...och där fick jag liv igen
Isak, som jag skrev om senast jag skrev i den här tråden, har gått några gånger för vagn. Jag har dock ingen optimal sele till honom än, utan det har fått duga med ena hälften av en parsele, med höga skakelfästen ditsatta, trots att jag kört enbet (ganska lätt rockard).
Därefter har jag tömkört en del; håller ögonen öppna på begagnat-marknaden efter en passande bröstsele med lös brösta.
Tänker att det inte är så bråttom; han blir tre år vid nyår och kommer inte att ridas in som treåring (ganska liten till växten) utan körningen får "ta fart" under 2018.
I lördags och igår har jag därefter tagit tag i min 1½-årige hingst. Han har nu fått en loksele (som är lagom nu men kommer att bli för liten; har inte heller brytt mig om att ställa in selen riktigt rätt utan draglädren är för högt upphissade vid däckeln, men det spelar ju ingen roll förrän han ska dra något) som han accepterar, och så har han fått ärva ett körhuvudlag.
Så nu har jag tömkört honom två gånger.
Jätteduktig, förstår styrning och verkar redan (!) förstå det där med att ge eftergift för bett och töm. Kan start, stopp, svänga efter två försök. Sätter igång sakta och mjukt efter att ha stått stilla.
Lite mer tömkörning under vintern, sedan blir det vila när det blir för halkigt. Antagligen blir det bara tömkörning på helgerna eftersom det är mörkt när jag kommer hem på vardagarna.
Sedan då troligen sättas för vagn (efter att ha tömkörts med linor och svängel) under 2018.
