Objektiv kring sin egna hund.

[Aliide]

Jag liksom många (alla) här inne älskar mina hundar. Men hundägare verkar ha väldigt svårt att faktiskt vara objektiva kring sina hundar och dess egenskaper. Det heter alltid att man har en perfekt hund. Ett ord som missbrukas anser jag. För visst har den "perfekta" hund svårt för miljö, skotträdda, hanteringsproblem och andra saker. Men den är ändå perfekt i ägaren ögon.

Nu menar jag inte att man älskar sina djur mindre för dess brister. Men skulle man påpeka en brist hos hunden så blir det på en gång taggarna utåt och arga ögat. Varför har vi så svårt att vara objektiva?

Om någon säger att Bråka eller Focus är ful så blir jag inte ett dugg arg eller irriterad. Jag hade kanske blivit det om jag själv fött hundarna och dom liknade mig.

Jag kan iallafal börja vara objektiv (något som jag faktiskt ÄR duktig på!)

Bråkas brister; Jag tycker hon är lite lång i ryggen. Saknar lite kamplust i henne. Plus att hon är lite väl signalkänslig för en hettempererad matte som jag.

Focus brister; Han är skotträdd, blir låg i ljudliga miljöer, reserverad, har haft otroliga hanteringsproblem. Dessutom har han lite för mycket skärpa för de urkassa nerver han har. Sen är han för tunn (fronten är ungefär lika bred som en whippet!) och lite för hög.

Och nej, mina hundar sover inte i källaren, får mat en gång i veckan och stryk 5 ggr per dag. Jag älskar ()mina familjemedlemmar men kan ändå se deras brister!

 

[Gnist]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Det finns inga perfekta hundar (även om min gamling är bra nära ) Ergo: Den som påstår sig äga en hund som alltid fungerar 100% varje dag i alla situationer äger en robothund eller så har den personen inte förmågan att se sin hund för vad den är

Kikar jag bara på jämtarna mina som alla är mkt duktiga jakthundar i den praktiska jakten, så är det ju som så att de har sina bra dagar, sina dåliga dagar och en hel del dagar där emellan rent jaktligt då.

Gamlingen har inga direkta brister i arbetsegenskaper, men han har lite väl hårt ringlad svans och skulle kunna vara både lite större och ha mer massa i kroppen.

Hans ättelägg har (som sin mor) lite väl tryck ibland, vilket gör att upptagen inte alltid blir fasta direkt + att han är lite för nätt i kroppen för att vara hane + att svansen kunde vara hårdare ringlad.

Tiken är i det närmaste fulländad exteriört, men har lite för stora öron och lite löst ringlad svans. Egenskapsmässigt i arbete är hon lite för energisk, vill lite för mycket och har ett tryck som är lite för intensivt.

Yngsta hanen är lite för enveten i sitt förföljande, skulle gärna få ha lite mer tryck i upptaget (det lär dock komma mer av med ålder och erfarenhet). Exteriört sett ett bra exemplar, som iofs gärna skulle kunna vara några cm högre.

Men för mig är de ju de bästa hundar som finns

 

[Smulis]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Min grabb är långt ifrån perfekt och han kommer förmodligen aldrig ens komma i närheten av det heller men det är lite av hans charm.

Ska man ta enbart exeriört så är han:
En aning lång i länden
Kunde ha bättre pigment på läpparna och nostryffeln
Kunde ha stramare läppar och ögonkanter
En aning bakhög
Han har även ojämnt bett
Kunde ha mer massa och framför allt mer bredd i fronten

När det gäller mentaliteten så kunde han ha:
Lite mera vakt i sig
Måttligare temperament
Lite mindre rädslor (kan vara lite feg när han ser någon konstig sak men han är snabbt där och undersöker vad det är för något).

Sen är han sjukt jäkla envis och självständig och för glad i andra människor *suckar djupt*.

Men utöver det här så är han "perfekt"

 

[Jenka]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Okej, Sigges då... Högt älskad men inte perfekt.

- Rädd för barn.
- Lite för mjuk päls. Speciellt på benen där allt fastnar.
- Lite för stor. Inte mig emot i och för sig så det är bara rasmässigt.
- Om han inte känner för att lyssna, så lyssnar han inte utan blir vääldigt svårövertalad. Punkt.
- Hetsar lätt upp sig och får ryck där det ska hoppas, och rusas runt och gärna bitas i byxben också.

