Man pratar om systemkollaps och att vi inte kan ta in fler på bekostnad av vår välfärd. Folk DÖR. Människor DÖR. Jag vet också att människor sov i korridorerna på migrationsverket, men de lever iaf. Och systemkollaps? Kan någon av er här berätta för mig exakt hur era liv har blivit sämre? Vad är det som nu är svårt för er? Jag mår illa..
Krasst. Men.
Människor dör över hela världen varje dag. I svält. Av krig. I olika afrikanska länder, i Indien och Kina, i Sydamerika, Syrien, nästan överallt.
Menar du att vi kan hjälpa dem alla?
Menar du att det blir bättre/vettigt för alla, om vi tar emot människor som inte får någon bostad, inte får rätt till varken det ena eller det andra?
som du skriver: de lever åtminstone, även de som inte ville bo i skogen i Norrland.
Nej, jag - och många med mig - är inte villig att avskaffa stora delar av vårt sociala skyddsnät för att jättemånga fler ska få del av det.
Jag vill inte att en arbetslös "svensk" ska sättas på bar backe utan försörjning för att en somalier ska få komma hit i stället. Eller en indier eller amerikansk medborgare eller vad du vill.
Ja, jag vill hellre att den svenska ekonomin i första hand reserveras för oss som redan finns här.
Nej, jag vill inte betala ännu mer skatt för att ta emot "halva världen".
Vi kan inte trolla fram bostäder och nej, jag vill inte att det ska bo fler människor än jag i min stuga ute på landet.
Vi kan inte trolla fram lärare ur intet och nej, jag tycker inte att barn ska få bli analfabeter eller få för dåliga kunskaper för att vi ska "pressa in" fler och fler barn i skolklasserna.
Vi kan inte trolla fram socialsekreterare och de behövs för att kunna hjälpa framförallt barn som är asylsökande.
Mitt liv har inte blivit sämre av de människor som kommit hit. Men jag är i "givar-änden": jag får inte del av vårt samhälles sociala eller ekonomiska skyddsnät eller vår sjukvård utan jag är en som betalar skatt och försörjer mig själv. Jag är en sådan där privilegierad människa som inte har behov av sjukvården (än så länge men det kommer säkert).
Men OM vi skulle fortsätta ta emot 160000 personer varje halvår, då skulle det bli väldigt kännbart för väldigt många människor som är i "mottagar-änden" oavsett om man är förälder till förskolebarn, skolbarn eller om man får hjälp med försörjning eller bostad. Inte omedelbart men efter ett tag.