Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

[Ravishing]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag har gjort samma sak som du funderar över, och du frågade hur man mår... och jag mår bra! Jag vet att hästen mår bra, att hon fick en fin tid hos mig, att hon var lycklig när hon dog. Jag hade mått bra mycket sämre om jag sålt henne, om man uttrycker sig så.

Klart att jag känt sorg, att jag saknat min häst, och att det hade kunnat lösa sig på något annat sätt, men det gjorde inte det. Sorgen går över, och åtminstone jag känner att jag gjort rätt beslut, vilket har gjort att jag mår bra.

Jag känner inte att jag vill gå djupare på detta här, vill du fråga mer är du välkommen att PMa.

 

[alti]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Du kommer att känna dig lättad, ha roligt samvete för att du känner dig lättad. Nå skit ena dagen och bättre andra. Sen blir det lättare och lättare, man går vidare för det är så människor funkar.

Men man glömmer aldrig.

 

[Shudde]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

jag har tagit bort en häst till viss del av egoistiska skäl.
Han blev visserligen utdömd av veterinär pga sina fysiska åkommor men vi hade kanske kunnat hålla honom igång 2-3 år till med mer behandling och rehab. Hästen fick problem av sina kissing spines som han hade haft sedan han köptes som 5-åring när han var 14 och med mycket rehab, behandlingar och turer till klinik för akupunktur var 14:e dag hölls han igång på lättare tävlings och träningsnivå tills han fick en lättare senskada som 16-åring och genast började ömma i ryggen av vilan.

Jag kände att jag inte orkade mer, som någon annan skrev- jag har ju häst för att rida, inte för att tömköra i skritt i skogen.. Dessutom bar man på en ständig oro över när något händer nästa gång.
Hästen tålde konvalescens extremt dåligt och klarade inte av insekter- så det var inte läge att släppa på bete heller. Så på inrådan från veterinär fick han somna in istället.

Det kändes faktiskt som en lättnad, men då hade man kanske bearbetat faktumet under en lång tid. Den andra hästen jag tagit bort togs bort snabbt och oväntat pga sjukdom och den sorgen var mycket svårare, trots att jag hade haft den första hästen i halva mitt liv.

 

[Silver Girl]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag tog bort min häst i tisdags. Han var 22 och jag hade för länge sedan bestämt att han aldrig skulle behöva gå igenom längre konvalescens av något slag, men jag hade kunnat försöka lite till. Han hade en återkommande böld i ena bakbenet sedan mitten av januari. Pga kronisk lymfangit läkte det inte ordentligt och han hade en omgång blodförgiftning med 40 graders feber och fick antibiotika. Och ringa ut veterinär sön kväll till jättedåligt häst var ingen rolig upplevelse.
Veterinären gav ett par förslag vad som kunde provas, men jag kände att jag inte orkade mer, och vet gav det bara 50% chans att bli bättre, med risk för ny blodförgiftning.
Jag sov dåligt, hade orolig mage, grät mycket. Så trots att han i övrigt mådde ganska bra, mentalt pigg och fick gå i hagen, så fick han gå till Trapalanda.

Jag kan inte riktigt svara på hur jag kommer att känna framöver, men just nu känns det ok, även om jag fortfarande gråter när jag tänker på honom. Hade lite "tur" i att han var synligt halt i skritt den morgonen det skedde, så jag fick bekräftelse på att det var rätt beslut.

Kanske inte riktigt vad du var ute efter, men hoppas det kan hjälpa dig lite. Förstår att det är helt annorlunda med en fysiskt frisk häst. Styrkekramar!

 

[Riley]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Halvt kl

Tack för de relevanta svaren.

Jag menar såklart inte att det finns en mall för hur alla känner - jag tror bland annat inte att det blir bättre med tiden trots att det är vad många känner, jag har fortfarande genuint dåligt samvete för en häst jag inte lyckades "rädda" för sex år sedan - men att se hur andra reagerat i samma situation är ändå en bättre fingervisning än ingen alls.

 

[palle]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag mår fortfarande dåligt fast det nu är några år sedan, 6/12-10, jag blev tvungen att akut ta bort min älskade gamla Lippa. Inte så mycket pga sjukdom, hon hade Cushing, utan mer för att hon inte "orkade" med all snö i kombination med Cushingen. Hon gav liksom upp och ville inte längre....
Men trots att ALLA, 3 veterinärer o övriga vänner o bekanta, ansåg att det VAR rätt beslut så orkade jag inte så kvar i stallet med mina andra hästar utan flyttade därifrån efter några månader.
Visst mådde jag bättre bara av att slippa vara DÄR, men jag saknar henne och tänker på henne NÄSTAN varje dag.....