Delar av dessa går säkert över när han blir vuxen. Han är världens bästa oavsett.

 

[vallhund]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Jag har aldrig haft någon hund som varit perfekt enligt någonsomhelst objektiv norm, däremot några stycken som varit perfekta för mig i just den livsituationen jag befann mig i just då.

 

[confetti]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Jag tycker att jag faktiskt brukar vara rätt objektiv när det gäller Nixon.

Jag skulle vilja ha en lite högre grad impulskontroll hos honom, går han lös bredvid mig och ser en fågel på marken kan han pipa iväg på en tusendels sekund, springa två meter, sen lika snabbt tillbaka och göra sitt yttersta för att övertyga mig om att det faktiskt inte hände nåt, han har ju gått där hela tiden....

Har tyckt att han har varit lite väl energisk, men nu när han närmar sig tvåårsdagen så har han faktiskt coolat ner en hel del. Kan faktiskt somna lite här o var nu, till och med på träning...

Skulle vilja ha lite mer självförtroende på honom, han kan bli låg ibland om man korrigerar med röst+ kroppspråk, skulle vilja att han bara glatt tog åt sig kritiken och försökte igen

Bättre kamp skulle också önskas, vissa dagar suger han fast som bara den, andra kan han vara helt ointresserad om vi inte kör ett långt förspel.


Exteriört har han något för runda ögon, och knappt vinklad överarm.
Skulle gärna ha lite mindre sträv päls.
En rakare svans skulle jag föredra, men med tanke på hur många dpsvansar ser ut så är jag väldigt nöjd.

En till sak förresten, det skulle va GULD ifall han inte va frusen, utan typ älskade norrländska vintrarna, men det kommer nog aldrig hända...

Mer muskler såklart, kan man (nästan) aldrig få för mycket av

Får man lägga in bilder

Sover i köket när jag jobbade under en agilityhelg

Sover på en utställning...

Ståbild

 

[Bebben]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Jag har 4 hundar, och ingen är helt perfekt. Får jag någon gång en helt perfekt hund, så är jag förmodligen både blind och döv - för då lever jag i min egna värld som tror på perfektionism

Hund 1 - Benjamin, strax 4 år;
Exteriört så har han lite väl knappa vinklar både fram och bak. Enligt rekommenderad mankhöjd, som nu ska ändras lite verkar det som, så är han för hög. I övrigt är han bra, hans överlinje, huvud, hals och svans är toppenfina. Han har inget pigment runt sitt vänstra öga, vilket är önskvärt att ha.
Mentalt är svårt att beskriva enligt rasen, då vi inte har någon beskrivning faktiskt, över hur dom ska vara - förutom att dom ska vara modiga.
Men han är väldigt orädd och framåt, tål alla former av ljud (Raketer, skjutbanor, godståg bredvid huset etc) och har aldrig varit osäker i någon miljö han blivit utsatt för än så länge. Han är dock inte förarvek alls, han är inte särskilt intresserad av att jobba "på riktigt", utan bara på skoj och när han själv känner för det. Då är han förvisso väldigt lättlärd och rolig. Han är dominant utav bara helvete, vilket jag trivs bra med, men det hade väl kanske inte alla gjort. Väldigt hög kamplust, mycket jakt i sig.

Hund 2 - Peggy, ca 2½ år;
Väldigt kraftfullt utseende, perfekt i höjd. Mer massa än vad många andra linjer har på sina tikar, men hon följer sin linjes utseende jättebra. Lite veka mellanhänder, vilket inte är önskvärt. Bra huvud, överlinje, svans. Något kort hals.
Mentalt så är hon rätt.. Korkad, faktiskt. Hon har noll intresse av att lära sig saker, eller utföra uppgifter. Kan vara väldigt svår att få riktig kontakt med, för det mesta annat är mer intressant.
Reagerar på vissa ljud, typ skrammel, men avreagerar tack och lov bra. Är dock skottfast på det som vi hittills provat (Pistol samt fyrverkerier). Besitter en väldigt liten kamplust, det minsta jag sett av dom individer ur rasen jag träffat tror jag.

