Nu undrar jag...

Sv: Nu undrar jag...

Jag ser inget fel i att jobba med rörelser "innan hästen är helt färdig" om man tar det piano och har hjälp av någon tränare som vet vad h*n gör. Men, det gäller också att vara oerhört lyhörd för hur hästen svarar.

Ja, precis. Det beror ju på om man ser en rörelse/övning som ett träningsredskap eller ett slutmål. Att nosa på svårare rörelser då och då tror jag är bra för att ta sig vidare, bara men precis som du säger - lyssnar på hästen och inte pressar, helst tar hjälp av tränare (då förutsätter jag att tränaren inte är för resultatinriktad för att ta hänsyn till hästen).
 
Sv: Nu undrar jag...

Ja, precis. Det beror ju på om man ser en rörelse/övning som ett träningsredskap eller ett slutmål. Att nosa på svårare rörelser då och då tror jag är bra för att ta sig vidare, bara men precis som du säger - lyssnar på hästen och inte pressar, helst tar hjälp av tränare (då förutsätter jag att tränaren inte är för resultatinriktad för att ta hänsyn till hästen).

Ja, på det sättet är det väldigt positivt att ha en "pensionär". Jag känner öht ingen press längre vad gäller prestationer. Allt handlar om att hästen ska bli starkare, rörligare och gladare!
 
Sv: Nu undrar jag...

Ett litet knapplån..

Allmänt: vad anser ni egentligen med att rörelser "kommer av sig själv"? Det är klart att man inte strävar efter att piska fram en piaff men jag tycker nog att man kan påbörja en rörelse s.a.s innan hästen är tillräckligt stark för att utföra den fullt ut. Hur kommer man annars framåt?

En f.d. beridare på SR fick frågan "när börjar ni med samling och hur?" under en kurs. Han svarade så här (ungefär): vi jobbar med samlingen hela tiden. Om man gradvis kräver mer samling av hästen blir det inget konstigt, vi gör inte det ena först och det andra sen.

Åsikter om detta??


Under helgens kurs för en fd beridare på SR så har jag fått göra saker som jag egentligen inte trodde vi var redo för. Handlar inte alls om piaff eller liknande men om öppna i galopp tex. Han menade att jag måste ta hästen ur "kindergarten" och gå vidare till grundskolan. Att när man visar hästen nästa steg så kommer den att begripa att det finns andra saker, som är jobbigare, och då tycka att det är ju inte så farligt att ex bara gallopera på en volt. Vad gäller öppnan så gör den också att hästen måste lyfta sin framdel bättre för det funkar inte att bara slänga ut frambenen när de måste korsa varandra... Resultatet blev att vi fick till endel riktigt fina galoppsprång.
Vi fick också börja med lite samling. Trav på volt, öka tempot lite, åter till grundtempot, öka och minska några gånger till och sen vid nästa ökning göra halvhalter samtidigt, bara 4-5 steg åt gången men det är en början.

Han vill också att man ska göra saker hela tiden och när man bestämt sig så genomför man det på ett tydligt sätt. Om jag har bestämt mig för att börja trava så ska jag inte hålla förbereda övergången i en halv volt (hästen eftergiven, bogarna på plats etc. etc, som jag kan hålla på och peta med i 15 steg) utan bara förbereda kort och sen igång. Det är lite upp till hästen att lösa situationen. Inom rimliga gränser förstås. Hästen blir mer uppmärksam på det här viset och lär sig att hantera sig själv bättre. Inte vara rädd för att testa saker men vara uppmärksam på resultatet, lyssna på hästen.
 
Sv: Nu undrar jag...

Under helgens kurs för en fd beridare på SR så har jag fått göra saker som jag egentligen inte trodde vi var redo för. Handlar inte alls om piaff eller liknande men om öppna i galopp tex. Han menade att jag måste ta hästen ur "kindergarten" och gå vidare till grundskolan. Att när man visar hästen nästa steg så kommer den att begripa att det finns andra saker, som är jobbigare, och då tycka att det är ju inte så farligt att ex bara gallopera på en volt. Vad gäller öppnan så gör den också att hästen måste lyfta sin framdel bättre för det funkar inte att bara slänga ut frambenen när de måste korsa varandra... Resultatet blev att vi fick till endel riktigt fina galoppsprång.

Vad roligt!! :bump:

Sådär har förvända galoppen funkat för oss - plötsligt blir det jättelätt att galoppera rätt. Intressant också detta med förberedelse, jag vet med mig att jag lätt kan "förbereda ihjäl mig". Inte bra om det hela tiden ska ta ett varv att kunna fatta ny galopp. Ofta blir det också bättre om man bara gör och inte trixar så mycket.
 
Sv: Nu undrar jag...

Låter som en tränare med intressanta synvinklar! :) Mycket tänvärt!

