Om allting vore annorlunda

(bara den där romantiserade bilden, med sommar och mysighet, inte behöva klafsa i lera och laga hagar i ösregn och vara låst).
Jamen exakt. Det är som när jag och pappa var på ridsemester en sommar och vi red förbi en fantastiskt vacker, nedgången liten gård mitt ute i ingenstans. Då utbrast jag att åh, här skulle jag älska att bo! Jag skulle ha hästarna här hemma och bara vara i naturen och blabla. Och han tittar på mig och bara "Fast alltså du skulle ju bli tokig efter bara några dagar här ute?". Och det är ju sant! Men det jag såg framför mig var ju hur fint och bra och perfekt allt skulle vara, inte de regniga eller jobbiga eller ensamma dagarna jag garanterat skulle haft också.
 
Jag förstår precis :). Jag har alltid velat "rädda världen" och valde universitetsprogram utifrån den som 19-åring. Även om jag inte jobbar med det som jag då trodde att jag ville göra helst av allt så tänker jag att jag ändå hamnat i rädda världen-branschen i och med mitt jobb idag. Det är fint att känna att man faktiskt gör skillnad på jobbet :).

Det låter härligt! :) Jag har svårt att finna någon mening i mitt yrke på det sättet, men det fungerar ändå. Jag får ”nöja mig” med uppskattning från de jag arbetar med och att organisationen jag jobbar i finns för ett gott syfte - det grämer mig ibland men det passar ändå det jag vill ha ut av livet just nu bättre än att gå ”all in” som i om-allting-vore-annorlunda-fallet :)
 
Om allt vore annorlunda hade jag tackat ja till det där jobbet på Island - och med största sannolikhet blivit kvar på ön. I alla fall i några år.

Och om allt vore annorlunda hade jag pluggat järnet och blivit typ marinbiolog och varit ute och forskat på valar.
 
Jag får ”nöja mig” med uppskattning från de jag arbetar med och att organisationen jag jobbar i finns för ett gott syfte
Jag tycker det låter jättebra också! :)
Om allt vore annorlunda hade jag tackat ja till det där jobbet på Island - och med största sannolikhet blivit kvar på ön.
Vad spännande! Vad för jobb var det? Och hur kom det sig att du tackade nej? (obs att du inte måste svara på det såklart :))
 
Om allt hade varit annorlunda så hade jag gått rätt linje på gymnasiet och sedan pluggat till veterinär. Jag hade inte skaffat familj som relativt ung utan som färdigutbildad eller under studietiden hade jag troligtvis åkt och volontärarbetat i några år för någon organisation som hjälper misskötta djur i något U-land. Sedan hade jag antagligen flyttat till typ Spanien eller Italien och startat kombinerad vingård och turridning.
 
@SaraXX Ja! I en alternativ värld hade jag också väldigt gärna haft en gård och hästuppfödning! Levt hästlivet på riktigt, varit skitig och stark, haft mina hundar runt benen hela dagarna och bara njutit av att få vara ute så mycket i naturen och att spendera dagarna med hästarna.

Men precis som du är jag väldigt nöjd med min tillvaro som den är i dag :D. Precis som min sjuksköterskedröm så tror jag att min hästuppfödardröm dessutom är något romantiserad :D.
Jaa! Ibland kan jag titta på hemnet och tänka mig att på den där gården eller stugan skulle jag vilja bo i med husdjur för hela slanten :love: Men egentligen hade jag nog inte trivts med de tidiga morgnarna och allt det vardagliga slitet med att bara hålla gården/stugan i okej form :D
 
Jamen exakt. Det är som när jag och pappa var på ridsemester en sommar och vi red förbi en fantastiskt vacker, nedgången liten gård mitt ute i ingenstans. Då utbrast jag att åh, här skulle jag älska att bo! Jag skulle ha hästarna här hemma och bara vara i naturen och blabla. Och han tittar på mig och bara "Fast alltså du skulle ju bli tokig efter bara några dagar här ute?". Och det är ju sant! Men det jag såg framför mig var ju hur fint och bra och perfekt allt skulle vara, inte de regniga eller jobbiga eller ensamma dagarna jag garanterat skulle haft också.
Ja, jag har ju levt och jobbat på gård i så många år att jag VET att jag inte trivs med det livet i längden, och då har jag ändå inte varit ensam, utan haft friheten att resa och annat utan problem. Så det stannar som dröm, åtminstone bra många år till, och jag är fullt nöjd med att titta på fina, somriga gårdar till salu på nätet (de med vinterbilder ger mig typ ångest :rofl:).
 
Jag hade satsat mer på skolan och mitt språkintresse/språköra. Tolk, kanske, eller forskat inom t ex språkhistoria. Lite mer orealistiskt (iom att jag INTE ligger åt naturvetarhållet) så skulle jag blivit läkare. Räddat liv, jobbat för MSF och så. Jag är inte alls rädd för blod och kan hålla huvudet kallt. Men, som sagt, det fattas lite NO-ämnen...
 