Hund 3 - Moony, ca 1½ år;
Exteriört är hon riktigt bra. Jag själv skulle önska mer massa, men enligt standarden och dom flesta domarna är hon lagom som hon är. Hon är i principt felfri, rent utseendemässigt sett.
Mentalt sett så har hon hittills överträffat mina förväntningar. Jag har haft henne i dryga 3 månader nu, och än så länge så har hon fungerat riktigt bra i allt. Hon älskar människor, går bra ihop med andra hundar och älskar att få jobba. Hon har energi till tusen, bra kamplust och är totalt orädd.
Det återstår att se vad hon kan ha för brister, mycket mer finns att testa på innan jag känner henne utan och innan som jag gör med mina andra.

Så nej, ingen är perfekt. Men dom är mina bebisar ändå Och det jag är mest nöjd med, är faktiskt att alla klarar av mina konstiga saker i vardagen så enormt bra! Det är viktigast av allt för mig.

 

[Bebben]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

(Fortsättning, efter att ha städat efter valpar)

Hund 4 - Monster, 8 mån;
Veka mellanhänder nu, som kom nyligen. Får se om det rätar upp sig eller ej med åldern. Bra överlinje, fint huvud, bra hals och bra vinklar. Hög svansföring ofta, vilket kan ge nedslag på utställningar. Mycket massa, ärvt efter sin mor, vilket jag tycker mycket om.
Mentalt så är hon tuff, tuff, tuff. Hon skakar av sig precis allt, och går bara rakt på än så länge. Inte berörd av några ljud eller olika miljöer. Hon är mycket dominant redan nu, och har tagit position efter sin pappa inom hundarnas egna rang. Lägger sig inte för någon i princip. Mycket kamplust, och mycket energi.
Jag gillar henne starkt! Det finns mycket attityd i den lilla saken verkligen.

 

[Cornelia]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Tänk om våra hundar gör samma sak med oss:

"Min matte har tyvärr lite korta ben och alldeles för breda axlar. Sen ser hon ganska dåligt och skelar på ena ögat. Mentalt är hon rätt ok, men har lite dålig tajming och uppfattningsförmåga. Man hade önskat lite mer klipp i steget och större uthållighet, att hon hellre hade spårat i skogen än suttit i fåtöljen med kaffe och bulle!"

 

[escodobe]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Brutus - Jag hade varit väldigt glad för en tvåa om jag någonsin hade ställt honom. Han är rätt klen och saknar nog tillräckligt med könsprägel. Han har ett öra som är lite lätt. Mer pigmentering i munnen. Korset kunde nog vara lite bättre med.
Han stora mentala brist är väl förmågan att fokusera en längre tid. Han kunde ha lite mer social kamplust och en gnutta skärpa och försvarslust. Då hade han varit en kanonhund.
Nu är han en väldigt trevligt men medioker hund. Lite lagom korkad.

Ceasar - jag har ingen aning om hur han räknas exteriört. Så vitt jag kan bedömma är han kvadratisk, har ringlad svans och platta tassar som de ska men sen vet jag inte. Tandfel har han ju.
Mentalt - även där så saknar jag tillräckligt med erfarenhet av rasen för att göra en rättvis bedömmning, men hans MH är fint och verkar gå i linje med andra i rasen.
Han har kanske lite i väl mycket "humör" och jag tycker att har haft lite för lätt till stress.

 

[martha]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Fast då verkar det bara vara jag som har dom perfekta hundarna då

...samt jag skiter i hur dom ser ut så länge dom är sunda

 

[falukorw]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Nikita: En päls som inte alls är bra. Blir någolunda sträv varannan gång men saknar nästan helt de trefärgade hårstråna. Knappt några vinklar bak. Aningen kort överarm. Bra bröstdjup och bröstkorg och ett jätte vackert huvud. Utmärlt svans.
Tycker inte om barn. Skott rädd som dock kommit på senare år. Väldigt kelig och otroligt snäll. Fungerar utmärkt med alla hundar. Jagar om något intressant dyker upp framför nosen.