Och jag är ingen "fjortis" utan en medelålders tant som haft många hästar under mina dryga 45 år med hästar, men det är vissa hästar man saknar mer än andra och denna häst var häst nr 2 som jag saknar på detta vis...... Trots att vi bara fick 5 och trekvarts år tillsammans saknar jag henne lika mycket som jag saknar den jag hade i 20 år och som för mej ALLTID kommer vara Häst nr 1..... Nu är det nyss 9 år sedan hon togs bort pga skimmelcancer, och det är först nu jag kan prata om henne utan att få panikkänslor.....

Men vi är ju alla olika så hur någon annan kommer att känna går inte att säga bara så där.....

 

[Lavinia]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Hej!

Känner igen det där. Jag fick välja om vi skulle döma ut min förra och hon var inte längre den glada häst jag haft, hon kunde inte gå i hage mer pga fetma och tålde inte solen.. Trots att jag vet att jag gjorde rätt finns det fortfarande dagar (snart 5 år senare) då jag önskar att jag inte tagit beslutet. Jag saknar henne fortfarande..

Man mår inte bra, men man får fler bättre dagar än sämre.. Glömma gör man nog aldrig..

/Lavinia, hoppas slippa ta fler såna beslut.

 

[Dressyren]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Kl

Min älskade häst åker till trapalanda på måndag. Just nu känns det väldigt bra då jag funderat över detta i nästan ett års tid. Men nog kommer det garanterat bli en tuff dag på måndag :/

 

[Grazing]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag har inte varit i den situationen och är livrädd för att hamna i den. Men kan ju säga att jag hade mått skit om jag hade gjort det, jag hade inte kommit över det. Detta mycket för att jag känner att jag har tagit mig an hästen, gett hästen livet hos mig och då känner jag att jag också har skyldighet att sålänge hästen lever ge den ett så långt och bra liv som möjligt och jag är beredd att ge upp mycket för det. Precis som jag är beredd att ge upp mycket för alla mina nära, djur som människor.

Men som sagt, detta är vad jag hade känt, skriver inte vad som är rätt eller fel när det gäller att ta bort friska hästar. På gott och ont så står jag kvar vid mina djur tills dom behöver tas bort av hälsoskäl eventuellt om jag omöjligt kan ge dom vad dom behöver och dom inte på något sätt går att sälja.

Jag förstår hur du känner för jag har känt detsamma ibland under jobbiga perioder, dock inte så starka känslor som hat. Men jag hade aldrig för mitt psykes skull vågat ta bort hästen pga det.

Jag är dagligen uppbunden till något som jag hatar, stjäl energi och glädje och får mig att må dåligt.

Det är ju ganska så starka känslor, hatar man stall, hästen, situationen, då fungerar det ju inte. Jag tror lätt hästen känner av ens känslor för den och det blir varken kul för hästen eller för dig.

Hamnar för mig under situationen att man måste sälja men det går inte att hitta ett vettigt hem..då är det okej att ta bort hästen och det hade jag antagligen också gjort.

 

[LulePettersson]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag skulle kolla runt på hastnet och kolla på kategorin "Köpes" och sedan maila till dom som söker häst. Även maila dom som söker foderhäst.

 

[sandrafors]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

*kl* och vissa verkar ju ta den här åtgärden istället för att måsta avliva :O http://mobil.aftonbladet.se/a/www/16435010

 

[RubinNovak]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

*kl* och vissa verkar ju ta den här åtgärden istället för att måsta avliva :O http://mobil.aftonbladet.se/a/www/16435010

Tyvärr är risken stor för sådant när hästar finns i "överflöd".
Tragiskt.

 

[Kattennizze]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Allt kommer att lösa sig..

Så fan heller. Det är precis som när folk frågar om de ska göra abort eller inte, och alla bara det oooooordnar sig. Inte fasicken står dom där kl 3 på natten och gör välling inte. Jag tycker du ska avliva hästen, det är väl rätt självklart. Man kan ju inte gråta när man åker till stallet!

 

[Emale]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag hade inte haft dåligt samvete.

Har tagit bort min första häst som jag hade i 6 år pga att hon inte skulle kunna ridas mer än i skritt på plan yta. Jag har inte råd att ha mer än en häst och jag har häst för att rida på. Risken var för stor att hon skulle fara illa om jag sålde/gav bort, det syntes inte att hon var dålig och hon hade aldrig protesterat om någon begärt något som gjorde ont. Hon hade tävlat ganska höga klasser så risken hade varit stor att folk hade tyckt att hon verkat frisk och ridit på. Att hon skulle stå ensam och bortglömd i någon hage någonstanns utan uppmärksamhet kändes inte heller bra.

