När jag red som yngre fick vi aldrig välja hästar själva än mindre byta med någon annan i gruppen. Man skulle ha den man fick och därmed basta. Vi fick önska på teorin men det var sällan man fick någon av dem ändå.
Det gjorde att ridningen inte kändes rolig utan mest jobbig, speciellt när man fick en häst man var rädd för.
Vi "hoppade" bommar på marken i början och sedan Väldigt låga kryss. Handlade mest om att stå i lätt sits och styra.
Nu som är äldre har jag haft lite olika instruktörer som alla haft olika åsikt om byte av häst. Om alla var nöjda hade vi samma häst hela terminen om inte ngn blev skadad eller så. Med nästa fick man önska och fick oftast någon man själv ville ha som man kanske red 8 gånger och ville sedan byta osv.
Hoppningen har varierat otroligt mycket med olika instruktörer, vissa har låtit gruppen hoppa väldigt högt och avancerat trots att hälften egentligen inte är redo (tacka gudarna för duktiga och stabila hästar!)
Senaste instruktören är duktig på att se elevernas begränsningar och styrkor, trots att eleverna ( i detta fallet över 50+) tror sig klara mer bara låter dem hoppa höjder som de klarar av.
Och de av oss som inte vill hoppa alls får "hoppa" när bommarna ligger på marken som hinder för att öva takt, väg osv bara det att man slipper själva hoppet
Känns skönt att bli sedd och lyssnad på.
Oj, långt det blev! ;P
Det gjorde att ridningen inte kändes rolig utan mest jobbig, speciellt när man fick en häst man var rädd för.
Vi "hoppade" bommar på marken i början och sedan Väldigt låga kryss. Handlade mest om att stå i lätt sits och styra.
Nu som är äldre har jag haft lite olika instruktörer som alla haft olika åsikt om byte av häst. Om alla var nöjda hade vi samma häst hela terminen om inte ngn blev skadad eller så. Med nästa fick man önska och fick oftast någon man själv ville ha som man kanske red 8 gånger och ville sedan byta osv.
Hoppningen har varierat otroligt mycket med olika instruktörer, vissa har låtit gruppen hoppa väldigt högt och avancerat trots att hälften egentligen inte är redo (tacka gudarna för duktiga och stabila hästar!)
Senaste instruktören är duktig på att se elevernas begränsningar och styrkor, trots att eleverna ( i detta fallet över 50+) tror sig klara mer bara låter dem hoppa höjder som de klarar av.
Och de av oss som inte vill hoppa alls får "hoppa" när bommarna ligger på marken som hinder för att öva takt, väg osv bara det att man slipper själva hoppet
Känns skönt att bli sedd och lyssnad på.
Oj, långt det blev! ;P