Sv: Ojämnt musklad/snedhet
Hmm, ja det är svårt ibland att hålla isär begreppen, eller orsakerna till det ena och det andra när man själv upplever det som en helhet med irriterande många detaljer!
Stelhet i höger - spänner lätt upp sig sas (höjer huvudet för högt och står emot tygeltag). Men förmodligen kortare ryggmuskulatur på vänster sida (här är jag lite tveksam, för tillfället känns den skillnaden inte så markant..) eftersom den lätt blir "lång" i höger böjning men inte gärna släpper till riktigt till en riktig böjning utan blir snarare rak, har lätt att bli förböjd i halsen istället. Den har lättare att länga yttersidan i vänstervarvet upplever jag. Kanske kortare i bakre delen av kroppen/ryggen på högersidan och kortare vid bogblad/manke på vänstersidan.
Stark i dubbel bemärkelse i högersidan skulle man kunna säga - "stark" genom att stå emot det riktiga jobbet (har svårt att få till en bra överlinje som sagt) och "stark" som i att man kan samla den ganska mycket utan att den tappar balansen eller bryter av. Från början hade vi t ex mycket problem bara med att få till en takt i traven som inte var springig och orytmisk. I högervarvet kunde vi stundvis ändå få till det riktigt fint medans det blev "spring"-takt en betydligt längre period i vänstervarvet. När innerbak ska bära.
Stelheten som jag tänker på kanske snarare kommer från att hästen inte är ordentligt avspänd och svarar rätt för signalerna alla gånger snarare än att den är stel i ett visst bakben. Men rent allmänt tror jag många hästar är stelare i ena sidan (höft/ben?) pga överbelastning om inte annat, och beror det på överbelastning kan den ju fortfarande vara starkare i den sidan. Hänger du med?
Hur man känner det är nog olika mellan individer, men sånt man kan känna efter är bl a om det känns "stumt", som att man får motstånd i handen eller som att hästen har SVÅRT resp. är ovillig att utföra en rörelse. Har den svårt för det skulle jag misstänka låsning/snedhet men som kan bero på något så enkelt som lite för korta muskler. Vilket av det brukar man hyfsat lätt märka när man tränat rörelsen några gånger och ser åt vilket håll det går.
Om hästen är ovillig skulle jag misstänka smärta, låsning som gör hästen frustrerad över att inte kunna utföra rörelsen alt. en ryttare som inte lyckas förmedla till hästen vad denne egentligen är ute efter (sitter och ger motstridiga signaler).
Känns hästen stum, icke-schwungig skulle jag misstänka stelhet/spänningar eller kanske att den skyddar något som är ömt. Känns den stum bara i vissa rörelser så blir det lite samma som ovan - testa ett par gånger och utvärdera om det blir bättre eller kvarstår för att få lite bättre hum om orsak. Motstånd = spänning så där får man jobba mer med avspänning. Också en sån grej som kan bli bättre med tiden när hästen förstår vad vi vill och vi kan ge finare signaler.
Så som en sorts slutsats: om man känner och utvärderar och försöker notera hur det känns från gång till gång i olika rörelser/situationer blir det lättare att försöka känna vad som är/beror på vad, på ett ungefär. Är hästen endast svag ska man inte få protester om man kräver lite i taget och få steg i taget. Är hästen spänd eller kort i muskler (enbart) ska det gå över om man som ryttare ser till att vara avspänd i motsvarande kroppsdelar och man vid det laget *borde* kommit så långt i rörelsen och övat tillräckligt för att spänningarna ska ha hunnit släppa.
Gör det inte det så kan man börja misstänka annat bakomliggande.
Kanske framförallt för att jag inte kan fuska med böjningen och för att det är lättare att känna om allting är på plats.
Sluta t ex - där är det supertydligt om hästens böjning inte är bra. I vänstervarvet får jag då inte ens loss vänsterbogen från väggen (den hänger sig fast vid väggen ) för att få in framdelen från spåret. Och jag måste steg för steg öva på att få loss framdel - gå innanför spåret utan att framdelen trillar tillbaka - få till böjningen igen - "flytta tillbaka" min sits som hästen vid det laget lyckats få knas och börja fokusera på sluta. Vid det laget har jag alltså dels fått öva på att flytta vikt från vänsterbogen, dels på att få till en bra böjning (annars trillar bogen tillbaka) och dels på att rätta till min sits och få koll på både bakdel och framdel på hästen. Längs väggen skulle vi lätt kunna åstakomma samma sak utan att ha koll på alla dom bitarna! Likaså på volt, märks sämre om vi fuskar även om det märks som att det inte blir så bra kvalitet.
