Nu går jag och hänger mig!!!!

[mian1]

Jag ska inte ha några djur och framförallt inte någon häst!

Jag skulle ju träna stora hästen för att se om det var värt att skicka henne på tillridning. Jag har inte tränat, bara gått lite med henne i lina, men jag vill verkligen inte rida henne mer.Jag vill inte kämpa med henn i lina eller på stallplanen heller. Jag ger upp! Jag är fullkomligt värdelös och borde aldrig lyssnat på maken när han övertalade mig om att köpa henne. Hur mycket jag än tränar, både henne och mig själv, hur mycket jag än skulle lägga ut på tillridare så kommer jag aldrig att lita på henne och hon kommer aldrig att funka som min promenadhäst.
Och tyvärr är vi så blödiga att vi bara inte kan slakta henne eller sälja henne till vem som helst.

Då fanns det ändå ett ljus i mörkret - gammelgubben! En jättego häst som köptes som trygg nybörjarhäst och skogsluffarponny. I allaår har han fått vara lånehäst. Den som lånats ut till kompisar och medryttare för att jag skulle få ett tryggt och stillsamt ridsällskap. Han är sådan där snäll ridhäst som jag önskade mig, lite liten, men jättefin. Eller rättare sagt: Han VAR en sådan.
När vi köpte honom fick man skänkla med hela kroppen för att få honom att gå framåt. Trav enbart under tvång och hot och galopp fanns inte. I hagen stod han som en statyhäst med nosen i backen. Han sprang aldrig, lekte aldrig och var bara intresserad av mat och vila.
Med åren har gubben blivit senil. Vi var först glada över att han plötsligt bjöd till. Sedan slutade maken rida när hästen sprang för egen maskin och det började kännas läskigt för en nybörjare utan egentligt ridintresse. Sen kom galoppen, spring och bus i hagen, taktande, brall och ofoget att hänga i bettet. Jag har inte ridit honom nästan alls utan överlåtit det åt min medryttare.
Nu vill medryttaren inte heller rida. Ridturen med honom och en grannhäst tog 5 minuter innan de vände. De klarade inte av honom! Och det är duktiga tjejer med lång riderfarenhet.

Båda hästarna är jättesnälla att hantera, men ridningen går åt skogen! De FÅR komma ut och de blir motionerade (kanske inte för ögonblicket, men jag har ju haft alibi). Ledarskapsövningarna är inga problem, gubben är helt okej att rida dressyr på och bråkandet under uteritter är nytt. Han testar inte utan är jättepigg. Samma sak i hagen där han kan dundra loss eller stå och hingstskria på en liten kulle.
Förut testade han nya ryttare genom att vägra att ta ett steg framåt och han var grymt lat. Vi har inte fodrat oss till problemen, de får inget "krut" alls. Gubben är 22 år och borde uppföra sig som en sådan!

Jag som så gärna vill rida, luffa runt i sakta mak på de fina skogsvägarna. Men inte ens en gammal pensionerad turridningshäst klarar jag av Jag har iof inte ridit honom själv på jättelänge, men varför blir de såna?
Vet inte vad jag ska göra med hästarna, men det är bara att inse att jag på min höjd klarar av en lektion på ridskola, nybörjarnivå och på den tröttaste hästen. Fast bara kanske och då möjligen med nån som leder hästen åt mig.
Jag lägger ner det här! Frågan är hur, men häst ska jag uppenbarligen inte ha!

 

[Vaccan]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

va tråkigt.
Allt jag kan säja är att jag hade hem en viss fullblodsälg som jag sedan gladeligen lämnade tillbaka, hon och jag var som the med köttbuljong i, fel.

Fast du är ju fäst vid dina, det han inte jag bli -jag väntar och letar efter den rätta hästen fortfarande, jag vet precis vad jag INTE vill ha och försöker rätta mej efter det.
Hade jag känt som du hade jag skaffat en shettis att köra med istället.... häst fast utan det där jobbiga biten med ridning och rädsla.

Lycka till hur det än blir.

 

[mian1]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Jag är inte rädd att rida, jag vill gärna rida. Jag är bara så less på hästarna och deras idéer. Framförallt less på den stora som man ständigt och jämt måste kämpa med för att hålla på plats. Jag vill inte ha allt detta bråk och tjafs. Jag vill ju bara ha en snäll och lugn ridhäst!
Shettisar är inget för mig och inte körning heller. Jag vill rida! Jag vill ha en stor fux som kliver fram på skogsvägarna. Utan att plötsligt slänga sig över ett dike och dra en repa i en granplantering, utan att bralla så att den slår knut på sig själv, utan att pipa och veva med frambenen. Inte heller en stenhård betonghäst som antingen vägrar att göra något alls eller också biter tag i bettet och plöjer rakt fram.

Jag har ingenstans att lämna mina tillbaka. Kan inte ta med kvitto och reklamera dem. Och jag kan inte tänka mig att bara dumpa dem hos nån som vill ha ett billigt riddjur.

Förmodligen ska jag rida gubben i morgon för att känna hur det känns. Med mig har han faktiskt aldrig bråkat vare sig på marken eller när jag ridit. Testat i hagen en gång om han kunde flytta på mig, men han insåg snabbt sitt misstag och var extra len mot matte resten av veckan.

 

[sune4you]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Men du, du köpte en häst utan hästuppfostran och hästvett. Det är bara att inse att man blir inte glad av en sådan häst. Om man köper en problemhäst får man ofta just det -häst problem

Hade det varit en kompis till dig som varit tillsammans med en sådan karl hade du säkert talat om för henne ett och annat...

Det är bara att inse att nu är det läge att släppa taget om henne, det finns en fux som ser fram emot att gå med din gammelgubbe i hagen och ridas ut iskogen av dig och jobba med dig. Som ursäkt kan du ju skylla på din bäbis- hon behöver en glad hästmamma!

 

[mian1]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Men du, du köpte en häst utan hästuppfostran och hästvett. Det är bara att inse att man blir inte glad av en sådan häst. Om man köper en problemhäst får man ofta just det -häst problem

Hade det varit en kompis till dig som varit tillsammans med en sådan karl hade du säkert talat om för henne ett och annat...

Det är bara att inse att nu är det läge att släppa taget om henne, det finns en fux som ser fram emot att gå med din gammelgubbe i hagen och ridas ut iskogen av dig och jobba med dig. Som ursäkt kan du ju skylla på din bäbis- hon behöver en glad hästmamma!

Jag kan ändå inte avliva henne! Kanske hade jag kunnat ta ett sådant beslut, men vad hade hänt sen. Jag hade varit tvungen att beställa en tid för "avrättning" och sedan leva med hästen i väntan på hennes sista stund. Någon skulle vara tvungen att antingen köra henne till slakt eller också vara med vid en trotjänaravlivning. Denna någon är INTE jag och jag skulle inte kunna gå runt och veta att hon snart skulle dö för att jag tröttnat och för att jag inte klarade av henne. Jag har ju en gång räddat henne från slakt och så länge jag äger henne har jag ansvar över hennes liv och över hennes väl och ve. Visst ska väl vi människor i familjen också ha det bra, men jag klarar inte av att döda min hästkompis.
I vilket fall har maken lagt in sitt veto. Han tycker att vi kan jobba på att få henne såld, men avlivning kommer inte ifråga så länge hästen inte är så sjuk eller skadad att det är enda utvägen.

Och vi kan inte ha TRE hästar för att kunna rida på en. Det finns det varken tid eller pengar till.

Ett klassiskt moment 22 - vi kan inte ha henne kvar, men vi kan heller inte bli av med henne.

 

[boella]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

På något vis känner jag igen mig. Fast du har det mkt jobbigare. Kommer du ihåg när vi hade våran bruksridningstävling, det gick ju bra för er...
Min valack är sådär att han kan börja fölskria, pipa, och ljuda på alla möjliga sätt när jag rider honom han pratar och pratar, och då vill han gärna leka hoppetossa. Men alla de där ljuden! Har aldrig hört någon häst göra så många ljud. Jag har inte förmågan att sätta honom riktigt på plats. Så på ett sätt är han mer vild än tam. Snäll, så innihelvete, men ja...Mitt tips är att du skickar ditt sto på tillridning hos en tillridare som du litar på. För det är kanske bara det som behövs. Eller så kan du ha henne som sällskapshäst...
Jag fantiserar då och då om att göra korv av valacken, men det kommer inte att ske. Och ingen vill köpa honom heller. Så vi sitter liksom fast. Men om du har nerver (och pengar) att låta en kompetent mänska ta hand om henne... så kanske ni kan vända på steken. Min valack har haft det rätt pissigt innan han kom hit, så det är ju en lycka för honom här. Och jag är inte mkt för hårda tag. Det är kanske nåt sånt för er också.

 

[mian1]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Problemen för oss är ju tyvärr återkommande. Hästarna har vintervila från nån gång i december till februari. Då är det så halt att det knappt går att ta sig fram. När de börjar ridas så börjar testningarna. Framåt maj börjar jag märka resultat av mitt eviga tragglande, runt midsommar börjar hon bli trevlig och har jag tur håller det i sig till oktober då de börjar stödfodras. Första två veckorna är vilda, sedan går resten av hösten med blandat resultat, ibland lugnt och fint nästan trögt, ibland i överljudshastighet. Allt detta jobb, dessa gråa hårstrån och magsår för tre hyfsat trevliga ridmånader. Plus att jag under de tre månaderna helst vill rida varannan dag och en timme eller en och en halv åt gången, i lugn takt. Hästen vill ut varje dag, två eller tre timmar i högt tempo. Förra sommaren hade vi samma krav på ridningen och då var hon helt fantastisk. Sedan dess har hennes krav ökat och jag blir bara allt tröttare på att ha det som vi har det.

Jo, vi har pratat om att satsa ännu mer pengar på henne och skicka henne på tillridning hos en duktig tränare som vi gillar. Men jag tror inte att jag vill rida henne efteråt ändå. Jag blir less bara jag tänker på allt krångel och det ger ju heller inte hästen en rättvis chans att visa att hon kan ändra sig, ifall hon kan det.

Min häst är också hur snäll som helst, men får hon inte tillräckligt med uppmärksamhet och underhållning så blir hon jättejobbig. Hon hittar på saker för att få uppmärksamhet och för att roa sig själv.

Just nu är allt bara jättejobbigt. I går gick vi en kort promenad och hon dels fräste förbi mig in i skogen och dels lyfte med alla fyra inte mindre än tre gånger. Den tredje och sista var då hon hoppade rakt in i ett lastbilslass löst grus på stallplanen och sparkade bakut så att gruset yrde. Varför? Och varför veva med frambenen för att jag inte vill springa i uppförsbackarna? Efter 5 år ska hon väl ändå kunna gå att leda?
*suck*

 

[strega]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Skicka henne till en bra beridare som kan rida till och sälja henne!
Nu vet jag ju inte bakgrundshistorien, men att ha en häst man inte trivs med är pest - både för dig och hästen.
Om du får henne tillriden så kan hon komma till en ryttare som älskar hennes energi och framåt anda och du kan få den där fuxen som du kan skogsmulla omkring med och ha roligt med!!!

 

[boella]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Ja, det är ju ett bra förslag. Vad jag förstår så har du nu en bebis också och då kanske du har alls lust att riskera liv och lem för hästens skull. Du kan ju påverka valet av köpare. Och orkar du kan du skaffa en sån där promenadhäst som du vill ha. Gärna en ganska ranghög äldre väluppfostrad häst. Som smittar andra i sin omgivning.. Vi hade en sån ett tag. Det var rätt fridfullt här då. :smirk:
Det är ganska fridfullt här nu också. Som sagt känner igen det du beskriver, också med testningar och så,men i mkt mindre omfattning.
Sälj.

 

[mian1]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Hon har ingen respekt för människor. Visst kan man jobba på att få en bra kommunikation, men respekten kommer aldrig att finnas där. Inte för mig och inte för någon beridare eller problemhästtränare. Inte heller finns respekt för andra hästar trots att hon är så låg i rang att hon kan föltugga även åt hästar som är betydligt yngre än vad hon är själv.
Därför känns det inte rättvist att sälja henne som "häst". Den som äger henne måste leva med att hon är som hon är och tycka det är helt okej.

För vad händer om försäljningsstallet inte får henne såld? Eller skulle de öht ta emot henne? Hon är ju inte renrasig och dessutom till hälften varmblodstravare, plus att hon beter sig så konstigt. Valacken hemma är tokig i ston och väldigt ranghög med andra hästar. Jag tror inte ens att han är medveten om att hans hästkompis är ett sto. Hon har ingen koll på saker som personliga utrymmen, vare sig hos människor, andra hästar eller att hon ska bevaka sitt eget.

I alla år har jag bara väntat på att det ska släppa. Att jag ska lyckas, med eller utan hjälp, att finna den där knappen som gör att hon reagerar som "i hästböckerna". Hela tiden har jag beskyllt mig själv för att vara den enda i världen misslyckas så kapitalt, men jag får nog inse att hon aldrig kommer att bli som alla andra hästar.
Det finns de som gillar problemhästar, men jag antar att de gillar utmaningen att arbeta bort problemet. Med min tror jag inte att det går. Efter 5 år och jag har haft hjälp av duktiga instruktörer till och från, hon har påbörjat sin inridning hos en väldigt duktig inridare. Hon blir inte annorlunda. Vare sig med mig eller med andra.
Och eftersom hon inte har respekt för människor utan ser sig som en likvärdig "person" kan jag aldrig känna mig säker på att hon ska lyda mig när det väl gäller. Hittills har hon gjort det och mycket av test och bus har väl varit ett sätt att liva upp promenaden. Men om jag inte ständigt och jämt är på min vakt och hävdar mitt skrala ledarskap så kommer vi snart vara framme vid den dagen som hon inte anser att mitt kommando passar henne och istället bestämmer själv. Hon är medveten om hur stor och stark hon är.

Gubben kan jag få bukt med för han är en häst. En gång testade han i hagen om han kunde se hotfull ut och flytta på mig. Då räckte det att stampa till och backa mot honom för att han skulle vända och fly och efter det har han aldrig försökt igen.
Stampar jag och backar mot mitt sto kan jag backa hela vägen in i henne och hon flyttar sig ändå inte. Hon flyttar undan på kommando, men att man ska bli rädd för hotfulla människor förstår hon inte. Att andra hästar bits fram och sparkar baktill när hon kikar dem under magen efter "tuttemat" är också en överraskning för henne varje gång.


Skulle en beridare ändå ta emot henne och ändå hitta henne ett bra och hållbart hem? Och hur mycket skulle det kosta oss, för jag räknar inte med någon direkt försäljningssumma.

Maken tycker att försäljning låter bra och han förväntar sig att folk ska köa för att få äran att ens vara spekulanter på hans älskade häst. Att vi inte ens kunde få tag på en medryttare till hästen tror han enbart beror på att det inte går några bussar här :smirk:

Hon är ju fin, mjuk och gosig Det är bara det där knäppa beteendet som bara inte fungerar längre. Jag orkar inte en vända till.

 

[boella]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Det finns en grej till som är rätt viktig. Nämligen att du känner så starkt... och då måste du följa den instinkten. Det är ju alltid skitsvårt att göra det. Man har så många om och men.
Jag lyssnar och lyssnar inåt och är där att jag tror att allt kommer att lösa sig med min valack. Han är inte respektlös såsom du beskriver. Det låter farligt. Även om jag förstår att du känner henne väldigt väl. Lycka till.

 

[sune4you]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Rid till henne nu i vår då och l å n a ut henne till en ridskola som du har förtroende för.
Där får hon ju jobba c:a 3 timmar om dagen kommer att få uppmärksamhet och bra hästskötsel.

i och med att du lånar ut henne har du ju kontrollen på vad som händer henne och fungerar det bra kan ju ridskolan få köpa henne.

 

[mian1]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Tror du att det skulle gå? Jag känner inte till några ridskolor i trakten. Bara en och där verkar barnen lära sig att hästar ska bankas på och skrikas åt så visar man vem detär som bestämmer.

Vi går igenom alla alternativ vi kan komma på. För vi vill ju inte ta bort henne. Men ett dåligt hem är ett sämre alternativ än avlivning.
Om vi lägger ett antal tusenlappar till på att skicka henne till en inridare måste vi ju veta säkert att det ger resultat. Vi är inte rika och har redan lagt massor av pengar på att försöka få henne rid- och hanterbar.


Om jag hade fått styra i världen så vet jag vad som passat henne. Mest av allt hade det passat henne att bli en såndär vildmarksturridningshäst som fanns med på ett program i hästliv. Nånstans i norrland och med en ridledare som hästarna gillade. Hon är mjuk och snäll och positiv. Att ta sig fram timvis i skogen med en grupp andra hästar hade hon gillat.

 

[Tassetass]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Hade jag haft nånstans att ställa henne hade jag gladeligen tagit mig an odjuret, det har jag sagt förr och jag står fast vid det. Och faktiskt, skulle du be mig så skulle jag göra ALLT för att hitta ett bra stall åt henne. Hon kan omöjligt vara värre än Malte och... Ja... Ha häst igen, gudars så underbart! Även om hon då inte är en riktig häst Kanske får praktisera det som pappas kossor lärt mig, men hey - jag är flexibel

 

[mian1]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Måste du vara så långt bort? Det är en evighet mellan Skogen, där jag bor och Ödemarken, hemma hos dig.

Innan du hittar ett bra stall (hon är inte billig i drift för hon är stor och äter mycket och jag vill att hon ska ha hästkompisar och inte bara kossor) så kom och titta på henne. Antingen bara älskar man henne, som jag gör, eller också tycker man illa om henne eller blir rädd för henne. Jag är lite rädd för att skicka henne långt, långt bort helt obesedd.
Men tänk om ni skulle falla pladask för varann? Jag kan inte tänka mig något bättre i hela världen!!!

 

[Tassetass]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Står du ut ett par veckor till? Jag har sportlov vecka nio.

 

[mian1]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Vi ska inte "dumpa henne" på stört. Det känns bara som om vi någon gång måste ta ett beslut om hur vi ska ha det i framtiden. Och detta är oerhört svårtför oss båda här hemma. Maken står ute i hagen och borstar hästen för att han är så ledsen över att vi förmodligen kommer att behöva skiljas från henne. Hon är ju vår stora kärlek!

I vilket fall måste vi hitta en lösning för gammelgubben. Han kan inte stå ensam. Kanske kan vi låna en grannes ponnys över sommaren, men om vi ska köpa en ny ponny som sällskap så får det i så fall vara ett noga övervägt köp eller allra helst en foderponny.

Då är hjärtligt välkommen vecka 9 eller närhelst du kan!!! (Hade jag inte valt snabbsvar hade jag satt in en hjärtansmileys här)

 

[Tassetass]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Jag hör av mig när det börjar närma sig

 

[Vaccan]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

Tänkte bara på det här du skrev om 1) respekt och 2) andras utrymmen.

Det är numera två f.d. travhästar, ett varm (X) och ett kallblod (Y), som inte fattar nånting. Dom är ranglåg/hackkyckling, förstår inte varför ranghöga hästen kastar med huvet och ser sådär grinig ut, Häst X och Y vet bara ATT dom blir sparkad åt, bortkörd och grinad åt. Inte varför. Försöker någon av de andra sej på att testa rangen/flytta på dem/mota bort från mat står de bara i ett hörn och ser olyckliga ut.
Dom fattar inte hästspråket, de andra säjer åt dem att "flytta dej för här kommer jag och här ska jag stå" -men de står kvar med öronen framåt och ser helt nollställd ut, så det slutar med en spark i sidan och dom travar iväg helt oförstående.

Jag skyller detta på travsporten, det är dokumenterat bevisat eftersom dessa två kommer från travstall härikring = jag vet vad som hänt, hur de har bott etc.
Dom har stått i sandpadockar.
Själva.
Hur fan ska man lära sej ett endaste käft om ett skit då?
Nu är de här två socialt handikappade, man kan tolka dom som ranglåga, men dom fattar väl inte ens vad det innebär.
Trots att stora valacken kan säja åt på skarpen en miljon gånger så kan de här hästarna ändå lämna sitt hö och komma fram i hagen och sträcka ut en näsa. Trots att gammelstoet sparkat häst Y på näsan ett flertal gånger för att hon travar för nära så kan hon endå vanka upp till rumpan på henne...det går liksom inte fram.

Dessa hästar har noll koll på andras personliga bubblor, även människans, även fast de är HUR go som helst när man själv kommer, så ska det stås uppi knät på en.

Bara en tanke.

 

[martha]

Sv: Nu går jag och hänger mig!!!!

hmmm, jag tror en homeopat kan få ordning på din häst...ärligt..det klack till i mig när du sa föltugga och tuttemat....troligtvis har hästen stannat nånstans i utvecklingen...lac equinum....det skulle du prova på henne.....