nu är jag igång igen - hantering.

Bewildered

Trådstartare
Ibland blir jag lite mörkrädd. På riktigt, ni vet så där så man börjar fundera på om det kanske hade varit en väldigt bra idé att ha mentala tester på hästägare för att se om dom är psykopater eller ej.

Ponera situationen;
Dam X har en häst. Dam Xs häst slår efter henne när hon ska kratsa hovar varvid Dam X Rappar upp sin häst med det ständigt närvarande spöet. Detta är Vardagsmat och har hållit på en längre period utan att det blivit bättre. Hovkratseriet är därmed en stressituation för både Dam X och hennes häst.

Fast Dam X anser sig känna sin häst bäst och anser detta med Upprappning vara den enda och där vid även den Bästa lösningen på problemet.

Är det bara jag som ser något fel i den bilden?

fundera vidare;
Herr Y har en häst. Herr Y's häst stegrar när den skall rygga. Herr Y tar där vid ett spö och slår hästen mellan öronen. Hårdnar i händerna och leker "rollkur" i ryggningen. Detta är vardagsmat och har pågått en längre period.

Fast Herr Y anser sig känna sin häst bäst och anser detta vara den Enda Lösningen på problemet.

Nästa scenario;
Flicka A har en ung häst på foder. Flicka A har inte särskilt mycket unghästvana. Flicka A får ha spöet med sig in i boxen för att Flicka A's foderhäst anfaller "utan förvarning".

Flicka A "älskar" sin foderhäst och vill inte lämna tillbaka den.

Pojke B har en vän som har en häst "till låns". Denna häst är stor. Denna häst är ouppfostrad. Denna häst beter sig som ett frakttåg. Pojke B blir släpad efter hästen när denne skall ledas till och från hagen, så även Pojke B's vän.

Pojke B och hans vän vill "inte ge upp" på hästen. Och sätter därvid både sig själv och sin vän samt hästen i fara. Precis som Flicka A.

Och nästa vända;
Tränare C har en unghäst. Unghästen ifråga har mycket temperament och personkemin fungerar inte riktigt. Tränare C binder härvid ihop unghästen så hårt att den får panik och börjar kasta sig. Varvid unghästen sliter sönder sig. Tränare C börjar avla på ungstoet. "Hon skulle aldrig bli en vettig tävlingshäst i alla fall med dom lynnesfelen"

Tränare D har en tävlingshäst. Tävlingshästen Vägrar på ett hinder. Tränare D rappar över hästen över hindret, lämanr hästen stressad, skummande, med blodiga sporrmärken och svullna spöränder utan päls till hästskötaren. Sedemera får hästen avlivas pga benskador och oupptäckt sjukdom.


Fy F*N vad jag blir ledsen ibland.
Ska det vara SÅ j*Vla svårt att sätta sin egen säkerhet, hästens säkerhet och BÅDAS välbefinnande över sin egen sjuka, snedvridna stolthet och Totala BRIST på förståelse?

Och i barnens fall - VAR F*N är Föräldrarna?!?!?!?!


ibland vill jag nästan sluta med hästar för att slippa förknippas med sånt. BLÄH.
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Det är tragiskt och jag har mött detta genom alla åren jag hållit på. En del tror sig absolut veta hur man ska göra och vägrar ta in andra influenser...men det stämmer så väl att "Där kunskapen slutar, tar våldet vid"...:cool:
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Det är tragiskt och jag har mött detta genom alla åren jag hållit på. En del tror sig absolut veta hur man ska göra och vägrar ta in andra influenser...men det stämmer så väl att "Där kunskapen slutar, tar våldet vid"...:cool:

det är inte bara tragiskt det är.. ja tusan, ska jag säga vad jag tycker att det är så tar alla mina fula ord slut. Och jag har ganska många.

Jag förstår verkligen inte hur folk kan koppla bort hjärnan och hjärtat och koppla in någon form av BrutalBärt(a) i stället - Och tro att Våld löser alla problem.. är det Verkligen SÅ svårt att be om hjälp? o.0