Förvända öppnorna på böjt spår är ytterligare ett verktyg för att få loss (och kontroll på) bogarna. VÄLDIGT svårt från början, men det sägs vara lättare för hästkroppen att utföra än rättvänd öppna. På köpet får man starkare bakben! Det märks direkt om böjningen inte går igenom, då kommer linjen mellan manke- hals se bruten ut och det blir bara blahablaha. Då får jag fokusera ännu mer på att verkligen få igenom ställningen genom ryggen bak till innerhöften. Två fördelar mot "vanlig" öppna alltså: lättare för hästen (nåja, det blir ju vad man gör det) och svårare att fuska = man behöver hålla koll på hela hästkroppen. Faktiskt upplever jag att vanliga öppnor längs väggen bäddar för förböjning (för oss) och utstickande bogar. Vanlig sluta längs väggen känns som bäddat för att kusen ska skjuta ut ytterbogen vilket vi då får problem med på volter.
Men det mesta sitter nog psykologiskt i mig... Av någon anledning blir kusen mycket lättare i bogarna, mer "kompakt", känns mer liksidig och lyhörd när vi jobbat lite förvänt!
Kanske borde tillägga att förvända skolor är ganska svåra för häst och ryttare och taskigt mot hästen att börja öva för tidigt. Framförallt bör man vara medveten om att det är många pusselbitar att hålla på plats samtidigt, kan lätt bli en "fight" mellan häst och ryttare eller kass kvalitet och slitande om man börjar med det för tidigt! Atttesta på hur den förvända böjningen känns i hästen tror jag däremot är nyttigt oavsett (nåja, på ett ungefär) vilken utbildningspunkt ekipaget är på för att ännu tydligare känna av snedheter/svårigheter.
Jag märker ju t ex av vänsterbogen väldigt tydligt trots att tränaren vid det här laget tycker vi ser ganska liksidiga ut.
Nu blev det ännu mer förvirrat!
Jag är tacksam för dina svar, men man märker att det är inte är så lätt som man trodde från början!
Skulle du säga att han är stark i höger sidan? Vilken sida är han då stelast i? Hur känner du skillnad på stelhet och svaghet?
Hmm, ja det är svårt ibland att hålla isär begreppen, eller orsakerna till det ena och det andra när man själv upplever det som en helhet med irriterande många detaljer!
Stelhet i höger - spänner lätt upp sig sas (höjer huvudet för högt och står emot tygeltag). Men förmodligen kortare ryggmuskulatur på vänster sida (här är jag lite tveksam, för tillfället känns den skillnaden inte så markant..) eftersom den lätt blir "lång" i höger böjning men inte gärna släpper till riktigt till en riktig böjning utan blir snarare rak, har lätt att bli förböjd i halsen istället. Den har lättare att länga yttersidan i vänstervarvet upplever jag. Kanske kortare i bakre delen av kroppen/ryggen på högersidan och kortare vid bogblad/manke på vänstersidan.
Stark i dubbel bemärkelse i högersidan skulle man kunna säga - "stark" genom att stå emot det riktiga jobbet (har svårt att få till en bra överlinje som sagt) och "stark" som i att man kan samla den ganska mycket utan att den tappar balansen eller bryter av. Från början hade vi t ex mycket problem bara med att få till en takt i traven som inte var springig och orytmisk. I högervarvet kunde vi stundvis ändå få till det riktigt fint medans det blev "spring"-takt en betydligt längre period i vänstervarvet. När innerbak ska bära.
Stelheten som jag tänker på kanske snarare kommer från att hästen inte är ordentligt avspänd och svarar rätt för signalerna alla gånger snarare än att den är stel i ett visst bakben. Men rent allmänt tror jag många hästar är stelare i ena sidan (höft/ben?) pga överbelastning om inte annat, och beror det på överbelastning kan den ju fortfarande vara starkare i den sidan. Hänger du med?
Hur man känner det är nog olika mellan individer, men sånt man kan känna efter är bl a om det känns "stumt", som att man får motstånd i handen eller som att hästen har SVÅRT resp. är ovillig att utföra en rörelse. Har den svårt för det skulle jag misstänka låsning/snedhet men som kan bero på något så enkelt som lite för korta muskler. Vilket av det brukar man hyfsat lätt märka när man tränat rörelsen några gånger och ser åt vilket håll det går.
