NPF-diagnoser och samhället

[MiniLi]

Jodå, jag har träffat såna barn via jobbet, men de försvårande omständigheterna (och en del av dom är ju normala omständigheter för neurotypiker) upplever jag har funnits där redan då.

Jag tror man ska akta sig för att gissa en massa saker i sådana situationer. Autism finns som på ett stort kontinuum från ”lite drag” till väldigt stora svårigheter. Stor skillnad beroende på vart man befinner sig.

Jag ifrågasätter alltså hela paradigmet runt den äldre synen på... Ja egentligen, hela psykologifältet. Jag tror att vi missförstått i grunden, och behöver fortsätta inhämta information och skapa nya paradigm. Det pågår, neurovetenskap är ett snabbt rörligt fält. Även inom det som vi verkligen ser som sjukdomar, som MS, Alzheimers och ALS. Vi vet på tok för lite. Symtombehandling är bättre än inget, men vi förstår fortfarande inte nervsystemet, hjärnan, och psyket dom producerar i grunden.

Jag tänker att du nog har lite dålig koll på vad som händer inom ”psykologifältet” om du tror att man bara intresserar sig för symtombehandling.

 

[skiesabove]

Jag tror man ska akta sig för att gissa en massa saker i sådana situationer. Autism finns som på ett stort kontinuum från ”lite drag” till väldigt stora svårigheter. Stor skillnad beroende på vart man befinner sig.

Jag tänker att du nog har lite dålig koll på vad som händer inom ”psykologifältet” om du tror att man bara intresserar sig för symtombehandling.

Jag sa aldrig att man inte intresserar sig för annat än symtombehandling, jag säger att det är något som är snett i grunden, eller kanske snarare saknas. Jag gissar inte, jag läser väldigt många vetenskapliga artiklar om bland annat neurovetenskap, psykologi och filosofi, jag tycker det är kul. Jag har även läst en del tvärvetenskapliga högskolekurser som tagit upp problemen med levande organismer och medvetande, och att dom inte riktigt går att passa in i nuvarande paradigmer inom såväl fysik som psykologi.

Spektrumet är för övrigt inte en rak linje där man kan befinna sig här eller där (enligt neurodiversitets-förespråkare och autist-communities) utan representeras bäst av ett "stråldiagram". Och huruvida en styrka är en styrka eller en svaghet kan variera från kultur till kultur och situation till situation.

Känslig hörsel är tillexempel en bra egenskap i vissa situationer (framförallt ute i naturen), men kan vara extremt negativt i dagens samhälle.


Det finns bättre stråldiagram än det här (det här fokuserar på västvärldens "negativa egenskaper"), men bara för att visa vilket sorts diagram jag menar:

 

[skiesabove]

 

[MiniLi]

Jag sa aldrig att man inte intresserar sig för annat än symtombehandling, jag säger att det är något som är snett i grunden, eller kanske snarare saknas. Jag gissar inte, jag läser väldigt många vetenskapliga artiklar om bland annat neurovetenskap, psykologi och filosofi, jag tycker det är kul. Jag har även läst en del tvärvetenskapliga högskolekurser som tagit upp problemen med levande organismer och medvetande, och att dom inte riktigt går att passa in i nuvarande paradigmer inom såväl fysik som psykologi.

Spektrumet är för övrigt inte en rak linje där man kan befinna sig här eller där (enligt neurodiversitets-förespråkare och autist-communities) utan representeras bäst av ett "stråldiagram". Och huruvida en styrka är en styrka eller en svaghet kan variera från kultur till kultur och situation till situation.

Känslig hörsel är tillexempel en bra egenskap i vissa situationer (framförallt ute i naturen), men kan vara extremt negativt i dagens samhälle.


Det finns bättre stråldiagram än det här (det här fokuserar på västvärldens "negativa egenskaper"), men bara för att visa vilket sorts diagram jag menar:

Visa bifogad fil 166294

Det är väl jättekul att du är intresserad och läser på, det betyder inte att du kan så mycket att du kan uttala dig om ett helt fält på det där sättet.

Jag fattar vad du menar ang dimension, men det jag syftade på var att det visst finns olika grader av autism som inte bara handlar om faktorerna du tog upp.

Jag är inte specialiserad på autism, men jag är psykolog och har jobbat inom psykiatrin (både med barn och vuxna) i snart 11 år. Jag har basal kunskap om vad autism innebär och hur det kan variera mellan individer.

 

[skiesabove]

https://www.psychologytoday.com/gb/...8/autistic-linear-spectrum-pie-chart-spectrum

Först här ovan en liten länk till en artikel om att använda stråldiagram istället.

Det är väl jättekul att du är intresserad och läser på, det betyder inte att du kan så mycket att du kan uttala dig om ett helt fält på det där sättet.

Jag fattar vad du menar ang dimension, men det jag syftade på var att det visst finns olika grader av autism som inte bara handlar om faktorerna du tog upp.

Jag är inte specialiserad på autism, men jag är psykolog och har jobbat inom psykiatrin (både med barn och vuxna) i snart 11 år. Jag har basal kunskap om vad autism innebär och hur det kan variera mellan individer.

Eftersom du jobbar som psykolog, så är intresserad av vad dina filosofiska tankar är runt de olika psykiska besvären som uppstår som är såpass konsekventa från individ till individ att de kan grupperas som olika diagnoser.

Tillexempel, vad tror du det beror på (din personliga filosofiska åsikt) att allt fler kvinnor som tidigare diagnostiserats med BPD får den diagnosen avskriven och istället diagnostiseras med autism? Kan BPD-symtomen hos en del lika gärna vara ett "negativt symtom" av ohanterad autism, eller finns det ett överlapp av symtomen hos kvinnor som borde tas upp i en framtida version av DSM?

Varför går det att "läka" från eller bli symtomfri i vissa psykiska sjukdomar? Vad är det egentligen som händer i hjärnan då?

Och den här är skoj rent filosofiskt, vad anser du att en psykos är i relation till Freuds koncept om ego?

 

[vilde]

Tänker att det är en backlog av folk som inte blev diagnosticerade som unga och att diagnosen ju är ny så inte konstigt att det var färre förr.

Men också såklart är ju skolan väldigt rörig numera vilket lär påverka så att färre med gränsfall tar sig igenom. Tex vi satt i första klass i egen bänk, med böcker i, med nosen framåt, mot tavlan. En klocka ringde ut till rast och in från rast. Om några i klassen inte hade lärt sig stava till någonting så grupp med specialpedagog. Bara en sådan sak som att min unge fick dela ett bord som var fel höjd för båda elever, böckerna var i olika lådor i olika delar av klassrummet och lärarna kunde dra över lektionerna om de ville och fick gå ut och vråla när rasten var klar. Klass X kom in, klass X kom in. Vilket orsakar att:

Två bänkar bredvid varandra kan man dra isär några cm om barnet bredvid är bökigt och breder ut sig och knuffar med armbågen. Bänkarna går att ha i rätt höjd för barnet. Bänken kan ha en lutning när man övar på att skriva, eller inte när den behöver vara horisontell. Böckerna i bänken gör att man har sin egen ordning och är lite "hemma" i sin bänk och man behöver inte springa runt för att hämta böcker och pennor, så man bidrar inte till stök. Att klockan ringer in och ut var 40 minut (eller vad det var) gör att det för NPF finns någonting att lita på och hänga upp ett system runt, inte ett slags flytande kaos.

Sedan är det så mycket man ska lära sig helt själv, som att gissa sig till hur man skriver genom att skriva av från tryckbokstäver. Gissa sig till hur man kan hålla pennan korrekt (inga hjälpmedel som trianglar runt). Gissa sig till hur man lär sig läsa utan information om att ljuda bokstäver i vissa fall, helordsmetoder. osv. Mycket ansvar tidigt helt enkelt tänker jag.

Sedan för äldre elever scheman är helt galna ibland, antagligen ngn dator som gör dem istället för en människa. Tex en 20 minuters mattelektion på högstadiet. Det är ju som att vaska 20 minuter. Eller att information plötsligt ska upp på dataskärm istället för skrivet. Så elever måste stå och vänta tills dataskärmen roterat igenom all information för att hitta sin information istället för att bara kolla på en tavla. Eller att de på högstadiet inte längre har raster, knappt ens lunchrast. Så de hinner inte springa på toa osv.