Suck.
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Det är obegripligt, håller med dig... Folk måste börja säga ifrån! Tänker t.ex. på en viss dressyrtränare som varit på tapeten...där kunderna var SÅ NÖJDA????? Jag förstår det icke...:crazy:
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Håller med om att detta är saker man ofta ser...:cry:
Tyvärr är de väl så att folk (däribland jag) inte vet hur de ska lösa situtionen på nått annat sätt, när de sättet man gör det på inte fungerar. Att be sin tränare till hjälp, hjälper inte alltid heller, då de inte heller alltid ha de rätta kunskaperna.
Så om ni ser dessa händelser - försöker ni få personen i fråga att ändra sitt betende och säga till hur de ska göra istället?
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Jag förstår inte hur människor är funtade! Jag förstår inte hur man med gott samvete kan slå ett oskyldigt djur och tycka att det är rätt. Tyvärr är ju detta "vardagsmat" i många stall. Har själv en låååång lista med exempel på detta.
Exempelvis under min gymnasietid i elevstallet. Där var det jätte vanligt att hästarna fick stryk, ofta utan anledning pga att man inte tyckte om den tjejen/killen som hade just den hästen. En dag var jag vid stallet då ett fnittrigt tjejgäng stormade in genom dörren i stallet. Hästarna stog i spiltor och dörren in till stallet var precis vid rumpan på häst nr 1. Dörren flyger upp med skrik, flams och fnitter. Häst nr 1 som stog lugnt och åt sitt hö blir livrädd och skickar bak en hov. Ena tjejen går då in i sadelkammaren och hämtar ett spö. Hästen ska läxas upp för att lära sig att man inte får sparka. Detta sker dessutom två minuter senare då hästen återigen står lugnt och tuggar på sitt hö. Vad händer? Häst nr 1 får jordens sämsta rykte, h*n är så sur jämt, alltid öronen bakåt, hugger och sparkas. Usch vilken ful och otrevlig häst! Häst nr 1 var en gång en trevlig och glad häst......jag är innerligt glad att jag inte tog dit min!

Det som gör det ännu mer tragiskt är att det finns instruktörer som ska föregå med gott exempel. Men så är det ju tyvärr inte riktigt....och hur många "proffs" tränare har man inte hört om som har gjort både det ena och andra med sina hästar!? Själv har jag råkat ut för en tränare som förstörde mycket för min häst när jag hade den på träning. Men självklart är det ju hästens fel. För den har lynnesfel och inte rätt psyke för att bli något brukar det heta...
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Det som gör det ännu mer tragiskt är att det finns instruktörer som ska föregå med gott exempel. Men så är det ju tyvärr inte riktigt....och hur många "proffs" tränare har man inte hört om som har gjort både det ena och andra med sina hästar!? Själv har jag råkat ut för en tränare som förstörde mycket för min häst när jag hade den på träning. Men självklart är det ju hästens fel. För den har lynnesfel och inte rätt psyke för att bli något brukar det heta...

Har råkat ut för samma sak...
Det är ju inte konstigt sen att folk slår sina hästar (de människor som inte förstår bättre) när det är de får lära sig av sina tränare...
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Så om ni ser dessa händelser - försöker ni få personen i fråga att ändra sitt betende och säga till hur de ska göra istället?

Jajemen! Jag brukar ha väldigt svårt att hålla tyst! Därmed inte sagt att jag själv tror att jag är en mirakel människa -alla gör vi våra misstag. Jag brukar försöka påpeka saker på ett fint sätt för att inte verka otrevlig, många tror ju att man vill leka bäst i världen och lägga sig bara för att förstöra, men så är ju inte fallet.

Tyvärr är det ju inte alla som vill lyssna heller. Vi hade en gång en häst i stallet vars ägare alltid röck i tyglarna, spöade och härjade med sin häst. Hästen stegrade varje gång de red och var även "otrevlig" från marken vid hantering. Hästen fick så mycket kraftfoder att det hade räckt till ett helt stall, men det tyckte ägaren inte var något konstigt och kunde inte ha något med saken att göra. Ägaren ville ha hjälp hette det, men lyssnade inte på någon. Jag var inte heller den enda som uppmärksammade problemet de hade, utan flera försökte att prata om saken. Hästen avlivades sedan efter något år.
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Har råkat ut för samma sak...
Det är ju inte konstigt sen att folk slår sina hästar (de människor som inte förstår bättre) när det är de får lära sig av sina tränare...

Precis! Däremot tycker jag att det är pinsamt att kalla sig tränare om man beter sig så. Att slå hästen och sporra den blodig kan alla ryttare göra, en tränare för mig är någon med förståelse för hästar som kan få dessa djur att uppnå saker utan märkbara hjälpmedel. Självklart börjar man ju all träning någonstans och unghästar måste visas tydligare då grunden ska läggas, men våld ska inte behövas.
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

*kl*

ser jag någon situation där mina åsikter faktiskt kan göra skillnad så är jag inte den som tiger.. är väl snarare känd för att vara alldeles för rak och alldeles för ärlig i vissa fall..

Det är vansinne att våra "unga" ryttare lär sig att sånt beteende är acceptabelt.. känns ibland som hästeriet har hamnat i en ond spiral neråt.


Det finns alltid någon som har ett vettigt sätt att lösa problemet på.. man måste bara orka leta reda på personen i tid.. det finns så många människor som är duktiga där ute - fast dom inte tävlat FEI reining eller Grand Prix eller.. äh, ni fattar vad jag menar..
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Det finns faktiskt dem som vet bättre än så!! Jag rider hos en tjej nu som äger en häst med en tragisk historia! Historien är som följer:

Han reds in honom alla konstens regler och han var en kanonhäst. Mycket NH osv. Han såldes vidare och blev riden HÅRT och när han inte orkade mer reste han sig, slängde av ryttaren och sparkade henne. Naturligtvis fick han skulden och anklagades för att vara helt körd och farlig osv. Han var påväg att bli utdömd, men den förra ägaren fick höra om histiorien. Uppfödaren köper tillbaka honom och nu börjar hans lååååånga väg tillbaka. Han har verkligen inte varit lätthanterlig, men nu efter många år funkar han igen och man kan till och med rida honom själv i skogen. MEN man måste göra det på hans villkor och ta det kanonlugnt med honom. Klart jag ställer krav på honom, men jag samarbetar med honom och pressar honom inte!! Han har hur mycket känslor som helst inom sig och jag har aldrig träffat en så känslig häst! Skulle jag pressa för mycket tappar han förtoendet för mig och jag skulle vara körd. Han är min kompis och jag skulle aldrig göra honom illa. Sen testar han ju mig ibland och då¨sätter jag gränser, som med alla andra hästar, men ni förstår säker skillnaden!
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Fy F*N vad jag blir ledsen ibland.
Ska det vara SÅ j*Vla svårt att sätta sin egen säkerhet, hästens säkerhet och BÅDAS välbefinnande över sin egen sjuka, snedvridna stolthet och Totala BRIST på förståelse?

Och i barnens fall - VAR F*N är Föräldrarna?!?!?!?!


ibland vill jag nästan sluta med hästar för att slippa förknippas med sånt. BLÄH.

Nej inte sluta!!!..... Det måste ju finnas någon kvar som visar att det finns alternativ till sådan behandling som du beskrev...
Att det faktiskt går att hantera hästar på ett säkert sätt.. lungt och metodiskt och utan våld...

Vidare blir man ju glad över att människor även kan ändra sig.. eller snarare... lära om.

Har själv ett lysande exempel.... Ägarna till inhysningen hanterade sin häst som de blivit lärda på ridskola... Passade inte alls och hästen tog kommandot, började körs sitt race.. Det började bli både otrevligt och farlig och hästen höll på att skrämma dem ordentligt...

Jag visade hur de skulle göra och jobbade tillsammans med dem. De lyssnade och lärde... Hästen rätades lungt och metodiskt in i ledet igen.. hanteringen idag är lugn och fin...hästen är lydig och glad och ägarna både rider och kör sin häst...
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

ja, man blir ju gråtfärdig. Jag fattar inte hur man kan spöa upp sin häst...detta vackra väsen med ögon som brunnar och en fin mjuk mule som försiktigt plockar lite i håret när man lägger kinden mot...

Men, när jag för x antal år sen började ridningen på ridskola blev man tillsagd att skaffa hjälm...och ett spö! Som 7 åring har man inte en aning om när ett spö skall användas...

Utan att vara fördomsfull, möjligen okunnig, misstänker jag att detta med att alltid ha spö med sig när man umgås med hästar mest förekommer inom traditionell ridning. Inom western ser man ju inte spön så ofta, men däremot en massa riv och slit i munnen på hästar (även med stångbett) som gör "fel".... Inte heller så trevligt faktiskt...syns ju även på tävlingar.

Men detta att slå sin häst i huvudet känns ju fullständigt vansinnigt. Fy! :eek:
Har för övrigt en häst som tydligen fått massa stryk när han stått bunden.....omöjlig att komma nära med ett träns om han inte är lös. Svimmar nästan om man lägger tyglarna lite snabbt om halsen.
Inga problem om han är lös - dock misstänksam.

