Erika Lundström
Trådstartare
Sorgligt. Jag ser ju historiken bakåt. Vet att jag nästan självklart och kallsinnigt redan för 11/2 år sedan talade om att det kändes som att ngt var fel , att hon tappat gnistan men mina medryttare då, höll inte med. Jag själv blev deprimerad och undvek stallet en tid. Reste bort. Liksom började ta distans för att jag är rädd för avsked. Några månader senare bestämde de bete dygnet runt plötsligt. Hade de frågat mig hade jag sagt nej. De släppte ut alla och ringde mig 48 timmar senare för att hon inte kunde röra sig. Jag åkte dit och såg direkt att det var fång. Vetr rek avlivning men jag ville försöka . Det var ju mitt fel! Hade jag bara tagit hand om henne själv och varit där så hade det aldrig hänt . Jag tog semester. Satt där i stallet och var hos henne hela dagarna. Hon återhämtade sig mirakulöst menmedryttarna lös med sin frånvaro ganska snart. Såklart de inte ville vara med och ta hand om en sjuk häst som inte gick att rida. Jsg fick plötsligt sköta allt.
Sen bestämde stallägaren att hon skulle ut dygnet rumt igen . Inga hästar fick stå i ute box eller inne. Då flyttade jag henne och skötte henne själv i nya stallet med vissa underbara dagar då hon var så pampig och glad. Andra dagar då hon plötsligt hade painface. Fångkänning, PPiID, tandproblem och böjsenskadan i januari, när hon just kommit i form igen.veterinär ute nästan varje månad under senhöst/ vinter. Borde jag ha åkt till klinik och opererat tänderna? Jag var rädd att det skulle blivit för plågsamt för henne så jag avstod. Visste ju vilken värk och komplikationer som kan komma efteråt .. tyckte då att jag inte skulle utsätta henne för det eftersom hon var 25. Jag var i stallet varje ledig stund och vi blev liksom beroende av varandra. Jag var ju allt hon hade typ och jag blev nästan besatt av att vara perfekt hästägare och göra allt för henne. Byggde skogshage. Lånade sällskapshäst men Hon föredrog mig ändå, ärligt talat. Sökte
Sig till mig. Vi fick ett sjukt tight band. Målet var att hon skulle stå i en skogs / sjöhage hage utanför vårt hus med sin sällskapshäst i sommar. Det hann vi inte. Jag plågar mig med tankar om att jag inte alltid fanns där genom åren när jag hade chansen och borde. Hon mådde så bra den här morgonen i mars men på kvällen var det painface och hög feber. Jag stod inte ut att se henne må dåligt. Jag plågar mig med att jag tog ett för hastigt beslut att ta bort henne.