Jag saknar henne fortfarande flera år senare men jag har inte dåligt samvete, hon hade ett bra liv.

Jag hade inte heller haft dåligt samvete om jag tagit bort en helt frisk häst som av någon anledning skulle vara svår att omplacera.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag tycker du resonerar klokt, ansvarsfullt och allt annat än egoistiskt. Egoistiskt är sätta en häst i första bästa hem som kanske inte alls är bra, bara för att förskona sitt samvete och för att man vill skona sina känslor.

När jag blev ensamstående hamnade jag i den sitsen att jag på sikt inte skulle kunna ha kvar min häst rent eknomiskt. Jag kanske hade klarat ett något år pga ett litet arv men det skulle inte funka hästens livslängd ut. Hon var 19 men toppfräch med fin stam och tävlad med goda resultat i MSV dressyr. Började leta fodervärd men tyvärr fick jag mest svar från ridgymnasietjejer som ville ha henne i sin utbildning och till tävling. Något som jag kände att min häst hade lämnat bakom sig. Hon hade lagt tävlingsstressen bakom sig och hade nu ett lugnare men fortfarande aktivt liv.

Bestämde mig för att hittar jag inte en ryttare som vill ge henne ett hem i lugnt stall med lagom motion och träning så tar jag bort henne. Jag ville inte riskera att hon skulle ridas sönder av någon som vill åt hennes kunskaper utan att förstå att hon trots allt var till åren och krävde en rutinerad ruttare.

Hade enorm tur och hittade en underbar fodervärd. Efter ett år hon henne fick hon hästen. Nu har hon varit där i två år och mår jättebra och är minst lika älskad som hos mig. Men hade jag inte hittat det hemmet hade jag utan tvekan tagit bort henne. Jag hade iaf kunnat trösta mig med att hon fått ett bra liv och ett bra slut.

Nu har jag slutat med hästar helt. Precis som du har jag tröttnat. Jag fastnar för individer och nu när jag inte längre har en häst som jag känner mig känslomässingt fäst vid så saknar jag ingenting med hästar i övrigt.

Lycka till med dina funderingar// Voff

 

[blue12]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag sitter nästan i samma sits som du, jag har en travare, som jag försökt hitta nytt hem till, försökt få tag på fodervärd men inget har fungerat, så min tanke har blivit den sista utvägen, jag har så dåligt samvete att ens tänka på det, och jag kommer att må så dåligt om jag genomför mina tankar, som jag inte vågat prata om till någon.
För mig gör du det rätta, hästen framför sig själv, men fy vad svårt det kommer att bli.
Tänker på dig

 

[Inte_Ung]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag har avlivat några hästar.
Några har betytt mera för mig och andra mindre.
Men gemensamt för alla avlivningar har varit att jag känt att jag har gjort det bästa för hästarna.

En död häst lider inte.
Den har inte ont och den blir inte missförstådd eller utnyttjad.
Vilket har gjort att känt mig lättad sam,tidigt som jag har varit ledsen.
Och jag har aldrig ångrat mina beslut.

 

[Inte_Ung]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag skulle mått dåligt resten av livet om jag tagit livet av en friskt djur för jag tröttnat.

Det kan du ju inte veta innan du har provat.

Alla hästar kommer förr eller senare att behöva avlivas så i slutänden blir det ingen skillnad.
Men för den häst som slipper åka runt som en vandringspokal eller bli dumpad på en lösdrift så är det definitivt skillnad.

Man måste först och främst tänka på djuret och sedan på sig själv.
Vad är bäst för hästen?

 

[Dressyren]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Nu är det några dagar sen hästen somnade in. Känns otroligt bra faktiskt! Jag vet att hon inte lider och kommer inte lida i framtiden heller. Har som sagt haft hästen i sju år och hästen har farit illa tidigare. Skulle aldrig förlåta mig själv om hon hade blivit såld flera gånger om då det är en häst som tar sånt väldigt hårt.

Nu kan jag sova om nätterna, men det hade jag definitivt inte kunnat göra om jag hade sålt henne.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Skönt att höra att du känner att du tog rätt beslut. Inte för att det är ett lätt beslut att fatta alla gånger, men det goda samvetet är den bästa huvudkudden (som ordspråket lyder)