Nej, jag har inget till övers för folk som slår sina hästar...eller andras...
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Men som så mycket annat så är det här "hästfolk" i ett nötskal.
Missförstå mig inte...absolut inte alla förstås och förhoppningsvis bara en minioritet.
Men det är så jäkla typiskt folk, hästfolk, de vet bäst, kan allt och bara deras metoder fungera.

Jag håller med dig..man blir fly förbannad många gånger. Hästar är individer och det finns inte en ultimat lösning som fungerar på alla hästar.
Tacka vet jag tränare, hästmänniskor, som har ett öppet sinne och ser till individen, och det har jag en person/tränare som är helt underbar med..honom höjer jag till skyarna :bow:.

Men jag håller helt med dig,,,man får se sig omkring.
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

j
Men, när jag för x antal år sen började ridningen på ridskola blev man tillsagd att skaffa hjälm...och ett spö! Som 7 åring har man inte en aning om när ett spö skall användas...

Utan att vara fördomsfull, möjligen okunnig, misstänker jag att detta med att alltid ha spö med sig när man umgås med hästar mest förekommer inom traditionell ridning. Inom western ser man ju inte spön så ofta, men däremot en massa riv och slit i munnen på hästar (även med stångbett) som gör "fel".... Inte heller så trevligt faktiskt...syns ju även på tävlingar.

Word på det!!!

Jag skulle vilja berätta vad jag såg på tv för några månader sedan (tror det var göteborg horse show). Först såg jag några dressyrprogram,för jag tycker faktiskt det kan vara riktigt fint att titta på hästarna, men när jag istället tittade på ryttarna blev jag mörkrädd. Där sitter dom med sina 6-7cm långa sporrar och trycker in den så långt det går om och om och om igen i sidan på sina hästar. Jag skulle gärna vilja ta sporren och köra in i sidan på ryttarna lika mycket och se vad dom tycker om det.
Lite senare slår jag mig återigen ner och ska se lite hoppning - och vad ser jag då??? Jo en ryttare som spöar upp hästen mitt framför ögonen på hela skandinavium och tv-kameror - och varför? Jo för att hon som ryttare totalt misslyckas med att se till att hästen kommer rätt till hindret, och när hästen känner att detta fixar den inte så vägrar den - hindret är 1,60. Och här snackar vi ELITryttare - fy f*n!!!

MEN nu tycker jag inte vi westernryttare ska slå oss för bröstet och säga att vi är så mycket bättre, trots allt NH-snack vi kör med. Inte efter allt jag såg i helgen på Grevagården. Tex: tjej nummer1:s häst är inte tillräckligt klar att tävlas på stångbett och en hand, så mitt i reiningmönstret tvingas hon ta till båda händerna. Redan nu börjar hon såga hästen i munnen. På lineuppen sitter hon oavbrutet och bångsågar hästen ända tills prisutdelningnen är klar :devil:
Kille nummer 2 (som jag tror jobbar som tränare), rider sin häst genom sitt reining mönster på exakt samma sätt som de ovan beskrivna dressyrryttarna gjorde - med de största westernsporrar jag sett. Att hästen tokhatade sporrarna visade den så tydligt att tom min totalt hästokunnige man såg det!!! Sporrar är ett hjälpmedel inte ett tortyrredskap :eek:
Detta är bara ett axplock av vad jag såg, och om jag någon gång kommer ut på tävlingsbanorna med min - just nu skadade unghäst - så kommer jag snabbt lägga ner allt tänkande på en tävlingskarriär om det ska se ut så på westerntävlingarna!!! Det är ju så far off vad allt westernridningen grundas på!!! Då håller jag hellre på med min grej i skogen och trivs tillsammans med min häst oavsett hur jävla duktig han är :banana:
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Men, när jag för x antal år sen började ridningen på ridskola blev man tillsagd att skaffa hjälm...och ett spö! Som 7 åring har man inte en aning om när ett spö skall användas...

Utan att vara fördomsfull, möjligen okunnig, misstänker jag att detta med att alltid ha spö med sig när man umgås med hästar mest förekommer inom traditionell ridning. Inom western ser man ju inte spön så ofta, men däremot en massa riv och slit i munnen på hästar (även med stångbett) som gör "fel".... Inte heller så trevligt faktiskt...syns ju även på tävlingar.

De där med spå på ridskolan är tragiskt. Som tur är verkar de ha lite restruktioner ang sporrar än så länge.. vad jag sett..

