Bewildered
Trådstartare
Ibland blir jag lite mörkrädd. På riktigt, ni vet så där så man börjar fundera på om det kanske hade varit en väldigt bra idé att ha mentala tester på hästägare för att se om dom är psykopater eller ej.
Ponera situationen;
Dam X har en häst. Dam Xs häst slår efter henne när hon ska kratsa hovar varvid Dam X Rappar upp sin häst med det ständigt närvarande spöet. Detta är Vardagsmat och har hållit på en längre period utan att det blivit bättre. Hovkratseriet är därmed en stressituation för både Dam X och hennes häst.
Fast Dam X anser sig känna sin häst bäst och anser detta med Upprappning vara den enda och där vid även den Bästa lösningen på problemet.
Är det bara jag som ser något fel i den bilden?
fundera vidare;
Herr Y har en häst. Herr Y's häst stegrar när den skall rygga. Herr Y tar där vid ett spö och slår hästen mellan öronen. Hårdnar i händerna och leker "rollkur" i ryggningen. Detta är vardagsmat och har pågått en längre period.
Fast Herr Y anser sig känna sin häst bäst och anser detta vara den Enda Lösningen på problemet.
Nästa scenario;
Flicka A har en ung häst på foder. Flicka A har inte särskilt mycket unghästvana. Flicka A får ha spöet med sig in i boxen för att Flicka A's foderhäst anfaller "utan förvarning".
Flicka A "älskar" sin foderhäst och vill inte lämna tillbaka den.
Pojke B har en vän som har en häst "till låns". Denna häst är stor. Denna häst är ouppfostrad. Denna häst beter sig som ett frakttåg. Pojke B blir släpad efter hästen när denne skall ledas till och från hagen, så även Pojke B's vän.
Pojke B och hans vän vill "inte ge upp" på hästen. Och sätter därvid både sig själv och sin vän samt hästen i fara. Precis som Flicka A.
Och nästa vända;
Tränare C har en unghäst. Unghästen ifråga har mycket temperament och personkemin fungerar inte riktigt. Tränare C binder härvid ihop unghästen så hårt att den får panik och börjar kasta sig. Varvid unghästen sliter sönder sig. Tränare C börjar avla på ungstoet. "Hon skulle aldrig bli en vettig tävlingshäst i alla fall med dom lynnesfelen"
Tränare D har en tävlingshäst. Tävlingshästen Vägrar på ett hinder. Tränare D rappar över hästen över hindret, lämanr hästen stressad, skummande, med blodiga sporrmärken och svullna spöränder utan päls till hästskötaren. Sedemera får hästen avlivas pga benskador och oupptäckt sjukdom.
Fy F*N vad jag blir ledsen ibland.
Ska det vara SÅ j*Vla svårt att sätta sin egen säkerhet, hästens säkerhet och BÅDAS välbefinnande över sin egen sjuka, snedvridna stolthet och Totala BRIST på förståelse?
Och i barnens fall - VAR F*N är Föräldrarna?!?!?!?!
ibland vill jag nästan sluta med hästar för att slippa förknippas med sånt. BLÄH.
Ponera situationen;
Dam X har en häst. Dam Xs häst slår efter henne när hon ska kratsa hovar varvid Dam X Rappar upp sin häst med det ständigt närvarande spöet. Detta är Vardagsmat och har hållit på en längre period utan att det blivit bättre. Hovkratseriet är därmed en stressituation för både Dam X och hennes häst.
Fast Dam X anser sig känna sin häst bäst och anser detta med Upprappning vara den enda och där vid även den Bästa lösningen på problemet.
Är det bara jag som ser något fel i den bilden?
fundera vidare;
Herr Y har en häst. Herr Y's häst stegrar när den skall rygga. Herr Y tar där vid ett spö och slår hästen mellan öronen. Hårdnar i händerna och leker "rollkur" i ryggningen. Detta är vardagsmat och har pågått en längre period.
Fast Herr Y anser sig känna sin häst bäst och anser detta vara den Enda Lösningen på problemet.
Nästa scenario;
Flicka A har en ung häst på foder. Flicka A har inte särskilt mycket unghästvana. Flicka A får ha spöet med sig in i boxen för att Flicka A's foderhäst anfaller "utan förvarning".
Flicka A "älskar" sin foderhäst och vill inte lämna tillbaka den.
Pojke B har en vän som har en häst "till låns". Denna häst är stor. Denna häst är ouppfostrad. Denna häst beter sig som ett frakttåg. Pojke B blir släpad efter hästen när denne skall ledas till och från hagen, så även Pojke B's vän.
Pojke B och hans vän vill "inte ge upp" på hästen. Och sätter därvid både sig själv och sin vän samt hästen i fara. Precis som Flicka A.
Och nästa vända;
Tränare C har en unghäst. Unghästen ifråga har mycket temperament och personkemin fungerar inte riktigt. Tränare C binder härvid ihop unghästen så hårt att den får panik och börjar kasta sig. Varvid unghästen sliter sönder sig. Tränare C börjar avla på ungstoet. "Hon skulle aldrig bli en vettig tävlingshäst i alla fall med dom lynnesfelen"
Tränare D har en tävlingshäst. Tävlingshästen Vägrar på ett hinder. Tränare D rappar över hästen över hindret, lämanr hästen stressad, skummande, med blodiga sporrmärken och svullna spöränder utan päls till hästskötaren. Sedemera får hästen avlivas pga benskador och oupptäckt sjukdom.
Fy F*N vad jag blir ledsen ibland.
Ska det vara SÅ j*Vla svårt att sätta sin egen säkerhet, hästens säkerhet och BÅDAS välbefinnande över sin egen sjuka, snedvridna stolthet och Totala BRIST på förståelse?
Och i barnens fall - VAR F*N är Föräldrarna?!?!?!?!
ibland vill jag nästan sluta med hästar för att slippa förknippas med sånt. BLÄH.