NU ÄR JAG HÄR OCH SKRIVER IGENN!ALLT KÄNNS SÅ HOPPLÖST!

[mirjada]

Det är jag som har skrivit tråden om dolda handikapp och tränare till mig ver hittar jag det?...

Nu är jag dålig i ryggen...
Riktigt dålig....
Detta pga att jag envisades med att rida lektion igår.
Så här är det...
Jag trodde att jag hittat en instruktör som förstog och kunde ta hänsyn till hur jag måste rida. På den första lektionen verkade det så.... Och allt kändes jätte bra!
Men nu på andra lektionen gick allt åt helvete.
Jag blev tvungen att ta i för mycket pga grejer som utvecklades under lektionen och instruktören hoppade upp på min häst. Och jag sa åt instruktöern att jag inte kan rida så men han lyssnade inte på mig.
Allt blev fel.
Hästen blev jätte spännd och jag såg på henne efter lektionen att hon var besviken på mig.
Vad ska jag ta mig till?
Jag vill ju utbilda henne men jag vet inte var jag ska vända mig eller hur jag ska göra?
Var ska jag hitta en instruktör som på förstår mig och mina begränsningar?
En som lyssnar på vad jag kan göra och inte kan göra?
Varför ska det vara så svårt?
Just nu så är jag inne på att sluta helt med hästar... För jag känner att jag orkar inte med alla dessa besvikelser hela tiden...
Snälla, kan nån hjälpa mig!

 

[Gorra]

Jag känner verkligen med dig, ibland ser allt så nattsvart ut o man tycker att man kan bara lägga av för det blir aldrig bättre. Jag hoppas att du kan koppla av den känslan ett tag o bara "vila" i det som faktiskt funkar för dig o sen ta nya tag efter en tid. Jag tycker ofta att det hjälper när jag tar en "rast" från det som jag upplever som mödosamt o när jag inte kommer nån vart. Ibland kan man ju få nya ideer o synvinklar på problemet om man inte står o tampas med dom på nära håll hela tiden.

Hoppas att det kommer att gå bra till slut/Eva=Gorras matte

 

[Alsterfeldt]

jag letade i 4,5 år!! inna jag hittad een instuktören jag rider för nu.HOn är jättebra,och låter mig fippla på med det jag anser jag vet bäst,vare sig det är min hästs begränsningar eller mina.

Men jag har också träffat på instruktörer(en skräckupplevelse vare n sjukgymnast) som faktsikt skadade båd emig och häst genom att inet tänka på de fysiska aspekterna..

Mitt förslag til dig är att inte ge upp.Men att backa lite i din ambition.
Lär känna din kropp och dess begränsningar.

Sne funderar du på hur du skall kunna komma runt dessa.

Man -behöver-inte göra så som alla andr a gör.

Dte kanske inet är något mål fär dig som är bra.
Läs gärna så mycket anatomi du kan,båd emänniska o häst,läs ridläror,gå ut och prova själv och fundera.Förr ellers enare dykerd en rätt ainstruktören upp.Jag tillbringade många timmar på kurser tittandes på instruktörer,pratade med demosv...

och jag gjord extremt klart för min isntruktör från början vad jag kudn gåmed på och vad som var skadligt.
Hon är helt suverän och fungerar som ett bollplank för mig.

Thina
www.alsterfeldt.nu

 

[mirjada]

Ibland är det tur att jag har alla er här på buke att vända mig till...
Allt blir lite lättare.
Det finns hopp för framtiden

Nu ska jag försöka att at nya friska tag.
Det gäller bara att se... dom framsteg jag faktiskt gjort med min lilla häst.

Hon går stadigt i form när jag ber om det...jag behöver inte jobba för att hon ska göra det.

Jag kan både öka och minska gångarterna utan att ta eller driva.

Hon gör både framdelsvändning och skänkelvikning utan att jag behöver använda benen. Skänkelvikningen går bättre än framdelsvändningen men det fungerar. :smirk:

Och visst är jag glad över dessa framsteg...
Men saken är den att jag märker att hästen hungrar efter nya saker. Och det känns väldigt korkat att hon inte får lära sig nått nytt pga mig.
Jag har en häst med jätte fina gångarter som är klok, lugn och vacker. Men hon får aldrig visa sin kapasitet pga mig...
Och det känns inte rätt
Jag vet att hon skulle kunna bli en jätte fin dressyr häst om det inte var för mig...

Pga min skada så kan jag inte låta någon annan utbilda henne för då är det inte säkert att jag kan rida henne...

Nu har jag tagit kontakt med ridsportförbundets handikappsektion för rådfrågning. Om jag har tur så har dom nått bra förslag.

HOPPET LEVER VIDARE!

 

[LIA]

Pga min skada så kan jag inte låta någon annan utbilda henne för då är det inte säkert att jag kan rida henne...

Här har jag en annan åsikt, utan att veta så mycket om ditt handikapp. Jag är nämligen mycket imponerad av hästarnas kapacitet att anpassa sig till oss människor.

Min teori: Om din häst skulle ridas till och tränas i dom olika rörelserna av en frisking, kommer den säkerligen att snart förstå vad du vill, även om dina hjälper/signaler är annorlunda än den andra ryttarens. En hjälp är givetvis, om vederbörande parallellt använder kommandon som även du kan använda. T ex rösten.
Att träna rörelsen är en sak, att ge signalen "gör rörelsen" är en annan. Om du förstår min tanke.

I vilket fall, lycka till!

LIA

 

[Gumman]

Jag håller med LIA om att hästarna är anpassningsbara. Låt nån hjälpa dig med utbildningen och lär in rörelserna med ett steg i taget med dina begränsningar. Huvudsaken är att någon kan hjälpa dig med att lära in övningen rätt från början och träna hästen att lyda ytterst små hjälper sedan..

 

[mirjada]

Jag kan inte låta någon annan utbilda henne för att det räcker att någon sitter på henne och rider med tex skänklarna som vanligt...
Då lyssnar hon inte på mina hjälper.
Dessutom blir hon jätte spännd när andra än jag rider oftast kan dom inte ens få henne i form.

 

[Alsterfeldt]

vad piper du för??
Du och doin häst har väl kommit jättelångt!
jag håller emd LIA,se dina möjligheter istället för begränsningar.Duverkar rikta in dig väldigt mycket på hur eländigtallt är och hur lite du kan och vad synd det är om din häst..
Tja,hon kudn ekommit till någon som red skiten ur henne utan att ta hänsyn till att hon är så känslig,oc förmioligen klättrat snabbare i klasserna än vad dugör nu..
Är dte bra?

SLUTA tänak begränsingar!
Se målet och så tar du reda på vägen dit!
varför MÅSTE man tex ha fungerande skänklar för tat kunna irda?
Det anser jag är den mest överskattade hjälp som finns...

Om du kunat lär ahenne dit så gäller det bara att koppla ihop sakerna för att nå längre.

behöver ho n utmaningar så ge henne det.Men de behöver inte bestå i att trava finare,det kan vara vad som helst annat.

Skaffa en tränare som vet vad den pratar om,som kan utbildning gediget från grunden.Så funderar ni tillsammans ut alternativa vägar attnå dit.Min gissning är att dte egentligen inet är det minsta alternativt,utan som hstar skall ridas egentligen.Lätta,distinka små hjälper som betyder samam sak hela tiden och sedan kopplas ihop.Har man gjort grunden ordentligt så går resten mycket lättare..

Sluta se dina begränsingar.Jag började med en häst som får betecknas som oriden,och idag går han mycket högt i dressyr.

Om jag hade sett samma begränsingar som du ser så hade jag pysslat med frimärken istället.

du måste tänka kreativt och okonventionellt och inet vara rädd för att försökaessutom så gäller det att se mönster i det amn vill uppnå,aytt binda samman dte man gör till en fungerande helhet.

Dethar du ju gjort i tex skänkelvikning.Framdelsvändingen är ju bara en öppna på plats så att säga.

Du klarar det här,men inte om du tänker så negativt och tror att du skal kuna överlåta all kunskap på andra,för du själv har inget att komma med.Din häst tycke uppnebarligen det efersom hon blir spänd med andra..
Thina

 

[Rikkan]

Men saken är den att jag märker att hästen hungrar efter nya saker. Och det känns väldigt korkat att hon inte får lära sig nått nytt pga mig.

Jag har en häst med jätte fina gångarter som är klok, lugn och vacker. Men hon får aldrig visa sin kapasitet pga mig...

Och det känns inte rätt
Jag vet att hon skulle kunna bli en jätte fin dressyr häst om det inte var för mig...

Tänk på vad du skriver. Läs vad du skrivit.
Ifal du fortsätter i den där stilen så tycker jag att du ska ta och jobba med dig själv. Mentalt och fysiskt.
Du verkar ha en fin häst, men du verkar inte acceptera dig själv.
Hästen är belåten så länge du kan visa din lycka inför det du gör i nuet.

Jag kan gå med min häst efter samma väg dag och och dag in. Det som faktiskt förändrar min häst attityd är jag själv i mitt sätt att tänka.
Hästar är vanedjur som gillar att göra samma saker, förutsatt att människan är vid gott humör och harmonisk. Det är en trygghet som uppskattas. Hästen gör det du vill att den ska göra.

Är inte själva kommunikationen med hästen viktigare än att jämföra sig med andra eller ett dressyrprogram eller en speciell övning?

Jag har själv en häst som jag älskar, och vi har en fantastikt tid tillsammans oavsett om vi promenerar eller tränar öppna/sluta i skritt (som vi gjort i tre år!)
Jag måste överskrida mina egna mentala barriärer före jag kan kommunisera med hästen, och utvecklas tillsammans med henne.
Det är vägen till målet som är målet (och lyckan) för mig.
Hästen lär mig att acceptera mina egna brister och först när jag är nöjd med mig själv kan jag gå vidare tillsammans med henne. Så enkelt är det... :smirk: