Sv: Ofrivillig skotträning
Förra hunden var otroligt skotträdd. Han ville hem direkt när han hörde något som smällde. På senare tid efter ordentligt nedsatt syn (PRA) så vägrade han gå promenader efter mörkrets infall. På sin höjd gick han ner och kissade. Han började höra lite dåligt också, för var smällen långt borta så reagerade han inte.
Lillhunden (6 år idag) fick jag världens chans att träna in skottfasthet på. Jag la ett spår nära en skjutbana en helg. När jag lagt det och ska gå en runda så kommer det en man som ska skjuta lite. Han gör sig redo och palcerar sig i ett "skjul" med en öppen vägg mot måltavlorna. Det smällde utav bara helv**e. Vi gick en promenad. När det small så vände han sig först om och undrade vad i hela friden jag höll på med

. Jag lådsades som om det var en del av att vara i skogen, alltså fick han ingen reaktion från mig alls.
När vi kommer tillbaka till banan så går vi spåret. Ingen reaktion från Narmo. Han finner sina apporter så vi tränar lite lydnad till smällandet ca 60-100m bakom skjulet. Mycket lek och lite passivitet/lyssna eftersom han ska höra ljudet, men inte bry sig.
På hans första nyårsafton gick vi en liten promenad ca 20min i tolv för att han skulle höra sådant smällande också. Ingen större reaktion.
Länge länge reagerade han som en jakttränad retriever. Small (inte smällare utan pistolsliknande skott) det så sprang han dit: "YES: lydnad och lek!".
Igår gick vi för att möta sambon efter hans arbetsdag. Det small högt och mycket i hela stan. Inte en min han rörde. Det är så skönt att ha en skottfast hund med tanke på hur samhället ser ut med smällandet. Här hemma börjar det smällas en vecka innan nyår och håller på till veckan efter. Jag lider verkligen med er som har det så + skotträdda hundar.
