snurran
Trådstartare
För 2½ år sedan hade jag en hund på "foder". Eller snarare bantning.
Kortfattat vägde hunden då 55kg, bantades ner till 28 och ska väga max 25.
Då hunden återgick till sina ägare var den smal, orkade springa busa och leka...
Men den lyckan var kortvarig.
Jag känner ägarna väl. Men hur som helst så har de inte velat se eller förstå att hunden inte ska gå upp i vikt. De gav ett dietfoder, men hällde på smält margarin då hon vägrade äta...
Nåja, hunden gick upp till 39kg, drygt 30% övervikt. Så jag funderade lääääänge hur jag skulle göra för att få de att inse att de inte klarade av att ta hand om hunden dels pga deras ålder och diverse handikapp.
Så den 28:e december var de tvugna ta henne till veterinären för att klippa klor samt skrapa tandsten.
Då passade jag på att ta upp viktdiskussionen med veterinären (som jag hade mycket att göra med då hunden bantades ner förra gången). Han gav inte hunden ens ett år till att leva om den inte gick ner i vikt. Och den behövde MOTION!
Så efter en stunds diskuterande så gav ägarna med sig och jag fick hunden.
Nu går hon sen den 28/12 på ett medicinskt bantningsfoder. Matvägrar, vilket hon kan roa sig med, för här står maten nere 2*15 min per dag och passar det inte kan hon gott vara hungrig för det serveras inget annat.
Motion får hon det hon orkar, är alltid lös så hon kan pausa då hon blir trött. Springa kan hon inte än... jag är fortfarande snabbare, men hon börjar komma ikapp
Snart ska hon få ett eget simkort hos veterinären så hon får träna i bassäng så lederna blir mer skonade.
Jag är enormt glad över att ha fått ta över henne, för man ser riktigt hur pigg och glad hon har blivit under dessa knappa 2 veckor som gått.
Igår var vi förbi de förra ägarna och hon var först att ställa sig vid dörren då vi skulle åka :smirk: känns rätt nice
Kortfattat vägde hunden då 55kg, bantades ner till 28 och ska väga max 25.
Då hunden återgick till sina ägare var den smal, orkade springa busa och leka...
Men den lyckan var kortvarig.
Jag känner ägarna väl. Men hur som helst så har de inte velat se eller förstå att hunden inte ska gå upp i vikt. De gav ett dietfoder, men hällde på smält margarin då hon vägrade äta...
Nåja, hunden gick upp till 39kg, drygt 30% övervikt. Så jag funderade lääääänge hur jag skulle göra för att få de att inse att de inte klarade av att ta hand om hunden dels pga deras ålder och diverse handikapp.
Så den 28:e december var de tvugna ta henne till veterinären för att klippa klor samt skrapa tandsten.
Då passade jag på att ta upp viktdiskussionen med veterinären (som jag hade mycket att göra med då hunden bantades ner förra gången). Han gav inte hunden ens ett år till att leva om den inte gick ner i vikt. Och den behövde MOTION!
Så efter en stunds diskuterande så gav ägarna med sig och jag fick hunden.
Nu går hon sen den 28/12 på ett medicinskt bantningsfoder. Matvägrar, vilket hon kan roa sig med, för här står maten nere 2*15 min per dag och passar det inte kan hon gott vara hungrig för det serveras inget annat.
Motion får hon det hon orkar, är alltid lös så hon kan pausa då hon blir trött. Springa kan hon inte än... jag är fortfarande snabbare, men hon börjar komma ikapp
Snart ska hon få ett eget simkort hos veterinären så hon får träna i bassäng så lederna blir mer skonade.
Jag är enormt glad över att ha fått ta över henne, för man ser riktigt hur pigg och glad hon har blivit under dessa knappa 2 veckor som gått.
Igår var vi förbi de förra ägarna och hon var först att ställa sig vid dörren då vi skulle åka :smirk: känns rätt nice
