Obligatorisk stalltjänst för ridande elever på ridskola vanligt?

[kryddelydd]

Jo, att vissa är eldsjälar och får dra tyngsta lasset är ju väldigt vanligt men det känns inte som att det är ett modernt problem att folk inte orkar engagera sig tillräckligt utan att det är lite samma sak som att varje generation alltid är den mesigaste någonsin och det var bättre förr.

I princip alla föreningar jag var med i som barn var det problem med det och jag är 30+. Enligt min mamma som är pensionär hade dom samma problem. Och ännu tidigare så jobbade folk tydligen så mycket för att alls överleva att de inte hade tid för egna eller barnens intressen. När var det egentligen folk hade tid och ork nog att det inte var brist på engagerat folk i föreningar?

Igen: det är ju fler barn/ungdomar som är med i fler aktiviteter och därmed som regel fler föreningar.
Och då blir det ju ökade "krav" på föräldrarnas delaktighet i att jobba ideellet (ställa upp i cafeterian) eller att sälja saker. Kläder, lotter, delikatesser, kakor, plastpåsar, gudvetallt.

 

[Karoliten]

När jag växte upp på 80/90-talet var hela familjen väldigt aktiva i vår ryttarförening.Visst har det alltid varit svårt att engagera folk, men det gick och man fick till 99 procent höra efteråt hur kul folk tyckte det var. Det svåra var bara att få dit folk.Idag har min gamla förening dock svårt. Det är de som "alltid" varit medlemmar som drar i det mesta och nu förväntas folk få något tillbaka. Ex billigare ridhuskort etc. Så funkade inte förr. Det var typ gratis mat/fika som gällde.
Sen tror jag att fler mått bra om man haft mer tid för sina barn. Vilken förälder spelar ingen roll, men med tanke på hur mkt gott det skulle göra för barnet, föräldrarna o samhället! Det hade gynnat både hälsan o trycket på tex dagis. Jag tycker att de som vill ska kunna vara hemma mer med sina barn mot att det räknas in till pensionen

 

[BornAgain]

Jag tror att det mycket handlar om en attitydfråga. Det är OK och till och med kul att ställa upp och rådda, men när man möter de medlemmar som ser sig som "kunder" eller för den delen de gamla styrelserävar som ser sig som "ägare" blir det mindre roligt.

"Kunderna" anser att de betalar och därför kan ställa alla möjliga (och omöjliga krav) och kräver uppassning. Inget roligt när man är där obetalt och på sin egen fritid. Samtidigt är det ju lätt en tusenlapp och en dag att t.ex. åka på en dressyrtävling och göra två starter - dvs en ganska stor satsning för de flesta. Eller 200-500 kr för en ridlektion - vilket är mycket pengar när medellönen ut ligger runt 26000. Det är mer saker som konkurrerar med människors tid och pengar idag. Det är dock lättare i vissa samhällssektioner om folk ser sig som medborgare/medlemmar än som kunder.

Och i andra ringhörnan rävarna/Ove-arna som anser att allt ska göras på deras sätt så att det blir rätt. Ofta drar de ett tungt lass - men de kommer ju aldrig att få avlastning om de inte har lite tålamod med nybörjare och kan acceptera att det finns fler än ett sätt att flå en björn. Samtidigt när folk har mer som drar så blir det svårare att hitta dem som kan hjälpa till i föreningar av olika typer - varpå samma styrelse sitter i fyrtio år, jobbar skithårt och gör allt på sitt sätt... varpå det blir ännu svårare att vilja/kunna hjälpa till.

 

[Stefffie]

"Mitt" stall ar lite annorlunda an en vanlig ridskola - vi finns i London's relativa innerstad och modellen ar mer eller mindre uppbyggd pa frivilliga insatser (anstalld personal finns alltid pa plats och ar ytterst ansvarig). Det har ar saker som gor att vi har aterkommande frivilliga - bade vuxna (som inte rider) och barn (som ar ridskolans medlemmar) som hjalper till med all stall och hastskotsel;

* Ett vanligt mottagande och en stark gemenskap - folk fortsatter att komma tillbaka for det sociala sammanhanget - stallgorat ar nastan en bisyssla

* tydlig och ofta uppskattning - allt ifran ett tack efter varje pass till "beloningar" sasom en ridlektion nagon gang per termin, till att folja med pa utflykter, eller bara att kunna ta ut och gosa med favorithasten en stund.

* En oppen miljo, dar ingen kan for lite eller fragor ar for dumma - vi ser efter var egen och hastarnas sakerhet, men ingen blir tillsagd for att de hangt upp grimman fel, mockat ut slarvigt, radat up hopasarna fel - och om nagon gor nagot som inte ar sakert ar tillsagelsen mer i stil med "hoppsan, det dar blev lite tokigt, lat mig visa dig hur"