Nu då?

[peter_lundin]

Sv: Nu då?

Hållbar hästhållning för förebyggande av fång är i många stycken svårt. Att minska på onödigt kraftfoder ffa till ponnyer är ju en viktig sak. Betesfrågan är svår, hur försiktiga skall vi vara med bete till hästar som aldrig haft fång? Skall vi överhuvudtaget släppa fånghästar på bete? Hur mycket påverkas fångrisken av skoning/verkning. Kassa hovar ökar definitivt risken för allvarlig rotation när hästen väl fått fång.
Trevligt att höra att en DV kan duga
PL

 

[janta]

Sv: Nu då?

Efter att jag fick avliva min connemara har jag inte längre hjärtat med när det gäller mina hästar. Självklart ser jag till deras bästa i alla situationer och tycker om dem men jag orkar inte oroa mig mer.
Som du skrev finns inte energin kvar att oroa sig, ändå är det 2 år sen han försvann.
Sen han fick fång går jag till stallet/betet alla dagar och ställer frågan : jaha, vem har fått fång idag då?
Och när ponnyn fick det nu var svaret: Jaså du.
Förstå mig rätt nu, jag gör allt som står i min makt att skydda, hjälpa, planera och organisera för att det ska fungera, men hjärtat är inte med alltså är det inte jobbigt, det gör inte ont i mig.
Det är hemskt men en skön känsla att inte vara så rädd för det mer.
Ungefär som när man blivit sårad i ett förhållande och går in i ett annat med ett skydd runt sig. Man räknar med att bli sårad och är beredd på det.

 

[peter_lundin]

Sv: Nu då?

Du kanske på ett taskigt sätt hamnat ganska rätt. En häst är en häst o inget barn. Våra djur är viktiga men inte oersättliga.
Visst har vi känslomässiga band med djuren men inget djur är lika viktigt soom barnen eller närmaste släkten/bekantskapskretsen. Världen går inte under om vi måste ta bort ett djur!
PL

 

[LillaNor]

Sv: Nu då?

Det jobbiga med fång är att den i stort sett alltid kommer tillbaka, det vill säga - en gång fånghäst, alltid fånghäst.. finns som tur var några undantag, men de är inte många.. vill itne att nån känner sig modfälld eller så, men så är det tyvärr i många fall.
Min förra ponny fick fång första sommaren jag hade henne, efter det fick hon lätta anffall varje sommar resten av sitt liv. märk väl - lätta- . hon blev alltid bra efteråt, men vi var tvugna att vara jätteförsiktiga med bete och så.. efter att ha haft fång en gång för mycket tog vi bort henne med stor sorg i hjärtat.. jag vill tillägga att vi aldrig lät henne lida..

nåja, jag hörde om en häst, ett halvblod, som fick fång. dirket det upptäktes kallades det på veterinär som beslöt att tappa hästen på blod.. efter det har den aldrig mer haft besvär...

hade jag vetat det när min ponny fick fång första gången (måste tydligen göras vid första anfallet) hade jag inte tvekat en sekund... det innebär viss risk, men hellre det än att ponnyn måste gå med fång..

 

[peter_lundin]

Sv: Nu då?

Ådelåtning är en gammal metod mot fång(o tusen andra saker) det finns ingen dokumentation för att det skulle hjälpa. Man vet dock att fång sätter igånd kroppens eget försvar dock till stor det genom en ökag cortisolproduktion vilket kan vara negativt när jag gick ut skolan var cortison det vi hade att behandla fång med o visst hade det effekt. Att åderlåtning skulle förhindra återkomsten av fång ser jag som helt uteslutet.
PL

 

[LillaNor]

Sv: Nu då?

Du kanske har rätt, vad vet jag.. som lekman... men jag vet vad jag sett och tror på det jag ser..

 

[peter_lundin]

Sv: Nu då?

Du hört om en häst ett halvblod dessutom som blev åderlåten o inte fick tillbaka fånget. Hmm.
Iofs om jag stod utan några andra behandlingsmöjligheter skulle jag kanske kunna tänka mig att prova åderlåtning.
PL

 

[cassina]

Sv: Nu då?

Du kanske på ett taskigt sätt hamnat ganska rätt. En häst är en häst o inget barn. Våra djur är viktiga men inte oersättliga.
Visst har vi känslomässiga band med djuren men inget djur är lika viktigt soom barnen eller närmaste släkten/bekantskapskretsen. Världen går inte under om vi måste ta bort ett djur!
PL

Jag har avlivat två hästar och sju hundar så visst överlever man även om det är jobbigt!

Jag kan ärligt säga att jag INTE kommer göra om den här resan i fångens värld Kanske om hästen fick ett anfall där jag VISSTE vad som orsakade det, att jag skulle kämpa på ett tag. Men ALDRIG mer som det var med denna häst där vi inte visste Förmodligen handlade det om IR problem av något slag.

 

[janta]

Sv: Nu då?

Om man ska hitta något positivt i allt ont som händer var min "hjärtlöshet" det bästa som kom av connemarans avlivning.
Och att jag idag slutat känna att jag måste prestera och gå framåt med hästarna hela tiden, jag är i stället tacksam för de dagar vi har tillsammans. För de dagar alla, inkl mina barn och min familj är friska och mår bra.

 

[janta]

Sv: Nu då?

Kom anfallen bara utan orsak? Vad hemskt.
Jag vet vad som orsakade det här anfallet och jag får bara hoppas att hon klarar sig i framtiden.

 

[LillaNor]

Sv: Nu då?

Jag VET vilken häst det är.

Jag säger bara att jag hellre hade provat det och sett en frisk häst sen, men det är ju jag. Nu vet jag ju inte om man gör det så ofta, eller rättare sagt, jag vet att man inte gör det, men är man desperat fångponnyägare så är man. Jag ville prova allt... Nu provade ju inte vi det, men som sagt, hade jag vetat första gången så hade jag iaf övervägt det.

 

[peter_lundin]

Sv: Nu då?

Det är väl inte helt troligt att vet hade ställt upp på det, knappast ngn godkgänd metod idag, snarare på kvacksalverinivå.
Som desperat fångponnyägare kanske man snarast skall låta kolla ämnesomsättningen.
PL

 

[armada]

Sv: Nu då?

...eller introducera en frisk bakteriekultur mha sondning...

 

[peter_lundin]

Sv: Nu då?

Ett problem, det finns idag inga riktigt bra metoder att avgöra om en häst har en bra bakteriekultur eller ej. Hur få tag i en bakteriekultur som passar just den hästen?. De kulturer som finns att köpa idag är inte avsedda att ersätta den befintliga utan mera att påverka den i en viss rikting. Sen vet man dåligt i vilken grad dessa överlever magsäck o tunntarm. Det på sikt bästa sättet att hålla en bra bakteriekultur kommer nog alltid vara att ha en riktig utfodring.
PL

 

[armada]

Sv: Nu då?

En färsk "klutt" från en häst i samma stall kanske skulle kunna vara ett alternativ. Lite á la föl-metoden kanske??

 

[Tora]

Sv: Nu då?

Du kanske på ett taskigt sätt hamnat ganska rätt. En häst är en häst o inget barn. Våra djur är viktiga men inte oersättliga.
Visst har vi känslomässiga band med djuren men inget djur är lika viktigt soom barnen eller närmaste släkten/bekantskapskretsen. Världen går inte under om vi måste ta bort ett djur!
PL

Skall man se det så krasst så är ingen oersättlig och världen går inte under vem som än dör. Tycker många gånger att det är svårare när ett djur som står en mycket nära dör än när tex min mormor gick bort. Vissa djur har en tendens att krypa under skinnet på en. Det var tex mycket mer sorg i min familj (speciellt för mamma och pappa) när våran älskade fyrbenta familjemedlem dog. Mamma kan fotfarande bli gråtfärdig över honom fast det var över 2 år sedan. Medan min mormors död var det inga problem att hantera. Man skall inte underskatta styrkan av känslor för våra fyrbenta familjemedlemmar. Denna femte familjemedlem var och är klart oersättlig. Det kommer aldrig finnas någon som kan ersätta honom. Visst kan man fylla hålet med något annat men aldrig ersätta.

Men nu till det som jag igentligen ville kommentera. Fång måste vara en av de lurigaste och svåraste sjukdomar som en häst kan få. Har en ponny som gick ute året runt/dygnet runt. Han hade vid 13 års ålder aldrig haft fång. För ca 3 veckor sedan fick han sitt första (och förhoppningsvis enda) fång anfall. Problemet är ju att man inte exakt kan säga vad som orsakar fången. Känns faktiskt ibland som ett lotteri vilka som skall få det och inte få det. Av 5 ponnyer är det bara en som får det. Men enligt klinik veterinären så var det många fall av just fång i år. Dock verkar en sak i alla fall något så när gemensam. Nämligen övervikt speciellt för ponnyer. Min var ju inte så där jättefet utan bara i över hull. Det fanns i alla fall två till som var bra mycket fetare. Varför fick inte de fång?

Lycka till alla ni kämpandes fånghäst ägare. Lider med er.

Med vänlig hälsning

Tora

 

[janta]

Sv: Nu då?

Min ponny är 15 och plötsligt fick fång.
Men det här var första våren hon inte var rejält körd. Hon har alltid varit fet men andra år har iaf konditionen varit i skick.
Kanske var det det som var skillnaden jämfört med andra år.

 

[janta]

Sv: Nu då?

Lite uppdatering:
Har varit till klinik idag och röntgat hovarna. De såg hur bra ut som helst Inga förändringar öht!
Hon rör sig perfekt och mår jättebra! Dock skulle hon banta.
Hon vägde 265 kg och är 97 cm hög
Hon charmade alla med sin tjocka mage som det btw inte finns ngt föl i (undras vad vi nu ska skylla storleken på magen på?)
Skodd som vanligt runt om. Oj vad jag är glad!
En sak som blev lite luddigt var om jag kunde sätta igång henne lite försiktigt nu genast eller om jag ska vänta ett tag. Hon är smärtfri på alla sätt.
På "utlåtandet" av veterinären stod: Vila i mindre gräsfri hage. Banta hästen!!! Men vi pratade om körningen och då sa hon inget om att jag inte skulle göra det. Jag tolkar det hon skrev som att hästen ska vila.

 

[bettysmatte]

Sv: Nu då?

Så skönt att höra att det inte var några förändringar!

Bara intresserad av hur du tolkar "gräsfri" hage? Jag har ingen gruspaddock, eller liknande, att släppa min häst i, så jag måste ha henne i hage med något gräs i. Just nu går hon på en bit av mina föräldrars gräsmatta (en gammal, mossig och ogödslad variant). Det är väl kanske 1 cm gräs att gnaga på, eller så. Räknas detta som en "gräsfri" hage ?? Hon går nu ute ca 4 h per dag, uppdelat på två pass.

Skulle din gå i gräsfri hage mest för att inte få återfall av fången, eller för att hon skulle banta?