Ny häst? Medryttare?

[Bri]

Jag har haft egen häst i många år, men kommer nu att tvingas ta bort honom pga skada. Min spontana tanke när han blev utdömd var "ingen ny häst! Om jag inte får ha kvar honom vill jag inte ha någon alls!" Men nu när det gått några dagar velar jag fram och tillbaka om hur jag vill göra med hästeriet framöver.

Min häst står i ett stall där jag trivs jättebra, nära hem och med superbra stallkompisar och välfungerande i allt övrigt. Det finns inga liknande stall i närheten, utan då är det minst 30 min resväg (vilket jag haft tidigare och tyckt varit jättetungt). Det är svårt att få plats i detta stall och många på kö som vill ha stallplats. Det tar därför emot att säga upp stallplatsen om jag kommer på längre fram att jag vill ha ny häst.

Under de flesta år jag haft häst har jag haft medryttare två dagar i veckan, själv ridit tre dagar och så har han vilat en dag. Det har varit ett perfekt upplägg för mig, jag har fått rida en hel del men ändå känt att jag hunnit med och fått vara helt stall-ledig två dagar i veckan. Under hästens skadeperiod (som varat i ca 8 månader) däremot har jag haft hand om hästen själv sju dagar i veckan och han har behövt skrittas dagligen, antingen för hand eller uppsuttet mellan 20 och 60 minuter per dag (olika för olika skeden av skadan/rehaben). Eftersom han dessutom stått i sjukhage hela tiden har jag känt att jag vill pyssla lite extra med honom då han haft så tråkigt hela dagarna. Det har varit alldeles för mycket! Jag har känt att jag varken hunnit och orkat med honom eller det andra som jag vill/behöver göra i tillräcklig utsträckning. Dåligt samvete åt alla håll!

Jag vill alltså egentligen ha en ny häst med upplägget jag haft tidigare med medryttare osv, men tvekar om ifall det är vettigt att skaffa häst när man känner att man måste ha hjälp av andra? Jag har inte haft tid och ork att ta hand om en häst sju dagar/vecka och kommer inte att ha det i framtiden heller känner jag (familjen gillar det inte heller). Jag har därför funderat på alternativet att släppa tanken på egen häst, åtminstone ett tag, säga upp stallplatsen och själv försöka hitta en medryttarhäst. Är det någon som gått från att ha egen häst till att bli medryttare och hur kändes det i så fall? Det är ju så härligt med egen häst att få lägga upp allting precis som man själv vill ha det, men samtidigt står man ju där med hela ansvaret. Jag vill ju träna och kanske tävla, rida för att utvecklas tillsammans med hästen och detta är ju klart svårare när hästen ifråga inte är ens egen.

Sååå... tankar och erfarenheter?

 

[MiniLi]

Tycker inte det är konstigt, är ju många som har medryttare för att hinna med!
Däremot kan man ju inte räkna med att hitta en bra medryttare, vad gör du om du står utan i perioder? Går det att köpa mockning osv så du ändå kan få några lediga dagar?

Jag har förövrigt liknande tankar, skulle vilja köpa häst igen men vet inte om jag hinner/orkar alla dagar i veckan.

 

[hetluft]

Jag har själv varit i din situation. Har haft liknande känslor och tankegångar. Har blivit helt mentalt slut av ansvaret över en skadad häst och att vara beroende av andra för att orka med. Jag har valt att inte skaffa ny häst denna gång. Utan att ta den tid jag behöver för att verkligen tänka över saken. Den jobbigaste perioden var medan jag velade fram och tillbaka mellan egen häst eller inte. Nu har jag ingen häst och är nöjd med mitt beslut. Jag behöver en lång paus. Det ska vara roligt att ha häst, man ska inte behöva gå runt med ständigt dåligt samvete eller ångest för att man inte hinner med. Jag kommer säkert köpa häst igen men det kanske får ta några år.

Jag har under tidigare hästfria perioder haft medryttarhäst. Det är ju absolut inte samma sak. Det är både plus och minus. Man får rätta sig efter ägaren till hästen, såklart! Samtidigt finns det mkt på pluskontot. Det gäller nog att hitta rätt häst och rätt koncept. Det finns ju de som vill ha någon som tävlar och sköter huvuddelen av ridningen. Andra vill mest ha avlastning några dagar i veckan. Sedan finns det ju tävlingsryttare med fler hästar som behöver hjälp. Man kan ju vara medryttare eller så kan man välja att vara halvfodervärd för att på så sätt fortfarande få känslan av egen häst. Som medryttare kan du släppa ansvaret på ett helt annat sätt, du kan själv försöka hitta ett koncept som passar dig och du kan faktiskt bryta samarbetet om du inte är nöjd. Däremot får du anpassa dig vilket kan kännas konstigt när man är van att ha egen häst. Rida med någon annans utrustning, anpassa sig efter en hästhållning man kanske inte valt själv, rutiner man kan undra över mm.

Du skriver att det har varit alldeles för mycket! Att du känt att du varken hunnit och orkat med hästen eller det andra som du vill/behöver göra i tillräcklig utsträckning och att du haft dåligt samvete. I mina öron låter det hälsosamt med en hästpaus. Men det är ett tufft beslut. Man tappar ju lite av sin identitet. Men att inte ha häst betyder ju inte att man inte längre är hästmänniska eller att man aldrig kommer ha häst igen. Man får en chans att testa en annan livsstil och kanske kommer fram till vad exakt det är man vill. Eller så vill du egentligen inte ha denna paus/byte av livsstil och väljer att köpa ny häst. Har du råd så kan du ju behålla stallplatsen en period medan du funderar. Det är ett tufft beslut för det påverkar ju livet så otroligt mycket!

 

[Magiana]

Jag har förvisso inte haft egen häst men har haft ett par ackordshästar på foder för många år sedan. Numera är jag den eviga medryttaren. Jag känner att jag inte kan prioritera att ha en egen häst, varken tidsmässigt eller ekonomiskt, även om det går i teorin. Att vara i stallet 3 eller 4 gånger i veckan tycker jag är lagom. Dessutom slipper jag det stora ansvaret, vilket jag tycker är väldigt skönt.

Jag har genom åren haft ett flertal olika medryttarhästar och i så gott som alla fall har jag haft väldigt mycket frihet. Det har väl mer varit praktiska omständigheter att jag inte har kunnat träna och tävla, än att hästägaren skulle ha motsatt sig det. I samtliga fall, utom ett, har jag kommit väl överens med hästägaren och jag har inte haft något att invända mot deras hästhållning heller. Nuvarande medryttarhäst har jag ridit i drygt ett år och nästa helg kommer jag för första gången att åka iväg och träna med den. Det är en f.d. svårklasshäst på 25 år som fortfarande har en del att ge för en sån som mig. Ägaren till hästen tycker det är praktiskt att jag avlastar henne i stallet och motionerar hästen, för det hinner hon inte riktigt själv då hon har ytterligare en häst.

 

[Lovisaleonora]

Vi valde att sätta hästlivet på paus. Våra höll sig rimligt friska, men det var å andra sidan mycket stort åtagande med stallplatserna. Det tog helt enkelt för mycket tid, energi och pengar i relation till vad det gav.

Nu, 7 år efter, börjar jag fundera på att ta upp ridning igen på något sätt. Men jag ha inte kommit fram till hur, jag har några fina erbjudande att rida välskolade hästar hos gamla arbetsgivare och tränare. Men jag får ändå inte riktigt ihop det.

Mitt råd är att låta det gå lite tid, även om det är surt att släppa stallplatsen. Efter så mycket strul tror jag det är viktigt att verkligen känna längtan att komma tillbaka.

 

[Squie]

Moraltanten i mig säger att man ska inte skaffa häst om man inte kan ha den själv.

Den mer rationella sidan av mig säger att visst kan man ha det så som du har tänkt dig men alltid vara medveten om att dagen ändå kan komma att man står där själv. En dålig jämförelse kanske men iaf, beroende på hur man än tänkt sig föräldraskapet och klara av det 24/7 o med hjälp från nära o kära så är man ändå till styvene o sist ansvarig för sitt/sina barn.

 

[Balahé]

Jag valde bort ny egen häst och satsade på medrytteriet när jag fick ta bort den senaste. Jag har perioder när jag saknar mina gamla hästar så det nästan gör ont och andra perioder när jag tycker att det är sååå skönt att slippa fixa allt hela tiden. Jag är tveksam till att skaffa häst igen pga tiden det tar. Jag vill egentligen ha en egen häst, utan medryttare, men hinner inte det med nuvarande livssituation. Att stressa sig igenom häst/stallbesöket de flesta dagar i veckan lockar inte. Att vara tvungen att ha medryttare lockar inte heller pga de svårigheter jag själv haft och sett andra ha att hitta rätt människa.

OM jag skulle ha egen häst nu, som mitt liv ser ut, skulle jag vara tvungen att hitta ett ställe med mycket utevistelse i bra hagar, helst lösdrift. Ridhus hade varit ett måste för att faktiskt kunna rida de dagar det fanns tid och inte hindras av halka, regn på tvären eller nåt. Ovanpå det skulle det behöva vara en häst som fixade att stå några dagar per vecka utan att bli jobbig att hantera och rida eller må dåligt av det.

Att vara medryttare kan vara jättebra när man hittar rätt häst och ägare. Skönt att inte behöva fixa foder, hovslagare, vaccinationer, ta träckprov osv. Det jag kan sakna är att jag inte kan planera och bestämma vad som skall göras. Är hästen tex knäpp att hoppa och ägaren inte vill att jag gör det så får jag låta bli, även om jag är hoppsugen. Det kan vara en utmaning att acceptera någon annans hästhållning. Rider sedan inte ägaren tillräckligt för att hästen skall vara rastad kan det bli intressant att själv bara rida en-två ggr/vecka

 

[Bri]

Tycker inte det är konstigt, är ju många som har medryttare för att hinna med!
Däremot kan man ju inte räkna med att hitta en bra medryttare, vad gör du om du står utan i perioder? Går det att köpa mockning osv så du ändå kan få några lediga dagar?

Jag har förövrigt liknande tankar, skulle vilja köpa häst igen men vet inte om jag hinner/orkar alla dagar i veckan.

Nej, jag tycker egentligen kanske inte att det är ett jätteproblem (så länge hästen håller sig frisk då, annars står man ju där själv). Där jag bor finns det dessutom i regel fler ridsugna än hästar, så intresset för att vara medryttare är stort överlag. Jag skulle nog kunna köpa till mockning, det kanske vore ett alternativ att överväga ifall det inte skulle lösa sig med medryttare? Hittills har jag varit lite för snål för att lägga pengar på sådant.

Vad lutar det åt för din del då, blir det någon häst?

 

[Bri]

Jag har själv varit i din situation. Har haft liknande känslor och tankegångar. Har blivit helt mentalt slut av ansvaret över en skadad häst och att vara beroende av andra för att orka med. Jag har valt att inte skaffa ny häst denna gång. Utan att ta den tid jag behöver för att verkligen tänka över saken. Den jobbigaste perioden var medan jag velade fram och tillbaka mellan egen häst eller inte. Nu har jag ingen häst och är nöjd med mitt beslut. Jag behöver en lång paus. Det ska vara roligt att ha häst, man ska inte behöva gå runt med ständigt dåligt samvete eller ångest för att man inte hinner med. Jag kommer säkert köpa häst igen men det kanske får ta några år.

Jag har under tidigare hästfria perioder haft medryttarhäst. Det är ju absolut inte samma sak. Det är både plus och minus. Man får rätta sig efter ägaren till hästen, såklart! Samtidigt finns det mkt på pluskontot. Det gäller nog att hitta rätt häst och rätt koncept. Det finns ju de som vill ha någon som tävlar och sköter huvuddelen av ridningen. Andra vill mest ha avlastning några dagar i veckan. Sedan finns det ju tävlingsryttare med fler hästar som behöver hjälp. Man kan ju vara medryttare eller så kan man välja att vara halvfodervärd för att på så sätt fortfarande få känslan av egen häst. Som medryttare kan du släppa ansvaret på ett helt annat sätt, du kan själv försöka hitta ett koncept som passar dig och du kan faktiskt bryta samarbetet om du inte är nöjd. Däremot får du anpassa dig vilket kan kännas konstigt när man är van att ha egen häst. Rida med någon annans utrustning, anpassa sig efter en hästhållning man kanske inte valt själv, rutiner man kan undra över mm.

Du skriver att det har varit alldeles för mycket! Att du känt att du varken hunnit och orkat med hästen eller det andra som du vill/behöver göra i tillräcklig utsträckning och att du haft dåligt samvete. I mina öron låter det hälsosamt med en hästpaus. Men det är ett tufft beslut. Man tappar ju lite av sin identitet. Men att inte ha häst betyder ju inte att man inte längre är hästmänniska eller att man aldrig kommer ha häst igen. Man får en chans att testa en annan livsstil och kanske kommer fram till vad exakt det är man vill. Eller så vill du egentligen inte ha denna paus/byte av livsstil och väljer att köpa ny häst. Har du råd så kan du ju behålla stallplatsen en period medan du funderar. Det är ett tufft beslut för det påverkar ju livet så otroligt mycket!

Det här är ju det förnuftiga alternativet, helt klart! Att ha lite is i magen och låta det gå en tid för att känna hur det är att vara utan häst. Jag har hört mig för om jag kan behålla stallplatsen till en något reducerad hyra, och det var OK att göra så en period. Parallellt med att jag tittar på hästannonser

 

[prinsessfeminist]

Jag har haft egen häst i många år, men kommer nu att tvingas ta bort honom pga skada. Min spontana tanke när han blev utdömd var "ingen ny häst! Om jag inte får ha kvar honom vill jag inte ha någon alls!" Men nu när det gått några dagar velar jag fram och tillbaka om hur jag vill göra med hästeriet framöver.

Min häst står i ett stall där jag trivs jättebra, nära hem och med superbra stallkompisar och välfungerande i allt övrigt. Det finns inga liknande stall i närheten, utan då är det minst 30 min resväg (vilket jag haft tidigare och tyckt varit jättetungt). Det är svårt att få plats i detta stall och många på kö som vill ha stallplats. Det tar därför emot att säga upp stallplatsen om jag kommer på längre fram att jag vill ha ny häst.

Under de flesta år jag haft häst har jag haft medryttare två dagar i veckan, själv ridit tre dagar och så har han vilat en dag. Det har varit ett perfekt upplägg för mig, jag har fått rida en hel del men ändå känt att jag hunnit med och fått vara helt stall-ledig två dagar i veckan. Under hästens skadeperiod (som varat i ca 8 månader) däremot har jag haft hand om hästen själv sju dagar i veckan och han har behövt skrittas dagligen, antingen för hand eller uppsuttet mellan 20 och 60 minuter per dag (olika för olika skeden av skadan/rehaben). Eftersom han dessutom stått i sjukhage hela tiden har jag känt att jag vill pyssla lite extra med honom då han haft så tråkigt hela dagarna. Det har varit alldeles för mycket! Jag har känt att jag varken hunnit och orkat med honom eller det andra som jag vill/behöver göra i tillräcklig utsträckning. Dåligt samvete åt alla håll!

Jag vill alltså egentligen ha en ny häst med upplägget jag haft tidigare med medryttare osv, men tvekar om ifall det är vettigt att skaffa häst när man känner att man måste ha hjälp av andra? Jag har inte haft tid och ork att ta hand om en häst sju dagar/vecka och kommer inte att ha det i framtiden heller känner jag (familjen gillar det inte heller). Jag har därför funderat på alternativet att släppa tanken på egen häst, åtminstone ett tag, säga upp stallplatsen och själv försöka hitta en medryttarhäst. Är det någon som gått från att ha egen häst till att bli medryttare och hur kändes det i så fall? Det är ju så härligt med egen häst att få lägga upp allting precis som man själv vill ha det, men samtidigt står man ju där med hela ansvaret. Jag vill ju träna och kanske tävla, rida för att utvecklas tillsammans med hästen och detta är ju klart svårare när hästen ifråga inte är ens egen.

Sååå... tankar och erfarenheter?

Jag har haft paus i över 12 år. Nu är jag igång igen, och det är precis lika roligt som innan.

Inget beslut varar för evigt-

 

[Ullmerkott]

Jag tänker mig att det beror väldigt mycket på hur marknaden för medryttare/medryttarhästar ser ut där du bor. Hur stor är chansen att hitta en trevlig häst i ett trevligt stall med en vettig ägare som låter dig göra det du vill, jämfört med chansen att hitta en bra medryttare?

 

[Bri]

Jag tänker mig att det beror väldigt mycket på hur marknaden för medryttare/medryttarhästar ser ut där du bor. Hur stor är chansen att hitta en trevlig häst i ett trevligt stall med en vettig ägare som låter dig göra det du vill, jämfört med chansen att hitta en bra medryttare?

Här är det lätt som hästägare att få tag i medryttare. Men jag tror nog att jag själv är ganska attraktiv som medryttare också (vuxen med lång erfarenhet av egen häst).

 

[MiniLi]

Nej, jag tycker egentligen kanske inte att det är ett jätteproblem (så länge hästen håller sig frisk då, annars står man ju där själv). Där jag bor finns det dessutom i regel fler ridsugna än hästar, så intresset för att vara medryttare är stort överlag. Jag skulle nog kunna köpa till mockning, det kanske vore ett alternativ att överväga ifall det inte skulle lösa sig med medryttare? Hittills har jag varit lite för snål för att lägga pengar på sådant.

Vad lutar det åt för din del då, blir det någon häst?

Just nu avvaktar jag iaf. Har hittat jättefina hästar att rida ngr gånger i veckan men får se hur länge det fortsätter