T
Therese__
Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!
Dina hästar är 2 praktexemplar på mina pållar :smirk: Som alla förtroenden här i världen så bygger ju allt på tillit.. Det kanske är det som saknas? Det har du ju ifs också skrivit men det finns alltid något du kan göra! När jag fick hit min foderhäst(den late i ditt & mitt fall) så var han väldigt väldigt slö.. men han är sådan. Qvarting, som han heter, är en lat häst överhuvudtaget, han bara är sådan. Man får jobba & jobba & jobba.. så är det i "hästbranchen"
Men iaf.. när han väl kom till mig så red jag inte honom alls de första 3-4 veckorna, jag bara höll på med honom. Jag borstade på honom, pratade mycket, lärde honom att lyssna på kommandon, krävde en hel del från marken. Jag visade honom att det är Jag som bestämmer! Han kan inte gå bara gå fisa omkring i skogen som han vill utan det fåpr vara lite "go" i det hela. Jag fick verkligen jobba med den här hästen så otroligt mycket!.. MEN!!! det gav resultat. Den stirriga hästen är precis som våran häst Elin. Men också där är det ju tillit, som du skrev. Jag tror att om du börjar NH träna din häst, köra mycket markarbete & verkligen sätter henne på plats så kommer det att lösa sig. Ta hjälp av en duktig instruktör! Jag har gått igenom väldigt mycket med min lilla bråkstaka & vi övervägde verkligen att sälja henne.. men vi vägrade ge upp! Så många gånger som hon har kört total Rodeo med mig.. ja du. Man har inget att sätta emot! Jag med mina 40 kg & hon med sina 700-800 kg.. det funkar liksom inte Men man får inte ge upp för det. Vi lämnade in våran lille pålle till Tommy Arvidsson, en jätte duktig kille som hjälper till med problemhästar. Elin var där i 1 vecka, när hon kom tillbaka var hon en annan häst i princip hon funkade jätte bra, hon är fortfarande vild, men sådan är hon, det är hennes sätt att vara & det ska ju respekteras men hon ska även respektera mig. Hon fick även ett annat bett som gör att hon inte har lika mycket att sätta emot, det gör så att hon inte blir liksa stark. Det är ett stångbett & det skulle jag verkligen rekomendera till din häst också men när du använder ett sådant bett så måste du var försiktig i munnen så du inte drar & grejar. Det är ett starkt bett!
Jag hoppas att det jag har skrivit kan ha hjälpt dig lite iaf.. & jag hoppas innerligt att jag ska ha skrämt bort tankarna med avlivningen! En häst är aldrig elak bara sådär, det är alltid ryttaren eller skötaren som gör fel.. En avlivning vore fel mot djuret. Om ni känner att ni ändå inte klarar av henne så sälj henne, även om det är jätte jobbigt så måste man alltid sätta djuret i första hand.. man fpr inte vara självisk i sådanna situtaioner.
Du får ha det jätte bra & lycka till!
Mvh // Therese
Dina hästar är 2 praktexemplar på mina pållar :smirk: Som alla förtroenden här i världen så bygger ju allt på tillit.. Det kanske är det som saknas? Det har du ju ifs också skrivit men det finns alltid något du kan göra! När jag fick hit min foderhäst(den late i ditt & mitt fall) så var han väldigt väldigt slö.. men han är sådan. Qvarting, som han heter, är en lat häst överhuvudtaget, han bara är sådan. Man får jobba & jobba & jobba.. så är det i "hästbranchen"
Men iaf.. när han väl kom till mig så red jag inte honom alls de första 3-4 veckorna, jag bara höll på med honom. Jag borstade på honom, pratade mycket, lärde honom att lyssna på kommandon, krävde en hel del från marken. Jag visade honom att det är Jag som bestämmer! Han kan inte gå bara gå fisa omkring i skogen som han vill utan det fåpr vara lite "go" i det hela. Jag fick verkligen jobba med den här hästen så otroligt mycket!.. MEN!!! det gav resultat. Den stirriga hästen är precis som våran häst Elin. Men också där är det ju tillit, som du skrev. Jag tror att om du börjar NH träna din häst, köra mycket markarbete & verkligen sätter henne på plats så kommer det att lösa sig. Ta hjälp av en duktig instruktör! Jag har gått igenom väldigt mycket med min lilla bråkstaka & vi övervägde verkligen att sälja henne.. men vi vägrade ge upp! Så många gånger som hon har kört total Rodeo med mig.. ja du. Man har inget att sätta emot! Jag med mina 40 kg & hon med sina 700-800 kg.. det funkar liksom inte Men man får inte ge upp för det. Vi lämnade in våran lille pålle till Tommy Arvidsson, en jätte duktig kille som hjälper till med problemhästar. Elin var där i 1 vecka, när hon kom tillbaka var hon en annan häst i princip hon funkade jätte bra, hon är fortfarande vild, men sådan är hon, det är hennes sätt att vara & det ska ju respekteras men hon ska även respektera mig. Hon fick även ett annat bett som gör att hon inte har lika mycket att sätta emot, det gör så att hon inte blir liksa stark. Det är ett stångbett & det skulle jag verkligen rekomendera till din häst också men när du använder ett sådant bett så måste du var försiktig i munnen så du inte drar & grejar. Det är ett starkt bett!Jag hoppas att det jag har skrivit kan ha hjälpt dig lite iaf.. & jag hoppas innerligt att jag ska ha skrämt bort tankarna med avlivningen!
En häst är aldrig elak bara sådär, det är alltid ryttaren eller skötaren som gör fel.. En avlivning vore fel mot djuret. Om ni känner att ni ändå inte klarar av henne så sälj henne, även om det är jätte jobbigt så måste man alltid sätta djuret i första hand.. man fpr inte vara självisk i sådanna situtaioner.Du får ha det jätte bra & lycka till!
Mvh // Therese