En sak jag har funderat på nu på sistone är den där avvägningen - ge hästen den hjälp den behöver eller låta den lösa saker och ting själv genom övningar? Uppenbarligen använde din tränare både och eftersom den dels krävde mer av hästen i galoppen (och då hjälpte den borde man kunna säga) och dels hade inställningen att hästen ska lära sig fixa situationer själv.
Jag har en häst som egentligen har väldigt bra förutsättningar för trav, men lägstanivån är superlåg och högstanivån är bra med tanke på utbildningsnivån. Som lägstanivå känns det som att vi bara flänger omkring, att jag varken har koll på mig själv eller hästen, att jag inte ens kan följa det spår jag valt och inte kan hålla ett och samma tempo, ingen avslappning att tala om. Som högstanivå kan hästen gå i en ganska samlad trav, gå svag öppna/sluta och har precis fått till ett par stegs skänkelvikning, i bra balans, bra tempo och bra till ganska bra avslappning.
I början av passet brukar det bli någon sämre variant, inte alltid "lägstanivån" men inte heller bra. Det är oftast först när jag lagt in högre krav och på ett eller annat sätt "hjälpt" hästen till ett bättre läge genom svag öppna i ena varvet och svag sluta i det andra och genom att sätta takten mycket tydligt (genom kramningar i tyglarna i travtakt, lätt gungning i kroppen i tempot jag vill ha osv) som traven blir riktigt bra. Även om man normalt sett absolut inte skulle blanda in samling och skolor om än så svaga på en häst som inte för fem öre håller tempo, balans och styrbarhet! :rofl: Känner att det blir en otrolig skillnad när man börjar kräva lite mer, men självklart ser man till att inte kräva för långa sträckor i det läget utan sedan gå tillbaka till ett lättare läge vilket är MYCKET lättare då! :p
 
Senast ändrad:
Sv: Nu undrar jag...

Jo det är intressant det här med att ge hästen ansvar, lita på den och faktiskt kräva mer än man kanske tror att man ska.

Idag gjorde jag galoppfattningar från skritt, avsaktning, bakdelsvändning, galoppfattning, halv volt, avsaktning, helt lång tygel ett halvt varv, plocka upp tyglarna, bakdelsvändning, galoppfattning, osv. Hästen mkt mer alert av detta arbete. Och inte bara alert utan också ganska mjuk och eftergiven, det funkar liksom inte att göra det här arbetet med huvudet i vädret och sänkt rygg. I förrgår hade jag inte ens tänkt tanken att försöka fatta galopp från skritt... Hade också spö på henne vilket jag aldrig har annars. En liten touch på bogen i början vid fattningarna, väcka henne en aning/vara tydlig, "fatta galopp NU" inte "jag skulle vilja att du fattar galopp nu ungefär, tror jag....". Tydlig men ändå mjuk. Uppenbarligen funkar den här metoden väldigt bra på min häst.
 
Sv: Nu undrar jag...

Hej!

När du säjer så, minns jag tillbaka på tanten som tränade AR och som fick mej att bli ordentligt avskräckt..

Där var det verkligen 15-mins pass på volten, enstaka gånger faktiskt i skogen (tömkörd, dårå, såg henne rida ut 1 gång på 3 år) och det var varje pass arbete med piaffen. Hästen kunde från början knappt trava alls, men blev något självbärigare mot slutet av 3-års-perioden. Piaffen jobbade hon med hela perioden..

/ Lavinia, som inte kommer träna för hennes tränare..
 
Sv: Nu undrar jag...

Precis som Anky sa på sin clinic igår i Flyinge... *hukar mig*

"Variera hela tiden, var inte rädd att göra fel, låt det hända något nytt hela tiden, påverka, påverka, påverka!".
 
Sv: Nu undrar jag...

Precis som Anky sa på sin clinic igår i Flyinge... *hukar mig*

"Variera hela tiden, var inte rädd att göra fel, låt det hända något nytt hela tiden, påverka, påverka, påverka!".

Detta tror jag på. Det kan lika gärna ha varit sagt av mina Strömsholmsutbildade ridisntruktörer från ridskolan, eller min AR-instruktör.

:bow:
 
Sv: Nu undrar jag...

Har utbildat mina 3 hästar till piaff och alla 3 piafferar hygligt tycker jag sen har alla sina brister som vi jobbar med!

Men min första häst som jag utbildade tog längst tid och det berode inte på hästen hon hade nog kunnat piafferat 10 år tidigare med en mer målmedveten/erfaren dirigent! Hästen behöver inte så lång tid på sig som ryttaren/utbildaren.Det är den oerfarna utbildaren som bromsar utbildningshastigheten i de flesta fall, sen har hästarna olika stor talang för olika saker. Jag har nu fördelen att ha flera hästar att jobba med så dom får dela på bördan att utbilda mig.

Min åsigt är att man ska lära sig att rida utan att handbromsen ligger i hela tiden och att piaffen ska användas till att förbättra den övriga ridningen.:D
 
Sv: Nu undrar jag...

Visst är det bra att hästen bjuder till själv, då har jag inte tvingat fram något.
Nu förstår hästen när jag vill att han ska sätta sig och trampa till, han gör det utan att protestera eller tappa framåtbjudningen och även om det är långt kvar till en bra piaff så ger det oss ett större spektra att arbeta med i traven, nu är det inte bara trav utan nu kan vi variera traven, dvs det hjälper till med att förbättra träningen. Och det är väl så det ska vara?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp