Tänker att det är en backlog av folk som inte blev diagnosticerade som unga och att diagnosen ju är ny så inte konstigt att det var färre förr.
Men också såklart är ju skolan väldigt rörig numera vilket lär påverka så att färre med gränsfall tar sig igenom. Tex vi satt i första klass i egen bänk, med böcker i, med nosen framåt, mot tavlan. En klocka ringde ut till rast och in från rast. Om några i klassen inte hade lärt sig stava till någonting så grupp med specialpedagog. Bara en sådan sak som att min unge fick dela ett bord som var fel höjd för båda elever, böckerna var i olika lådor i olika delar av klassrummet och lärarna kunde dra över lektionerna om de ville och fick gå ut och vråla när rasten var klar. Klass X kom in, klass X kom in. Vilket orsakar att:
Två bänkar bredvid varandra kan man dra isär några cm om barnet bredvid är bökigt och breder ut sig och knuffar med armbågen. Bänkarna går att ha i rätt höjd för barnet. Bänken kan ha en lutning när man övar på att skriva, eller inte när den behöver vara horisontell. Böckerna i bänken gör att man har sin egen ordning och är lite "hemma" i sin bänk och man behöver inte springa runt för att hämta böcker och pennor, så man bidrar inte till stök. Att klockan ringer in och ut var 40 minut (eller vad det var) gör att det för NPF finns någonting att lita på och hänga upp ett system runt, inte ett slags flytande kaos.
Sedan är det så mycket man ska lära sig helt själv, som att gissa sig till hur man skriver genom att skriva av från tryckbokstäver. Gissa sig till hur man kan hålla pennan korrekt (inga hjälpmedel som trianglar runt). Gissa sig till hur man lär sig läsa utan information om att ljuda bokstäver i vissa fall, helordsmetoder. osv. Mycket ansvar tidigt helt enkelt tänker jag.
Sedan för äldre elever scheman är helt galna ibland, antagligen ngn dator som gör dem istället för en människa. Tex en 20 minuters mattelektion på högstadiet. Det är ju som att vaska 20 minuter. Eller att information plötsligt ska upp på dataskärm istället för skrivet. Så elever måste stå och vänta tills dataskärmen roterat igenom all information för att hitta sin information istället för att bara kolla på en tavla. Eller att de på högstadiet inte längre har raster, knappt ens lunchrast. Så de hinner inte springa på toa osv.