Sv: Nyfiken på NH tränade föl!
Jag anser mig INTE vara NH-människa och tränar INTE medvetet/aktivt NH men har insett att mycket av det jag gör skulle kunna vara klippt ur en broschyr om NH...
Iaf, kan ta damen född 03 som exempel på hur jag gör.
Första dygnet låter jag dem vara ifred så mycket som möjligt, men jag ser till att fölet får bekanta sig med mig redan första dagen, känna min lukt etc. (nuvarande fick jag dels hjälpa ut, och sen sa stoet att 'jag är trött nu och ska vila, du kan torka!' så jag fick frottera den lilla torr med), jag imprintar INTE, jag anser INTE att det finns ett behov av det eller att man vinner något med det som man inte kan få till på annat vis (Däremot har jag inga synpunkter påd e som imprintar, men jag gör det inte)
Grimma på dygn två. Sen brukar jag inte leda dem i grimma förrän en vecka senare men med den här damen var det bara att börja dag tre, för följa mamma var ju helt meningslöst tyckte hon. Själva ledträningen går ut på tryck och eftergift. I enkelhet så såfort fölet rör sig framåt (dvs dit jag vill) så full eftergift och beröm. Och sålänge det står etts urt föl och tjuvdrar i linan så står jag kvar. På småå föl brukar jag lägga lina runt baken med så man kan 'putta' lite den vägen med och underlätta. Jag tror inte grannarna hämtat sig än från när fölis var två veckor gammal och byn kunde beskåda ett föl som först frös fast i backen, för att sen ta ett SPRÅNG framåtoch i full karriär sätta av mot stallet. Efter fölet sprang en matte så tofflorna flög och längde ut lina för fulla muggar samtidigt som hon glatt hojtade 'rääääätt så, duuuktig tjej'
Man kan liksom inte begära att de ska veta vad 'lagom är' i början utan framåt är bra oavsett fart.
Sen så börjar jag efter några veckor lyfta hovar. Min dam fick intensivträning detta eftersom hon hade en felställning i VB och från hon var 8 dagar gammal träffat hovslagaren regelbundet, som mest var tredje dag och sen länge en gång i månaden.
Saker som att man ska få röra dem överallt, vara lätt att ta på av grimman och fånga tränas också in när de är UNGA.
I övrigt låter jag dem vara, utom att jag ALLTID leder dem in och ut till hagen, inget springa lös (de kan de få sennär de är lite äldre dock).
Sen efter betet så börjar träningssvep två då de ska lära sig att stå uppbundna, stå lösa på stallgången, gå undan för tryck samt att man finslipar ledbarheten.
Vid sex månader ska de vara som en vuxen häst att hantera när det handlar om leda (dvs följa på slakt grimskaft, hålla sin position etc), de ska stå fint både lös och uppbunden på stallgången, utan problem lyfta hovar både för mig, hovslagaren och ev andra som kan tänkas vilja lyfta. De ska vänta när man tar av och på grimman, inte buffas, inte bråka vid fodring och respektera mig, samt ge efter för tryck och flytta sig bakåt/åt sidan. Jag kräver också att de ska kunna se en öppen boxdörr utan att rusa in/ut. De ska gärna vara lastade och ha åkt med men det gör jag om det behövs och inte bara för att.
Sen händer ingenting igen, det bara finslipas på den dagliga hanteringen (dvs de leds inbland, binds upp ibland, står lösa ibland och borstas av ett par gånger per vecka i normalfallet samt hovarna kollas).
Sen gör jag faktiskt inget mer alls mer än att när andan faller på lägag på täcke, benskydd, lindor etc. Det kan komma närsomhelst mellan 6 månader och 2½ år beroende på när det passar och när jag har lust etc. Det är sällan ett problem när grunden är satt ordentligt. T ex lindade jag min dams ben som halvårsgammalt föl, precis som på en vuxen häst och hon stöd lös på stallgången, stod still tills jag sa varsågod och det var inga problem och hon brydde sig inte alls om lindorna.
Som 1½ - 2 åringar tömkörs de, får sadel och träns och lärs kommandona för longering. Sen bara rullar det på. Men är grunden satt ordentligt så de är som de ska när de är 6 månader så kan man lägga på sadel när de är 7 månader eller 7 år - det spelar ingen roll.
Så jag har sällan bråttom att 'göra' en massa, jag sätter grunden och så har du 75% av 'resten' gratis. Min dam skötte sig t ex strålande som halvårsgammal på klinik. Inga problem att lasta, lugn och städad på klinik, stod snällt still när vet undersökte och vet var lyrisk att det gck att lyfta benen och klämma och känna hur som helst. Det tackar jag enbart grunden för. Samma sak med lastning, nu är min regelbundet lastas sen hon var ett par månader, men det är för det blev så (åka till hingst med mamma, åka till vet en gångs om fyramånaders och sen som halvårsgammal etc), men jag har inte bråttom med det eller 'tränar' det heller utan har man satt grunden så är det sällan problem omd e så lastas första gången som föl eller som tvååringar.
Jag gör ingen skillnad på fölhantering beroende på vad de ska bli/göra senare i livet, grundutbildningen är likadan för ALLA hästar tycker jag för grunden är densamma och en bra grund är det du ska stå på sen när du väljer inriktning etc. Gör egentligen ingen prasselträning heller, men har lite 'terrorgrejer', t ex har jag fult medvetet en fladdrande pressenningsbit ( 50 cm bred, från mark till tak) på dörröppningen, och hästarna passerar den dagligen, även när vinden gör att den fladdrar vilt. Jag är också noga med att inte 'klema' med de små. Jag tänker inte 'åh nej, där är en läskig grej, vi tar en annan väg' utan 'åh, där är en läskig grej, vad bra, den vägen tar vi'. Men jag förutsätter att hästen INTE ska reagera, jag behandlar småttingarna precis som vuxna hästar och förutsätter att de ska bete sig som sådana. Jag 'gör' inget annorlunda förrän de ev reagerar, då tar jag tag i det. 9 ggr av 10 så är det enda småttingarna gör kollar nyfiket och tycker 'kul grej', helt enkelt för JAG inte säger att det är farligt/konstigt/speciellt.
Jag går ofta promenader med dem från avvänjningen och framåt med en äldre stabil häst som draghjälp/trygghet med, så de lär sig atts aker inte är farliga och vänjer sig vid trafik, natur och allt annat man kan möta.
