Överreagerar jag?

[havreflinga]

Sv: Överreagerar jag?

--- hade själv aldrig lagt ett litet barn brevid en hund som äter märgben.

Det skulle inte jag heller ha gjort. Det är lite provocerande för hunden, tycker jag.

Men om hunden själv hade valt att lägga sig bredvid barnet, då hade jag inte jagat bort den.

Det är jättestor skillnad tycker jag. Och om man ser en bild med hund+unge+ben kan man ju inte veta hur de placerades så.

 

[Sar]

Sv: Överreagerar jag?

Jag växte upp med en tax som låg bredvid mig nästan jämt. Mamma har berättat att de aldrig någonsin exkluderade hunden trots min ankomst, ammades jag så låg han bredvid på mammas andra sida. Pappa däremot hade låtit hunden sova i vaggan innan jag kom hem från BB Precis det man INTE ska göra för att undvika konkurrens mellan baby och hund. Det gick dock alldeles utmärkt ändå.

Vår stora, snälla utekatt som är väldigt känslig och rädd för höga ljud och andras barn väljer gärna att lägga sig bredvid ungarna. Däremot vill han inte gå in i köket och äta om inte barnen sitter i barnstolarna.

Det kan bli så stora skador om man misslyckas med intrduktionen att jag inte skulle tveka ett ögonblick på att avliva hunden/katten vid minsta misstanke att det inte skulle fungera. Om det fungerar så har man sedan ett långtgående ansvar att skydda BÅDE barn och djur från misslyckanden.

 

[Snurrfian]

Sv: Överreagerar jag?

Jag har fått tipset att när man kommer hem från BB, då ska man först gå in och hälsa på hundarna utan barnet. Sen kan man hämta barnet och lägga det på golvet, så hundarna får se och nosa.

Det låter vettigt. Så ska vi göra.

Fast jag förstår inte varför man inte ska kunna ta med sig barnet in... Om ni kommer hem med någon bekant, låter ni den oxå stå utanför dörren medans ni går in och hälsar på hundarna?
Vi har gjort så båda gångerna att vi har gått in precis som vanligt... Och ställt ner babyskyddet och låtit honom nosa, oftast har bebisen varit totalt ointressant och vi mycket mer intressanta...

 

[Mabuse]

Sv: Överreagerar jag?

Fast de flesta hundar jag träffat har varit mycket förtjusta i familjens spädbarn. De verkar se det som att flocken har fått en "valp", som man måste ta hand om och måna om. Om hunden har den inställningen, så tror jag inte att det är någon risk att den biter barnet.

 

[Roheryn]

Sv: Överreagerar jag?

Jotack, vår hund blev riktigt jobbig de första veckorna för han skulle vakta vår dotter, och försökte dessutom få oss att vara så nära "valpen" som möjligt hela tiden. Lade vi henne ensam i hennes säng så gick han oroligt av och an mellan oss och sängen tills vi tog upp henne. Enda gången han var riktigt lugn var när både jag och dottern låg i samma säng - då lade han sig under sängen och slappnade av.... Efter ett par veckor avtog dock detta vaktande.

Den hunden hade gärna fått ligga bredvid dottern och tugga märgben (om det var han som valt att lägga sig där). Däremot har vi haft andra hundar i familjen som jag skulle varit försiktigare med (utan att det för den skull var "farliga" hundar som borde avlivas....). Så jag tycker det beror på hunden.

 

[javill]

Sv: Överreagerar jag?

Tror det beror på hur hunden är. Vi hade två hundar när våra föddes. En tik och en hane. Jag lät inte mina hundar ha extra goda ben, tex, märgben när de var nära barnen. Litade inte på hanhunden i de lägena. Däremot så gick de gärna och la sig brevid de små när de låg på sina filtar. Så i alla andra lägen går det bra med hanhunden (tiken lever inte längre). Jag litar däremot inte på honom när det gäller andras barn. Då gäller det små barn som kan tänkas hoppa på honom när han ligger och sover eller äter, som inte lärt sig hur man umgås med hundar ännu. Han går inte till anfall eller så men, kan säga ifrån i uppfostringssyfte och det kan ju ta illa på ett litet barn.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag?

Det är ju så jag resonerar

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag?

Förmodligen så resonerar de så.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag?

Fast bebisen var väl bara några månader? Jag tror att det är hunden som valt att lägga sig hos bebisen, inte tvärtom. Och då tror jag inte att det är någon fara.

Javisst var bebisen liten, det jag skrev syftade mer på att jag själv inte låter barn gå till min hund om hon vill vara ifred.

Men i det här fallet så är det hundens filt de båda ligger på, så jag undrar

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag?

Nä, jag menade inte att vi dumpar ungen på golvet och går iväg och dricker kaffe medan hundarna nosar av den.

Att man ska ner på golvet är ju för att komma ner på hundarnas nivå, och för att visa att man litar på dem.

De barnen som brukar vara hos oss får göra samma sak, hålla sig på golvet, gärna sitta hos oss vuxna när vi klappar hunden. Men de barnen är ju lite äldre, två och fem år.

Jag skulle nog kunna lämna mitt barn på golvet med min hund, men man måste ju välja tillfälle. Aldrig obevakat, te.x. Och aldrig när hon äter.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag?

Och om man ser en bild med hund+unge+ben kan man ju inte veta hur de placerades så.

Fast om de båda ligger på hundfilten tycker jag ändå att det är "hundens regioner"

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag?

På något sätt känns det som att man kanske inte borde göra så stor affär av det, just för hundens skull? Försöka i den mån det går att bete sig som vanligt när man kommer hem, just eftersom man annars spär på det ovanliga i situationen om man börjar med olika hälningscermonier, mm.

Men jag vet som sagt inte

 

[Timsetim]

Sv: Överreagerar jag?

Kan förstå att första tanken kan vara att det ser konstigt eller obehagligt ut pga att man inte känner till varken omgivningen eller hur hundens och ägarnas och barnets förhållande är. Men så är det väl ofta. Man reagerar på en ögonblicksgrej, men om man hade sett hela grejen hade det inte varit så spektakulärt.

Vår hund är väldigt bra med barn, både nyfödda och större. Så vår förhoppning är att det ska gå lika bra när våra kommit till världen och kommer hem. Vi tänkte ta med kläder som han kan nosa på och sedan så sätter vi oss på golvet med barnen och så får han nosa och hälsa på de nya. Jag tror att det blir värre om man stänger ute hunden helt och schasar bort den.

Många reagerar på just det där med att hunden hade sitt ben med sig. Jag är väldigt glad över att vi uppfostrat vår hund att inte säga varken bu eller bä om vi eller någon annan skulle ta ben eller leksak ifrån honom. Även om han måste få en relation och rätt rangordning till barnet så känns det som att förutsättningarna är bättre än om han varit en hund som vaktat allt.

/Timsetim

 

[havreflinga]

Sv: Överreagerar jag?

Fast om de båda ligger på hundfilten tycker jag ändå att det är "hundens regioner"

Och lite äckligt kanske... Hundfiltar brukar ju inte vara särskilt rena och fräscha. *rynkar på näsan

 

[havreflinga]

Sv: Överreagerar jag?

Om ni kommer hem med någon bekant, låter ni den oxå stå utanför dörren medans ni går in och hälsar på hundarna?

Japp, vi ställer hän i garaget en stund. *skojar bara

De flesta vi känner är hundvana. Vi släpper ut hundarna som springer, hoppar och skäller. De är väldigt ouppfostrade just vad gäller "hälsa fint". Särskilt mig brukar de kasta sig över. Så jag föredrar att bli hoppad på och pussad en stund ensam, tills värsta glädjen lagt sig, innan jag hämtar bebisen.

 

[TinyWiny]

Sv: Överreagerar jag?

*knapplån*
Låter helt vansinnigt att lägga barnet på golvet så hunden får nosa hur snabba reflexer tror ni att ni har
En kompis till mig hade som alla andra "världens snällaste" hund han hade aldrig gjort någon något, När barnet satt i mammans knä flög hunden fram och bet babyn i huvudet, hon har märke efter det än...
Jag behöver nog inte säga att hunden förfyttades ganska snabbt till himlen.
Förmodligen blev hunden "bara" svartsjuk, Matte var ju "otrogen" en förstålig reaktion men helt oacceptabel.