Helikopter-pilot! Men tänker ta cert för de när barnen är vuxna och ute så kan jag flyga omkring och iaf låtsas att jag är cool helikopter-pilot. Sambons vän har en helikopter så får väl låna den :idea:

Eller ryss-tolk och blivit spion.
 
Jag tycker det låter jättebra också! :)

Vad spännande! Vad för jobb var det? Och hur kom det sig att du tackade nej? (obs att du inte måste svara på det såklart :))
Var ett jobb på en gård, lantbruk. Tackade nej pga sjukvård som jag behövde just då (upptäckte knöl i bröstet och de ville ha nån så snart som möjligt) och sen blev det aldrig att jag sökte jobb där igen.
 
Sedan hade jag antagligen flyttat till typ Spanien eller Italien och startat kombinerad vingård och turridning.
Åh, det drömmer jag om varje gång vi gör en roadtrip i Spanien. Att köpa en riktigt vacker finca någonstans och bo där med min make, våra hundar och en massa PRE-hästar. Kan inte tänka mig nåt finare!
Ja, jag har ju levt och jobbat på gård i så många år att jag VET att jag inte trivs med det livet i längden
Ja, mina föräldrar har haft stort stall så jag är väl införstådd i hur tufft det är :D. Men det är fint i dagdrömmar i alla fall! :D
Jag hade satsat mer på skolan och mitt språkintresse/språköra. Tolk, kanske, eller forskat inom t ex språkhistoria.
Åh, det låter jättespännande! :)
 
Var ett jobb på en gård, lantbruk. Tackade nej pga sjukvård som jag behövde just då (upptäckte knöl i bröstet och de ville ha nån så snart som möjligt) och sen blev det aldrig att jag sökte jobb där igen.
Ah, jag förstår. Helt rimligt skäl att avstå.
 
Om allting varit annorlunda hade jag stannat i Luleå och läst färdigt till civilingenjör i Rymdteknik. Efter några år på Esrange hade jag flyttat till USA och jobbat för SpaceX. Jag trodde länge att jag skulle skicka människor till Mars när jag blev stor.
 
Om allting varit annorlunda hade jag pluggat till ingengor eller nagot annat som byggt pa min gymnasieutbildning i natur, och skaffat mig en "riktig" examen, formodligen en master, istallet for en kandidat i nagot sa "glattigt" som politik, ekonomi och filosofi.
Och sen hade jag riktat mina konkreta kunskaper mot intressanta miljo/klimatprojekt och arbetat med saker som paverkat varlden pa riktigt.

Istallet var jag valdigt avig mot att specialisera mig, sa jag har blivit varldens generalist, utan kunskap om nagonting, kanns det som... :/
 
Om allting varit annorlunda hade jag stannat i Luleå och läst färdigt till civilingenjör i Rymdteknik. Efter några år på Esrange hade jag flyttat till USA och jobbat för SpaceX. Jag trodde länge att jag skulle skicka människor till Mars när jag blev stor.

Lite OT, men var du i Lulea nagon gang 08-13? Tror det var da min bror ocksa var dar och laste rymdteknik - kan inte tanka mig att det var varldens storsta program?
 
Får man tolka ämnet lite annorlunda? *hör niphredil säga Javisst!*

Jag kunde bott kvar i småstad, jobbat som läkarsekreterare (som det hette då), varit gift med dåvarande pojkvännen och haft ett par barn.

Men så, när jag sa till mamma att jag tänkte söka till den en termin långa läkarsekretarutbildningen, jag hade ju jobbat med med administration på sjukhuset under tio månader nu efter gymnasiet och både mamma och min syster jobbade med samma - så sa mamma bara: Men ska DU verkligen göra det? Du som har sånt läshuvud.

Det var allt. Men det fick mig att söka några universitetsutbildningar, valde en - och sex år senare jobbade jag med det som varit mitt drömjobb under hela gymnasietiden, men vars utbildning jag inte kommit in på. Jobbar fortfarande i yrket, bor i storstad, är singel, har inga barn.

Jag tänker ofta på hur den lilla, lilla pushen från mamma faktiskt styrde om mitt liv.
 
Yrkesmässigt hade jag inte nödvändigtvis gjort så mycket annorlunda. Möjligen varit litet mer karriärinriktad.
(Alternativa yrkesval hade främst varit läkare eller trafikpilot, men idag med hyfsad insikt kring båda yrkesgruppernas arbetsvillkor ser jag ingen större anledning - utom möjligen ekonomisk - att ångra mig.)

Nej, de stora om-allt-varit-annorlunda för mig handlar mest om de två långa relationer jag haft och som inte hållit. Jag hade kanske haft vuxna barn idag, och kanske barnbarn. Där ligger tankar kring om-jag-bara-hade betydligt närmare.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Secret Santa 2024
  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCIV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp