Jag tycker att det är mycket udda, att så många som jag träffat på som jobbar inom förskolan, visar en så pass negativ inställning till just - förskola, precis som du gör här?
Varför jobbar man då inom en verksamhet som man verkar tycka är olämplig att den ska finnas, och att barn egentligen borde vara hemma med sina föräldrar?
Om man istället anser att vissa egenskaper hos dagens förskola är dåliga, t.ex. för stora barngrupper, för lite personal, personal med dålig utbildninge, för stora enheter, för dålig mat eller vad det kan vara, skulle jag ha stor förståelse för, men just att ifrågasätta att barn ska vara på förskola, hur länge de ska vara där, och från vilken ålder och egentligen tycka att barnen skulle ha det bättre hemma hos föräldrarna, kan ju i sig vara en förklaring till att barn blir stressade i förskolemiljö.
Barnen tas ju om hand av någon som innerst inne tycker att barnen borde vara någon annanstans.
I frågan huruvida och förskola ska vara obligatorisk från 2 år eller ej, har jag egentligen ingen åsikt, samtidigt som jag observerat att kommunerna sparat så mycket de kunnat, och det därför resulterat i bl.a. stora barngrupper.
Men att hänvisa till stora barngrupper, och lite personal, som argument mot en förändring i förskolan, där de stora grupperna, bl.a. drivs fram av dräneringen av skattemedel till diverse stolliga nyliberala experiment som vinstdrivande skolor/förskolor med mera, där skattemedel i stort sett skänks bort till vinstdrivandse företag, vittnar om att analysen från din sida är minst sagt grund.
Tycker man att miljön i förskolan är dålig p.g.a. av under många år drivna besparingar, så kanske man borde jobba mot besparingarna i stället?
Mitt inlägg va mina tankar kring varför en motion av så många får spridning via sociala medier och kanske inte alltid framstår som just en motion då många hettar till innan dom läst va det faktiskt handlar om- dvs inte min generella åsikt. Även om jag tycker att det är högst relevant i sammanhanget. Jag jobbar inom en av de få kommuner som faktiskt håller riktlinjerna väldigt bra och ger oss som pedagoger väldigt bra förutsättningar i jämförelse med många andra (utifrån vad ekonomin klarar). Där med är man ju inte blind för hur kollegorna sliter på andra håll i Sverige och man ser en verksamhet som är påväg att kollapsa.
Jag tycker det är intressant att du är inne på att människor som söker sig till förskolan gör det med inställningen att det inte skulle vara bra för barn att vara på förskola istället för att kanske fundera närmare på "vad är det som gör att många av de människor som utbildat sig i 3.5 år för att jobba inom verksamheten efter en tid i yrket har så starka åsikter om barns vistelsetider"
Jag vet inte hur avhoppet ser ut generellt på universitetetsutbildningar men vi var 100 st som startade i min klass. Efter första praktiken hade närmare hälften hoppat av, naturligvis av en rad olika anledningar men de man hörde handlade alla om att förskolans verksamhet på något vis inte levde upp till förväntningarna så kanske väcktes de tankar du är inne på redan då?
MEN jag lovar dig att vi som vart kvar till slutet (ca 25 st) inte gick ut med tanken att det inte skulle vara bra för barnen att vara på förskolan.
MEN sedan kommer erfarenheten. Man ser hur hur verksamheten går från att vara ett komplement till hemmet (som det står i läroplanen att vi ska vara) till att av myndigheter få det att låta som att förskolan är BÄTTRE än hemmen. Att alla barn mår BRA av att vara på förskolan.
Allt för att tala om för föräldrar att deras omvårdnad inte är bra nog.
Tänk dig ett scenario där alla vuxna skulle jobba med precis samma sak, där du oavsett om du är social eller ej tvingas att vara social mellan 10 och 12 timmar på ett dygn. Där du oavsett om du tycker om musik eller ej tvingas sitta bredvid en högt spelande högtalare. Där de finns lite eller inget utrymme att gå undan en stund och där raster är obefintlig.
När du sedan klagar får du en klapp på axeln, kanske en kram och någon som säger tyvärr finns det inga alternativ, det är bra för dig och din utveckling att vara här.
Nu börjar vi närma oss hur jag antar att vissa barn upplever sin förskoletid. Sedan ska de, redan som de ser ut idag, in i en 10 år obligatorisk skolgång där valmöjligheten och inflytandet kanske än mindre.
Vi möter osäkra föräldrar som vill ha sina barn hemma men som inte vill gå emot systemet. Vi möter föräldrar som nog anser att förskolan är så bra att även om barnet skadat sig allvarlig så är det bästa för barnet att bara snabbt ta det till läkaren för att sedan frakta tillbaka barnet på förskolan.
Barn som knappt träffar sina familjer på veckorna därför att barnen tillbringar nästan all sin vakna tid på förskolan (6-18). Barn som skulle kunna följa med vilken förälder som helst hem bara för att få vara den som får vara någon annanstans.
Med allt detta sagt, tycker jag då förskolan är dålig? Nä jag tycker förskolan kan erbjuda mycket i måttliga mängder men förskolan är heller inte det bästa för alla.
Om jag skulle komma med ett förslag så skulle jag heller lägga pengar på att utbilda föräldrar. Visa vad mycket dom faktiskt kan ge som förskolan inte kan. Så att förskolan kan gå tillbaka till att vara ett komplement för hemmen. Inte en ersättning.
Vart min åsikt lite tydligare? Lite mer nyanserad iaf?