Min gamla hund började helt plötsligt vakta mej mot alla i omgivningen inklusive mina barn som då var ganska små inget hände mer än att han morrade åt dem men det räckte för mig, han fick flytta, för jag anser inte att mina barn ska mötas av en morrande hund när de slagit sig och gråter.
Tilläggas ska att han var en omplacerings hund och jag visste inte vad som hänt honom tidigare i livet, han var sex när han kom till mig.

Min egen hund som också är " världens snällaste" hund och endast är farlig för flugor och sorkar, skulle jag inte heller lita på så mycket att jag lät honom nosa på ett barn på golvet inte heller skulle jag låta ett litet barn vara ensam med honom, det är så onödigt och jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände. Och då har han varit med sen mina barn var ganska små och vet vad som gäller, när barn och gamla hälsar på sätter han sig ett par meter ifrån dem och viftar med svansen så det dunkar och hoppas att han ska bli klappad

 

[Snurrfian]

Sv: Överreagerar jag?

Japp, vi ställer hän i garaget en stund. *skojar bara

De flesta vi känner är hundvana. Vi släpper ut hundarna som springer, hoppar och skäller. De är väldigt ouppfostrade just vad gäller "hälsa fint". Särskilt mig brukar de kasta sig över. Så jag föredrar att bli hoppad på och pussad en stund ensam, tills värsta glädjen lagt sig, innan jag hämtar bebisen.

Aha ja jag avskyr hoppande och pussande, så det har vi sett till att det inte händer... Ialla fall på oss och på de som inte själva uppmuntrar hunden. Tex min mamma som inte lyssnar på vad jag säger åt henne får helt och hållet skylla sig själv att han hoppar...

 

[Timsetim]

Sv: Överreagerar jag?

En kompis till mig hade som alla andra "världens snällaste" hund han hade aldrig gjort någon något, När barnet satt i mammans knä flög hunden fram och bet babyn i huvudet, hon har märke efter det än...

Vilket betyder att det inte spelar någon roll om man försöker hålla barnet en bit ifrån hunden.

Vår inställning till vår hund är att han INTE är världens snällaste och frågar någon så har han inte bitit någon ÄN. Dvs nej, vi litar inte på honom till 100 %, jag litar inte på något djur till 100 %, vilket gör att jag är extra lyhörd och uppmärksam när han utsätts för nya situationer. Men jag anser att han är "bra i huvudet" eftersom i de nya situationerna han utsatts för så agerar han rätt, dvs går ifrån eller visar i sitt kroppsspråk att något gör honom osäker. Han backar hellre än går till attack.

/Timsetim

 

[havreflinga]

Sv: Överreagerar jag?

Vår inställning till vår hund är att han INTE är världens snällaste
---
i de nya situationerna han utsatts för så agerar han rätt, dvs går ifrån eller visar i sitt kroppsspråk att något gör honom osäker. Han backar hellre än går till attack.

Jag fungerar som du. Jag skulle inte beskriva nån av våra hundar som "världens snällaste". Jag gillar inte ordet snäll överhuvudtaget. Allt handlar ju om situationer och alla inblandade påverkar ett händelseförlopp.

Den stora hunden är lite rädd för barn. Den lilla skiter i allt och alla utom mig. Sen har vi geten oxå. Hon gillar om hon märker att hon kan skrämma någon. Alla dessa djur måste lära sig att umgås med den nya familjemedlemmen.

 

[Daniela]

Sv: Överreagerar jag?

Jag skulle inte lägga bebisen med hunden tillsammans med ett märgben.
Tycker det verkar vansinnigt... Ja, såga mig nu alla hundvänner...
Inte för att jag tror att hunden är elak, men det känns onödigt..
Förstår inte syftet..
Hundhår och allergier... för att inte tala om revirtänkande från hundens sida, med sitt ben..

Nä..