Man kan ju undra hur det kunnat gå så här fel, tror själv att det började redan under sextiotalet och de politiska ideal som rådde då och sen har det blivit en självgående process där pedagogiska framsteg avlöser varandra och man tappat kontakten med verkligheten. Kanske samma fenomen som inom delar av hundaveln eller hästdressyr?

 

[MiniLi]

https://www.psychologytoday.com/gb/...8/autistic-linear-spectrum-pie-chart-spectrum

Först här ovan en liten länk till en artikel om att använda stråldiagram istället.



Eftersom du jobbar som psykolog, så är intresserad av vad dina filosofiska tankar är runt de olika psykiska besvären som uppstår som är såpass konsekventa från individ till individ att de kan grupperas som olika diagnoser.

Jag har massor med tankar, men det tar lite för lång tid att skriva allt. Svarar lite kort.

Tillexempel, vad tror du det beror på (din personliga filosofiska åsikt) att allt fler kvinnor som tidigare diagnostiserats med BPD får den diagnosen avskriven och istället diagnostiseras med autism? Kan BPD-symtomen hos en del lika gärna vara ett "negativt symtom" av ohanterad autism, eller finns det ett överlapp av symtomen hos kvinnor som borde tas upp i en framtida version av DSM?

Det har funnits ”trender” åt ena och andra håll. Ibland utspritt och ibland ganska lokalt. Likaså finns det en del olika åsikter gällande om man kan eller inte kak ha både autism och borderline.

Men bortsett från det så är det vanligt att spontantillfriskna från borderline genom bara mognad, ökad ålder, livserfarenheter osv.

Jag tycker inte riktigt att det egentligen går att jämföra sådär, flr autism anses ju vara medfött. Man föds förvisso med vissa drag och ett temperament, men borderline i sig är inte medfött på det sättet.
Jag tänker att man säkert missförstod problematiken hos en del, men att det nog finns många förklaringar.

Varför går det att "läka" från eller bli symtomfri i vissa psykiska sjukdomar? Vad är det egentligen som händer i hjärnan då?

Det beror ju på vad det finns för underliggande processer, framförallt kring vidmakthållande. De allra flesta psykiska sjukdomar är ju något man utvecklar som en respons på kontextuella faktorer, och som sedan vidmakthålls av olika processer. När kontexten förändras eller de underliggande processerna påverkas (tex genom beteendeförändringar) så förändras också måendet.

Det sker väldigt mycket forskning just kring underliggande processer. Inom klinisk psykologi är tex emotionsreglering väldigt stort (som jag själv forskar om), men finns flera andra.

Och den här är skoj rent filosofiskt, vad anser du att en psykos är i relation till Freuds koncept om ego?

Freud har varit jätteviktig på många sätt, men det finns inte mycket från hans teorier som är relevanta idag. Jag är psykodynamiker i grunden men jag har knappt läst Freud, undantaget i någon kurs kring psykologisk idéhistoria tidigt på psykologprogrammet. Vet inte riktigt vad du syftar på just här men tvivlar att vi hittar så mkt informativt kring psykos från Freuds läror.
(Jag vet såklart vad Ego är, men det är liksom inget som har varit värt att fördjupa sig i)

 

[Badger]

Man kan ju undra hur det kunnat gå så här fel, tror själv att det började redan under sextiotalet och de politiska ideal som rådde då och sen har det blivit en självgående process där pedagogiska framsteg avlöser varandra och man tappat kontakten med verkligheten. Kanske samma fenomen som inom delar av hundaveln eller hästdressyr?

Jo så är det nog. Mamma tyckte det gick utför redan på 80-talet hon minns inte nu, men då någon gång sa hon att lärarhögskolorna helt bytte riktning och lämnade det mer akademiska. Minns inte exakt vad hon sa. Men jag tror det tar lång tid att förstöra någonting som fungerar. Speciellt som lärare är lärare länge och om man som vi hade lärare som var i 60-årsåldern.

 

[fejko]

En annan neurologisk variant som ökat under senaste år är vänsterhänthet (Här är en spännande tolkning https://www.dagensps.se/life-science/fler-vansterhanta-for-att-vi-slutat-slass-med-kniv/).


Den gängse förklaringen till att andelen vänsterhänta ökat är annars att det numera är inte längre ett socialt stigma att vara vänsterhänt och man riskerar inte längre stryk i skolan av den anledningen, så folk tenderar att vara öppet vänsterhänta och att inte träna bort det i sina barn.

Fast det där stämmer inte! I naturen finns det något som kallas chiralitet och det betyder att det finns en preferens för högerhänthet ca 90%. Det är likadant med hästar ca 90 % har lättare för vänster än för höger galopp. Även växter och snigelskal som slingrar sig gör det företrädelsevis åt det ena hållet med ett förhållande 90 och 10 %.

 

[MiniLi]

Varför går det att "läka" från eller bli symtomfri i vissa psykiska sjukdomar? Vad är det egentligen som händer i hjärnan då?

En tanke som dök upp i efterhand. För mig blir det här som att fråga varför man kan bli frisk från en förkylning men inte från (insert valfri genetisk/kronisk somatisk sjukdom). Inte jämförbart

 

[Seaside]

Angående ökningen av diagnoser. Enligt Bo Hejlskov, psykolog och författare som bl.a. är starkt förknippad med lågaffektivt bemötande, har man vidgat kriterierna för NPF-diagnoserna pga att allt fler har svårt att klara sig i livet i takt med att samhället och ffa skolan förändras. Det är också fler som vill utredas idag för att de har problem i skolan eller på jobbet.

https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/tunga-kritiken-skolan-driver-fram-adhd-diagnoser

(Sorry om någon redan postat samma länk)

 

[Sharpless]

Jag skapade tråden, och sedan försvann jag, haft ont om ork fram till nu.

Mycket tänkvärt att läsa, så tänkte komma med lite tomma plattityder och sånt.

Tänker att det väl är mycket troligt att mer kunskap leder till fler diagnoser, men också att som vissa påpekat, förändringar i skola, arbetsmarknad och samhället i stort även leder till att fler får problem, och känner att de behöver en diagnos för att kunna få den hjälp de skulle behöva.

Vad kan vi göra? Det pratas mycket om att skolan blivit stökigare, känns som att det är en bra sak att börja med. Det finns säkert många saker som kan, och bör, göras, men vad är jag inte säker på, men jag tänker att en början skulle kunna vara att man på något sätt kan bättre individanpassa undervisningen. Inte genom att varje elev ska ha en privatlärare, eller egen läroplan, men att man åtminstone kan ge extra stöd till de som behöver det, både för de som har svårt för ett ämne, men även de som har lätt för ett ämne.

Sedan tänker jag att det nog skulle vara bra att minska mängden datorer och mobiler i skolan. Internet har mycket som är bra, men ännu mer som är dåligt. Kanske hitta någon ersättning för de som behöver något att pilla med för att kunna hålla fokus, men då måste det vara sånt som inte låter. Motion ska vara bra också, men kanske det kommer bitvis automatiskt om det inte finns mobiler och annat som ger enkla dopaminkickar. Finns antagligen mycket, mycket mer som kan göras, jag är bara lekman och säkert helt ute och cyklar.

Vi behöver även bli bättre på att vara ett samhälle tror jag, individualism i all ära, men vi är trots allt flockdjur. Hur man ska åstadkomma sånt, har jag ingen som helst aning om. För egen del har jag inte mycket energi över till att vara särskilt social av mig, mer än tre-fyra personer åt gången, eller mer korrekt: mer än en samtidig ljudström/diskussion åt gången dränerar mig.

När det gäller jobb tänker jag att det skulle behövas meningsfulla jobb för alla, men hur man ska kunna lösa det, det tror jag inte går, inte såsom världen ser ut idag åtminstone.

Halvformulerade tankar, men kanske inte helt värdelösa för det.