Om hästen är ovillig skulle jag misstänka smärta, låsning som gör hästen frustrerad över att inte kunna utföra rörelsen alt. en ryttare som inte lyckas förmedla till hästen vad denne egentligen är ute efter (sitter och ger motstridiga signaler).
Känns hästen stum, icke-schwungig skulle jag misstänka stelhet/spänningar eller kanske att den skyddar något som är ömt. Känns den stum bara i vissa rörelser så blir det lite samma som ovan - testa ett par gånger och utvärdera om det blir bättre eller kvarstår för att få lite bättre hum om orsak. Motstånd = spänning så där får man jobba mer med avspänning. Också en sån grej som kan bli bättre med tiden när hästen förstår vad vi vill och vi kan ge finare signaler.
Så som en sorts slutsats: om man känner och utvärderar och försöker notera hur det känns från gång till gång i olika rörelser/situationer blir det lättare att försöka känna vad som är/beror på vad, på ett ungefär. Är hästen endast svag ska man inte få protester om man kräver lite i taget och få steg i taget. Är hästen spänd eller kort i muskler (enbart) ska det gå över om man som ryttare ser till att vara avspänd i motsvarande kroppsdelar och man vid det laget *borde* kommit så långt i rörelsen och övat tillräckligt för att spänningarna ska ha hunnit släppa.
Gör det inte det så kan man börja misstänka annat bakomliggande.
Kanske framförallt för att jag inte kan fuska med böjningen och för att det är lättare att känna om allting är på plats.
Sluta t ex - där är det supertydligt om hästens böjning inte är bra. I vänstervarvet får jag då inte ens loss vänsterbogen från väggen (den hänger sig fast vid väggen
) för att få in framdelen från spåret. Och jag måste steg för steg öva på att få loss framdel - gå innanför spåret utan att framdelen trillar tillbaka - få till böjningen igen - "flytta tillbaka" min sits som hästen vid det laget lyckats få knas och börja fokusera på sluta. Vid det laget har jag alltså dels fått öva på att flytta vikt från vänsterbogen, dels på att få till en bra böjning (annars trillar bogen tillbaka) och dels på att rätta till min sits och få koll på både bakdel och framdel på hästen. Längs väggen skulle vi lätt kunna åstakomma samma sak utan att ha koll på alla dom bitarna! Likaså på volt, märks sämre om vi fuskar även om det märks som att det inte blir så bra kvalitet. Förvända öppnorna på böjt spår är ytterligare ett verktyg för att få loss (och kontroll på) bogarna. VÄLDIGT svårt från början, men det sägs vara lättare för hästkroppen att utföra än rättvänd öppna. På köpet får man starkare bakben!
Det märks direkt om böjningen inte går igenom, då kommer linjen mellan manke- hals se bruten ut och det blir bara blahablaha. Då får jag fokusera ännu mer på att verkligen få igenom ställningen genom ryggen bak till innerhöften. Två fördelar mot "vanlig" öppna alltså: lättare för hästen (nåja, det blir ju vad man gör det) och svårare att fuska = man behöver hålla koll på hela hästkroppen. Faktiskt upplever jag att vanliga öppnor längs väggen bäddar för förböjning (för oss) och utstickande bogar. Vanlig sluta längs väggen känns som bäddat för att kusen ska skjuta ut ytterbogen vilket vi då får problem med på volter. Men det mesta sitter nog psykologiskt i mig... Av någon anledning blir kusen mycket lättare i bogarna, mer "kompakt", känns mer liksidig och lyhörd när vi jobbat lite förvänt!
Kanske borde tillägga att förvända skolor är ganska svåra för häst och ryttare och taskigt mot hästen att börja öva för tidigt. Framförallt bör man vara medveten om att det är många pusselbitar att hålla på plats samtidigt, kan lätt bli en "fight" mellan häst och ryttare eller kass kvalitet och slitande om man börjar med det för tidigt! Atttesta på hur den förvända böjningen känns i hästen tror jag däremot är nyttigt oavsett (nåja, på ett ungefär) vilken utbildningspunkt ekipaget är på för att ännu tydligare känna av snedheter/svårigheter.
Jag märker ju t ex av vänsterbogen väldigt tydligt trots att tränaren vid det här laget tycker vi ser ganska liksidiga ut.
Senast ändrad:
