R
Raderad medlem 6459
Jamen exakt. Det är som när jag och pappa var på ridsemester en sommar och vi red förbi en fantastiskt vacker, nedgången liten gård mitt ute i ingenstans. Då utbrast jag att åh, här skulle jag älska att bo! Jag skulle ha hästarna här hemma och bara vara i naturen och blabla. Och han tittar på mig och bara "Fast alltså du skulle ju bli tokig efter bara några dagar här ute?". Och det är ju sant! Men det jag såg framför mig var ju hur fint och bra och perfekt allt skulle vara, inte de regniga eller jobbiga eller ensamma dagarna jag garanterat skulle haft också.(bara den där romantiserade bilden, med sommar och mysighet, inte behöva klafsa i lera och laga hagar i ösregn och vara låst).