Ang riv och slit i munnen på westerntävlingar vill jag inte ens titta på barrel race klasserna på lägre nivåer då man ibland ser folk slita sina hästar runt tunnorna.
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Mitt lilla hjärta har troligtvis råkat ut för en sådan behandling av tidigare ägare. Skulle tro att dom har bankat till honom med ett spö just när han skulle till att ta spånget. Han är gammal hoppehäst, som jag skolar om till western. Vi skulle öva med bommarna igår och han blev som tokig, visade ögonvitorna och försökte få av mig, som om han väntade sig att jag eller min tränare skulle banka livet ur honom. Det kändes på honom att han var döskraj i hela situationen. Så nu ligger bommarna kvar på ridbanan (han går där under dagarna för att han behöver banta) så får jag se idag hur det fungerar att rida runt lite där när vi kommer hem efter vår skogstur.
Jag kan inte förstå vad det ska vara för vits att spöa djur överhuvudtaget man bli mörkrädd!
 
Senast ändrad:
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Kille nummer 2 (som jag tror jobbar som tränare), rider sin häst genom sitt reining mönster på exakt samma sätt som de ovan beskrivna dressyrryttarna gjorde - med de största westernsporrar jag sett. Att hästen tokhatade sporrarna visade den så tydligt att tom min totalt hästokunnige man såg det!!! Sporrar är ett hjälpmedel inte ett tortyrredskap :eek:

Detta har jag också upplevt flera gånger! Bl.a. på en c-tävling där jag red en pleasure klass. En av deltagarna är en känd tränare som många lämnar sina hästar till. Och vad gör han? Han sågar hästen i form och har samma sporr metod som du berättade om. Och det värsta var att han vann!! :eek: Och det handlar inte om avundsjuka eller bitterhet över att jag inte vann klassen, jag förstår helt enkelt inte hur domaren gör sin bedömning!? :confused: Det fanns så många ekipage som såg mer harmoniska ut, och ändå vann han. Och det var många på läktaren som kommenterade detta efteråt. Trist men sant.
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Stackars pållen din, sånt gör en så ledsen. :( Jag har också några sånna "offer" som jag har tagit hand om.

Min andalusier kommer från Spanien, där har de en annan taktik om hur man ska knäcka hästar. De står bundna med rep runt karlederna på bakbenen i flera veckor utan mat och vatten. Till slut är hästarna så undernärda och orkar inte protestera, då tar de hästarna till inridning. Min pålle har stora är i sina karleder efter detta och det tog lång tid innan han förstod att jag inte skulle ha ihjäl honom så fort jag närmade mig honom.

En av mina andra hästar skulle till slakt eftersom hon ansågs "dum i huvudet". Ingen vågade gå in till henne i boxen utan de kastade in maten och hon blev aldrig borstad. Förmodligen har hon också fått en hel del stryk och hade väldigt svårt för människor när vi köpte henne.

Och så kan jag berätta om några av ponnierna också. Den ena kastade barnen i familjen som ägde den innan sten på, och föräldrarna tyckte det var okej. :eek:

En annan blev "knäckt" första dagen i sitt liv då ägarna skulle brotta ner henne. De var arga för att den föddes fel dag.

En tredje tröttnade på att familjens dotter spöade och sporrade den och kastade helt enkelt av dottern. Dottern springer upp till mamma som är kraftigt byggd och väldigt mycket för stor för denna lilla b-ponny - mamman springer ner till volten där ponnyn står, sitter upp och ska rida skiten ur ponnyn så att den lär sig veta hut. Senare använder man sig av (vad heter det på travspråk-uppkäk??) en sån rem att fästa mellan sadeln och nackstycket på tränset för att ponnyn inte längre ska kunna bocka av ungen när den ger sig på hästen.

Underliga människor finns det....och de har underliga lösningar på allt...
 
Sv: nu är jag igång igen - hantering.

Ja ni gått folk.
Jag har en criollo hemma( min första) den har dom totalt knäckt för han var stor och stark och troligen lite envis(kan jag tänka mig) den har dom tryckt ner totalt. när jag hämtade honom så stod han bara inne i boxväggen och frusta o fnös. När man närmade sig honom så vek han undan sig och ville bara försvinna.
Han är nu mkt mkt bättre men han väljer sitt folk själv och har mkt svårt för karlar. Han är super att rida. Men i många andra länder är dom mkt elaka mot djuren. Men tyvärr finns de avskum här med.:cry::mad:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack nummer 18
  • Världscupen 2024/2025
  • Födda -21

Omröstningar

Tillbaka
Upp