen skulle kunna vara intressant.

 

[Fille]

När jag var i tonåren och skulle köpa min första häst åkte vi ca 20 mil enkel resa för att titta på en läromästare. Hästen var väldigt trevlig och vi sa att vi ville köpa. Ägaren hörde av sig någon dag senare och sa att de inte ville sälja alls, dom hade ångrat sig. Det kändes jäkligt bittert för mig som skulle köpa första hästen... Så jag håller med dom andra, lägg inte ut på annons förrän du är helt säker på att du ska sälja!

 

[fejt]

Tack för alla svar! Jag vet att jag ska sälja hästen och annonsen är inget "test". Om den köpare dyker upp som jag drömmer om kommer jag överlåta honom med varm hand.

Problemet är väl snarare att det är så svårt att göra sig en bild av en person på mejl och telefon. Jag tycker också att det är så svårt att avgöra vad som är rimliga krav på köparen och dennes plan för hästen.
Är det ok att säga nej bara för att man tycker att personen inte frågar tillräckligt mycket om hästen? Om det kommer fram att de förespråkar fri tillgång vilket inte alls passar honom. Som exempel bara. Det är klart att jag får göra som jag vill, det fattar jag ju. Men skönt ändå att ventilera.

Hur mycket info brukar ni be om innan de kommer? Är det för mycket att be om bilder på hagar, stall, fråga om hovslagare osv? Referenser?

 

[fejt]

Jag tänker att det är den som åker långt som gjort valet att titta på din häst, inte du. Därför måste denne ta ansvar för att det kan ha varit en lång resa "i onödan". Någon kan ju verka perfekt vid kontakt men sedan vid provridning visa sig helt annorlunda. Ditt ansvar är att se till att hästen får en ny ägare som den verkar passa med.
Men ofta så känner den som provrider nog det själv. Har själv varit i situationen att jag känt att hästen inte passar med den som provridit och jag känt att det inte skulle bli bra, men det har spekulanten också känt.

Så säger min man också. Att jag inte kan ta ansvar för att någon vill åka x antal mil för att titta på en häst och att mitt främsta ansvar är hästens bästa. Men jag vill ju helst undvika att köpare som inte passar kommer öht. Men det är väl såklart inte möjligt.

 

[fejt]

När jag var i tonåren och skulle köpa min första häst åkte vi ca 20 mil enkel resa för att titta på en läromästare. Hästen var väldigt trevlig och vi sa att vi ville köpa. Ägaren hörde av sig någon dag senare och sa att de inte ville sälja alls, dom hade ångrat sig. Det kändes jäkligt bittert för mig som skulle köpa första hästen... Så jag håller med dom andra, lägg inte ut på annons förrän du är helt säker på att du ska sälja!

Trist! Det kommer jag inte att utsätta någon för. Han ska säljas.

 

[fejt]

Jag hade inte blivit glad om jag hade åkt 100 mil t o r, hittat drömhästen och sedan fått veta att den inte är till salu ...
Även för dem som åker kortare så tycker jag inte att det är rätt mot varken spekulanter eller häst med provridningar om du inte är säker på att du ska sälja.
Nu låter det som att du måste, och kommer att sälja. Om du inte vill sälja till någon som bor 50 mil bort, så tycker jag att du ska vara ärlig och säga det innan de åker. Samma sak om du har ev andra preferenser på potentiell köpare. Jag förstår verkligen hur jobbigt det är, men det blir inte bättre för att potentiella köpare känner sig osäkra på vad du vill, eller i värsta fall lurade.
Om det dyker upp spekulanter som inte är lämpliga så inser nog de flesta det själva, i andra fall så svarar du något liknande det som @LaMirage skrev.
Har du möjlighet att ta hjälp av någon? Någon som (kan vara med och) visa hästen och som inte har den känslomässiga biten?

Om jag tar emot någon kommer jag vara beredd att sälja hästen.

Att ta med någon är en bra idé. Min dotter ska visa honom (jag är ju med också)men hon är ju lika engagerad i honom som jag.

 

[lady_vip]

Tack för alla svar! Jag vet att jag ska sälja hästen och annonsen är inget "test". Om den köpare dyker upp som jag drömmer om kommer jag överlåta honom med varm hand.

Problemet är väl snarare att det är så svårt att göra sig en bild av en person på mejl och telefon. Jag tycker också att det är så svårt att avgöra vad som är rimliga krav på köparen och dennes plan för hästen.
Är det ok att säga nej bara för att man tycker att personen inte frågar tillräckligt mycket om hästen? Om det kommer fram att de förespråkar fri tillgång vilket inte alls passar honom. Som exempel bara. Det är klart att jag får göra som jag vill, det fattar jag ju. Men skönt ändå att ventilera.

Hur mycket info brukar ni be om innan de kommer? Är det för mycket att be om bilder på hagar, stall, fråga om hovslagare osv? Referenser?

När min kompis skulle sälja sin häst (för 350’, så ingen häst hon säljer varje dag) strök hon massor av potentiella säljare för att de inte kunde erbjuda lång daglig utevistelse i hage som inte var en liten rasthage.
Så bestäm dig för några punkter som är viktiga, den framtida ägaren kommer ändå göra som den behagar efter försäljning. Tex så kanske utevistelsen är viktig för dig, fråga om den då. Hovslagare, tränare etc kan man byta, men få byter uppfattning om hagvistelse eller hästideologi.

 

[mooi]

Tack för alla svar! Jag vet att jag ska sälja hästen och annonsen är inget "test". Om den köpare dyker upp som jag drömmer om kommer jag överlåta honom med varm hand.

Problemet är väl snarare att det är så svårt att göra sig en bild av en person på mejl och telefon. Jag tycker också att det är så svårt att avgöra vad som är rimliga krav på köparen och dennes plan för hästen.
Är det ok att säga nej bara för att man tycker att personen inte frågar tillräckligt mycket om hästen? Om det kommer fram att de förespråkar fri tillgång vilket inte alls passar honom. Som exempel bara. Det är klart att jag får göra som jag vill, det fattar jag ju. Men skönt ändå att ventilera.

Hur mycket info brukar ni be om innan de kommer? Är det för mycket att be om bilder på hagar, stall, fråga om hovslagare osv? Referenser?

Jag hade vid kontakten med spekulant berättat om mina upplevelser av vad som passar/har funkat för hästen i fråga om fodring, uppstallning, utevistelse osv. Jag hade även bett dem berätta om hur de har det; hur har de hästen uppstallad, tränarkontakt osv.
Referenser kan man ju absolut be om, t ex att få prata med personens tränare.

 

[mollyphlox]

Tack för alla svar! Jag vet att jag ska sälja hästen och annonsen är inget "test". Om den köpare dyker upp som jag drömmer om kommer jag överlåta honom med varm hand.

Problemet är väl snarare att det är så svårt att göra sig en bild av en person på mejl och telefon. Jag tycker också att det är så svårt att avgöra vad som är rimliga krav på köparen och dennes plan för hästen.
Är det ok att säga nej bara för att man tycker att personen inte frågar tillräckligt mycket om hästen? Om det kommer fram att de förespråkar fri tillgång vilket inte alls passar honom. Som exempel bara. Det är klart att jag får göra som jag vill, det fattar jag ju. Men skönt ändå att ventilera.

Hur mycket info brukar ni be om innan de kommer? Är det för mycket att be om bilder på hagar, stall, fråga om hovslagare osv? Referenser?

När jag sålde min första häst var det till att börja med många som hörde av sig men sist och slutligen inte så många som kom till skott och faktiskt ville boka in sig för provridning. Den personen som sen köpte hästen tänkte jag vid första intrycket ”men vad är det här för nån udda typ”, men hon var så otroligt hjärtego och visste vilken typ av häst som sökte. Hästen tyckte om henne, det blev affär, hästen är fortfarande kvar hos henne 2 år senare och de är jättenöjda. Vi håller kontakten fortfarande och jag har hälsat på dem en gång när jag hade vägarna förbi. Hästen är lite speciell och inte den typen av häst som passar vem som helst. Men det blev riktigt bra i slutänden.

 

[Alexandra_W]

Tack för alla svar! Jag vet att jag ska sälja hästen och annonsen är inget "test". Om den köpare dyker upp som jag drömmer om kommer jag överlåta honom med varm hand.

Problemet är väl snarare att det är så svårt att göra sig en bild av en person på mejl och telefon. Jag tycker också att det är så svårt att avgöra vad som är rimliga krav på köparen och dennes plan för hästen.
Är det ok att säga nej bara för att man tycker att personen inte frågar tillräckligt mycket om hästen? Om det kommer fram att de förespråkar fri tillgång vilket inte alls passar honom. Som exempel bara. Det är klart att jag får göra som jag vill, det fattar jag ju. Men skönt ändå att ventilera.

Hur mycket info brukar ni be om innan de kommer? Är det för mycket att be om bilder på hagar, stall, fråga om hovslagare osv? Referenser?

Det är okej säga nej oavsett anledning. Men vill du hästen ska vara barfota, inte ära fritt, bara äta hö osv - säg det på telefonen.

Sen finns nog inte drömköparen där allt blir precis som du drömmer om. Dessutom kan saker ändras. När jag köpte min hade jag eget stall med två hästar, portionerad giva osv. Nu står samma häst i stort stall, på lösdrift, med fri tillgång osv.

 

[mars]

Självklart väljer du köpare, och säger nej tack om det inte känns rätt. Men om man har vissa krav eller önskemål borde man som säljare meddela det innan. Så ingen oavsett sträcka behöver åka i onödan.
Att säga nej tack till en spekulant skall inte behöva göras pga saker man enkelt kunde upplyst.
Sen skulle jag inte åkt 100 mil utan att fråga allt och lite till plus bokat in fler hästar efter vägen.

 

[Grazing]

Jag har aldrig sålt häst men nu måste jag. Min häst är på annons och många är intresserade. Nån vill åka 50 mil för att provrida. Vad händer om de vill köpa men jag känner att jag inte vill sälja till dem? Om jag inte vill sälja alls? Fast de har åkt långt. Vad säger man? Ursäkta dumma frågor med antagligen självklara svar. Jag känner mig rätt uppriven faktiskt. Antagligen eftersom jag egentligen inte alls vill sälja men måste.

Det viktiga tycker jag är att bara vara tydlig. Säg vad du har för önskemål om hur hästen ska ha det innan dom åker. Och skriv i annonsen att du har rätt att neka köp om det inte känns helt bra oavsett anledning. Även om man alltid har rätt att neka kan det kännas lättare att göra det om man skrivit i annonsen att ingen är självklar, då vet ändå spekulanterna att det inte är helt säkert att dom får köpa bara för att dom tycker att dom trivs med hästen.

 

[PrinceFair]

Och skriv i annonsen att du har rätt att neka köp om det inte känns helt bra oavsett anledning. Även om man alltid har rätt att neka kan det kännas lättare att göra det om man skrivit i annonsen att ingen är självklar, då vet ändå spekulanterna att det inte är helt säkert att dom får köpa bara för att dom tycker att dom trivs med hästen.

Fast alltså, jag hade aldrig orkat ens ringa på en häst om det stod en sådan harang i annonsen, även om jag tyckte att hästen lät intressant.