Leia: Världens strävaste päls, även på benen. Lite för kort hals och något lätta öron. I övrigt ett fint huvud. Aningen kort överarm, normala vinklar bak, inte så bra fram. Bra förbröst och ok bröstkorg.
Älskar alla männniskor, stora som små. Världens snällaste hund. Har en ganska stor rädsla för andra hundar. Ingen jakt och kan alltid gå lös. Skulle vilja ha något mer intensitet i lek och andra saker som hon gör.

Nova: Förhoppningsvis blir pälsen riktigt bra. Bra pigmentering, något stora öron. Har ännu ej vuxit i sitt huvud riktigt. Bra hals, helt otrolig front både vad det gäller förbröst och vinklar. Perfekt bröstkorg. Jätte bra vinklar bak. Fin svans. Det enda negativa med hennes extriör är något rundat kors.
Har en härlig leklust och intensitet i allt hon gör, mycket kamp. tycker inte speciellt mycket om barn. Funkar ok med andra hundar.

 

[lady_vip]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Jag älskar att hitta fel på allt

Loka är alldeles för bunden till mig och jag har varit alldeles för mesig med henne - hon är en sån jäkla skådespelare. Ganska snygg men kunde haft bättre vinklar bak och mindre löst skinn, samt hade jag gärna sett högre öronansättning av rent praktiska skäl.
Egentligen är det en ganska bra hund, hon är modig, trygg, lyhörd - men det är jag som inte förstod att hon behövde mycket mer "tvång" som ung. Stor nackdel är hennes allergier som stått mycket i vägen.

Fortune är en stor mes, egentligen är hennes bästa sida att hon är genomsnäll. Som sällskapshund är hon utmärkt, går inte mer än 10 meter ifrån på promenad och gör sällan väsen av sig - hon tycker till och med att kloklippning är mysigt. Som jakthund är hon totalt värdelös.

 

[Magglo]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Jaa du Aliide, du vet ju att Tovan är perfekt

Men för er andra så kan jag ju erkänna att hon är skotträdd, blir låg i ljudliga nivåer, för självständig, under åren byggt upp skärpa för att kompensera sina kassa nerver..
Jaa, Aliide, har jag glömt nåt?

Men utseendemässigt är det klockrent, enbart lite för hög och lite för tjock.. Men hon passar mej som handen i handsken

 

[AnnaJL]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Jag ser nog väldigt objektivt på min hund, jag vet att han absolut inte är perfekt. Knappt ens bra

För att vara en jaktgolden är Douglas:

- alldeles för lättstressad, klen i huvet
- för klen framdel
- dåliga pigment i nos och läppar
- för stora öron
- för dåligt förarbunden
- svårfödd
- får lätt våteksem vid blött och varmt väder

Måste dock tillägga att han:

- är fruktansvärt tålmodig med alla, människor och djur
- en jävel på viltspår!
- bra rygg och bakparti
- lättfostrad, gör aldrig några bus
- fungerar bra med andra djur

 

[Ciindy]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Min hund är inte på något sätt perfekt för mig då jag vill ha en mycket mer arbetsvillighund. Men vi har lärt oss leva med varandra och göra varandra nöjda.

Brister:
*Lat (gör inte mer än han måste)

*Lite för mycket enmans hund (jagar tex inte bra om det är med någon okänd ut i skogen)

*Stora öron och dåliga vinklar bak + något mindra skönhetsfel

*Nästan inte förarbunden alls, samtidigt som han dyrkar sin familj upp till skyarna om dom inte kräver för mycket.

*Har svårt med människor som är klumpiga i sitt kroppsspråk och som tränger sig på honom.

* Allmänt ointresserad i andra människor, vilket jag bara tycker är ett +

Hur många gånger jag än klagar på den här hunden så kommer han betyda massor för mig hela mitt liv. Han har iallafall lärt mig att ha massor av tålamod, berömma så mycket så folk tittar snett och att man kan bara göra det bästa av situationen. Jag kommer aldrig få honom till en träningsmaskin, bara och acceptera och jobba i den takt han klarar av.

 

[Aliide]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Fast då verkar det bara vara jag som har dom perfekta hundarna då

...samt jag skiter i hur dom ser ut så länge dom är sunda

Imponerande. Antingen så vill du inte se dina hundars brister eller så är du en av få i världen som har perfekta individer.

