Sv: Nummer elva om våra hästar födda 06
Vilken fantastiskt fin skimmelfärg jag anar under täcket....
Berätta gärna mer om din häst!
Jo kan inte klaga på färgen (jag gillar eg inte skimlar, men han har dispens *s*) Men ännu finare för några år sen när han var mörkare.
Han har ju varit med i 06-trådar förr, men kan dra en resume. Som jag ska försöka hålla kort men som kommer bli lång.
Welshponny som inte läste rasbeskrivningen så noga och växte över vad de får/ska vara (han är en sekt B, de ska inte vara högre än 137.2 cm i mkh, han är maxad D). Enormt bra temperament och otroligt ridbar. Ja och söt. Vilket är hans smala lycka då han har en pallplats i VM i konvalescens. Ett tvättäkta måndagsexemplar dessvärre.
Fång sommaren som 3-åring (han är insulinresistent, visade det sig). Satts in som 2,5åring och skrittades och travades lite. Sen konvalescentade han. Startade om inridningen vintern mellan 3 och 4 år. Men sen fick han fång i februari (snön låg djup) som 4-åring. Då vi insåg han var insulinresistent.
Påt igen våren som fyraåring. Men landade lite tå först. Då det är en våldsamt överambitiös liten herre, och med en enorm smärttröskel, så kollade jag upp just in case. Skador gaffelbandsfästet BF, minns inte namnet men en inte ovanlig skada för unga hästar som rör sig stort och helt enkelt inte har muskler nog för att sprattla runt som de gör. Låång konv sommaren som 4-åring. Som bonus fixade han sig en senskada under konv med (han gillade inte sina BoT och slet av dem). Jag hade en gnagande känsle det var något mer, och "tjatade" om det. Visade sig han hade dubbelsidig kotledsinfl BF med, antagligen för han satt i fel iom gaffelb (han landade markant tå först). Behandlad men svarade inte, rtg visar artros båda framkotorna. Behandlad med IRAP och helt bra.
Stod på box nästan 9 månader, jag räknade ut att jag gått ett ganska högt antal mil med honom under den tiden. Men glad, snäll och solig hela tiden. Som sagt hans temperament har räddat honom mången gång..
Fick börja gå ut i hage igen vintern som fyraåring, och sattes igång IGEN våren som femåring. Nu skulle det väl ändå få vara bra. Men nej, han gjorde allt jag bad om och såg superfin ut, men känslan var att han inte jobbade, och stod emot. En lös jävla benbit i kotleden VB - på en PONNY. Som vet sa "Jag tror jag sett TVÅ st de senaste fem åren". Som bonus så konstateras ataxi, han har en skada någonstans i nackkotorna som ger ataxi BF, märks inte så mycket i vardagen, men han vet inte var han har sina framben i förhållande till marken. Märks tydligt när synen tas bort, och om man vet om det ser man det när man tittar efter det även i vardagen.
Opererad för det, allt gick super. Igångsatt. Kollad och dubbelkollad. Startade en PP distans hösten som femåring, dubbla tummar upp av veterinärerna före/efter ritten. Jag som insett att det är en sån macho-man att det saknas motstycke, och att han inte gnäller förrän det är skitdåligt, hade för säkerhets skull en klinikkoll 1 v efter. Kotleds- och hasledsinfl VB. Det har han alltså gått en distansritt med utan att visa NÅT för NÅN.. Behandlad, bra, igångsatt, återfall kotleden.
Tar en second opinion hos en klinik med nära samarb med kiro, och lite mer "brett" tänk. Konstaterar direkt att vad som än är grunden är det inte kotleden. Bedövar bort ett ställe, halt ett annat. Bedövar bort det, halt ett annat osv. Halt överallt. Behandlas flera leder. ÅB vissa hältor kvar, och sådär höll vi på tills 'grunden' var lokaliserad till hasleden VB. Haken är att det finns INGET FEL på den som går att hitta. Rtg, ultraljud etc - rent.
Tragglar med det, vid ett tillfälle är han på klinik och ua, men fyra dagar senare skickar jag sms till vet att "endera är han besatt av onda demoner, eller så har han ONT så in åt helvete". Han var inte ridbar, bara bockade och reste sig. Helt olikt honom. In igen, kom ihåg han var ren 4 dagar innan på samma klinik. Halt VB. Veterinären mumlar om utdömning, jag spelar döv. Veterinären tycker bestämt att om han inte svarar eller blir halt igen så tycker hon det är dags att ge upp. Kiropraktorn tycker att vi ska shockwavebehandla ligamentsfästena i hasen, så görs.
På ÅB så är veterinären i princip säker på att han inte ska ha svarat. Jag trodde nog också loppet var kört och hade ju köpt en åring för att shettisen inte skulle bli själv kvar... Hästen svävar igenom och är helt ua. Veterinären är överraskad och så glad att hon inte kan sluta upprepa "det trodde jag aldrig, såhär bra har han nog aldrig rört sig, vad ROLIGT". Är nu sent på året som sexåring.
Känns sedan kring jul samma år lite knackig. En massa annat (sjuk förälder etc) i mitt liv är kaos, så jag bestämmer mig för att vila honom i egen liten hage. Länge. Slänger honom på lösdrift med. Kollar honom till våren (självklart höll jag koll så han såg okej ut i hage, rörde sig i alla gångarter osv), och tycks må hur bra som helst. Fegar ut hela sommaren att sätta igång, jag är livrädd det ska krasha igen - jag inser ju själv att det här är sista chansen.
Tar mig i kragen nu i höst, och so far so good. Fast jag törs inte riktigt tro på det, varken att det ÄR okej - eller att det ska HÅLLA sig okej. Kollas på klinik med jämna, korta mellanrum (den ligger nära och jag får i princip komma förbi och springa med honom när jag känner för det och vid behov - dvs när matte är nojig - böjs VB) och jag är lika dödligt nervös varje gång att det ska ha skitit sig igen.
Men som sagt, så underbart bra mentalt, sån hög ridbarhet osv att det om det är "bra nu" är värt hela resan. Trots att snittpriset per ridtur nog är astronomiskt.
Men av förståeliga skäl, så vi har mest roligt i skogen. Jag är nöjd så. Tävlingskarriären rök ju oavsett iom ataxin. Den märks mer när han blir spänd, och mina nerver kommer ofelbart att göra att vi blir utblåsta på dressyrbanan. Hoppa tycker jag inte han ska med de kotorna och det känns läskigt just iom att han inte vet var han har marken (han hoppar både bra och gärna, men matte fegar ur). Så, PPn i distans var för det var typ det enda jag kunde hitta på som passade. Kanske blir det fler sådana om han fortsätter vara fräsch. Men annars så vi tränar lite dressyr till husbehov, skuttar diken i skogen och rider ut. Det blir förvisso mycket "dressyr längs grusväg", men..
Apropå söt som socker
Och färgen
Jag tyckte han var finare när han var mörkare