Jag har i mitt tycke haft en helt osannolik diskussion med min ganska nyblivna sambo. Han är starkt travintresserad, familjen har travhästar, men han har egentligen en ganska ringa hästkunskap. Där travhästarna står (och nu pratar vi travare som har stor kapacitet och har sprungit in stora summor), amatörtränande, finns också ett gäng ridhästar av olika sorter som hobbyrids och tränas lite i dressyr.
Själv har jag ett 30-årigt hästliv bakom mig med både tävling/träning och drivit egen ridskola = hyfsad erfarenhet
Det han inte kan förstå är hur man kan ha en ridhäst (han kallar dem leksakshästar) eftersom det är en ren förlustaffär! Han begriper inte hur man kan lägga ned så mkt tid och engagemang på något som aldrig kan generera en krona.. När jag säger att det är en hobby (dvs roligt) håller han inte med, utan tycker att det är en livsstil och eftersom allt kretsar runt pengar i vårt samhälle så är alla ridmänniskor knäppa i huvudet... (Underförstått även jag då..)
Dessutom har han ju satt sig in i ridsporten såpass att han har begripit att inte ens vår ryttarelit kan riktigt leva på sin sport, utan måste ha sponsorer, sälja/utbilda hästar och hålla lektioner, "så att bli riktigt duktig på själva sporten är det ju ingen mening med"
Han ser ingen som helst vits med att föda upp, utbilda och sälja ridhäst - det tar för lång tid och är ingen stor förtjänst (om någon alls) när man ser till arbetsinsatsen.
Det lustiga är att han ju, om man ser krasst på det, har rätt till viss del...
Målet med diskussionen är förmodligen att få mig att överge ridningen för travet "för där finns i alla fall en liten chans att få tillbaka investerade pengar" - och argument om att det inte är roligt att sitta bakom en travare köper han inte.. (Eller för den skull att det är en enorm skillnad..) Detta kommer iofs heller aldrig hända men diskussionen kommer pågå antar jag..
Ge mig gärna vettiga argument till varför en kvarts miljon svenskar sysslar med ridsport! Mina har tagit slut.... eller är vi galna hela bunten????