Jag skiter också i hur mina hundar ser ut. Men låt säga om jag skulle avla på någon av dom så ska man faktiskt vara objektiv även med utseendet. Inte alls för att jag är för extrem exteriöravel. Men lång rygg, knappa vinklar osv gynnar inte en hund i arbete heller.

Sen kan man ju vara objektiv på lite olika sätt. Antingen ser man till hur individen passar en själv. Focus tex. är kanske 1-1½ för hög. Inte så farligt om man ser till rasen, men jag hade gärna haft honom runt 65 cm istället för 71cm.

Sen man till hur rasen SKA se ut så är han både snygg och jävligt ful. Ful för att han är alldeles för tunn, saknar all form av massa. Snygg för hans ansatta öron, välformade ögon, fina vinklar. bra tan-färg osv.

 

[Red_Chili]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Sådant här tycker jag är kul

Vi börjar med Wahidah, unghunden.

Hon är ovanligt kontaktsökande och lättmotiverad till att jobba för att vara saluki, det gillar jag. Men, hon har även en förbannad enorm mängd energi och är lite för självständig för att det alltid ska vara roligt Hon är orädd, positiv och fungerar med alla hundar. Hon har dock problem med att vara själv och blir så glad när hon ser något roligt att hon glömmer bort min existens.

Exteriört är hon otroligt bra. Hon har bra pigment, ok huvud med bra ansatta öron. Bra hals, ok front även om den fortfarande är väldigt tunn. Hon har en utmärkt över- och underlinje, bra ansatt svans och helt ok tassar. Till bristerna exteriört hör väl: klen haka, kanske något runda ögon, outvecklad front (som troligtvis blir bättre när hon blir äldre) och lite väl raka mellanhänder.


Sedan till hennes mor, Zala.

Hon har väldigt rastypiskt temperament, som jag älskar, med enorm värdighet, självständighet, vänlighet och otroligt tydlig i kroppspråket när hon är avslappnad. Men hon är osäker med andra hundar och gör utfall vid hundmöten om andra hunden morrar/skäller eller om det är trångt där man möts. Det jobbas självfallet på och har blivit bättre, men det är fortfarande något som påverkar oss negativt. Inomhus vill jag inte ha henne med hundar hon inte fått träffa, helst flera gånger, på promenad innan. Blir hon minsta osäker inomhus så blir hon rädd och om andra hunden då inte är skitbra på att läsa andra hundar så blir det lätt bråk.

Exteriört är hon fantastisk. Hon har ett av de vackraste salukihuvuden jag någonsin sett, hon har bra hals, bra front, bra bröstdjup, bra över- och underlinje, ok tassar och är otroligt välbalanserad. Brister är väl att hon har lite väl rundat kors och kanske något öppna bakbensvinklar. (Sistnämnda blir dock bättre när hon rört sig, så jag tror att hon mest är stel när det ser ut att vara för öppen vinkel). Hennes tassar är något korta och vissa tycker säkert inte om att man, när hon blänger, ser ögonvitan.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Aliide ville att man skulle skriva objektivt kring hundens brister.

Så särskilt "objektiv" verkar ingen vara här då superlativen haglar kring vilka goda sidor hundarna har också.

Min dv.schnauzers brister är följande:

Något lång rygg

Vek

Skäller när han blir rädd för andra hundar

Svårskött päls med alltför mycket underull

 

[Fragile]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

*kl*

skyller väl de brister mina hundar har mentalt på mig själv..

Agnes Inte riktigt trygg i sig själv, rädd för barn. Detta ska jag kunna få bot på genom att visa för henne att barn inte är farliga. Men jag litar inte på henne o det känner hon.
Hon har ju navelbråck (visste jag vid köp såklart) och underbett

Malte Han är ju tvärtom, kan lämna honom på ett dagis o alla barn får bita, dra o göra vad de vill. Han bara vänder rumpan till eller pussar dem i ansiktet.
Malte har lätt för o stänga av dock, hör mig inte, ser mig inte o skiter i vilket tills han märker att han är ensam då passar jag igen.
Mer päls hade jag velat ha

Föredrar Maltes psyke dock. Mer förighet som jag är övertygad om kommer funka bättre med en bättre start på livet och där inte mor/mormor är hundar som blivit elade och där ingen lydnad funnits.