Sv: Nu har det hänt, som inte skulle hända . Hjälp !
Jag vet inte vad som föranledde sparken i boken, vad som hade hänt eller höll på att hända. Det är farligt att döma utan att ha varit på plats.
Det kan jag berätta, för hon syftar på mig och min hingst.
Följande hände.
Ny hingst inköptes som 13 åring. (hästen var 13, inte jag).
Jag hade honom i ca 1 månad innan han en dag vid intag helt plötsligt ska testa mig, och hugger mig så kraftigt i ryggen att jag, trotts en tjock dunjacka, hade ett brunt ärr i några år efteråt.
Jag vände mig om, sparkade till honom för att markera att det inte var ok, att han skulle backa bort från mig och att jag inte godtog att bli attackerad.
Hästen backade, jag fortsatte leda och sen dess har han aldrig utmanat mig någonsin igen på det sättet. (peppar peppar, för jag förväntar mig inte att hästar bara testar en gång). Självklart testar han, men inte genom att gå till attack.
Hade jag i det läget han högg mig inte gett en korrigering så hade han kommit undan med att hugga folk. Det är inte ok beteende, speciellt inte på en hingst.
Det fanns ingen "yttre faktor" som gjorde att han bet mig. Dvs det fanns inga brunstiga ston (det var i januari), ingen hingst, eller valack, i närheten som han försökte slåss med eller blev upprepad utav eller liknande.
Jag ledde in honom från hagen, han var inte extremt hungrig, inte stressad, han hade kommit snällt i hagen så han hade inte blivit jagad på något sätt.
Jag provocerade honom inte på något sätt heller, jag gjorde ett fel innan, jag var inte 110% uppmärksam på honom. Kanske 98% och det räckte för att missa ev mindre signaler före fysisk attack från honom.
Hans orsak till att hugga var att han var hos ny matte, och han skulle testa gränserna.
Till hästens försvar kan sägas följande, han mådde psykiskt inte bra, han hade stressbeteenden när jag köpte honom. Varje dag i början när han kom in i boxen (fram tills dess var han lugn) så luktade han runt, blev arg och skrek, luktade sig i skapet, blev förbannad och sparkade med benen, luktade igen i boxen/alt på skapet pep och sen började han äta hö.
Han hade klaustrofobi och kunde knappt gå igenom en dörr i skritt, han hade separationsångest, han hade (och har fortfarande kvar liiite) prestationsångest,(ska vi gå in mer på alla dessa detaljer och hur jag valt att beskriva dom så kanske vi kan göra det i en annan tråd).
Efter att jag
förtjänat mig ledarskapet, vilket jag gjorde någon månad in på ägandet när jag hade tid att spendera med hästarna igen, så vände han på en femöring.
Idag är han trygg och förutom lite "prestationsångest" så har han inte kvar sina problem.
Han är lugn, trygg och snäll.
Han lyssnar bra på mig, han är trygg med mig och han mår bra. Man kan se en stor skillnad.
Att jag sparkade på bogen var en engångshändelse (vilket jag skrev) och var till för att hästen var ny och det fanns inga små signaler att korrigera honom tydligt på.
Idag om jag ska korrigera honom tydligt så skakar jag lite i grimskaftet. Han backar då och vet att ok, detta var en korrigering från matte.
Är en häst fysisk väljer den själv vart den sätter ribban på att bli korrigerad.
Hade hästen naffsat i luften efter mig lite lojt och jag sparkat den hade jag absolut gått över gränsen.
